Småfågel !

 

Nog märks våren är på väg. Inflödet fåglar allt större, mer varierat.

Tänk att en så liten fågel kan avsätta så mycket känsla ! 

Varfågel hukar i blåsten, gärdsmygen spanar in över sina sjövinningar ( översätts som översvämningar ). Ännu råder rekordhöga vattennivåer härnere.

Flockar sig

I gruppen finns tryggheten. Vilken predator vågar utmana en militärt formerad styrka som den i bild ovan?

Även däggdjur söker sig till varandra. Kanske mest nu på vårkanten då vinterns grepp sakta börja lossna och ljusare framtid väntar. Men militär formering? Knappast.

Sensation !!?

Vi har skräddarna.
Hjälmbasilisken - "Jesusödlan" - hör också den hit.

Sen igår hör även vår vanliga vigg till den exklusiva skara djur som kan gå/springa på vatten. En för oss människor annars ouppnåelig dröm.

Fotografi ljuger ju inte, eller hur?










OK, allt som står här är inte nödvändigtvis sant...
Men bilden är absolut sann.

Flytta på dig !

- Du sitter på vår gren!!

Mycket riktigt tvingades snatteranden överge sin retreat. I bakgrunden simmar vigghonan som noga övervakade platsbytet, kanske rent av genomfört efter hennes önskemål.

Ett mikrodrama från Naturen.
Bilden från tidigare i veckan.

Bara några bilder från senaste dagarna

Vigghona i nästan helt stilla vatten. Det är skönt därute numer (ibland!).

Första bilden för i år på rödbena. Den här promenerade - lugn och fin - längs kärrkanten.
Ständigt hörs härligt tutande lite överallt från alla nyanlända vadare.

Behöver ingen presentation.
Behagligt ljus i strandkanten där den träffsäkert plockar upp mask och annat ätbart lika enkelt som vi äter upp på tallrik. Nåja, nästan då.

Tuffing?

Dagen mörknade. Mörker och regn. Så här i sommartider blev det att kamerainställningsmässigt köra vinterregistret. Full öppning, ISO 1600. Inte klokt egentligen.
Hade blott en springa mellan träd och pumphus att fotografera mellan för de simmande fåglar som inte var dagens egentliga ämne. Först vänder viggen ut ur gluggen. Snällt nog kom den efter bara en liten stund tillbaka. Undrade kanske lite över den där egendomliga figuren som tryckte bakom betongen? Hur som helst, den kom närmre och sen simmade den framåt ytterligare ett par metrar. Nu var det dags att hålla ner knappen. Vet inte om slutarljudet störde eller fågelns uttryck är det normala...

Viggen räknas måhända till de harmlösa djurens skara. Men kan uppenbarligen tuffa till sig, som när boxarna inför match spänner ögonen  i varandra.. Hur åstadkommer de (förra) det? Säg det. Bild blev det, tack så mycket. Det rådde nästan stiltje och fågeln skjuter sin spegelbild framför sig. 

Naturlig färgprakt (2)

Som små lyktor lyser ögonen upp vattenlandskapet. Det här var en bra dag för viggarna i dammen, en bra dag för alla djur, tror jag. Solen gassade bort vinterkylan ur kroppen, det känns skönt att leva.

Här har en del av klanen kommit med på bild. Hanen med tofsen driver på de andra rakt mot fotografen. Smart kille, den där.

Naturlig färgprakt (1)

Det här är ett exempel på vad lågt stående vårsol kan göra med ett motiv, i detta fall från vattenverkets bassänger.

Ett gäng viggar solade sig mitt i vattensamlingen. Gruppen splittrades på flera mindre så fort de märkte att de blev iakttagna. Men ingen tog till sjappen.

Inte sällan möts jag av frågan hur mycket jag dragit i redigeringsprogrammets spakar när vissa bilder kommer upp. Mindre än vad de flesta tror, svarar jag. I dessa fall står Moder Natur för 95 % av färgprakten. Medljus, så klart och ljus som speglar sig i omgivande lågväxande risighet är hela hemligheten.