lördag 28 februari 2015

Skönsångare!





Så fort jag körde in i fågelparadiset hördes sången. Med välbehag i kroppen registrerade sinnet att hit måste lärkorna kommit. Och minsann.  Strax därpå hittade jag den här mycket hungrige krabaten.




Att den tittar upp mot mig är ingen representativ bild av skeendet. Mest gick den med näbben ovan marken och resten av tiden uppehöll sig fågeln med att gräva fram mat.




Men de skotten har jag kastat. Kvar blev dessa fotografier.






-Hej då!

fredag 27 februari 2015

Sorry!



Aldrig roligt att bedra läsekretsen. Den utlovade sånglärkan får dröja tills imorgon, hann aldrig göra bilderna klara.
Så istället havsörn modell lite äldre. Såg den först över dammarna där den skickade ner änderna mot botten. Flög lågt, skrämde många men verkade inte särskilt pigg på jakt. Istället satte den sig i trädet kanske 60 meter bort från min bil.





Och där satt den. Länge. Spanade nonchalant till höger och vänster, aldrig uppåt som mindre fåglar skulle gjort. Dess ljust grånande fjäderdräkt, gula näbb och vita stjärt förråder en äldre fågel som för länge sen lärt sig att enda faran kommer ifrån marken. Den här blev aldrig särskilt stressad och satt kvar när jag åkte.

torsdag 26 februari 2015

Vår! Vår!!




Vilka härliga dagar vi haft! Nästan helt blå himmel. Fantastisk känsla att gå runt i blandskogen nere vid sjön, njuta av ett tilltagande kvittrande från alla håll. För ett ögonblick hajar jag till, stannar upp. Vad var det där? En märkligt synkron lågdager smyger framför mig. Tar en sekund innan polletten trillar ner... Skugga! Min egen. Ha!
Man blir glad som - en lärka. Och en sådan upptäckte jag idag. Årets första. Om detta handlar kommande blogpost.







Fotografiska bilden ljuger ju som bekant inte



Mer på tema tidig morgon? Nä, inte alls. En bil passerar förbi och resten är lite lek med nivåer. Sant ät dock att hackspetten gjorde sig obekväm för alla små pilfinkar en ytterligare gång. Det gör nu inte så mycket, de har haft det riktigt fett under hela vinter. Jag lovar.





Tre småfåglar mot en större. Dramat slutade först när den senare var mätt och kanske trött på mig och mitt fotograferande. Det får den stå ut med. Mig och mitt fotograferande. När den nu snor pilfinkarnas mat mitt framför näsan på oss. Det blev att fylla på i automaten, igen. Men smått fängslande bild blev kvar, trots allt.

onsdag 25 februari 2015

En tidig morgon hemma




Parkerar bilen, stiger ur och ser en skugga vandra över åkerns högsta isobar. Hämtar den kamera som låg närmast till hands, skyndar tillbaka ut. Rågeten är kvar. Tuggar långsamt och eftertänksamt på något slags strå, ser det åtminstone ut som. Ögonblicksbild från den vår som kommit. Älskar detta gör jag. Mörkrets makter är snart besegrade för denna gång.

måndag 23 februari 2015

Nuvarande dragplåstret på ängarna...




... måste så klart vara denna fågel. Nu har min orädde och bildsköne - ja, det är väl en hane? - Börringevråk avancerat klart mot mig. Fler stolpar finns inte att tillgå. Endast vägbredden plus någon hypotenusameter skiljer oss åt. Känns så himla bra att få närkontakt med vilda djur, hoppas något av det går fram oxå i bild.





Istället för min närvaro verkar han intressera sig vad som händer på marken vid sidan av.





Har jag måhända skrämt upp någon godbit tidigare dold i gräset? Endast fågeln själv vet. Vad jag kommer ihåg är att vinden bet rejält den dagen. Vråken har styvt jobb med att bara hålla sig kvar.

söndag 22 februari 2015

Fåglar i min trädgård




Gårdagens fångst vid matningen. Ruggig dag, regn, kyla, blåst. 1/100 s på någotsånär normala inställningar. Hade hoppats vi lämnat det där bakom oss nu. Entitan verkar dock inte bry sig. Första gången de kom två till min matning.





Rejält uppljusad kan det istället se ut så här. Tror jag gillar detta försök bättre.

lördag 21 februari 2015

Grupperar sig (2)




Plötsligt bestämde sig någon för att nu gäller det livet! Nu måste vi snabbt mot skogen, annars... På bild en del av hjorden, alla får inte plats.





Nu betydligt närmre stannar gruppen lika plötsligt upp. Som om ingenting hänt. I min del av Skåne har dessa fina djur bara fåtalet fiender, mest en formidabel sådan : Oss människor.  Och så våra lösspringande hundar. Varg stryker än så länge inte omkring, rapporter om enstaka lodjur kan med några års mellanrum komma upp. Så vad som skrämde fram djuren mot mig var kanske bara en naturens nyck . Fotografen bockar och tackar, förstås.
Det som på bilden ovan först ser ut som två spanande handjur med en massa ben är nog tre. Ängsligt skannas terrängen av, i alla riktningar. Det gäller att hålla radarn påkopplad hela tiden.

fredag 20 februari 2015

Första tofsviporna!




Från igår. Ett riktigt härligt vårtecken. Hoppas nu väderleken inte spelar oss och fåglarna samma fula spratt som skedde 2013. Med en fruktansvärd kall mars som skickade de första invandrarna antingen tillbaka därifrån de kom. Eller till ett betydligt värre ställe. Redan ett litet bakslag idag. Med vind och lätt snöfall horisontellt. Men det räknar de här tuffingarna säkert med. De var fyra fåglar som jag upptäckte på ängarna.
Medan vi ändå uppehåller oss där :




Vitkindad gås snackar och smackar med tungan långt ute.





Gräsandshonan tar en promenad. Mycket änder här i år. Har säkert att göra med alla regnmängder vi fått, med stora öppna vattenytor som resultat.




Råkan gräver efter (mask?) något, tar ett steg tillbaka och fixerar noga vad som ska hända. Rätt vad det är börjar dess kraftiga näbb exkavera så jordkokor flyger.
Samtliga bilder från denna vecka.


torsdag 19 februari 2015

Rådig råbock



Det kommer allt fler vårtecken från ängarna. Om detta handlar kommande inlägg.
Istället en bild från senaste besöket i skogen för bara ett par dar sen. Saken är den att jag väntar - sedan snart en månad - på min köpta bärsele med midjebälte. Ryggen har börjat protestera mot allt kånkande på fotoutrustning. I säkert inte alltför ergonomisk korrekt stil.
Så då har lätta artilleriet i form av Pentaxutrustningen fått göra tjänst. Skogspromenader måste vi väl alla ha? Bildmässigt innebär "märkesbytet" mindre än vad man kunnat tro.





Den här fine bastbocken hastade iväg mot skogens skyddande trän. För säkerhets skull ställde han sig i djup skugga, mot ljus fond. Men kameran hade ändå inga större besvär sätta skärpan rätt. Trots en distans som i alla fall aldrig blev påtagligt nära. När man redan från början vet att bilderna man tar blir bra sporrar det till fler fototillfällen. Och en positiv spiral har inletts.

onsdag 18 februari 2015

Börringevråken II




Återvänder till min Börringevråk. Nu har den flyttat ett pinnhål närmre. Vinden river och sliter i fjädrarna.





Den vet såklart vad den gör. Försöker stirra ner mig. Men den gubben gick inte !






Dags att dra! Till nästa pinnhål, bara några meter från den hårt arbetande fotografen.  Ibland är fotograferandet lekande lätt.

tisdag 17 februari 2015

Grupperar sig



Från igår.
Inget ovanligt att dovvilt samlas i stora hjordar, upp emot 20 djur. Vi pratar om hindarna. När det börjar se ut som våren kommer och ett tag därefter. Det som däremot är ovanligt i denna serie är att båda könen representeras. Visst, dovvilt internkommunicerar med varandra även utom brunsttiden. Inte ofta. Men det händer. Till skillnad från mina erfarenheter av kronvilt. Men att se en så här stor grupp blandade individer händer inte varje dag.





Här en grupp hindar med kalv. De är på väg över ett stort stycke, men har bromsats in av min framfart. Längtansfullt blickar de mot skogen på andra sidan. Ledarhinden betraktar mig, funderar över sitt nästa drag.






Men plötsligt finns ingen tid kvar att fundera. De mäktiga handjuren skjuter på, vallar flocken över åkern. Hannarna har oxå de såklart upptäckt mig. Men mot alla odds tycker de sig vara osårbara, inget ont drabbar dem. Hmmm... På en obskyr internetsida upptäckte jag att kapitala dovhjortar - med fullt utvecklade horn - kunde få nedläggas mot avgift om många tusen kronor. Så eftertraktade troféer är helskovlade hannar i vissa, skumma kretsar.
Bilderna är tagna på långt avstånd. Men de kommer ju närmre.

måndag 16 februari 2015

Vår? Nej, inte än.




Så stor skillnaden blir genom att kryssa bort automatisk bildredigering. Tack alla för svar&råd. Totalt onödig funktion, tycker jag. Ska definitivt inte ligga default, tycker jag vidare.

Bilden är från arkivet. Tidig septembermorgon 2011, tror jag. Man kan på den större av hjortarna avgöra tidpunkt på året genom att hals/nacke svullnar upp inför brunsten. Ja, i dagsljus syns dessa djur ytterst sällan annan årstid.





En filur som allt oftare dyker upp på min radar är gråhägern. Här har den valt ett jakttorn som utkiksplats. Bäcken rinner intill, men fågeln verkar just nu ointresserad av fiske. Istället tar den in panoramat som det militära övningsfältet erbjuder; ska det rulla fram några stridsvagnar idag eller inte? Denna var ingen vårmorgon, absolut inte. Men nog kan viss förbättring av ljuset anas i denna bild. Känns som vi rör oss i rätt riktning i alla fall.
Första vårtecknet på fågelfronten blev annars den gravand som igår flög förbi. Härligt!

söndag 15 februari 2015

Oönskad bildredigering !!



Blogger och färger... Ja, egentligen var detta inlägg tänkt handla om vilda djur. Men nu har jag tröttnat på Bloggers egen "färgredigering" av mina bilder. Gråblått blir blått, gräsgrönt blir gult. Som i bilden ovan. Inte alla gånger, bara till synes urskiljningslöst, då och då. På min kalibrerade skärm är denna bild betraktad i Windows bildprogram, i Photoshop och i Capture One utförda i helt annan färgpalett än det ni ser här. Om jag lagt märke till detta efter jag tryckt på Publiceraknappen gör jag om bilden. Det tråkiga med denna bild är att resultatet ändå blir kasst.

Någon som vet om en bättre bloggplattform och vill berätta om denna?

lördag 14 februari 2015

Storlek gör skillnad





Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg spettens förra besök. Nå, man vill ju gärna tro att samma fåglar återvänder till matningen. Men så är det säkert inte. På SOF´s hemsida berättas om en person som ringmärkt de 4-5 blåmesar som varje dag besökte matplatsen. Till slut var antalet uppe i 90 individer.
Här gör hackspetten slut på talgbollarna inför pilfinkarnas förtvivlade uppsyn.





Småfåglarna är inte rädda för att försöka störa den större. De flyger förbi med fart nära, nästan klipper vingarna mot den. Men vad hjälpte det? Lugn som filbunken sitter hackspetten kvar och gör metodiskt slut på talget. Biltrafiken som syns i bakgrunden stör inte heller. Men när jag försiktigt gläntar på ytterdörren, sticker ut optiken. Ja, då vet vi alla vad som därefter hände, eller hur?

fredag 13 februari 2015

Första flygbilden !



Ja, med nya kameran, förstås. Försiktiga inställningar råder i nuläget - denna bild togs på 1/1250 s - men kan säkert med tilltagande ljus göras mer aggressiva.







Tagen över vatten hoppas jag att undersidan av fågeln går att locka fram även under sämre betingelser. Klarade inte gamla sensorn så bra. Nya verkar i alla fall i skrivande stund mer lovande.
Detta är (förmodligen ) samma Börringevråk som visats tidigare. Som vi ska senare se en samarbetsvillig fågel.

torsdag 12 februari 2015

Bra fotoväder



Jag har aldrig skytt kråkor. På fotografier, menar jag. En halvdimmig dag vid ån gav mig tillfälle att bevisa det.







Intelligent som den lär vara, hade den stenkoll på mig. Alla rörelser måste göras långsamt, utan knyckigheter. Om man inte längre är smidig som lindansaren kan detta nummer vara svårt. Kanske fågeln ifråga inte var så nogräknad ändå.
Pinnen sticker upp vid ån som reflekterar det lilla ljus som effektivt filtrerats från ovan. Jag väntade tills kråkan tittade mot mitt håll, hoppades att det blyga medljus som ändå fanns kanske kunde ge den där glimten i ögat.

onsdag 11 februari 2015

Kö i snö




Eviga tvåan på statistiklistorna. Bara talgoxe är mer talrik inom landet. Knappast heller en fågel man vänder sig två gånger efter. Så här kunde pilfinken presenteras. Man kunde oxå tillägga att de konsumerar mängder av mat då de hänger vid fröautomaten mest hela tiden, sällan släpper till andra arter. Men det kostar på. För en bra plats vid min matning måste man vara beredd att betala priset för att vänta i kön. Det är detta vi ser på nedanstående bild.





Fågeln fotograferades sittande på "understa" grenen. Efterhand fåglarna framme vid automaten käkat klart, flyttas man upp ett pinnhål till nästa gren. O s v. De försvarar sina positioner med näbbar  och klor, var så säkra. Små skärmystlingar sker hela tiden, genererar värme som säkert behövs i snöglopen. Då kan man oxå stå ut med den evigt pinande vinden.

tisdag 10 februari 2015

Trafikalt i skogen




Vandrar man i skånska skogar en höstmorgon kan vad som helst hända. Ek- och boklöv lyser upp, scenerier väl värda sina egna fotooperationer. Plötsligt. Det brakar till vid sidan om mig och en vit dovhind trippar fram, ställer sig vid vägkanten, tittar på mig, fortsätter sen framåt i bildens riktning. Så ett än större oväsen och den magnifike, helskovlade hjorten gör entré. Han bryr sig inte om fotografen, inte ett dugg. Har bara blick för den söta hinden. Utan ha sett mig jagar han på henne över vägen och bort.
Så som vi har sett en hel del trafik längs den lilla vägen. Skarpögda blickar har kanske redan upptäckt den övervuxna vägskylten. M som i Mötesplats. Så sant som det står skrivet.

måndag 9 februari 2015

Fotosugen rovfågel (1)




Igår hade jag en härlig träffning med Börringevråk. Har sett den på samma ställe flera gånger tidigare. Då har den försvunnit lika snabbt som den berömda löningen. Nu inte bara sitter den kvar. Den avancerar, som antyds i sista bilden.





Sitter på stolpen kanske 20 meter bort. Jag tog 253 bilder totalt.





Inte av bästa kvalité men bilden förtjänar ändå publiceras. Har gjort några ändringar i nya kamerans setup som måste tränas på. Jag vet flygbilderna blir snart bättre. Fortsättning följer.

söndag 8 februari 2015

Det rullar på



En härlig vinterdag har just passerat. OK, 18 sekundmeters blåst men blå himmel och - sol. Många fågelskådare ute, såg ingen enda fotograf. Knappt heller några fåglar. Kanske det förhåller sig så att naturen s a s krattar manegen för vårfåglarna. Låter fiskar, maskar, insekter och annat fågelgott få vila sig feta under några veckor.
På tal om vårfåglar. Bland de första man kan förvänta sig anlända är tofsvipor.





Sen dröjer det inte länge till detta sker. Och små ungar växer snart upp och kommer kanske först till vårens ängar nästa år. Och så kommer det att fortsätta och jag hoppas få vara på plats och föreviga det hela. 

lördag 7 februari 2015

Fångsten är på väg ner..



Som en giftorms attack. 10 bilder/sekund räcker inte. Fick sekvensen innan då den blickstilla fixerar fisken under vattenytan. Därefter är huvudet begravt i vattnet och på nästa ruta är huvudet redan långt ovan. Med en liten silvrig, utsiktslöst sprattlande fisk i näbben.
Till nästa gång krävs supersnabba kameror, likt de i Formel 1 med tusentals bilder/sekund. Jag är besviken! Nä, inte riktigt. Nå, lite då.
På bilden nedan verkar fågeln begrunda sitt nästa drag.





Ska jag fortsätta posera för den där fotografen - f.ö nu påplussad med okänt antal bildmakare i två bilar som oxå ville föreviga den supersnabbe - eller ska jag dra?

Undrar hur lång tid förflyter innan en måltid hinner passera genom långa halsen ner i magen? Fiskens sista resa säkert en veritabel Golgatavandring... Bilden minimalt beskuren. ISO 1600. Ingen besvikelse i detta avseende!

fredag 6 februari 2015

Före - efter



Regn, blåst och dimma. Inte bästa förutsättningarna att testa nya kameran. Eller ens hitta något motiv att öva på. Till slut ge sig ormvråken-mitt-i-byn till känna. Det är den i bild 2.  Bild 1 är första fågelbilden med nyförvärvet. Togs igår.





Inte så lätt att se i webutförande. Men som sagt. Hyggligt resultat. Alltså före mikrofokusjusteringen. Det är en härlig känsla att i sökaren se hur snabbt autofokusen låses på målet.






Bättre skärpa, utan tvekan. Och viktigare än så. Mer utrymme för justeringar på råfilerna än tidigare. Jag har ju i min Pentaxkamera ( K3:an ) tillgång till Sonys fina 24 megapixelssensor och vet vad den går för. Canon har gjort framsteg, ingen diskussion om detta. Det märks kanske bäst när motiv i motljus ska ljusbalanseras i råfilskonverteraren,  och / eller hela rutan underexponerats. På bilden ovan har en hel del krut fått läggas på vråkens mörka fjäderdräkt och i alla fall jag kan inte upptäcka störande artefakter. Inte mer än vanligt, i alla fall. Och det är gott så.

torsdag 5 februari 2015

Jobbigt...




Så har första skjutningen förlöpt med nya kameran. Hade turen med ormvråkar idag igen. Väl hemkommen så ser bildresultatet som helhet hyfsat ut, men den där riktiga skärpan saknas i råfilerna. Har ännu inte framkallat något ur serien så hur det programmet lirar med bilderna tar jag ikväll.
Beslöt på stående fot att utföra mikrofokusjustering i kameran. På det valda avståndet - 20 meter - såg inställning +3 bäst ut på bildskärmen. Ska testas IRL imorgon. Sen kanske behövs ytterligare justeringar. Tror bestämt att jag behövt mata in snarlikt plusvärde i alla Canonobjektiv jag haft. Så förhoppningsvis ett bra utgångsläge ändå.

Här kommer en av de sista bilderna med "gamla" kameran, som blir bra backup om något elakt skulle inträffa. Taget för några dagar sen när snön kom. Kör förbi ett fält och ser tre fasaner intill en stenmur. Dags att agera!





Än så länge har fåglarna inga problem hacka fram födan ur det tunna skiktet nyfallen snö. Den här herrn har kanske just avslutat ett slagsmål för sitt territoriums skull? Som alla ser är i alla fall en stjärtfjäder avbruten. Nu struttade han omkring med två hönor och såg hur fredlig ut som helst. Naturen ger och tar...

onsdag 4 februari 2015

Med attityd



Ja, ja. Jag vet. Den tänker utföra något helt annat moment nu innan den lyfter. Men jag tyckte att posen passar fågeln och att porträttet blev bättre med än utan lyfta stjärtfjädrar. Bilden togs vid strandbrinken en murrig vinterdag för någon vecka sen.

måndag 2 februari 2015

Goa ormvråken (2)





Tillbaka till ormvråken - mitt- i - byn. Här sitter den stolt på en gren och verkar bekymmerslöst avslappnad. Man kan undra varför somliga har det temperamentet och andra inte.





Men vänta! Här är något som inte stämmer? Det där röda färgsticket på hjässan, hmmm. Jag får nog granska övriga bilder för en möjlig förklaring...




Aha! I värsta Al Caponestil har den något i mungipan som tuggas på. Så det är blod på skallen och något slags ben tittar ut ut mungipan. Här är nog förklaringen till det milda humöret. Mätt och go är det alltid lättare att fördra även närgångna personer som herr naturfotografen i sin bil :)