fredag 28 februari 2014

Tryck vs skärmbild



Först tack för alla välgångsönskningar! 
Sen raskt över till dagens ämne. Varför vissa bilder tjänar på det stora formatet internet tyvärr inte bjuder på? Här ett exempel från igår. Detta fotografi tänker jag printa ut i A3, men jag hoppas att något av dess kvalitéer framgår oxå i mindre format. Något typ - ensam - vithind - placerad -  i - storartat -  landskap. Eller något i den stilen. Jag har en 24 tums skärm och på den blir resultatet hyfsat. Tiff-filen, märk väl. Den mindre jpeg som visas här saknar genomslagskraften dess större systerkopia har. Nåväl, jag tar risken att visa upp fotografiet på detta sätt, men med alla brasklappar tänkbara.






Gråväder rådde, avståndet är långt och kontrasterna är små. Taskiga förutsättningar för denna hind, hoppas hon inte blir alltför förargad över mitt publicistiska tilltag.


torsdag 27 februari 2014

Efter mycken möda & besvär...



Så är man lyckligt gift. Någon skillnad mot tidigare? Inte det minsta. Fast jag blir förstås hälftenägare i en trevlig lägenhet, vårt sommarställe. Inte så dumt.
Annars är det samma gamla slit med kamera och tangentbord. Vissa tillfällen mer än andra. Dagens inlägg, sparvhöken utanför mitt vardagsrumsfönster, krävde sin man. Vid fotograferingstillfället fick jag lägga mig platt på golvet och samtidigt klämma in mig mellan datorbord och kopieringsmaskinen. Tro mig, ingen lätt operation att genomföra! Sen belönades jag med en fågel i silhuett mot ljus himmel, inramad av diagonala linjer som är fönsterbåge och -smyg. Fönsterrutan är dessutom inte tvättad efter vinterns snöstormar. Hopplöst fall ?







Tja, döm själva. Enda bilden jag har på rovfågeln där den sitter på samma pinne som småfåglarna, valde jag att behålla fotot. Kanske jag oxå gillar den tyngd renderingen i detta fall gör med den lilla höken. Jag är glad, tranorna har landat och idag syntes ett storkpar inrätta sig i sitt bo. Varmt välkommen, ljuvliga vår.

måndag 24 februari 2014

Skäggmes en hemlighet kortare




Stjärtmesens konungsliga motsvarighet i vassruggarna stavas skäggmes. Vet inte varför den blåser upp sig som på bilden. Men ingen kan sväva i ovisshet. Här sitter kungen på sin fantastiskt utstyrda tron, det ser ju alla. Den undviker att se oss i ögonen på det där sättet bara den härskande klassen förmår.






Här sitter samma fågel minuten senare. Utan uppblåsthet ser den mer ut som de brukar. Tills nu var det bara jag och fågeln som visste om dess hemlighet...

söndag 23 februari 2014

4:e och 5:e sessionen



Tillbaka till den orädda ormvråken-som-sitter-i-trädet-vid-vägen-som-går-mitt-igenom-den-lilla-byn (pust!). Försöker inte återuppliva gamla gaeliska ortsnamn här, men kanske de uppstod på detta sätt. Idag vet jag lite mer om denna fågel. Har fått hjälp med ID-taggar av Stefans Naturliga Blogg och kan mer säkert säga att det är en och samma fågel.





På senare tid har den valt att flytta in sig bakåt i grenverket. Det den eventuellt förlorar i siktbarhet vinner den tillbaka i avskildhet; vråken är helt enkelt svårare att få korn på.




Annars ser jag den på sin plats i stort sett varje gång jag passerar. Numer tror jag mig också veta varför den så ihärdigt sliter på just dessa grenar. Det avslöjas nästa gång vi ses.

lördag 22 februari 2014

Skogens lilla stjärna (1)




Fortsatte promenaden utmed sjösidan, in i skogen. Går förbi biodlarens ställe, ofta hemsökt av ekorrar. De senare gjorde mig inte besviken denna gång heller, om vilket mer följer i annat inlägg. Sen hände inget speciellt förrän jag nästan var tillbaka vid parkeringen. Hör fåglar ljuvligt kvittra, ser mörka skuggor hoppa runt inne i buskagen. Men så...






Ut i dagsljus kommer en stjärtmes. Dang ! Ffg i år och hittills inte en enda vettig bild har de släppt till under hela vinterhalvåret. De här är mångas favoriter och jag delar den uppfattningen. Oemotståndligt vackra, på ett godmodigt sätt, charmar de alla betraktare. Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att de kan ha det lika svårt som alla djur under tuffa tider. Men det verkar vara kul att vara stjärtmes, vara skogens stjärna bland tättingar. Den här avskydde inte min närvaro och lockade till fler foton. Det kommer mer...

fredag 21 februari 2014

Istället för att titta på OS-hockeyn....




Först en runda ner till sjön. Under och kring bryggan ut mot gömslet rör sig snabbt något i undervegetationen. En form kommer fram, färger blixtrar till och blåmesen är avslöjad!







Sen in i sjönära skogen. Gulsparv spelar upp sin sång från olika grenar.






Det är härligt nu. Den förr så tysta skogen vaknar till liv. Vad nu? Hackspettens milda hackljud avbryter tankarna. Mycket ska färdigställas inför den annalkande parningssäsongen, bobyggandet såklart ett sånt bestyr.





Ett helt annat trummande avlöste, följt av högt klagande skrin. Även här arbetas det hårt, men med födosök snarare än bobyggande. Av den tunna grenen spillkråkan bearbetar att döma.

torsdag 20 februari 2014

Vår, vår, vår




Ljusare tider strömmar mot oss, tillsammans med dess fågelliv. På bilden ovan årets första lärka - första för mig, menar jag - tagen igår på långt håll. Kanske de ha flugit långt och borde vara uttröttade, men jag försäkrar; den här individen var lika snabb och svårplåtad som de någonsin kan bli.





Första träffen med bläsgås för i år. Tror jag att det är. Bläsgås. Ljudvolymen tilltar nu markant på rast- och häckningsplatser, ett sant nöje efter vinterns tystnad.
Sjön har gått upp sen helgen som var. Kormoranterna är tillbaka i sitt vanliga träd. Ljuset blir bättre och bättre.





Hägern fann plats i den översvämmade sjön. Dess krä - krä-läte rullar över ytan. Buisiness as usual, med andra ord. Eller med Queen : Show must go on !

onsdag 19 februari 2014

Mätt & belåten




Vårtecknen flyter in. Igår var det dags för första tofsvipan att visa upp sig. Ingen bild på denna, tyvärr. Helt annat i min trädgård där drivorna ännu är metern höga. På bilden en av de bättre av städmaskiner jag anlitar. De går på marken och pickar upp mängder av matrester pilfinkarna ratat. Jodå, förra säsongen växte tre, kanske fyra dvärgsolrosor upp ur marken. Ingen kan vara hundra.






Fasanhönan har nyss intagit sin lunch, drar sig bort från matningen. Istället för att som andra fåglar flyga bort, väljer de förvånansvärt ofta att passera ut genom grinden. Som vilka andra besökare som helst. Inte sällan gäller samma passage in. Försynta och väluppfostrade, dessa. 

måndag 17 februari 2014

Återvändaren !




Under några veckors tid hade jag sparvhöken som regelbunden gäst. Till min förtjusning och tättingarna vid matningens förtret. Sen kom vinden med snön. Och ännu mer snö, tills trädgården var fylld med drivor upp till tre meter. Och väck var sparvhöken. Snösmältningen gjorde sedan sitt jobb. Igår var fågeln tillbaka.






Ser ni samma sak som jag? Kaprifolen håller på att knoppa sig. Ahhh, kanske ni istället fastnade för hökens magnetiska blick....:) 

söndag 16 februari 2014

Svårfångad (1)




Lite pinsamt är det. Fågeln ifråga är ingen raritet, knappast en högoddsare att möta därute. På något sätt har vi inte varit kompatibla, skatan och jag.  De rikt fågelavkastande (!) träden i den lilla byn skulle dessbättre förändra detta. M a o samma trädbestånd min ormvråk uppehåller sig i.





Så äntligen en vettig bild att visa upp. Otroligt vacker och stolt däröver satt fågeln kvar ett litet tag och lät mig senare ta fler bilder i annan position, om vilket mer följer.

lördag 15 februari 2014

Fasaner (3)




Måste avsluta miniserien om de granna fåglarna som många nu förvandlats till små prydliga, djupfrysta paket. I alla fall har jag inte observerat en enda fågel sen serien påbörjades.





Som små lampor lyser de upp den ofta nog smågrå omgivningen.





Vackra, men svårkomponerade om man vill ha med hela, långa stjärten.





Vaksamma på faror. Men väl på plats släpper de på säkerhetsspärrarna och utgör ingen match för fotografen. Det kan förstås vara svårt att lägga fokusen på det lilla huvudet. I min värld är dessa väl från Frankrike en gång importerade fåglar en tillgång väl värd att vårda.

fredag 14 februari 2014

Råvilt och ett vårtecken




Jag hör av andra personer att dagligen ses rådjur beta på stubbåkrarna. Det glädjer mig. För jag har inte många observationer att komma med denna vinter. Den lille råbocken på bild gick med mamma och försökte hitta något ätbart under snötäcket som nu genom omväxlande tö och kyla förvandlats till (lättare) skare.






Det skiljer bara en vecka mellan dessa två foton. Bara drivvist tillkommen snö finns nu kvar. Naturen luktar vår. Och, minsann. Ser jag inte ffg i år gravand. De var till antalet en st igår då bilden togs. Idag 7-8 ytterligare på plats. Hoppas, hoppas att vi inte ser några större bakslag som förra årets hemska vårvinter. Med betoning på sista stavelsen.







torsdag 13 februari 2014

Vinterns bästa modell




Den här fågeln är fantastisk. Lägg det på minnet för den kommer att dyka upp i bloggen många gånger framöver. Det blir tredje gången nu. Hur vet jag att det är samma ormvråk ? Såklart vet jag inte hundra, men att mer än en en individ sitter i samma träd i samma by och reagerar på samma minst sagt individuella sätt; ja detta är bara så osannolikt. Faktiskt kan det vara min forne väktare av kyrkogården i samma by, visad här i bloggen tidigare. Bara att den bytt träd. Det gamla tog stormen Sven hand om i höstas och finns inte längre.






Lugn som filbunken är det som den väntat på sin fotograf. Klart medveten om vad som händer, rör sig huvudet åt alla håll medan den kontinuerligt kollar in sin närmiljö. Jag är medveten om den inte alltför optimala beskärningen. Det beror på att bilden inte kan beskäras mer än minimalt mot kortsidorna. Så nära är vi varandra. Det blir bättre på den punkten för nu har jag listat ut att diket på andra sidan vägen inte var så djupt. Och därför skapat mig några ytterligare meters avstånd. Bäst då att en gång ytterligare tillägga att alla sessioner är fotograferade från bilen. Fågeln är - förmodligen - inte märkligare än att den sticker så snart föraren öppnar dörren. Kanske detta ska testas om jag får fler chanser.

onsdag 12 februari 2014

Mer rovfågel



Under promenaden runt dammarna råkade jag för en sekund tyst stöna till. -"Är det inte tungt att alltid bära med sig all utrustning?. Jo, svarade jag. Men kanske något intressant dyker upp och då gnäller jag hela dagen. Skulle det vara bättre?"
För det mesta, även vintertid, belönas den med tungt gods om halsen. Vi kom ut på en stig längs ängen när jag ser en fågel snabbt komma närmre. Titt i sökaren och detta är en av höjdpunkterna. Vad för slags fågel, någon jag känner igen? Ahhh, måste vara sparvhök. Tänker jag medan kameran rasslar.





I alla fall gör den ett dimunitivt intryck. Oblygt snurrar den ett par varv runt oss i luften, tittar tillbaka.




De där ögonen är som magneter. Sparv- eller duvhök, finns få fåglar med den intensiva blicken. I området finns även gott om tornfalk. ID-mässigt kan sådant förvirra. Men här är jag säker. Sparvhök, inte tornfalk. Visst är det väl så?

tisdag 11 februari 2014

På spaning efter rovfågel !



Tack för lyckönskningarna !
Njutbart väder rådde när vi bestämde oss för att testa Fyledalen och dess många rovfåglar. Har jag gjort flera gånger utan större resultat. Där vi gick längs banvallen var bildutfallet lika nedslående. Kunde räkna in två ormvråkar och en korp på väldigt behörigt avstånd. Jag ville vända men kvinnan i sällskapet manade på. Tillbaka vid bilen surnade jag nog till och kastade in utrustningen i baksätet. - "Jag tar grejorna i famnen. Kanske vi ser något på vägen hem". Sade min blivande fru.
Sagt och gjort. Plötsligt. Äntligen en glada. På hyggligt fotoavstånd. Snabbt stanna och fram med grejorna, fick några bilder. Jag tänkte att det var alltid något och körde vidare. 5 meter vidare. Sen hojtar medpassageraren. Örn i sikte! Shit, och tvärbroms och fram med grejorna. Fast vi jobbade snabbt hann fågeln nästan passera. I med växeln, vidare hemåt. -"Mer örn"! Fick snabbt grejorna serverade av min duktiga och observanta "assistent". Fler bilder uppstod som resultat.






Har aldrig varit så nära dessa fina fåglar, är jag säker på. Passerade på kanske 40 meters avstånd mot normalt (minst) det dubbla.





Tungt lyfte den efter ha förmodligen vilat i ett närliggande träd. Förmodligen skriar örnen för full hals för att varna den andre. Inget jag märkte av i mitt upphetsade tillstånd.
Fyledalen. Hit återvänder jag gärna. Men inte utan assistent :)

måndag 10 februari 2014

Bara två vinterbilder




Glada nyheter ! Vilka härliga dagar ! Idag som igår 6 plusgrader, blå himmel, ingen vind. Vad har vi gjort för att förtjäna detta !? Sen en sorglig nyhet, till kvinnliga läsarna. Deerhunter ska snart gifta sig. Så det loppet är kört...:)
Ungefär som i första bilden känner jag konsekvenserna av denna självpåtagna sociala rit kan gestalta sig. Tvåsamhet. Visst, hanen på fotot håller sig lite i bakgrunden. Så behöver ju inte allas framtid se ut.Inte min heller.





Ungefär som blåmesen känner jag istället just nu att antennerna är riktade utåt, spanar framåt in mot framtiden. Nä, visst börjar jag bli till åren, men aldrig varit gift innan. Så det är väl på tiden. Bara sambott i mer än trettio år. Så kan tankarna flyga fram till Det stora ögonblicket.





På bloggen betyder detta inte så mycket. Här kör vi på som vanligt. Morgondagens post handlar om örnjakt i Fyledalen. Hon som ska bli min fru var med och vilken himla tur det var !

söndag 9 februari 2014

Konsten att göra fel så det kanske blir rätt




Alla experter varnar för att lägga in för mycket av mänsklig tolkning i fågelbilder. Jag är inte dummare än att jag kan hålla med. Men går man omkring med sådana tankar i huvudet hela tiden. Ja, då blir livet mycket tråkigare. Så här envisas vi med att tänka bort logiken.





Kanske den fågelkunnige med det här resonemanget bara ser en misslyckad flygbild. Jag ser det annorlunda. För bara en sekund tidigare satt lärkan på pinnen, studsar upp mitt framför mina förvånade ögon, talar om vad den tycker min närvaro är värd genom att utmanande spänna blicken i mina desamma, innan den med ett fräsande försvinner mot horisonten. Så betraktad blir verkligheten mycket roligare :)  Kanske t o m lite farligare...

lördag 8 februari 2014

Fågel i flykt !




Stod i fågeltornet. T.v hördes en fågel kackla högljutt. Medan jag funderade över vad slags fågel hade jag fullt upp med att spana på gladan som skymd av grenar satt i ett träd. Annars är det verkligen inte mycket aktivitet kring den frusna sjön.
Ett sista kacklande något närmre. Blick och kamera vrids synkront och plötsligt syns på låg höjd något mörkt flaxa uppåt. Hann ta tiotalet bilder, playbackade och - tjohoo! 





Spillkråka, hanen i flykt ! Nytt för mig. Och vilken konstig flykt. På bilderna finna bara två vingpositioner; vingar utsträckta och vingar intill kropp. Här snackar vi guppig resa! Barmhärtigt nog gick den inte särskilt fort heller och det var ganska enkelt att hålla skärpan. Kanske objektivet med frihandstagning och kråkan guppade i takt med varandra...?

fredag 7 februari 2014

Fågel-ID och om sparvhöken






Någon som kan artbestämma fågeln i undre bilden?  Övre får jag till storskrake, hane. Kan undre vara småskrake?

Men nu över till blogginläggets hårda kärna. Den sparvhök som varje dag fram till vinterstormsdygnen besökte min fågelmatning. Och sen dess inte alls siktats. Tyvärr, säger fotografen inom mig. Vilken tur, menar nog småfåglarna där. Min erfarenhet av dessa fina rovfåglar är knappast encyklopedisk, men så smått börjas uppfattningen ta form att dess uppträdande är starkt individuellt. Och anpassningsbart. Antingen kan man helt öppet få fotografera den sittande på sin gren från mindre än tio meters avstånd. Eller sticker den direkt från tiodubbla. Detta när de fotograferas ffg. Under de första dagarnas uppträdande utanför vardagsrumsfönstret bekände sig fågeln till senare kategorin. Efter bara ett par dagar lät den sig storsint fotograferas på mindre än tre meters distans. Märkligt!






Men samtidigt ett varningens ord. Gör inte om det där! Annars kommer jag efter dig...

torsdag 6 februari 2014

Trafikbusar ?



Har ni någonsin i er bil blivit omkörd av vägbusar ? Säkert har ni det. Men om vägbusarna inte är de vanliga misstänkta utan flygande tvåbenta ? Kanske inte, då. Själv hade jag aldrig tidigare upplevt det jag vill berätta om nu.
Körde således försiktigt av vägen, in på obanad mark I närheten ett stort kärr, så inga yviga bilturer tillråds i detta område. Förberedd med kamera skjutklar, vindruta nervevad. Innan jag stannar bilen och medan jag spanar hör jag ett snabbt annalkande, svischande ljud bakifrån, Två hägrar går in för landning. Passerar ett par metrar förbi min öppna ruta och en skriker samtidigt ut sitt primitiva kräää-ljud. Precis som den ville tuta under omkörning. Se där ett skolboksexempel på hur trafikregler ska utföras !
Tyvärr inga bilder. Men häftig upplevelse är inte heller det så illa. Det höll kanske inte det ringande örat med om.





Istället en annan häger, på annan  plats.  Det vintervita landskapet på bilden har redan försvunnit. Om man bortser från snöstatus i min trådgård som jag tidigare berättat om. Få är de dagar man hemma får chans att fotografera i snö. Tur att jag fick några tillfällen. Fågeln på bilden lyses upp underifrån av snöinkapslade åbankar. Det kolsvarta vattenflödet ger inte mycket draghjälp. Så olikt förhållandena under sommarhalvåret.


onsdag 5 februari 2014

Elakt




Ibland kan det roa mig att spela de älskade djuren ett mindre spratt. Jag menar fotograferar man en grupp på tio personer är ju alltid någon missnöjd med egna utseendet. Den läxan har jag lärt mig tidigt i min fotografiska karriär. Även de otroligt vackra knölsvanarna kan på samma sätt missgynnas. Med enda skillnaden att jag här bara hade detta enda exemplar framför linsen.






Men flyger man rakt mot och har ett förhållandevist litet huvud vs kropp. Då kommer bilder likt denna ut säkert som posten. Kanske jag inte kunnat sälja den men här på bloggen får den sin chans.

tisdag 4 februari 2014

Lovsång till landet




På landet för vi vår tillvaro med guldkant. Precis som i fallet med hornen på herrarna i bilden nedan. Visst, vissa dagar är ett hårt slit. Men så kommer andra - idag t ex - med sol och man står  i princip fotoklar så snart ytterdörren stängts bakom en. Inga långväga resor till ett eller annat beprövat fotoställe, ingen planering behövs. Det är knapp att bilen ens behöver tankas, men nu överdriver jag visst. Jag bor högt och rovfåglar utnyttjar termiken dagar som dessa, vilken ibland för dem över min trädgård där jag kan "fånga" dem. Inte så dumt. Men nu skulle det handla om herrarna på landet.






Ståtliga poserar de på det stora stycket i området invånarna kallar Paradiset. Här finns gott om bete för de magnifika djuren när de inte njuter sin tillvaro inne i blandskogen (ek, bok, gran) vid den vackra ån som slingrar sig fram ner mot sjön. Och mitt i allt detta får jag, fotografen, ta min plats. Härligt !

måndag 3 februari 2014

Svårfångad bjässe !



Med ökande snö- och istäcke i sjölandskapen kommer småningom de stora gästerna in mot land för att söka föda. De här är väldigt enkla att hitta. Bara stanna till i kön av uppstannade bilar och spana mot alla väderstrecken...
De är däremot otroligt svårfotograferade. På de avstånd jag har chansen att få syn på dem ,ser de alltid till att ha ett grenverk mellan sig och kameran. Sen är det något med fjäderdräkten som jag inte får till i bildbehandlingen än. Men det kanske småningom kommer till mig, det oxå.






Så här fungerar det hos mig. Väl utan besvärande grenar är de redan på väg bort. De tunga kropparna kämpar för att ta höjd och det innebär oftast än mer grenar att fotografera igenom.






Här tröttnade jag och har tagit bort några slemma träddetaljer. Men självklart är fågeln alltid på väg bort. Önskedrömmen är förstås att få sikte på örn som på låg höjd överflyger mot en. Så långt har i mitt liv detta aldrig inträffat. Och jag börjar bli till åren nu  :).

lördag 1 februari 2014

Alternativ till kungsfiskaren




När sjöisen la sig flyttade kormoranterna till åns öppna vatten. Nu hittar man dem i stora grupper - på avstånd kan de nästan tas för pingviner, men det var innan hjärnan tog över och logiken sa stopp - på ängarna runtomkring de brusande strömmarna. Egentligen är jag på jakt efter kungsfiskaren. Men dessa större syskon är ingen dålig ersättning.





Lite snö och blåst verkar inte bekomma så mycket. Under isvinden passar en på att torka vingarna. Rätt skygga fåglar är de under alla omständigheter oxå uttrycksfulla och har det där extra vi fotografer gärna registrerar.