Sittande fågel

Sittande fågel i olika utföranden. Ormvråken hade inte lust att flytta på sig. Regnandet till trots.

Kattuggla i helt olika ljussituationer. De kan verkligen konsten att nästla sig in i grenverk...

 

Härlig färgklick i skånska gråvintern. Har ni någonsin stått under en al där siskor smakar av kottarna? Bäst ta med paraply nästa gång, eller hur?

Den tiden på året...

 

...då människor utbyter små kort med julhälsningar på. Så bara att hålla med tomten ovan!

Tyvärr blev det ingen vit jul denna gång heller. Visst, lite mer eller mindre i smält form av den varan. Men träden kala liksom marken under.  Nästa år så...

Några nytagna bilder på fåglar in your face. God Jul!

Dagar ur rovfåglars vårbestyr

Vet om. Kass bild, men. Den förklarar nästa. Vem kunde ha trott att en så pass stor fågel som vitkindade gåsen helt kan döljas under havsörnen? Blev rätt snopen när den senare flög iväg med den förra. - Kan man aldrig få vara i fred med sitt byte, i fred från er kråkor!??

- Så här byter jag plats. Våga inte följa efter!

Från en rovfågel till en annan. Honan i katttuggleparet hade råkat maka sig lite åt sidan. Och skåda! Grenarna ramade in istället för övertäckte. Vilken lycka!

 

Tidig detta år blev fiskgjusen. I många år har ett träget par skämt bort oss viltfotografer med sin ständiga närvaro vid min lilla sjö. Kan den på bilden var en ur det paret? Möjligtvis så. Efter ha inspekterat omgivningen fick jag i alla fall finna mig i närgången granskning. De kan verkligen nagla fast en med blicken...

Nära inpå och kaxiga

Äntligen har de blivit ett par igen. I alla fall har jag inte sett dem tillsammans sen förra våren. Jo, det sitter en ytterligare kattuggla ovanför. Båda totalt coola med att bli avbildade i detta närskott.

Storskarven ovan vinkade åt mig så fort jag stigit ur bilen. -"Ån ligger åt det hållet", verkar den säga och visar med hela handen. Inte ett dugg störd av mitt fotande, den heller.

Och vad ska sägas om sparvhöken? Dominerar sin omgivning totalt där den slagit sig ner på min matning. Om den sett mig fotografera på nära håll (genom fönster) så visar den inte med en min att den bryr sig.

 

Avslutar med den kanske mest individuella fågeln av dem alla. Nästan minst, men med stark utstrålning låter den sig sällan avspisas. Här fotograferad från bara ett par meters håll. Öppen väg, jag knäsittande. Den attityden kan väl ingen klaga på!?

Sover tungt, men ett öga spanar...

En vänlig person visade mig till en tall som blivit ett par kattugglors tillhåll. Alldeles intill fågeltornet. Tittar man snabbt upp ser man bara konturer och i övrigt svart massa. Med lite - läs ganska mycket -  trolleri i datorn gick det dock få fram något som i alla fall påminner om originalet.

Fotograferade på olika tidpunkter under dagen. Jag vet, inte de bästa bilderna på dessa fåglar. Men som jag så sällan träffar på dem, så...

Stadsfåglar

Stadsfåglar? Nåja, såna som vi ofta träffar på i sån miljö.
Ringduvan fotograferad från 3,5 meter. Utanför stan hade dess bröder och systrar stuckit direkt.

Mitt fikasällskap på uteserveringen. Mycket talförd och synnerligen angelägen om att mellanmålet snarast avslutades. Så den kunde klara disken.

Björktrasten på bild kan inte sägas vara skygg. Till skillnad från ute i det vilda. Här njuter den av härlig försommarsol i äppelträdet (?).
---


Minnesgoda läsare kommer ihåg min kattuggla på stans klosterkyrka. Nu är den tillbaka igen, varmt välkommen!

Ser ut att trivas förträffligt på sitt ställe. Hoppas bara den drar i god tid före åskan dundrar...

Kulturell uggla... (1)

...eller vad ska man då kalla den för? Denna härdiga kattuggla som står ut med folksamlingar, biltrafik, dånande teaterföreställningar mm. Allt inom nära blickfång. Ja, den pallar t o m för envetna fotografer som absolut måste föreviga djuret.

Intill stupränna och åskledare (sic!) känner sig fågeln uppenbart bekväm med dagvilan där den bekvämt tar stöd mot den fina Klosterkyrkan, mitt i stan. På kyrkogården syns ständiga följen av duva, kajor, olika småfåglar som alla kan räkna sig till bytesdjur. Smart val av boplats kanske ändå? Nu hör i alla fall ugglan ett tickande ljud från något därnere. Fastän den sover, öppnas ena ögat, omgivningen kontrolleras. Jaså, bara en sån där gubbe. Fasligt vad en sån måste arbeta hårt med tunga fotogrejor. Åter till den härliga sömnen, tack! Bilden togs sent igår kväll. Tyvärr med högt ISO eftersom det börjat regna och vidhängande mörker snabbt föll på.