Vilken dag !

Vilken dag!

Först rördrommen där den satt i vassen - något jag aldrig dittills haft förmånen få se. Från tornet syntes den ljusa, tjocka halsen tydligt. Är det... tänkte jag. Och det var det.

Sen sjappade den. Det blåste kraftig motvind och jag fick flera bra skott på fågeln när den bara skulle korsa viken. Mer om det i senare inlägg.

Inte nog med det. På väg till parkeringen ringlade sig över stigen den näst största snoken i mitt liv. Näst största? Ja, ingen tror mig ändå, så vi lämnar det området. Det här fina exemplaret var meterstor och tre centimetrar tjock. Helt orädd. Och var kvar i gräset när jag gick därifrån. Vilken dag!
 

Ormgrop naturell !

Riktigt starka människor skyr inte sin ormskräck genom snabb sorti. Nä, de stannar kvar, låter fasorna skaka om i lagom hög dos.

Just så var det. En kvinna stod på stigen, pekade neråt marken, utbrast : Se hitåt!

Märkbart tagen av skådespelet, blek i ansikte stod hon två meter från denna veritabla ormgrop. Pekade med hela handen. Jag kunde inte missa föreställningen!

 

Ställde mig på huk och försökte med min rätt kraftiga teleutrustning få fokus på de snabba kreaturen. Sa jag att de är snabba? Men de höll samtidigt respektavstånd. Undrar annars hur det känns få en snok uppkravlande innanför byxbenet? I själva verket var reptilerna hur respektabla som helst, ormade sig bara runt varandra i evig kretsrörelse. Dvs tills intresserad man i 30-årsåldern måste fotografera dem med sin I-phone. Han höll telefonen 30 cm ifrån och så klart skingrades alla ormar åt alla håll. Så kan det också gå!

Ormår och annat

Det sägs att denna sommar är huggormens. Bland reptiler, vill säga. Har ännu inte sett till någon sådan orm. Men väl snok. Jätteexemplaret på bilderna slingrade ner sig längs bergsidan, spelade med sin tunga...

 

Not!

Detta exemplar var kanske 35 cm långt. Men utgjorde gediget fotomaterial då den låg rätt stilla, cool som en -  snok.

Grodan som hörs. Med små kindpåsar ändå ett förvånansvärt kraftfullt läte. 

Intresset för amfibier och insekter är inte överdrivet stort. Men kan vara roliga att fotografera när inget annat står till buds. Har jag inte ett gammalt makroobjektiv glömt/gömt nånstans?

Ormvarning!

Min tur att springa på livs levande snok, den här var säkert tre meter lång! Nä, långt ifrån. Kanske halvmetern om man skulle räta ut den. I alla fall låg den som ett ömsat skinn på stigen. När jag försiktigt med skon sprätte lite sand över den kom den till liv och ställde sig i ställningen ovan och rörde sig därefter inte ur fläcken. Då fick det bli gymnastik för min del, igen. Platt på mage precis innanför MFA (minsta fokusavståndet) på 500:at som var det + konvertern som satt på kameran.

Samma bild mer croppad. Visste ni att även snok är giftorm? Enligt Wikipedia i alla fall.