Alltid sevärda

För några veckor sedan landade den fina svalan mitt framför näsan på mig där jag satt och spanande i bilen.

Nästan på samma ställe placerade sig hämplingen. Min bil tycks på intet sätt skrämma bort de bevingade motiven. Jättebonus att hoppas på när man byter kärra.

 

Hemmavid finns ett litet kärr med en del att titta på. Gråhakedopping simmar fram.

Grå fåglar, briljant insekt

Nä, jag tänker inte byta fotografiskt spår. Fåglar ännu det som gäller. Men här hemma finns förvisso en hel hop av grå, bevingade skapelser. Eller blekt gul eller likaledes i brunt.

Trots sin påfallande gråhet kom bilden på gråhägern ovan ändå ut rätt bra, tycker jag själv.

Ja, vad ska man säga...

 

En del är ju av den (helt felaktiga) uppfattningen att svensken - den på två ben - är lika tråkigt grå som exponenterna ovan. Kan gråhet smittas ? Skulle inte tro det. Men vi fotografer skulle absolut inte ha något emot större inflöde av exotiska fåglar som t ex biätare, som nu verkar ha satt i alla fall sydligaste delen av landet på sin karta.

Men se hit då !Vilken färgprakt ! På en insekt,  släkten som jag annars gärna tillskriver gråhet personifierade. Jag menar tänk mygg och knott, malar och andra nattflyn. Husflugor osv i all oändlighet. På den färggranna växten av släktet stånds - giftig gul i alla bemärkelser av ordet - har på bilden ovan den vackra sexfläckiga bastardsvärmaren placerat sig. Också insekten har sitt gift, har jag läst mig till. Iögonfallande som en pilgiftsgroda satt den lugnt kvar medan jag prövade mig fram med bländare och avstånd. Vilken fågel gör så på tre meters avstånd ?

Ankomst, förlust av vatten och katastrof

Dagarna passerar snabbt nu. Jag är glad att några grönbenor hann anlända till ängarna innan de - ängarna - hann torka ut. För så är det. Vart tog alla vattenmassor från våras vägen ???

Steglitsen och hämplingen har förgyllt fotografens tillvaro...

 

...medan en storspov nästan försökte ramma mig där jag fotograferade från tornet. 

Här ser vi stolt förälder som gett järnet för en uppväxande generation, nyss kläckt i boet. Men tragedin slog till på värsta möjliga sätt. Någon / något plundrade boet, bara dagen efter bilderna tagits. Skulle inte förvåna om tidigare inläggets mård var den skyldige. Trist att det ska gå på det sättet, men naturen var nu aldrig menad att vara förlåtande och vänlig.

Blomprakt

Under innevarande årstid fotograferas blommor. Ofta i egna trädgården. Tänkte att den trenden - minus egna trädgården av förståeliga skäl - kan väl jag också hoppa på. Överst hämplingen, under den följer steglits. Maskrosorna känner t o m jag igen. Slåss mot dem varje gång gräsklipparen startas.

Nä, den här skulle jag verkligen inte önska i min trädgård. Det är säkert ömsesidigt. Men visst utgör skånskt kronvilt i likaså skånsk raps ett charmigt motiv?

Här en som i sig själv är en färgklick. Åtminstone med de benen. Blommorna är fina men kompetens för artbestämning hittas ingen härifrån...

Står emot !

Oavsett vad klimatet kastar emot en. Här en figur som inte bryr sig. Inte ett skvatt.

-Kom igen, vinter! Var det allt du förmådde? Jag klarar allt du kan!!!

Den lilla fågeln - kan det vara hämplingen? - är en riktig tuffing. Bister vind drar med sig snöflingor i fart. Det rådde minus 3 grader. Jo, här är det mycket...

Mysteriefågeln...

Högst upp i törnsnåret sitter den lilla fågeln. Busken är bara, ja, en buske. Men hem och rastplats för åtskilliga småfåglar som pilfink, sångfågel av varierande slag, törnskata. Intill en parkeringsplats där man med bilen kan fotografera från mindre än 5 meter skulle man vilja. Jag gissar att den lilla ensamma busken är så populär för att växten skyddar från marodörer som sparv- och duvhök. T o m dessa rovfåglar drar sig tydligen för att dyka in bland de sylvassa taggarna.

Hämplingen har jag äntligen börjat komma underfund med nu.  -Titta, där sitter ju en hämpling! Så kan det låta idag. Jag skäms för att jag vid tre på varandra följande tillfällen för några år sen bad experterna på FS att identifiera den underliga, lilla fågeln på bilderna jag skickat in. Hämpling. Hämpling. Hämpling. Hämpling varje gång. Förstår om de har undringar kring min inlärandekapacitet :) Ganska vacker skapelse med sitt roströda bröst, tycker jag.

Småfågel, lite av varje

Bilder som kanske inte är något speciellt men som sparats under sommarens fotoäventyr. Visst är stora (och små) rovfåglar ett särskilt kapitel. Men priset för dynamisk uttrycksfullhet går för min del till småfåglarna. De växlar ju blixtsnabbt mellan polerna och genom hela skalan av miner, åtbörder, positioner. Från sovande med ett ben uppdraget till 20 meter bort på sekunden. Det du, Usain Bolt !

Rosenfink,kornsparv eller vad?

Rosenfink, säger en. Kan honan vara kornsparv, frågar en annan. Klart är att kornsparv siktats i området vid ungefär samma tid bilderna togs. Jag tror på rosenfink och de båda fåglarna hörde ihop, var ett par. Lite kul om jag har fel och kornsparv är svaret. När jag stod i tornet körde en svart Mercedes E-klass fram. Ut hoppade en ung man, frågade mig hade kornsparv möjligen siktats? Betraktade bil och dess passagerare lite noggrannare. De var fem personer, alla killar i 25-30-årsåldern och alla letade efter en liten sparv... Det finns hopp för världen, trots allt.

Finns någon  läsare som vågar sig på en artbestämning?