torsdag 30 april 2015

Villig modell



På samma promenad. Längre fram sitter en hare. Den har tidigare korsat skogsvägen både en och två gånger. Men nu sitter den ner. Gör mig beredd, fokuserar på djuret. Haren tittar upp på mig, Nu så, hann jag tänka. Sen skuttar den mot mig, därefter full sprint. Stannar upp 15 meter framför mig.






Inte mer än nätt och jämnt den fick plats i sökaren. Visste väl vilken brännvidd som satt på och vilka bildpreferenser för dagen jag hoppats på... Så varsågoda  :  En hare i morgonens ljuva ljus, presenterad av sig själv.

onsdag 29 april 2015

Osynlig?



Har köpt ett nytt kamoställ. Med påsydda "löv" är det förmodligen effektivare än ett konventionellt set. Hoppades jag, när det betalades i affären. Prövade det ffg igår morse. Gick på vägen, stannade till vid en rörelse i dikeskanten. Vad var det?
Ut ur gamla löv och grenar kommer en liten varelse fram, glor på mig med sina pepparkorn till ögon.






Sen kommer skogsmusen närmre, faktiskt springer den mot mig. Här är den fotograferad - med kameran på enbenet - nästan rakt ner i backen.
Jösses, tänkte jag. Vilket effektivt kamouflage jag har! Men såklart är det inte möjligt. I alla fall ett djur förevigat på min sensor ffg. Tidigare har jag bara sett dem springa över vägen en god bit framför och aldrig erbjudits fototillfälle.

tisdag 28 april 2015

Uppmärksammas




Är det inte konstigt med en del flyttfåglar? De finns, syns inte. Så ser man en dag en individ. Hurra ! Nästa dag är det fullt hus. Fåglarna finns överallt. Som jag spanade efter första sädesärlan. Redan myllrar det av dem på varenda gräsmatta; de är så talrika att man inte längre lägger märke dem.







Inte så med pålitliga gråkråkan. Finns förvisso överallt, flyttar inte men märks desto mer i andras arters frånvaro. På ängarna blir båda föremål för min bildlusta.

måndag 27 april 2015

En kväll i skogen



Så här kunde det se ut i "mina" skogar för bara några dagar sen. Klorofyllet fylls nu på så snabbt att skulle jag ta en bild från samma ställe idag skulle den se helt annorlunda ut.
Från en skön, insektsfri vårkväll väljer jag ut detta landskap. Två hindar håller sig försiktigtvis framme och betar på den viltremsa bonden för ändamålet anlagt. Aldrig långt ifrån skogskantens trygghet, lät djuren mig komma så här nära. Men inte mer. Och det finns såklart anledningar till deras försiktighet, vilket nästa bild vittnar om.






Samma skog, samma kväll. Halvtimmen senare.
Ett gäng vithindar skyndar snabbt bort när jag promenerar fram längs skogsvägen. Men inte alla djur har bråttom. Möt kalven - som - nyfiket - plirar - på - fotografen. Jag stannade upp, fick ner enbenet i backen, fokuserade och börjar smattra på. Utan att den brydde sig det minsta. Ett framtidens ledardjur? Intressant i alla fall att den inte gjorde som de flesta fjolårskalvar ; följer sin mor som skuggan.
Bedårande dovkalv, eller hur? När den småningom lunkar bort till flocken är jag noga med att att tacka så mycket för sittningen . Gör jag alltid när Naturen kastar något speciellt mot mig.

söndag 26 april 2015

Från gömsle





De flesta plattformar för fågelintresserade jag besökt verkar byggda för skådare med fält- och tubkikare nära till hands. För fotografer är det sämre beställt. Större delen av min fotografiska gärning begås med 700 mm brännvidd. I flesta fall otillräckligt för de mindre fåglar man gärna vill fånga på bild. Större går bättre. Särskilt om fåglarna själva hjälper till genom att hålla sig så nära som möjligt. Så till kommunen : Bygg fler gömslen för fotografer!!!
Sympatiska skäggdoppingar gjorde sitt bästa för att se bra ut på bild. Långsamt gled de förbi, lät sig ramas in av vasstråna.






På tal om vasstrån har den här individen lastat på sig ett. Kanske att användas till frieri för lämplig partner, kanske för bobyggande. Under tiden tar den sig ett skrovmål ur den lilla sjöns välförsedda skafferi.

lördag 25 april 2015

Fel metod blir rätt??



Hann inte ens upp i tornet innan strandskatan lyfte. Bakom ryggen på mig. Ingen chans ändra på kamerainställningar innan ögonblicket bokstavligen flugit förbi. Så motivet fångades med den i andra fotograferingssammanhang så nyttiga spotfokusfunktionen ; kameran jobbade med en fokuslåsande yta något större än 1% av bildens sammanlagda. Knappast optimalt för situationen. Men det finns som bekant andra kriterier än bara skarpt återgivna motiv. Jag blev i alla fall positivt överraskad av bildresultatet.







Som kanske framgår flög strandskatan snabbt, lågt och nära. Jo, snett mot solen därtill. Oceaner med efterbearbetning? Nä, inte alls. Har ljusat upp ögat och beskurit bildens högra sida. Annars inget utöver det vanliga. Berätta gärna vad ni tycker.

fredag 24 april 2015

Råbock gillar hästbetet





De visar sig knappast från sin bättre sida just nu. Jag tänker exteriörmässigt, om någon nu undrade.


Det har varit ovanligt svårt att komma ut i skogarna om morgonen. Under senaste månaderna. Det blåser för mycket. SMHI har utlovat flera mm regn, o s v. Alltid finns något att skylla på. Så då får istället djuren komma till mig på tider som passar bättre. Eftermiddagarna, t ex. Här en bock som tillsammans med sitt gäng getter hoppat in i hästhagen. Som vore det bättre bete där än utanför.





En om någon månad säkert mycket stilig bock, ger den för dagen ett raggigt intryck. Kanske hjälper det att blunda och drömma sig fram i tid?

torsdag 23 april 2015

Kärlek i kärr (2)












Hur gick det nu för rödbenorna? Hannen prövar, rätt försiktigt, att landa på hennes rygg. Hon står ju i vatten och fel genomförd kan proceduren resultera i drunkningsolycka. Men hon står stark.









Med ständigt klapprande näbb har han nu positionerat sig klart. Lugn inväntar honan sin kavaljer, med små medel visar hon sig beredd.






Touch down!!
Det fungerade och nu väntar bara världen på de små rödbeningar som förhoppningsvis snart och för framtiden ska förgylla livet på ängarna.
Det som i de båda inläggen tog ganska lång tid att processa och författa, var i verkligheten över på några sekunder. Skulle tro att bildserier som denna inte är vardagsmat även för de bland fotografer som hårdbevakar stället.

onsdag 22 april 2015

Dagar vid vatten



Fortsatt strålande väder, fantastiskt!
Nere vid sjön sjuder verksamheter i alla hörn. Det byggs bon, det bråkas och tutas. Och så måste ju alla ha mat. De större rovfåglarna glider in på scen, tar sin tull och försvinner lika snabbt. Under två dagar har jag observerat havsörn. Men inga bilder. För stor distans oss emellan. Istället fick jag skaplig närkontakt med fiskgjusen under.







På hemväg med sitt byte ville den visa upp sig. Flög lite för högt för min smak, men för att vara ffg i år blir det godkänt ändå. Tråkigt för den lilla gäddan som inte fick leva länge, sjöns övriga fiskbestånd kanske tycker annorlunda...

tisdag 21 april 2015

Går hett till därute !



Revirhävdandet tilltar. I takt med vårens stigande temperaturer. Ett par minuter vid sjön och smågnabb eller rent av slagsmål bekräftar det. Antar att det är handjuren som står för den saken just nu. När ungarna senare kommer fram tar honan över det beteendet.
Så det är bäst att vara på säker mark innan kurtiser inleds. Annars kan säkert ett eller annat tjuvnyp i stjärtfjädrarna bli det ömmande resultatet...





Som fotografiet visar. Fick fler bilder på den jagande; han ser precis lika arg ut på allihop. Råder knappast tvekan om vem som är herre på täppan i denna lilla vik, eller hur? Rivaler jagas obönhörligen bort. Först försöker de stanna kvar, kanske fem meter bort. Svischhh, plask! Bort med den!! Efter flera försök har konkurrenten flyttats trettio meter bort. Det får duga. Men kom inte närmre för då...

måndag 20 april 2015

Kärlek i kärr ! (1)




Jag tror min kärlek till ängarna klart framskymtat i dessa spalter. Obesvarad kärlek? Tror jag inte. Förhoppningsvis visar mina fotografier på svaret.
Dessa dagar svärmar dessutom kärleksparen. Snacka om att ge tillbaka kärlek !





De gör det i det fria, bryr sig inte om grannarnas tyckanden... Får erkänna att rena bondturen sammanförde mig detta kärlekspar. Man ser en sak och så dyker en helt annan, mer vässad situation oväntat upp.






Plötsligt var de två, hannen klapprade ljudligt med näbben. Honan står stilla. Jag är verkligen ingen relationsexpert men nog tyckte jag att hon såg villig ut. I alla fall inte avvisande i hållningen.





Tidigare har jag på ängarna fotograferat akten utförd av tofsvipor och storspov, nu blir det rödbenornas tur. Så vad tror ni?  Blir det fler små rödbenade ungar eller får hanen skamset smita iväg med oförrättat uppdrag? Gastkramande fortsättning utlovas i kommande blogginlägg!

söndag 19 april 2015

Fotografisk jaktmark





Eftersom frågan ställts :
Jo, ängarna jag baserar mycket av min fotografi på tycks tillåta viss närkontakt med fåglar. Många fågelentusiaster, något färre fotografer, har sedan länge vetat om detta och kommer i skaror från alla håll, även från utlandet. Mina amatörmässiga funderingar urskiljer åtminstone fyra orsaker. Området är strategiskt väl placerat, fångar upp stora migrationsvågor. Fåglarna är därtill så många på ett begränsat område. För att få plats trängs en del individer ut mot de av vinklarna vi kan vistas i. För det tredje verkar enskilda individer - långt ifrån alla - i sig självt inte särskilt oroade för oss; rovfåglar, notoriska äggplundrare som kråkor, räv. De är fienderna. Lägg därtill att räven jagas mycket hårt i dessa trakter. Länge sen man läste om mänskliga äggplundrare, även om de kanske finns kvar nånstans därute. För det fjärde, slutligen, råder tillträdesförbud hela året.
Allt detta spelar naturfotografen i händerna. Så länge man sitter i sitt gömsle, läs bilen. De som stigit ur har direkt inkasserat massiva uppflog och ilskna blickar från omkringvarande entusiaster.

Nog om detta. Badande storspov var nytt för mig. Fågeln tvättade sig ren i en liten pöl helt nära vägen, får m a o inte plats i sökaren. Jag biter ihop, fotograferar ändå. Alltid en avvägning hur mycket brännvidd man tar med sig. De som är smartare än jag har förstås en ytterligare utrustning med mindre brännvidd påskruvad vid sidan om. Jo, jag har en sådan uppsättning. Ligger kvar hemma, var annars?







Tar med ett par bilder till. Godmodiga, eleganta. Som gjorda för en kameraman. Kan mer begäras? Moder Natur måste varit på mycket gott humör när dessa varelser kom till.

lördag 18 april 2015

Just nu från ängarna :



Soligt, bara lite blåst. Vårvärmen påkopplad, livet är härligt.
Signaturfågeln vad gäller ängarna just nu ? Svaret måste bli storspov. Snart drar många av dem vidare så det gäller att hålla kameran varm.





Elegant påtar den i maten. Som gammaldags aristokrati påbjöd. Rå, 100%-ig elegans utan bling-bling. Här tillsammans med vad en del kanske menar skulle vara motsatsen. Den vilt skränande grågåsen. Något ligger det väl i det. Även om jag personligen gillar gässen.






Så kan de oxå konsten att föra sig. Här tar en den snabba runda på catwalken, ehhh ängsmarken. Blicken signalerar att den har mig under lupp; så länge du sitter stilla så...

torsdag 16 april 2015

Törst besegrar skygghet





Såg den här vid bassängkanten, vattenverket. Jag trodde att de små granträden på min sida vattenspegeln skulle något skydda från djurets vakande ögon. Men icke. Blev omgående upptäckt. Sen satt haren - uppenbart törstig - och lurade på mitt nästa drag. Det kan man lätt se på bilden.






Som inget särskilt hände tog driften att dricka över. Försiktigt, med blicken hela tiden fäst på min person, hasade den sig ner mot vattnet. Medan jag exponerade några tiotals bilder undrade jag om det på detta avstånd verkligen skulle framgå att den dricker av vattnet? Tog därför en ytterligare serie. Tur var det. Den intresserade kan faktiskt ana den mest diminutiva tunga vispa runt vattenytan. Går åtminstone att skönja på originalfilen.

onsdag 15 april 2015

Ormvråk á la paparazzi




Brrr. Ser kallt ut, eller hur? Var det oxå, vill jag lova. Bilden från 4 februari. Fotograferad från vägen - genom någons trädgård - sitter den på resterna av vindfällt träd. Ett bra ställe för många av de större fåglarna. Undrar om de som bebor huset har något fotointresse? Vilka fantastiska bildmöjligheter finns inte från fönstren här ? Ner mot sjön och allt. Vi andra får nöja oss med att få motiven porträtterade från något längre håll.
Byta bil. Kanske dags att byta hus, oxå ?

tisdag 14 april 2015

Om ni tänkte sälja er bil till mig...



Idag provkördes min tilltänkta bil. En bra bil ska kunna smyga sig fram på ettans växel utan ryck, ska helst ha one-touch fönsterhissar (tyvärr miss i denna bil) och vara diskret i alla övriga bemärkelser. Bensinare, ingen diskussion. Självklart togs den ner till grusvägarna runt ängarna. Inget smäll eller skrammel på den urusla sträckan, bra! Konstiga krav? Inte för en fotograf, absolut inte.
Under provturen satt ju kameran hemma. Det var en dundertabbe. Först ser jag steglitsa, tror jag. Färggrann, satt i alla fall på tistel.
Sen ser jag mängder av rödbenor på båda sidor vägen, mycket fotograferingsbara. Och vad är det där på vägen? En storspov. En annan badar i översvämningen alldeles, alldeles intill. Lite längre fram tittar två strandskator på mig från nära håll.... Grrrghhh! Men vi visste alla att det måste bli så här, inte sant?
Från arkivet hämtas följande opublicerade fotografi fram. Förra året, mitten av oktober. Det var en god höst för fotografen som ville föreviga kungsfågel, motiv saknades verkligen inte.







måndag 13 april 2015

Svårfotograferad





Säger det bara. Den här specielle krumeluren utgjorde ett tålamodskrävande motiv. Men till slut gick det min väg och gärdsmygen fick plikta med sitt porträtt. Fågeln surrade över ett kalhygge med kvarlämnat ris från - ja, ni förstår ju att det fanns många gömställen att ta till innan den måste upp för andning.

söndag 12 april 2015

Om att stå i kö



Högst upp i fågeltornet satt den. Därifrån kan den behändigt avspana ängarna. Eller bara njuta av utsikten. Jag var nummer ett i kön. När personerna i bilen framför var klara med sin skådning/fotografering, kunde jag köra fram och sticka ut telet. Ibland inte så hög vildhetsfaktor på motiv från dessa fågellokaler...







Men det kan inte lastas fågeln, som sitter där den sitter av egen vilja. Vana vid människors uppmärksamhet, ja. Men tamdjur? Inte alls. Vilket bakomvarande passagerare fick erfara när fågeln fick nog.
Gladan på bilden ser i mina ögon både klok och avslappad ut, blickar nästan kokett tillbaka. De vet nog om att människor i området inte vill dem illa. Det ger i sin tur oss chansen till det där lite extra i bildskapandet. Fotograferad från 11 meter.

lördag 11 april 2015

I luftrummet !





Bjuder på några BIF:ar (birds-in-flight) från senare tid. Med de riktigt bra ljusförhållanden som varit ges chans på många fototillfällen. Bilden närmast ovan är hälsning till en speciell bloggvän...






Lågsniffande stora fåglar är alltid ett annat favoritmotiv. Med landskap som bakgrund ges betraktaren bättre möjligheter att bedöma fågelns fart, storlek, placering i luftrummet. Även väl undertryckt som i detta fotografi, blir ju fonden dessutom unik för varje bild. Till skillnad från det i och för sig vackert , men konturlöst tecknade himmelsblå.







Gladan kom flygande rakt mot, vek i sista stund av. Med visst besvär lyckades jag komponera in fågeln i sökaren. Avslutningsbildens storspov gled elegant iväg, bort från mig, under skönklingande läten. Årets bästa tid är snart.

fredag 10 april 2015

Varför grav-and?



I fågelvärlden är ju herrarna oftast de bäst uppklädda. Idag förpassas de till bakgrunden, som i bilden nedan :






Normalt ganska skygga fåglar var det här paret gravand - och särskilt honan - inte så nogräknat denna dag. Elegant flyter hon fram mot min position, låter blicken svepa över mitt för stunden inte särskilt eleganta fordon.







Här står hon som "top model", med perfekt uttråkad blick. -Ja, ja fotografera mig klart nu. Nästa tagning är om tre minuter!
Bäst att diskret dra sig undan, köra vidare. Hon stod länge kvar på stället.
Funderar över prefixet grav-. Enligt Wiki skulle namnat ha att göra med att arten häckar i hålor i marken. Förmodligen besläktat med termen gravad lax, t ex. Som rå fisk kan den ju få mogna i grävd och övertäckt jordhåla. Å andra sidan är det väl ganska många fåglar som lägger sina ägg i markhålor utan att för den skull få ta del av gravprefixet!? Någon som vet mer får gärna berätta!

Från igår & idag



Gårdagens glädjeämne var nedanstående lilla, men ack så välsjungande fågel. Knappt hinner man upptäcka "isbrytaren" förrän sångarna kommer på plats.




Tror denna är en gransångare. Fast inga granar finns i närheten.





Idag blev det istället grågäss för hela slanten. Kanske de tröttnat på att vara försiktiga. Hur som helst, idag flög de nära och ofta snabbt förbi.





Här kommer en in för landning. Skränet från omgivande gäss är öronbedövande. Revirstrider förekommer kontinuerligt och det är faktiskt ganska lätt att förutse när ett uppflog står för dörren.





Så här kan man oxå landa. Som nödlandning med en Airbus... Nä, nu var jag elak i onödan. Men i min lilla sjö tar gässen onekligen stor plats just nu.

onsdag 8 april 2015

På diet?



Fundersam står fågeln på den diminutiva sluttningen. På bilden kraftigt förstärkt genom teleeffekt. Villrådig, vad ska hända nu? Nu när jag flyttat hela vägen hit? Ska jag stanna eller dra vidare mot norr?







Hungrig är den säkert. Tror inte jag sett så mager storspov tidigare. Så om jag får föreslå är det ett par dagars vila och rejäla matintag som bör stå på receptet. Ännu är ängarna på många ställen översvämmade och det finns gott om mat i jorden. Bara att fiska upp medelst den där välanpassade näbben.

tisdag 7 april 2015

Råget i sista ljuset



OK. Nu verkar rovfåglarna vara installerade. För några dagar fotograferade jag brun kärrhök, honan tror jag. Igår fiskgjuse. Inga bra bilder. Vidare siktades den igår, ffg. Sittande på landvägen, den efterlängtade sädesärlan. Så nu inväntas resten av det stora gänget småfåglar. Några har säkert redan tjuvstartat. En skådare lyssnade på drillen och utbrast att här var det gransångare, minsann. Detta inträffade redan för en vecka sen men inga visuella observationer för min del än.
Igår på kvällen dags för en skogspromenad. Såg baken på några rådjur och tre skygga harar på ett fält. Inte ett enda fototillfälle! Så med hundra meters gångväg kvar till bilen dyker de plötsligt upp, en efter en. Men det börjar bli mörkt och jag har glömt enbenaren hemma. När jag senare åker hem finns rådjur i alla hörn. Bilden nedan, sista rutan för kvällen, togs nära landsvägen alldeles intill tomtgränsen... Märkligt så det kan bli ibland.





De var tre stycken getter som njöt av solens sista strålar. Alldeles för nära min framfart backade de av något och jag hann få fram kameran och tog med stöd mot bildörren bilden på den djärvaste av dem. Manegen krattad, ljussättningen ordnad. Tagning! Så här välordnad miljö önskar man att man kunde få arbeta oftare med.

måndag 6 april 2015

Dagens resultat...




Tidigare idag - läs igår - bevakade jag luftrummet från tornet vid den lilla sjön. Som vanligt. Inte mycket hände. Skådare kommer upp, hälsar och är snart borta igen. Efter ha varit ensam en kvart blir jag plötsligt medveten om en ljudkuliss, som plaskande vågor inne i vassruggarna. Vad kan det vara för ljud, tänkte jag.
Så föll oväntat den kära polletten ner. Jag kikade oxå ner. Och där var de ju, grodorna som tumlade runt i kärleksnästet som utgörs av viken alldeles intill. Inget knussel här, inte. Pang på rödbetan och därefter till nästa partner.
Lite senare än mer tur. Jag försöker dessa tider göra visit åtminstone en gång per dag till ängarna. Såg dem direkt. Rödbenor, årets första! Som en del andra vadarfåglar otroligt godmodiga i sitt uppträdande mot oss fotografer.






Två stycken vandrade runt i översvämningen, tittade på mig och gick sedan rakt mot mig. Jo, jag hänger ut från bilen, med värsta telet framme. Fantastiska fåglar, dessa. Efterhand försommaren går brukar de kunna bli än mer fotograferingsvänliga, kan knappt vänta tills dess. Välkomna till oss skåningar! Nu väntar jag bara på sädesärlan. Isbrytaren, som en del skådare kallar dem. Efter den kommer resten av småfåglar, sägs det. Fast finns det is kvar att bryta längre?

lördag 4 april 2015

Mätt & belåten





Ett rovdjurs främsta egenskap är att alltid vara på jakt, alltid vara hungrig, alltid ta varje liten chans till en matbit. Sällan kan de slappna av; att vara rovdjur är alltid leta efter födan. Så när ett rikligt tillfälle plötsligt uppenbarar sig blir det inte vardagsmat, så att säga.







Mina fotograferade glador ser på bild ut som barnet på julafton. Äntligen ett skrovmål, äntligen kan man få koppla av matsuget. Kanske någon ränta jägare lagt ut, kanske kadavret av en hjort. Under alla omständigheter en rejäl portion som räckte till tiotalet rovfåglar och många fler kråkor (fast sistnämnda fick stå i kö först). 

fredag 3 april 2015

Vackert på ängarna !



Bildserien från igår. Det tätnar alltmer kring fågelkontingenterna. Igår hade jag turen med storspovar. Fotograferades från ganska kort distans.






Vädret var skapligt, spovarna gick runt i karaktäristisk stil, snappar åt sig matbitar lite när de tycker.






Hoppsan! Här möttes två, kanske ett par? Såg i alla fall ut att trivas med varandra (läs : Kivades inte).  Bländade av solen när de håller koll upp mot himlen. Tur för mig att de för det mesta påträffas på medsolssidan under mina tider på ängarna.

Idag har vi haft än bättre väder. Var i Sjöbo Konsthall och kikade på skicklige naturfotografen Ingemar D Kristiansens vernissage. Har ni vägarna förbi väl värt ett besök, rekommenderas! Intresserade hittar hans blogg här.