Livet på ängarna (47)

Vad har röda ben och är vadare ? Inget särskilt svårt påskquiz, eller hur ?

Rödbenor, överallt rödbenor. Knappt hinner de första anlända innan områden fullständigt översköljs av dem. 

 Och lika knappt hinner de anlända innan det är dags för, ja, ni förstår. Med tanke på allmänt kortare vintrar kunde de kanske istället ta sig tid för att vila upp lite innan det är dags för balansövningar likt den på bilden. Men de vet såklart bäst själva.

Akrobatik

Rävunge undviker helst taggiga, stickande växter. Hur var det nu? Huvudet upp, baken ner. Eller tvärtom?..

...Råbocken flyter fram i luften ovan sädesfält, står inte fåglars flykt långt efter....

...Medan lärkfalken demonstrerar hur man äter upp sin mat samtidigt som man håller undan med 100 knop. Utan att krocka med kolleger eller alla svalor som pilar förbi...

..De lite stolpiga storspovarna har inget emot en halsbrytande dans inför parningen ( eller är det rivaler emellan? )...

...medan vi till sist skådar svarttärnans konster på stolpe. Och allt detta medan OS-gymnastiken pågår i TV:n. Djur kan också!!
 

Snart små storspovbebisar

Hände sig härom aftonen - sent - att jag råkade på det här kärleksparet. Hanen låter omgivningen få höra sin triumf, honan står stark. Någon njutning finns inte för oss människor att se.

När hon känner sig färdig bjuder hon sin betäckare på något snöplig sorti...

...något han naturligtvis inte vill kännas vid. Stolt som en...tupp skils deras vägar åt för nu. Snart börjar allvaret.

Blogger vs lärka

Att använda Blogger är verkligen en prövning dessa dagar. Förra veckan snoddes bilder som ersattes med en oval med minustecken i. Minus för otillräcklig ? Eller vad? Idag gick det först inte att ladda upp vare sig text eller bild. Tryckte man på den knappen hamnade man - åtminstone i mina datorer - istället på inläggshistoriken. Nu tycks det i alla fall fungera igen, Men kanske man framöver ska försöka vara lite snällare mot Blogger. Allt är ju gratis.

Nå, försöker med nytagna lärkbilder där de gamla kidnappades. Samma ängar, kanske rentav samma fåglar? Oblygt sitter de helt nära vägen och låter sig med uppfordrande min förevigas.

Vad de försöker sig på här blygs jag för mycket för att berätta mer om, använd er fantasi...

Om jag måste gissa blir det sånglärkor för hela slanten. Kanske någon annan vet bättre? Under alla omständigheter har de den lilla fågelns uppkäftiga attribut. De tycks fort som attan glömma bort att nyss tvingade en större fågel dem att maka på sig, säkert för fler än en handfull gånger under dagen.

Från parning till dunboll...

...tar det inte lång tid. Kanske tur för planeten att vi människor inte är lika snabba.

Helt oemotståndligt resultat blev det i alla fall här. Redan sticker de små på egna uppdrag en lite bit bort från föräldrarna. När fara hotar är de väldigt snabba att fly tillbaka dit, gömma sig under vuxna vingar.

Herre på täppan!

Ett fint minne från i somras. En årstid av torka, besvärliga insekter. Men vi blev för resten av året av med mördarsniglarna som tidigare förhärjat trädgårdsland och äcklat en när man försökt kryssa runt dem för att slippa halka i slem. Inget ont, som det var sagt.

Dominanten står på spelplatsen som egentligen skulle vara fylld med vatten. Han plågas svårt av flyfän men har ändå inte glömt bort sin roll som släktets bevarare. Ståndaktig, pliktfylld fullgör han sina livsuppgifter. Idag gällde det kanske mer att etablera revir än tjusa honor. Rivaler motades nämligen prompt bort. Därför verkar tuppen ensam på bilden. I verkligheten var han omgiven av flera tiotals fåglar. Ja, det var en riktigt fin brushanesommar. 

Det händer på ängarna...

Japp. De där tiderna är nu. Igen i denna blogg.

Hanen gör ett seriöst försök att öka storspovstammen. Helt blind för annat, honan mer avvaktande.

Seriöst försök, ja. Men det stannade vid detta. Trots all vacker uppvaktning med vingars flaxande, kärvänliga puffar med näbben. Nice try, men bättre lycka nästa gång.

Fortsättning...(6)

Det blir rätt länge sen nu. Men.
Kungen bland brushanar i årets spel tyckte vi oss redan ha hittat.

Såg ut så här från sidan, först  med bortvänt ansikte. Imponerande anblick. Likt en snyggt knuten slips, sa någon.

Framifrån blev den både vacker och fruktad bland rivalerna. Skulle tro att det är den medicinen någon av de sistnämnda just nu håller på att svälja. En grästuva duger bra  som försvarstorn. Kom an, bara...

Fortsättning...(5)

Serien om brushanespelet fortsätter. Kanske Kungen kan avslöjas som den som hade flest honor omkring sig? Likt kronhjortar under deras brunst? I så fall faller den här spelaren bort...

Men vad kommer här? I blått och guld en vinnare på många sätt och vis. Med spektakulärt utseende en pretendent på parningsrätten, utan tvekan.

Inte det minsta rädd för att spela upp även för fotografen blir han i alla fall min kandidat.
De vårtliknande utslagen i ansiktet är - såklart - ingen sjukdom. De är naturens sätt att signalera att här kommer en beredd hanne. Beredd till avelsstordåd.

-Jag vill bli pappa till alla ungar! Come on, tjejer! De kallar oss Dominanter av en anledning!

Och se! En hona materialiserar sig. Ska vi slå våra påsar ihop?

Meaning of life...

Har tidigare visat prov på flera mer eller mindre lyckade parningar.
Varför inte visa ett till? Jag menar att föda ungar är ju den enda anledningen till varför så många fåglar ö h t väljer att komma hit. Tack vare att vårt klimat och miljö bjuder på goda förutsättningar för lyckade häckningar. Eller tänker jag helt fel?

...åsså startar vi liveshowen!

Nu var det väl själva fanken om det inte ska fungera.

Se!  Honan gräver ner näbben i marken för att inte ramla omkull.

Yes!
Där satt den.
Resultat kan förväntas senare under våren - bildserien togs i mitten av april - och kanske det blir nya rödbenor att fotografera ett annat år.

Förspel på ängarna!

Dags för rödbenornas årliga parningsakt! Eller - som det visade sig denna gång-  snarare preludierna till.

Hanen står bakom med sina flaxande vingar och vilt klapprande näbb.

Sen ett vigt hopp och på väg att landa mjukt på honans rygg.

Touch down!

Den fina uppvaktningen till trots avbröt hon försöket. Stiger helt enkelt åt sidan, partnern faller ner och blir sen bortjagad... Vem sa att kärlek var lätt?

Retrospektivt (3)

Gott om vadarfågel detta år, skrev jag i förra inlägget. Paret på bilden såg till att den standarden upprätthålls även kommande säsonger, vilket fotografen tacksamt dokumenterade. Rödbena är genom sina spektakulära färgklickar och sitt mod en av mina absoluta favoriter ute på ängarna.

Betydligt mer sällan ser jag brushanar. Speciellt handjuren. Här en - tror jag - ännu inte fullt parningsutvecklad  individ, som i ensamt majestät försåg sig med godbitar i det översvämmade området. Deras parningsspel är annars ytterst spektakulärt att skåda och det nöjet har bjudits mig hittills en enda gång. Men det är en annan historia.
Bilderna från senare hälften av april.

Kärlekskrank

Avslutar serien med parningshungrige rödbenehannen. Nu dags för bestigning.

Åhhh...heejj!

Uppe!!

S...n oxå! Hon är visst inte på humör idag. Bäst att snabbt dra innan nån ser mig Jaså, hade den där fotografen redan hunnit vara framme? Bara jag inte nu oxå hamnar på hans blogg...