En liten en...

När man spanar efter något speciellt kommer istället annat oväntat fram. Detta vet alla naturfotografer. Efterlängtad kungsfågel blev till fyrbent yrväder.
Den lilla skogsmusen kan kanske vara densamma jag fotograferade förra året, samma tid?  På samma ställe, så klart.

Längst ner i mörkret blev 160/s nödvändig och allra flesta bilderna oskarpa i musens rörelser som konsekvens av detta. Just nu sitter djuret stilla för ett ögonblick och man kan se vad som hålls fast i de små händerna. Ett solrosfrö. När tiden gått ut vidtar omedelbar jakt efter nästa. Knyckiga rörelser - alltid pågående - kräver sin energitribut.

Tematiskt

Dagens tema djur som döljer sig eller försöker. Överst kärrhöken som försökte försvinna från min blickpunkt samtidigt som den högt ropar efter partnern.

Rågeten tyckte nog den var osynlig...

...medan bofinken tittar fram och igenom grenverket för att kolla upp mig.

Gärdsmygen i åkanten var faktiskt svår att upptäcka på plats. Genom att något mörka ner omgivningen har dess kamouflage förlorats.

Endast skarpögda rovfåglar lär ha chans se lilla skogsmusen från ovan och de måste vara ultrasnabba när den ska fångas. Pilar ju annars som blixten ner i sin skyddande håla djuret på bild just tittar fram ur.

Gråhägern hade ingen lust dela med sig av sin närvaro för oss som stod däruppe i tornet och tidigare sett den landa. Här flyger den upp från sin skyddande vassridå och bort.

Skogsfynd!

När blicken som mest intensivt skannar av omgivningen ute i skogen ser jag oväntade rörelser. Mitt bland de på marken fröpickande fåglarna pilar en liten varelse förvånansvärt snabbt in och ut från sitt bo. På stöldräder.

Det lilla djuret - skogsmus av större eller mindre slag - hade solen rakt i ansiktet och kunde väl inte riktigt avgöra om min person var vän eller fiende. Hur som helst. Hungern tärde i den lilla magen och mitt på eftermiddagen visade den upp sina konster.

Fräckt nog utmanade den mig med stadig blick. Den större arten väger väl sina modiga 40 gram eller så. Nä, jag darrade ändå inte det minsta på manschetten och det är ett löfte.

Osynlig?

Har köpt ett nytt kamoställ. Med påsydda "löv" är det förmodligen effektivare än ett konventionellt set. Hoppades jag, när det betalades i affären. Prövade det ffg igår morse. Gick på vägen, stannade till vid en rörelse i dikeskanten. Vad var det?
Ut ur gamla löv och grenar kommer en liten varelse fram, glor på mig med sina pepparkorn till ögon.

Sen kommer skogsmusen närmre, faktiskt springer den mot mig. Här är den fotograferad - med kameran på enbenet - nästan rakt ner i backen.
Jösses, tänkte jag. Vilket effektivt kamouflage jag har! Men såklart är det inte möjligt. I alla fall ett djur förevigat på min sensor ffg. Tidigare har jag bara sett dem springa över vägen en god bit framför och aldrig erbjudits fototillfälle.