Low-key foton

 

Nä, riktigt så här långt in på kvällen togs inte dessa bilder. Tänkte bara att störande bakgrund kunde tonas ner en smula och samtidigt ge subjektens högdagrar mer trovärdigt utseende. 

En eftermiddag i skogen...

 

... och tydligen gott om dovvilt denna dag. Har fått för mig att de gillar att sola  / värma sig och därför väl lämpar sig för kortare exponeringar. Men inte alltid - så klart. I alla fall obenägna att lämna sin plats i värmen denna dag.

Inga problem med närbilder här inte. Men visst håller de vakt och släpper bara fram fotografer till den osynliga röda linje som gällde för idag.

Jaktlyckan, den jaktlyckan

 

Först putsar vi till fjädrarna...

...sen går vi på jakt.

Försiktigt, försiktigt. Gör man sig liten (läs mindre) ökar chansen till fångst. Dessutom får fotografen på plats därborta på plattformen kanske plats för hela fågeln i samma bild. Ovanstående foton är ju i princip obeskurna.

Ahhh..! Liten fångst, men god ändå. Men mättnad vill nog inte riktigt infinna sig. Den här fågeln behöver jaga ett bra tag till.

Fler småfåglar !

Jag är en tuff en i lyxförpackning...

... men se på denna fågels undermåliga bordsskick. Hua !

Blåmes tycks i alla utföranden alltid bli bra rent fotografiskt. Snårigt eller i mörkaste dunkel hävdar den sig i alla positioner.

 

Hallå ! Inga småfåglar på bloggen utan mig !! Här landar den så fint på trävirket.

Däst rovfågel

I våras var det lärkfalkarna som stod för showen. Nu mot hösten verkar det som de ersätts av tornfalkar.

Såväl strandängar som intorkade f d våtmarker verka dra till sig rovfåglarna.

Under slåttern verkar de hur som helst synnerligen mätta & belåtna, ja nästan dästa. Det här exemplaret - jag tror det är samma fågel på de två bilderna över - kunde man under middagstid stämma träff med. Så obekymrad satt den gärna och poserade bara några meter från objektivet. Dag efter dag. Och satt kvar även efter en längre tagning. Bilden nederst helt obeskuren. Ett vittnesmål så gott som något om inläggets poäng!

 

Gärdsmyg smyger och sjunger

Inne bland skuggor och punktvisa högdagrar pilade en liten varelse från gren till gren. -Stanna, stopp! Så hann jag tänka medan slutaren arbetade på ynka 1/125 sekund. 

Och se ! Gärdsmygen valde att stanna upp på ett solbelyst ställe och försäkrade mig om ett par skarpa bilder. 

Och sen...

...drillade den på som aldrig förr. Wagners mästersångare har funnit sin like! 

Alltid sevärda

För några veckor sedan landade den fina svalan mitt framför näsan på mig där jag satt och spanande i bilen.

Nästan på samma ställe placerade sig hämplingen. Min bil tycks på intet sätt skrämma bort de bevingade motiven. Jättebonus att hoppas på när man byter kärra.

 

Hemmavid finns ett litet kärr med en del att titta på. Gråhakedopping simmar fram.

Supereleganta !

 

Högresta, långbenta. Uppfyller de flestas krav på modellstringens. Dessutom utomordentligt lättfotograferade - för det mesta. Åtminstone i mina trakter. Många fler platsar på listan. Inte minst styltlöparen som jag i år ännu inte haft turen att träffa på. Men den finns där ute i det höga gräset, alldeles säkert.

Stjärtmes !

Små, alltid lika välkomna. Den här satte sig på grenen närmast, fick anstränga mig att göra plats för den i sökaren. Till synes med blandat resultat.

 

Otroligt nog satt den på annan gren kvar några sekunder så oundvikligen uppstod några bilder. Den här blev bäst, tycker jag. Med minimalt fotoredigerande.

Mot skogens mörker

 

Djur i rampljuset. Solen. Precis som det ska vara.

I gränslandet känner de tryggheten, det är inte långt till skogens skyddande mörker. Men de tvingas ut på ängarna för matens skull.

Gäller ju förstås även för våra bevingade vänner. Kungsfiskare på väg till matstället på en trästolpe.

Den här nattskärran sökte snarare värme - eller var det skugga? - i trygg närhet av min bil. Sover på bilden, jag kunde ta bilden med mobilen från några decimetrars avstånd. 

Med skogens mörker som fond gav den här ägretten upp sitt fiskande ute vid sjön, på väg mot nya mål.