Fåglar, fåglar

Äntligen börjar de komma!
Och de är varmt välkomna. Alla bilder från de vanliga ängarna.

Än så länge håller jag mig frisk från Corona och kan dagligen hämta intellektuell föda från just den platsen.
Annars. Hemska tider vi lever i.

Ges varmt välkomnande...

Min första storspov för året.
Stolt poserade den vid vattenbrynet, gick därefter raskt närmare mot mig. Spoven har nu upptäckts av en ytterligare iakttagare. Måsen gillar inte vad den ser, gör utfall...

...tilltänkta offret har reagerat, intagit försvarsposition.

Men hallå!!
Detta är inte juste!

Tack och adjö!
Nu drar jag till ett ställe utan måsar...

Om ett & annat

Jag vill inte blanda in för mycket av politik i denna blogg. Men noterar med tillfredsställelse att gripandet av troliga förövare gick snabbt, mycket snabbt t o m. Hoppas nu rätt personer sitter där de ska. I finkan. Gärna för resten av livet.

Nå, en fiskmås livade ytterligare upp vardagen. Som enda artist på den scen jag valt för dagen. Fågeln surrade runt, runt. Kanske den hann med att njuta av sin egen spegelbild? Hedras i alla fall med fotografi på denna plats.

Sätt att fiska

En gång när jag spanade efter kungsfiskare kom plötsligt ett exemplar tvärt in från vänster, bytte riktning ny kurs rakt emot. Studsade några gånger på vattenytan, stannade någon meter från mina skor...

Skälet till den vådliga flygturen var den fisk som fågeln jagade just under ytan.  Vi - jag och kungen - tittade med stor förvåning på varandra och ögonblicket senare flög den iväg. Kvar lämnades ett angenämt minne. Sådär ska de väl inte fiska?!

Häromdagen mötte jag snarlik fiskemetod igen. Denna gång med fiskmås i huvudrollen. Det råder mycket lågt vattenstånd, djupet på platsen kanske decimetern. Så antingen skräms fisken av fågeln rörelser/skugga eller jagas den av större fisk bakom? Hur som helst praktiserade fågeln metoden ett bra tag men jag kunde inte se att den fick napp.

Luftturer från kameran sett

  

Idag känns värmen rejält påskruvad, igen. Härlig avslutning på sommaren vi får. Medan jag ännu sitter kvar inomhus passar jag på att svalka med flygbilder över vatten.

Minsann har det inte alltid varit så skönt väder denna sommar. Flera gånger har jag fått köra med vinterinställningar på kameran.

Men överlag har det varit bra "arbetsvillkor" som rått. Det sägs dessutom att häckningsresultaten varit goda över hela landet så det är väl bäddat för nästa år.

Nu ut till stranden, stranden där myrspovarna huserar. Snart är de borta så det gäller att passa på.

Kylan tär på kroppen

Först var de två, men den ene stack nästan direkt. Kvar blev enda fiskmåsen inlägget handlar om. För att få chans till bilder med någorlunda snabba exponeringstider bar det först iväg till sjön. Det blåser kallt. Vinden härnere tycks ha speciell verkan genom att kunna krypa in under lagren av kläder. Så vad gör då min kvarstående fiskmås?

Fågelkännaren hade nog sagt att den skakar ren vingarna från partiklar den blottlagt efter ha skött om vingpennorna. Jag ser såklart en fågel som på ett ben hoppar runt, under flera minuter slår med vingarna för få upp värmen i kroppen...Likt dig och mig slår den åkarbrasor när kylan blir för mycket. OK, sagt med lite av glimten i ögat, då. Men lång stund studsade den runt där på klippan.

Ett ögonblick vid ängarna

Fortsätter på tema mås... OK, kanske inte riktigt då. Men nog finns fiskmås på bilden nedan? Istället en storspov som majestätiskt blickar ut över ängarna. Med fast blick och den där fantastiska kranen, så användbar att putsa sig själv och plocka upp mat med.

Det var bloggvännen Fjällripan som satte mig på spåret. Visst hade jag hört dessa fåglar ljuda tidigare. Men efter hennes kommentar lyssnar jag ordentligt. Och kan nu urskilja storspovens läte bland hundratalet andra fåglars. Så vackert, så melodiskt. Jag har det på skiva och får erkänna att raskt är jag på väg att nörda ner mig i fågelträsket. Storspoven är helt klart en av de ansvariga för detta :). 

Mås vulgaris

Fiskmås är i mina hemtrakter vanligt förekommande, på andra orter säkert än mer frekvent. Däremot fotograferar jag den sällan. Dags att ge fiskmåsen en chans.

Tyckte jag fick till lite djup i detta tunna stycke verklighet där säkert mer än 100 individer omgav motivet. Bilden togs för ett par veckor sedan, jorden är redan övertäckt med grödor. 

Rundar av några hörn i arkivet...

Efter entitan är blåmesen en favorit hemma vid matningen. Motivmässigt gör den sig i nästan alla miljöer.

Ute i det fria svävar en fiskmås och två sångsvanar mot kameran. Positivt med denna vinter är bl a att aldrig tidigare har jag fått så många fåglar att äta av min egenkomponerade fröblandning. Det är kul att se. Även roligt att observera så många sångsvanar. På ett och samma stycke kan de i många tiotal, tillsammans med hundratals gäss, käka upp bondens fröblandning. Med den skillnaden att sistnämnde gärna jagar bort fåglarna med bössa och kanoner. Kanske fullt förståeligt.

På första och sista flygturen

Igår var en riktigt fin dag så jag passade på att åka ner till sjön. Ställde mig vid strandkanten intill inloppet och behövde inte vänta länge. Fiskmåsar, överallt fiskmåsar. Som jag hade vinden i ryggen fick jag några bilder från start. De plaskar i vattnet, bestämmer sig för att fly fältet och och då blir det bäst att flyga längs ån mot sjön där jag vaktade. Trevligt med annan bakgrund är himmel. Nu tänker jag i alla fall visa ett motiv mot just den bakgrunden.

Titta noga. En minimal abborre på sin troligen sista, men storslagna skånska resa. Ska man ändå bli måsmat måste detta var det bästa sättet. Knappast över vattenytan nån gång tidigare bjuds den på hisnande flygtur över det vackra landskapet. -Så det är så här min sjö ser ut ! Nu måste jag bara ta mig ut ur den här prekära situationen och berätta för alla mina tusenbröder...

Dilemmat!

Det blir konstigt ibland. Jag har valt att investera i dyr fotoutrustning och reser i stort varje dag till "vildmarken" i hemtrakten för att kunna fotografera,  bl a fågel. Istället sitter jag nu denna fina eftermiddag  utanför Ahls fiskrökeri vid havskanten. Njuter av deras hemlagade mat. Såklart kommer ju fåglarna istället till  mig. Och de verkar helt orädda. Kajor sitter på närmaste bord och väntar på att jag ska bli färdig vid mitt, fiskmåsar gör sina flygturer på bara ett par meters avstånd. Runt omkring mig sjunger småfåglar i alla kulörer och varianter. Detta vill jag förstås fotografera med det enda objektiv jag tagit med, ett kort porträttzoom. Inga svårigheter här att fylla ut sökaren! Fin bakgrund tillkommer på köpet och inga träd/grenar i vägen. Tankarna flyger. Sälj optiken, ät gott och gratis en livstid och få ändå lika många bilder? Hmm. Hmmmmm.