Stäpphök m fl

 

Några bilder till på den stäpphök som förgyllde tillvaron för så många tidigare under våren. Helt igenom magnifik varelse. Tycker jag.

Brukar ha turen med mig varje år när det gäller en annan fin exponent bland fåglar. Jag pratar såklart om rördrommen. Så även detta år med den skillnaden att hittills har ingen velat snacka med mig. Istället vänt rumpan till. Men får duga för denna gång.

Så in i vassen

Så här runt nationaldagen myllrar det inne i vassen. Det tutas och skrias, lite plats för skönsång finns också. Just denna art är inte känd för det sistnämnda...

Ut ur vassen marscherar käckt en gässling, redan dubblat sin egen  storlek.

Vassrikets obestridde kung visar som vanligt upp sig...

...medan en annan medregent bara sporadiskt presenterar sig för sina undersåtar. Längre flygturer hör till ovanligheten.

Fråga mig inte varför. Men ägretten trodde kanske den var en kärrhök ? Hur som helst en lång lågsniff genom vassbältet. Säkert på häckande småfåglars bekostnad. Rädda sig den som kan !
 

Vilken dag !

Vilken dag!

Först rördrommen där den satt i vassen - något jag aldrig dittills haft förmånen få se. Från tornet syntes den ljusa, tjocka halsen tydligt. Är det... tänkte jag. Och det var det.

Sen sjappade den. Det blåste kraftig motvind och jag fick flera bra skott på fågeln när den bara skulle korsa viken. Mer om det i senare inlägg.

Inte nog med det. På väg till parkeringen ringlade sig över stigen den näst största snoken i mitt liv. Näst största? Ja, ingen tror mig ändå, så vi lämnar det området. Det här fina exemplaret var meterstor och tre centimetrar tjock. Helt orädd. Och var kvar i gräset när jag gick därifrån. Vilken dag!
 

Fina fototillfällen

Beslöt mig för att testa min tur på fåglar i Tåkern, Östergötland. Äventyret började bra med ett par fina fototillfällen på flygande havsörn.

 

Den här rätt unga fågeln var bussig nog att passera plattformen på hyfsat avstånd. Utan att ägna min person minsta uppmärksamhet. Sånt känns alltid bra för en naturvän.

Men signaturfågel nr 1 - tillsammans med skäggmesen - är såklart rördrommen. Av outgrundlig anledning tycks vi två ofta stöta på varandra. Men bara här. Som jag tidigare skrivit i dessa spalter har något möte mellan oss - rördrommen och jag - i hemmasjön ännu inte skett, detta efter snart tjugo års observerande. Inte utan att man börja resignera där...

 

Inte så i Östergötlands finaste fågelsjö. Hjärtat klappar fortfarande lite extra när dessa utseendemässigt daterade fåglar - min åsikt - dyker upp framför objektivet. Kan man annat än älska dem?!

Turgubben

Har explorerat, vandrat, skådat hemmasjön i mer än tjugo år nu. Men aldrig lyckats fotografera de rördrommar som bevisligen vistas där. Får väl erkänna att jag inte ens fått syn på någon, inte ens på långt avstånd i dålig vinkel eller liknande. 

 

Helt annan situation när jag kommer till Tåkern, Östergötland. Under några dagars pass inträffar detta under kanske en gång på sju. I alla fall ganska ofta. Jag är väl en avundsvärd typ i just detta, enda avseende. Nåja, jag har en god hustru, också :)

På bilden ovan två rördrommar i en och samma ruta. Jag nästan svimmade när de två grågässen jag följde i kamerasökaren visade sig från sitt rätta jag. Så enkelt livet är att leva vissa dagar...

Tur ska man ha...

Enkelbeckasinen satt lugnt kvar, jag fick lov göra en halvcirkel runt den och fick bilder även utan grenverk omkring. Men tyckte att det ramade in fågeln, skapade djup i bilden.


Sen gäller det fågelsjöarnas okrönta skugga. Kanske jag lyckas landa ett fototillfälle var tredje år. Eller något i den stilen.

Men så plötsligt händer det. Helt oväntat, rakt upp ur vassen. Hyfsat nära, tyvärr med kurs bort. Men
rördrommen kostade på sig ett getöga bakåt och jag fick bilden.

Viltvård !?

-He, he tänker fågeln där den överraskar fotografen genom att passera köksvägen förbi.
-En del tycker vi rördrommar ser förhistoriska ut. Men vi är smartare än många tror! En liten titt över axeln, bara. Ooops! Han fick syn på mig. Hjälp, han siktar med något stort. Bäst flyga bort, långt...

Rördrommen har tidigare jagats hårt, är fridlyst sedan snart 100 år men tycks bara återhämta sig sakta. Det lätt primitiva draget går igen i gamla beteckningar som t ex Träskoxe. Enligt Wiki lär den faktiskt på sina håll ha kallats så...

Men alltid lika kul att få fotografera. Och är en av de bäst utbildade bland sjungande fåglar, tycker jag.

Berättelser!

Jag vet. Bilden som följer är inte direkt fantastisk. Men sällan siktad fågel är sällan siktad fågel. Och när det gäller rördrom är bilder inte vanliga. Vill ni se bättre bilder och samtidigt läsa om vad som kan krävas för att få en, läser ni lämpligen här! Här följer nu en annan berättelse från förrgår.

Samtalar med en fågelskådare. När det gäller fåglar finns alltid mycket att ventilera. Mitt i en mening lyfter han plötsligt upp kikaren, utbrister : -Stor fågel på ingång, ingen havsörn men ... en häger! Snart nog har jag fått fågeln klart återgiven i sökaren och som jag ju sett den för inte så länge sedan, känner jag igen färgschemat.
Rördrom!
Det är fortfarande alldeles för långt avstånd för vettiga bilder, så istället intresserar mig vad skådaren har att säga. När dromen försvunnit ner i vassruggen, tar han ner kikaren, utbrister : -Det var som .... ! Inte sett rördrom på trettio år. Och då var det just i denna sjö! Otroligt!
Vi samtalar lite över detta. Så händer det märkliga. Fågeln vänder tillbaka, på närmre kurs dessutom. Jag fick min bild ovan. Och fick se hakan rusa ner en våning till på min vän skådaren...

Lyckodag !

Här en liten berättelse från Det Vilda. Bilden på tärnan togs från en plattform intill Mjölnareån, Tåkern. Fågeln fiskade och hade godheten att stanna upp, ryttla och dyka bara 10-talet metrar från min position. Som om inte det i sig var minnesvärt kom nästa överraskning strax därpå. Jag följer fågeln så gott det går genom sökaren, hoppas den ska vända tillbaka mot mig. Istället sätter den fart  mot sjöns minsta vassrugge, svischar förbi och trakasserar den fågel som dittills suttit dold däri.

Upp flyger rördrommen!  Inte bort från mig, vilket andra dagar skulle hänt tio gånger av tio. Utan snett mot. Och allt närmre. Allt går så rasande fort. Det är tärnans förtjänst enbart att jag hann hitta den skygga vadaren i sökaren och dessutom få några skapligt skarpa flygbilder innan den var borta.

Pulsen går upp, jag tror inte jag andas längre. Här passerar den imposante på kanske 25 meters avstånd. Ser de inte på något sätt förhistoriska ut? Tittar man i nacken liknar teckningen där gällock på en fisk...

Bara en gång tidigare har jag kommit hem med bild på denna fågel. Oxå denna gång från Tåkerns gigantiska vassruggar. I sjön hemma kan man höra deras karaktäristiska flaskblåsljud men aldrig har de visat sig för mig. Kanske det skulle underlätta att undersöka strandkanten från båt. Då skulle med lite tur fågeln -väl maskerad i sin spettställning-kunna hittas där.
Nä, jag köpte ingen Trisslott den där dagen. Dumt nog.

Och solen strålade

Vilken härlig dag! Sol med ljumma vindar. Det känns ju ovanligt och måste väl vara minst 8 månader sen sist. Nere vid sjön hörde jag ffg rördrommen spela i år och dagen öht kändes som om solen lyste en i ansiktet,  även i medljus... Vad passar då bättre än att visa upp en liten välljudande sångare, från toppen av trädet? Även om den i detta ögonblick fokuserade mer på maten, mat som måste tas in för att orka med konserten som just nu verkar pågå 24/7. Kan någon artbestämma vore jag tacksam resten av dagen! Det kommer nog dröja många år av observationer och lärande innan jag ens ger mig på en gissning.