Höstfåglar vid min sjö

Aldrig roligt att ta farväl av sommaren. Tröstar mig med att hösten nästan är än vassare.

De minsta fåglarna är nog de charmigaste. Ungdomar tuffar till sig, färger glöder. 

Inte så mycket av vare sig färg eller charm, men de största skapar ändå nerv och närvaro. Några sekunders "samvaro" med havsörn på nära håll är given pulshöjare.

 

Skuggor förlängs, kontraster stärks. Fukt på hårda ytor glittrar, högdagrar styr exponeringen. Lite som gamla tiders fotograferande med diafilm. För de som kommer ihåg den epoken. Det känns redan länge sen...

Ruggiga!

Även fasaner ruggar sin fjäderdräkt och att det sker på hösten råder väl ingen tvekan om att döma av dessa bilder från förra veckan. Tillsammans med sparsmakat kvällsljus ser de speciella ut just nu. På bilden ovan en tupp som spanar ut över sitt rike.

Även hönorna mister en del av fräschören.

Men mest drabbad var denne tupp. Kan tänka mig att han för någon vecka helst undviker att spegla sig i vägens pölar... 

Fåglar i regn

Min del av Skåne har verkligen inte lidit brist på vatten denna sommar. Sjöar är välfyllda, diken likaså. Regnmätaren töms med jämna mellanrum. Stor skillnad mot hur det ser ut norröver.

En ung fasan begrundar detta med regnet.

Sen begrundar den situationen än mer. - Är sommaren inte tänkt vara torr och varm?!

Dystervädret drabbar alla, stora som små. Här verkar den beramade aftonfalken svära tyst för sig själv...

Två ska man vara

Så är det ju för de flesta. Men ett axiom som inte råder inom släktet fasan. Inför häckningsperioder är tupparna verkligen på tå. Vinnaren tar allt. Om antal taggar och omfång spelar avgörande roll för kronhjortshindens val av partner, gäller motsvarande sporrens utseende för hönan på bild. Här står hon och håller koll på omgivningen, säker på att hon inte syns bakom gräs & sly.

Tuppen finns såklart i närheten. Faktiskt alldeles i närheten där den fotograferades bara halvmetern från hönan på första bild.

Utanför parningstider kan herrarna umgås med varandra. Här likt högt uppsatta uniformsbeklädda, inbegripna i viktiga samtal. Eller kanske de bara skarpt kritiserar ofoget att ställa plåtgömslet snett över vägen i skymd kurva? Ja, det hade han - fotografen - nog gjort sig förtjänt av.

Vackra, ja. Men behöver hjälp ibland

Fasaner som vi ofta träffar på dem. Intill vägkanten, ofta vid landsväg där hastigheten är uppdriven. Vilket inte verkar bekymra ett endaste dugg. Men vi bilister/mc-åkare/mopedister mfl - ja kanske t o m cyklister numera - har all anledning att se upp.

Två fasaner har jag på min trafikdödslista. Båda två valde att försöka ramma min Mercedes som - likt det brukar anges - färdades i hög fart. Rakt framifrån och luftburna är t o m dessa stora fåglar omöjliga att upptäcka. Innan det smäller. En frontlykta totaldemolerades och en endaste fjäder glödde av hettan djupt inne i lykthuset. Det var allt som återstod. Det andra självmordet kostade en krossad ribba på kylargrillen.
Nå, det var länge sen och jag försöker ha bättre koll idag. Vill inte utöka den där listan alls.

Bilder med förhinder

Fågeln undantaget : Dessa fotografier är kanske inte de vackraste. Jag tänker på de artefakter som uppstått i bakgrunden. Raka streck, ibland dubbla konturer. S k nervös bokeh. Skärpan tar även den stryk.

Ville bara tala om att jag är medveten om problemen som uppstår då jag fotograferar genom fönsterglas. Men kanske ett överkomligt pris för att få till nära bilder från matningen ö h t.

Ingen skugga över fasanhönan som alltid gör sitt bästa....

Nu ska här räknas !

Fr o m idag och över hela helgen pågår SOF´s fågelräkning, Fåglar in på knuten.
Exemplen ovan är från idag. Redan sett tre fasanhonor samtidigt spankulera omkring under min matning.
Hoppas fler går in på deras hemsida. Ansträngningarna kan hjälpa forskarna hålla lite bättre koll på fågelbeståndet, detektera nya trender osv. Dessutom blir det ju lite matteövningar, personer som jag kan aldrig få för många av sådana...

Drottning av Trädgårdsrike

Med enastående majestätisk utstrålning tog fasanhönan min fågelmatning i besittning. Bara att konstatera att en del har det, andra inte alls.  I detta huvudporträtt tittar hon snett över min axel, spanar hon kanske efter fler matningar att längre fram förgylla? Lugn blick, en kropp i harmoni, så långt borta från de vanliga hönornas knyckiga beteenden. Inget snack om saken. Vi betraktar här en upplyft själ i elegant förpackning.

Likafullt gick hon sekunderna senare och rotade i snön efter överblivna korn av mat, precis som vilken vanlig fågel som helst. Ack, ja. Dessa luftslott man bygger...

Från min trädgård, genom fönstret

Mörkret som råder fördärvar flesta möjligheter till vettig fotografering för mig.
När tillfälle väl kommer gäller att vara beredd...
Här har fasanen Frasse besökt mig. Detta inträffade igår eftermiddag. Fram med kameran, men vad xxxx nu??! Sotsvart i sökaren. Full bländare gav ISO 17000 och ändå inte bättre än den 1/160 s som renderade fågeln på alla andra bilder i serien utom denna i rörelseoskärpa.

Jo. de knycker på på huvudet, skjuter halsen fram och tillbaka förvånansvärt snabbt. Kräver nog 1/500s eller eller snabbare för att man ska känna sig någorlunda säker på resultatet. Så blev denna inte heller någon toppenbild. Men kul att försöka.

Fåglar i min trädgård

Gårdagens fångst vid matningen. Ruggig dag, regn, kyla, blåst. 1/100 s på någotsånär normala inställningar. Hade hoppats vi lämnat det där bakom oss nu. Entitan verkar dock inte bry sig. Första gången de kom två till min matning.

Rejält uppljusad kan det istället se ut så här. Tror jag gillar detta försök bättre.

Vid fågelmatningen

Tycker om detaljerna i fasanhonans fjäderdräkt. Utan reflektor i form av huset vita fasad hade nog inte detta mönster varit så tydligt, för motljus råder. Annars inte så mycket att berätta om detta fotografi.

På prov har jag fått låna fotohandlarens demoex, en 7D II, över helgen. De är annars slutsålda i affären. Fin gest som uppskattas mycket. Nästa vecka kommer min beställda in. Redan har jag provat autofokus med 500/4,0 med 1,4 konvertern. Skillnaden mot min nuvarande kamera är stor. Både i att förmå fokusera motiv över hela fokusskalan och sen låsa skärpan. Snapp! Så snabbt går det. Kan knappast vänta till vårfåglarna kommer in. Kameran var inställd på ISO 16000 (sic!) och den känsligheten ser skapligt bra ut på min 24-tums skärm. Inte illa. Kommer väl till pass i morgonmörka skogar. Just nu håller jag på att lära in nya menysystemet och en hel del nya knappar och funktioner knutna till dem finns att laborera med. Jobbigt, men i slutänden kommer det förhoppningsvis ut en kamera mer skräddarsydd för mina behov än någonsin tidigare. Inte så dumt det heller.

Ta din bild nu! Annars...

Jovisst. Jag vet. Fokus ligger inte perfekt på ögat utan strax bakom i denna bild. För till detta det korta avståndet - 2,5 m - plus dunkla ljusförhållanden med vidhängande rörelseoskärpa. Hönan har fotograferats genom glasrutan och resultatet kan då sluta som illustrerat.

Men det handlar inte om teknik enbart. Jag gillade fågeln milt bistra uppsyn, det tunna skärpedjupet. Dessutom var vädret så uselt att jag struntade i att försöka fota på annat sätt. Såna dagar blir fågelmatningen en livräddare.För oss båda.

Bildräddarna

Bilderna togs tidig morgon, ISO 1600 bl 4,0. På 125/sekund. 500 mm brännvidd och som alla förstår var fasanhannen lite för nära mitt gömsle/bilen.

Minutrar tidigare.  Ljuset föll in på fåglarna genom en öppning i häcken och belyste dem som på scen.  Autofokusen gavs tillfälle att rejält bita sig fast i fjäderdräktens detaljer. Sociala och orädda fåglar är de, vana vid människor som de blivit från födseln.

Laddat med flodljus.

När jag tidigare ikväll körde hemåt upptäckte jag ett litet gäng fasaner mitt på vägen. Det var redan nästan mörkt och i bokskogen huserade än mindre av det begärliga ljuset. Så på med helljusen och det blir en enkel match att fota de här fåglarna som uppenbart inte alls ville lämna sin arena/vägen. Jag tänkte mig exponeringstider ner till 1/250 s eller bättre. Men oj så fel jag hade. Mitt fina, nyligen reflektorbytta helljus orkade med mellan 1/25s - 1/40 s. Detta på ISO 4000, full bländaröppning. Ugghh!

Tupparna var för närgångna - mot mig, inte damerna - för att ensamma komma med i helfigur. Fick koncentrera mig på de lite mindre hönorna och hannar längre bort.
En bagatell för andra, kanske. Men jag kan inte erinra mig ha fotograferat fågel i strålkastarljus tidigare. Om någon blev sugen. Glöm inte ta med era ljusstarkaste objektiv...

Kan majestätet vrida huvudet lite till vänster?

Har haft ett par sköna dygn vid sjön Tåkern. Målet var att träffa på de största och de minsta, havsörn och skäggmes. Det gick inte så bra. Men en hel del annat smått och gott kommer snart att börja serveras.

Istället en riktig Skånepåg idag, så nära att hela den magnifika stjärten inte kom med, ser jag nu. Från en mysig kvällstur i hjortskogen, på väg hem. Fram hoppar fasanen och nästan pockar på att fotograferas. Dessa fåglar har säkert präglats av den fina slottsmiljö de fötts upp i, hållningen och den magnifika fjäderdräkten understryker vidare det majestätiska draget. Som lydig undersåte gick jag genast till verket och utförde villigt den konungsliga viljeinriktningen... Hoppas nu bara porträttet duger! Annars väntar väl fängelsehålan, djupt nere bland slottets mörka källarvindlingar. Klicka upp bilden och döm själva.

Mätt & belåten

Vårtecknen flyter in. Igår var det dags för första tofsvipan att visa upp sig. Ingen bild på denna, tyvärr. Helt annat i min trädgård där drivorna ännu är metern höga. På bilden en av de bättre av städmaskiner jag anlitar. De går på marken och pickar upp mängder av matrester pilfinkarna ratat. Jodå, förra säsongen växte tre, kanske fyra dvärgsolrosor upp ur marken. Ingen kan vara hundra.

Fasanhönan har nyss intagit sin lunch, drar sig bort från matningen. Istället för att som andra fåglar flyga bort, väljer de förvånansvärt ofta att passera ut genom grinden. Som vilka andra besökare som helst. Inte sällan gäller samma passage in. Försynta och väluppfostrade, dessa. 

Fasaner (3)

Måste avsluta miniserien om de granna fåglarna som många nu förvandlats till små prydliga, djupfrysta paket. I alla fall har jag inte observerat en enda fågel sen serien påbörjades.

Som små lampor lyser de upp den ofta nog smågrå omgivningen.

Vackra, men svårkomponerade om man vill ha med hela, långa stjärten.

Vaksamma på faror. Men väl på plats släpper de på säkerhetsspärrarna och utgör ingen match för fotografen. Det kan förstås vara svårt att lägga fokusen på det lilla huvudet. I min värld är dessa väl från Frankrike en gång importerade fåglar en tillgång väl värd att vårda.

Den som gapar över mycket...

Oj, oj vilket oväder vi har. Nu tittar jag på snödrivor 1,5 m höga och det blir bara värre och värre. 3 mil bort på min arbetsplats finns inte en snöflinga. Märkligt. Men det var inte om det blogginlägget skulle avhandla. Utan jag fortsätter med mina fågelgap.

Om det var för min (relativt tysta) kameraslutares skull som fågeln vacklade till, eller för något annat vet jag inte. Fågeln tappade i alla fall sin mat och var i nästa ögonblick historia på min tomt för den dagen. Så kan det oxå gå.

Rain keeps falling on my head...

Så här upplever jag min fotografiska tillvaro just nu. Nyskördade, brunsvarta åkrar och strilande regn i kompakt mörker. Under dessa mindre nöjsamma förhållanden verkar de stackars djuren klara sig bra. Det är värre för fotografen som får låta bli att utföra sin älskade syssla :).

Vägarna ser precis likadana ut som åkrarna...I denna bild finns tre fasanhonor. Inte ens IRL såg jag den tredje i det kompakta förmiddagsdunklet.

Variant av tidigare visad fågel. Jo, densamma hägern satt på samma gren fyra dar i sträck innan den tröttnade. Här ser vi den huka i regnet. Ett hägerrike för ett paraply !

Inte en nytagen bild, enligt metadata togs den första halvan av september. Men jag kommer ändå så väl ihåg regnstormen som innan den drog över först släckte lyset. Är det bara jag som klagar ? Kanske synen med ålderns rätt försämrats ? Fotograferad  från bil kan ni i alla fall skönja en tofsvipa. Och, jo. Det var plaskblött inne i kupén, oxå.

Naturligt skydd

Den här fasanhannen träffade jag på i september, förra året. Den ser annorlunda ut, märkte t o m jag direkt. Eftersom internet är alla kunskapers moder var det senare lätt att hitta en sida som upplyste om att dessa fåglar ruggar i oktober. Antar att killen ovan bara var lite tidigt ute, kunde inte märka något annat uppenbart fel på den. Lite spännande att den upptäcktes inte på de vanliga platserna, utan lite vid sidan av. Kanske den kände att dess avvikande färger bättre smälte in i dessa, nya omgivningar. Helt klart är fågeln i behov av  ökat skydd under denna tid, skydd från rovdjur menar jag eftersom flygförmågan påverkas under processen. Fotograferad på uppskattningsvis 8 meters avstånd uppvisar den inget dåligt kamouflage, eller vad tycker ni?