På träd & gren

Går förstås inte att komma förbi hackspettarna, med den rubriken menar jag. Och naturen belönade mig med ett par fina exponenter, ganska orädda var de också.

En dag med småfåglar glada. Tyst överblickande eller tar i så hela kroppen darrar, bara att själv välja vad som önskas...

 

...fast så glatt behöver det inte vara hela tiden. Hane av törnskata på jakt efter insektsnacks. Hur lätt som helst.

Borta - hemma

 

Tagit en minisemester till danska kusten. Då kan man få se dessa små dunbollar och andra fåglar.

Väl hemma igen till de vanliga motiven. Fast rätt bra ändå, tycker jag. 

Några spännande typer...

Gök av den mer ovanliga färgen...

Särskilt intelligent törnskata...

Det eviga käbblet mellan kråkor och rovfåglar...

Den här slapp dock undan uppvaktningen...

Storspoven söker desperat efter vatten på de numer helt torrlagda ängarna...

- Kan ingen lyssna på mig !!? Jag vill ha sommaren tillbaka !

 

Tittar försiktigt, försiktigt fram bakom grenarna. Men kommer med ändå...

Tar stöd

Hur skulle det gå utan grenar, skyltar, pålar att slå sig ner på. Skåda fåglarnas bästa vän ! Ta en extra titt på kvällsbilden ovan. Visst är det en gök? I skånska skogen nionde september. Bör väl vara rätt sent på hösten för dem?

 

I skugga - mot skugga

 

Manuell exponering - alla dagar i veckan !

En förmiddag vid havet...

... och motiven skiljer sig inte så mycket från inlandet. Gök och rödbena är knappast nyheter på denna blogg. Även om fåglarna satte sig fint.

Men miljöombytet i sig är ju trevligt. Lika trevligt som ljuset på sävsparven ovan. Det skiljer hav från insjö. När ljuset är på gott humör, vill säga.

 

Men ovanstående tre avslutande bilder kunde lika gärna vara tagna på hemmaplan. Men jag kommer tillbaka, var så säkra.

Glada bortsjasad, ser sig skrämt över skuldran

Ja, ungefär så hände det.

Duvhök i kraftigt motljus något reducerat.

Andra små kritter från senaste tid.

Man kan lugnt säga att aktiviteten vid mina vattenhål går på sparlåga. Det kommer snart bättre tider...

Skönhet som ler.

OK, en vanlig bild på törnskatan, hona..?
Jo, så är det nog. Men sällan har jag sett en fågel så glad i uttrycket. Förnöjsamt betraktar den sin omvärld som så klart inbegriper även min person. Jag gillar fågel. Inte främst på grund av deras glada nyllen. Många har istället mungiporna ner.

F.a i frontalvinkeln. Men även här plockar detta exemplar massor av poäng. Sötaste fågeln för dagen, tycker jag.

Bäste vännen ?

Kan jag nog tänka mig det är. Härifrån relaxas, spanas efter mat, spanas efter faror och säkert mycket annat som äger rum i ett enskilt fågelliv.

Jag talar såklart om Trädet.  Så här följer några bilder på detta antagande..

En helt annan sak är varför så många fåglar tittar in i bilden från sin vänstra sida? Säkert slumpens skörd eller en fotograf som vill ha det just så? Måste bestämt följa upp detta intressanta spörsmål...