Visar inlägg med etikett Uppflog. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Uppflog. Visa alla inlägg

onsdag 29 november 2023

Lite av varje (17)




En del har hänt sen senaste blogginlägget. Vädret gick från mörker till ett par riktigt fina vinterdagar. Vattnet fryser, luften klarnar.





Ofta närvarande för att bevittna detta är varfågeln, sitter gärna på grenar nere vid sjön.





Tofsvipor, ja. Flera hundra, kanske tusen rastade på ängarna. Skapade mäktiga uppflog när de tar höjd mot himlen.






Nere vid sjön : En vanlig ägrett patrullerar efter fiskevatten, en pilgrimsfalk jagade enkelbeckasin högt uppe i luften.






Rovfåglarna kommer fram när det finns gott om byten. Som på ängarna. Här spanar några exemplar efter snacks på marken.




 

Längs bryggan läser talgoxen in vilket fågelbestånd där kan återfinnas. Lite sol gör onekligen livet lättare att leva.


torsdag 28 juni 2018

Uppflog sothöns !





Nästan svartvit. Kan inte bli annorlunda bild med så mycket svart och vitt som motiv. Kunde dra fördel av ett väderläge med gråmulet ljus vid detta stora uppflog av sothönor (falskt alarm visade det sig senare vara). I mitt tycke den mest spektakulära sidan för en annars fotografiskt - motivisk svårtillgänglig art som sådan.
Vad jag menar  - om någon inte förstod sig på senaste meningen ovan - är den kraftutlösning som sker av fåglarna i bilden. Den är fotografiskt åtråvärd, tycker jag. Och skiljer sothöns från många andra arter.

onsdag 9 december 2015

Så här kan det se ut...




...med ett större gäng skärrade sothönor. När två havsörnar cirkulerar i närheten.
De här individerna är luttrade av alla örnattacker. De flyr för minsta rörelse av stor fågel. Gråhägern, t e x.
Bilden från idag.

måndag 1 juli 2013

En dag i gulärlans liv (4)



OK. Jag får väl erkänna, då. Är nämligen inte säker om fågeln ovan är samma som i serien i övrigt, tagen vid samma tillfälle samma dag som den ändå är. Vad jag ville berätta var annars att fågeln satt på taggtråden. Efter tiotalet bilder fick den nog, flög upp och iväg. Jag tittade på displayen. Yes! För en gångs skull hängde autofokusen med och la skärpan på rätt ställe, över det lilla ansiktet. Autofokusen hann med? Nja, troligen är det väl personen bakom kameran som inte reagerar fort nog. Vem kan förutsäga när en fågel lättar? Inte lätt, det där. Hemma såg jag senare att fågeln tappade sin lilla hopkramade gräsboll i lyftet och bilden fick en ytterligare dimension.