onsdag 31 augusti 2016

Överlevare




Här ser vi en riktigt smart fågel. Istället för att bli till söndagsmiddag på Mårtensafton firar den friheten. Varje dag. För visst måste denna vara en tamgås-rymling?







Betraktade situationen under en kortare tid. Ingen av grågässen verkade ha något emot det till det yttre starkt avvikande sällskapet. Känns gott så.

måndag 29 augusti 2016

Skön kväll vid stranden




Vatten, vatten i mängder nu under höst. Vadarna  -  snart ska de flytta bort från oss - letar efter föda bland uppspolande vatten. Letar och letar, förresten. Mestadels står de rätt stilla och låter aqua göra jobbet för dem. Så varför inte göra en fågelbild ljus och skir- som akvarellen?

Brushane njuter av kvällens gyllene solstrålar samtidigt som den förlustar sig med bad och fyller ut magen med uppspolade bottendjur. Fåglar kanske inte lever något dåligt liv? Fotografen led i alla inte direkt svåra kval av att denna afton studera sina fågelvänner.

lördag 27 augusti 2016

Ruralt !



Örnbilder ser man ofta på nätet.
Vanligtvis fotograferade i eller kring något sånär vildmark. I min del av Skåne går förvisso hitta vildmarksliknande miljö. Frågan är om det är lika lätt finna örnen där?

Så för mig kan bakgrunden oftast bestå av skog, himmel, vassar eller bar åkermark. Kanske inte så vanligt att få med den moderna lantgårdens attribut. Andra kanske slänger såna bilder. Jag gör dygd av verkligheten och tycker det går visst bra att publicera en bild som nedan :







Alltfler rovfåglar flyttar dessutom in i urbana miljöer och min havsörn har - vad det verkar - redan tagit första, stapplande steget mot det hållet. Det är en utveckling som bör dokumenteras och fågeln kan sannerligen inte lastas för att vi människor transformerat om vildmarken.

fredag 26 augusti 2016

Tappar totalt fattningen !




Hallå, fotografen!
Skulle du vilja vara vänlig och skruva tillbaka mig??!


Ibland när man fotograferar händer oväntade saker...

onsdag 24 augusti 2016

Akta dig, lilla fågel!








Vad är detta?
En situation som i verkligheten jag minns som helt ofarlig blir som färdig bild rejält oroande. På två sätt. Dels vad är det för (större) fågel som ser ut hinna ikapp den mindre? Är den senare hotad? Dels vad gäller artbestämning : Här känns som minerad mark. Drillsnäppa? Kärrsnäppa? Skogssnäppa? Här får ni gärna hjälpa till.
Jag minns att de var flera snäppor - vi kan väl tills vidare kalla dem så - som satte sig i flytande grenverk. Vadarna är i alla fall bland de första att lämna oss för höstflyttningen. Det har jag faktiskt koll på. Och det är vad som sker just nu.

måndag 22 augusti 2016

Luftturer från kameran sett

  






Idag känns värmen rejält påskruvad, igen. Härlig avslutning på sommaren vi får. Medan jag ännu sitter kvar inomhus passar jag på att svalka med flygbilder över vatten.









Minsann har det inte alltid varit så skönt väder denna sommar. Flera gånger har jag fått köra med vinterinställningar på kameran.









Men överlag har det varit bra "arbetsvillkor" som rått. Det sägs dessutom att häckningsresultaten varit goda över hela landet så det är väl bäddat för nästa år.










Nu ut till stranden, stranden där myrspovarna huserar. Snart är de borta så det gäller att passa på.

lördag 20 augusti 2016

Sagans prins




Vem vill kyssa Herr Padda och förvandla honom till prinsen?
Nå, kanske inte jag.
De verkar ju redan ha ett behagligt liv. När jag liggande på mage klarat av den här bilden tänkte jag på returen till bilen två timmar senare att hej - jag måste kanske se upp här. Kanske paddan var kvar på stigen?

Mycket riktigt satt den på samma ställe. Hade bara något vridit sig med solens gång. Vilket underbart djur. Göra ingenting och följa solen i synfältet. Hade nog många av oss kontorsslavar velat ha som jobb... Snälla, kyss den inte till ett sämre liv.

torsdag 18 augusti 2016

Exotisk...




Djupt inne i colombianska regnskogen sitter den fina fågeln. Här kan det regna mer än 10 meter /år och luftfuktigheten är alltid 100 %. Har smugit mig fram, huggit bort vegetation med macheten för att komma fram till denna plats, så underskön men gudsförgäten. Troligtvis är jag förste människan på planeten att befinna mig just här...

Nå, kanske inte, ändå. Byt ut exotisk regnskog mot skånskt kalhygge efter ett års förbuskning och den exotiska fågeln mot gärdsmyg med mat till ungarna i näbben. Då kan det bli så här :






Lite av regnskogskänslan kanske finns ändå?
Jag blev i alla fall jordig av marksynen... Varma vädret som rådde i mitten av juli månad kunde ingen klaga på, 30 grader i skuggan och mina kläder kändes som 100 % våta. Våta och jordiga. Puhh!

tisdag 16 augusti 2016

Sociala fåglar?




Fåglar har ingen själ!?
En del människors mekanistiska syn på djurvärlden medger ingen annan tolkning. För min del övertygad om att när man under långt liv umgåtts mycket med djur blir det svårt att komma till en uppfattning så fattig på "humanistiska"övertoner. Jag skriver humanistiska för jag kommer inte på ett bättre ord för djurriket. Mekanistisk syn tjänar rovdrift väl. Röjer man bort varelser utan själ kan man ju själv säkert sova gott om natten. Fåglar jagas, förgiftas, fångas, tappas på ägg och skjuts som skadedjur - s.k skyddsjakt. Utan större diskussioner inom våldsverkarnas grupper.


Betrakta nu bilden på rödhaken. Titta in i dess stora, blanka öga. Jag säger inte att filosofiska problems brottas med innanför skallbenet. Eller kanske inte så värst  mycket grubblerier pågår ö h t pågår därinne. I vår mening med ordet, förstås








Tog den här bilden riktigt, riktigt nära. Fågeln lät sig inte störas. Helt klart bildligen strålar   personlighet ut där den för ett ögonblick drömmer sig bort i drömlikt landskap. Eller hur?
Hur kan man skada så fina varelser?!

måndag 15 augusti 2016

Om väder och annat




Tillbaka från Expedition Tåkern. Ett event om sex dagar med en enda deltagare, nämligen mig själv. Har letat efter skäggmes men inte lyckats få en enda bild. Ja, inte ens ett enda fototillfälle. Sämre kan det knappast gå och boven i dramat? Vädret, förstås. Regn och ständigt blåsande gjorde att de små liven hellre satt skyddade långt inne bland vassen än posera vackert för mig. Samtidigt kunde man höra fåglarna, varje dag och många gånger varje dag. Grrr....


Istället bjuder jag på äldre bilder från veckan innan. Tagna under än sämre väder, förstås. Men gjusens mat finns ute på öppna sjön och det finns som bekant bara ett enda sätt att få upp den. Fiska på plats. Tillsammans med en huttrande fotograf i tornet inte så långt borta.








Jag tror denna är juvenil och som nybörjare är jobbet som fiskare inte så lätt.







Blöt i fjäderdräkt - eller snarare uppburrad mot kylan - försökte den flera gånger utan att lyckas. Tomhänt fick den småningom återvända till boet där den knappast gjorde en populär figur.

fredag 12 augusti 2016

Sen kväll



Sen kväll i Paradiset. Är på väg hem när den här bocken helt plötsligt tittar upp ur vetefältet. Djuret väljer att strunta i mig där jag sitter alldeles intill i min just inbromsade bil. Istället marscherar han söderut, nerför fältet, ner mot sjön. Följer efter i plåtgömslet och får till slut nedanstående bild.







Dagens sista solstrålar lyser sparsmakat upp i guld och grönt, förvandlar skuggor till silver eller kanske fastmer till tenn.
Ajjj! De ser hårda ut, de där vetestänglarna. Men allt gick bra. Bocken forsade fram utan att verka tycka det var något besvär alls. Vilket ju heller aldrig var fallet.
Bilden från en sommarkväll när ljuset aldrig verkade helt försvinna.

torsdag 11 augusti 2016

Eftermiddag i guld







Sån tur man kan ha. Råkade bara köra förbi ängarna för att finna skördefesten redan startat. Traktorerna körde just då runt tornet, med alla fåglar i eftersläp. Tvärnit och blixtsnabbt ut ur bil, upp i torn. Där var redan fullt med olycksbröder, d v s dedikerade naturfotografer. Detta inträffade för två veckor sen.

Skön eftermiddagssol strålade över nyhuggen äng. Bra för fåglarna som lättare upptäckte sina bytesdjur och än bättre för oss med kameror. Förstnämnda bestod av de vanliga misstänkta : Främst glador, stork och en eller annan ormvråk. Så ser det ut hemma hos mig. Nä, jag klagar inte...

onsdag 10 augusti 2016

En dag solen sken





På post i tornet hade jag häromveckan ett par fina upplevelser. Först kärrhök, igen. Var ett bra tag senast och jag undrar om någon häckat vid sjön senaste åren?


Samma dag. Precis som i våras siktades tre ägretthägrar. Verkar fiska i samma vik, dessutom. Här en som på långt håll visar upp sig och sin miljö.






Staketen ska förmodligen skydda vassruggarna från betande kor.






Sen kommer strax ovan vattenytan något stort seglande längs vasskanten. Sätter sig på ett staket nästan rakt framför näsan på mig. Ahhh, en ägretthäger ville presentera sig lite mer ordentligt. Och äntligen närbilder på denna gäckande (vita) skugga.

måndag 8 augusti 2016

Ögonblick ur gråhägerns värld




Idag ska det handla om gråhäger. Jag - och f a min fru - älskar dessa fantastiska fåglar. Proppfulla med personlighet gör de bara precis vad som faller dem in. Här på väg mot landning och den har inte upptäckt fotografen.








Fågeln bligar aningen misstänksamt mitt håll åt men verkar tycka att inget alarmerande finns i sikte.






Japp. Jag är den mest eleganta bland fåglar. Se mina formfulländade ben, mina fantastiska vingar som parentetiskt sagt änderna i sjön ofta tar för havsörnens. Kul när alla väjer åt sidan...






Nu sitter jag på min gren till dess det är dags för lite fiske igen. Men skulle en fet mört passera förbi så kanske...

lördag 6 augusti 2016

Need for speed!



På tal om dykning av fågel.
Idag roade mig en skräntärna med sina konster. Såg inte att den någonsin fick lön för mödan. Likväl cirkulerade den runt sjön, varv efter varv. Dök på fisk många gånger. Någon gång måste det blivit napp...









Jo, här gick det undan. Om 1/50 s eller snabbare klyver den vattenytan. Min slutare öppnar sig 10 ggr/ s och i nästa ruta är den redan under vattnet. Hoppas den stannar någon vecka och ger fler fototillfällen. Annars kommer den kanske tillbaka ett annat år. Enligt Wiki kan de bli upp till 30 år gamla. Kanske jag orkar släpa mig ut till tornet då...

fredag 5 augusti 2016

Det sista...





Så kan det nog vara : Det sista det lilla bytesdjuret hinner se innan det krossas av gladans starka klor. De här rovfåglarna kan verkligen konsten att variera sin hastighet genom luftlagren. Ömsom håller de blickstilla emot vinden. Bara en eller annan fjäderpenna rör sig. Eller kan de blixtsnabbt växla om och dyka ner mot matbordet.






Nej just nu skulle jag inte vilja vara i åkersorkens kläder. Inte annars heller, förstås. Om en sekund betyder inget något alls för en av oss. Jag den mer lyckligt lottade fick istället bilder.
Fågeln fotograferad från tornet där vi fotografer alla med gapande mun betraktade skådespelet medan slutarna rasslade.

torsdag 4 augusti 2016

Bye, bye!



Redan har de lämnat sjön, sörjda av många fotografer. De är otroligt svåra att fånga med kameran, för egen del krävdes mycket träning under flera dagar.







Kanske de något saktas ner av en munfull med mat?
I alla fall erinrar jag mig just nu en fotoepisod med en farbror utan avancerad fotoutrustning i huvudrollen. Han hade åkt ända från Simrishamn enbart för dessa svarttärnor. Och hade kommit till gömslet innan mig. Ingen tur, påstod han. Allt blir bara sudd och de är ju alldeles för långt ut, klagade han vidare.

Då kanske du ska pröva den som kommer in nu, svarade jag. I avsikt att ta hem bomaterial från närliggande vasskant svävade tärnan för en gångs skull något långsammare. Mannen - däremot - snodde blixtsnabbt runt, skickade iväg en skur mot fågeln, tittade på resultatet - och sken upp som en sol! Han fick till en riktig fullträff. Det kunde jag själv konstatera när han stolt visade upp bilden på displayen. Själv hann jag inte ens få upp kameran...






Nå, nu återstår bara minnen. Till nästa år, kan man ju hoppas. Man kan också hoppas att häckningen gick bra. Tärnorna får gärna bli fler, visa sig närmre mer ofta och än hellre rejält sakta ner framför gömslet. Med eller utan mat i mun.

onsdag 3 augusti 2016

Ägrett & skarv



Möte nummer tre handlar om just - tre ägretthägrar. Stork, kungsfiskare och nu ägretter. Känner mig som ett barn på kalas.
På bilden ovan tittar en skarv förvånat på de där vita jättefåglarna. Bara två?? Jo, tredje fick inte plats i rutan då den satt på andra sidan trädet.








Det är förmodligen den vi ser i mittrutan ovan. De andra två sitter kvar i toppen, blir nu rejält utskällda av samma tidigare förvånade skarv som nu uppenbart börjat tröttna på inkräktarna.

Kan ju vara ren tillfällighet men de ägretter jag såg i samma sjö i våras var också tre till antalet. Kan möjligen vara desamma individerna nu på returen mot varmare trakter?

Alla bilder i inlägget tagna på långt håll och i hällande regn. Döm mig inte för hårt...

måndag 1 augusti 2016

Juvelen på grenen




Har även haft turen att stöta på sjöns speciella färgklick där den satt djupt inne i buskagen längs kanalen. Fotograferad genom vassruggar och höga brännässlor på lite för långt avstånd. Anade att hade jag tagit ett eller ett par steg till så flyr fågeln. Rejält mörkt var det dessutom därinne bland trädkronorna. Men det är bara som det ska vara, kungsfiskaren har inte för vana att släppa fotografer in på livet. Denna är en hane om jag nu inte tar alldeles miste.

Blir alltid lika förvånad över att så här färggranna fåglar finns i Sverige.