Fåglar över vatten (2)

Snart ser man väl gladan lika ofta över vatten som land. Har observerat att de kan slå

fisk, men är den levande?

Vad som står på menyn här är knappast någon hemlighet. På väg in i skuggivande vegetation.

Urtypisk bild på rovfågeln som detta år verkar ha bitit sig fast vid sjön. Efter att under många år bara knapphändigt visat upp sig. Småfågel varnas !

Även de riktigt stora rovfåglarna dyker då och då upp framför min kamera. Här en ljus, äldre individ av havsörn strax innan den fick syn på min figur...

...och här ovan direkt efter. Nödbroms och undangirning går på ett ögonblick och sen var det ajöss med den !
 

Fåglar över vatten

Visst är det härligt att dessa dagar kunna kyla ner sig nere vid sjön. Kanske tycker de bevingade likadant. Hur som helst, här uppträdes mer ofta än på andra ställen.

Fiskgjusen har aldrig långt till vatten. Majestätisk svischar de fram, alltid på span efter något.

 

Spana och jaga. Ord som sammanfattar mycket av lärkfalkars liv. Deras snabbhet är mördande effektiv mot sländorna som ändå försöker krumbukta sig ur klistret. Dessa rovfåglar är legender.

Sen kväll, mörkret faller på. Nu pågår annan sorts jakt som i alla fall jag aldrig observerat innan. Istället för de vanliga, halsbrytande dyken från hög höjd, jagade tre gjusar nu knappt över vattenytan. Försökte slå bytet lite grann som havsörnen gör : Svepa lågt och sätta klorna i fisken från närmast horisontellt läge. Vet inte om de lyckades ; sutaren på bilden hann se och undfly. Denna gång.

Ljuvliga sommar

Sen på kvällen lyser solen upp skogen och dess djur. Vackert tricklar de kostbara strålarna ner genom lövverken. En ekorre passar på att ta del av scenen.

Upp på travbanan i ett huj. Vi kom lite för nära varandra där, du unge dovhjort och jag. Skrämd satte du av och stannade just på denna punkt där du ändå bara med knappaste marginal kom med, hela du.

 

Jag förstår att ni gärna velat förbli ostörda av människor men då är närhet till skogsvägarna inte bästa rastplats. När jag får syn på er måste jag fotografera... Och jag är knappast ensam om att tänka så, här i den vackraste av skogar.

Så in i vassen

Så här runt nationaldagen myllrar det inne i vassen. Det tutas och skrias, lite plats för skönsång finns också. Just denna art är inte känd för det sistnämnda...

Ut ur vassen marscherar käckt en gässling, redan dubblat sin egen  storlek.

Vassrikets obestridde kung visar som vanligt upp sig...

...medan en annan medregent bara sporadiskt presenterar sig för sina undersåtar. Längre flygturer hör till ovanligheten.

Fråga mig inte varför. Men ägretten trodde kanske den var en kärrhök ? Hur som helst en lång lågsniff genom vassbältet. Säkert på häckande småfåglars bekostnad. Rädda sig den som kan !