söndag 30 november 2014

Ser mig inte!



Vithjorten har legat som skrivbordsbild på min dator ett litet tag nu. Tagen med mitt 300:a  plus konverter på ganska nära håll, är fotografiet måttligt beskuret och med många detaljer att försjunka sig i. Skärpedjupet ett halvt steg nerbländat blir förstås med denna kombination bara några cm djupt, men ligger fokus rätt kan jag leva med det.





Denna var en höstdag i slutet av oktober. Medan vädret ännu var torrt. ISO 1500 är knappast en utmaning för kameror längre och hjorten var dessutom vänlig nog att - som brukligt - ställa sig blickstilla. Själv står jag på öppna vägen och gör det Naturen lärt mig : Att likna ett träd. Denna kameramodells föredömligt tysta slutare gjorde resten.

lördag 29 november 2014

Rätt verktyg gör jobbet lätt



Trädkrypare utan träd! Ett trevligt fototillfälle kom upp när jag passerade boskapsinhägnaden. Skogskanten är bara några meter bort och skillnaden i ljus är gigantisk. En strimma sol letar sig ner under lövverket och jag kunde korta ner exponeringstiden ordentligt. Det blev mycket enklare att fixera snabblöparen. Men vad är det den gör? Har aldrig tidigare sett fågeln, förutom under födosök. Nu kanske solbad på gång? Nix...






Övervintrande insekter/puppor fanns i mängd i det sprickande träet. Långt inne, men uppenbart ingen match för det välanpassade organ som är fågelns näbb. Klicka upp bilden och ett par aptitretare uppenbarar sig. Smaklig spis!

fredag 28 november 2014

Jag tar över!!



Något helt annat. Deerhunterbloggen förökar sig! Har sett att den tycks finnas registrerad med typiskt brittiskt suffix, ...co.uk ist f ...se. Även en adress i fransk version tycks finnas. Klickar man på länkarna kommer man till samma sida som vanligt. Med originaltexten och på svenska. Finns någon webinitierad därute som kan förklara om detta betyder något för min blogg? Eller är de bara sökord som Google lagrat som länkande webplatser? Tack på förhand!

Står ut från resten




Bland det roligaste med fotografering är när bildresultatet överträffar förväntningarna. Inte minst då förväntningarna var så lågt ställda att de egentligen inte alls fanns där ute, vid tagningsögonblicket. Min bild på hackspetten motsvarar precis detta. Har redan alldeles för många på dessa sittande - högst - upp - i - träd - mot överexponerad- himmel att jag för det mesta avstår att fotografera. Nu gjorde jag det i alla fall och bilden som kom ut liknar inte den vanliga skörden på bloggen.






Den blev ju riktigt spännande! Färger, texturer och det där orosmolnet i höger övre bildkant gör det för mig. Skulle högt uppskatta feedback från er läsare.

torsdag 27 november 2014

Självservering





Gick längs ån, hade sällskap av blåmesar. De satte sig på en stolpe. Lät sig fotograferas och flyttade till nästa. Och proceduren upprepade sig. Vad är det som pågår här? Titta noga på bilden ovan.







Eller denna.






De är rätt smarta, de små fåglarna. Tydligen  har de listat ut att myror gärna gör sig besväret att klättra uppför stolparna. Förmodligen är det sol och värmen som lockar? Eller något annat småmysigt på toppen av stolparna. Så mesarna låter s a s maten servera sig självt. Vilket underbart sätt att leva! Jag fick många fototillfällen. Myrorna, då? Tja, någonstans läste jag att en enda stack drar in över 300000 (trehundratusen) byten/insekter. Varje dag. Så Naturen har räknat ut att även myror måste offras på kretsloppets altare. Nån ordning får det vara.

onsdag 26 november 2014

Rapsodi i färger




Svartmes och entitor letade efter mat i backen. Vände upp och ner på vissnade löv och ibland prickade man rätt. Ett bokollon blev snart till bukfylla. De hade sällskap av blåmesar, men inga bilder tilläts på dessa vanligtvis så oblyga individer. Här svartmes.





Entita i höstlig färgprakt. Igår var en till härlig dag med i alla fall lite sol.






Här har svartmesen tagit plats mitt i skafferiet. Ett äldre par passerade förbi och för några minuter blev allt tyst. Strax hade fåglarna återupptaget sina sysslor och struntade i mig som stod intill och försökte imitera ett träd.

tisdag 25 november 2014

Hjälp oss!!




Nu har jag på allvar startat upp fågelmatningen. Frekventeras av lika många fåglar som vilken kall vinterdag som helst. Men än äter de kanske bara 1/3 av vad de stoppar i sig då. Visst är det för att beskydda småfågelstammen samtidigt som det är en glädje att vakna till deras kvittrande varje dag. Här en fågel som verkar vilja inpränta just det budskapet. Ni matar - vi skänker glädje. Även om just denna sort aldrig synt till vid min fågelmatning. Bra reklampelare kan den vara ändå.

måndag 24 november 2014

Sen eftermiddag...




... i stubbåkern. Råget med unge har sen länge sett mig, spanar oroligt efter annan fara.







Geten reser sig efter ha legat på marken (kittlar skönt under magen?). Nä, ingen sol här. Det skimrande är vegetation som skjuter upp genom stubben skördetröskan sedan ett bra tag lämnat efter sig. Den här marken har m a o fått vila sedan senaste skörd. På andra ställen plöjs åkrarna upp dagen eller ett par dar efteråt och lämnar fula brunsvarta fält som knappast glädjer fotografen. Nå, dessa båda djur fann inget farligt och fortsatte att knapra på kvarlämnade korn och färskt gräs. Även efter jag gjort mitt.

söndag 23 november 2014

Njutbar art



Enligt uppgift har det förekommit ovanligt många kungsfåglar i södra Sverige denna höst. Det kan stämma för egen del; har sett de små liven oftare än vanligt. F a har jag lyckats fånga dem på bild som aldrig förr.







Som sagt mycket orädda fåglar. Har man väl hittat en kan vad som helst hända. En flög förbi mig i höfthöjd med decimetern tillgodo. Flera ggr har jag haft dem innanför minsta möjliga fokusavstånd och fått backa av. Fantastiskt roliga skapelser är de. Deras vingfladder är audiovisuellt högst njutbart att få ta del av. Bilden kan inte göra dem rättvisa ur de aspekterna. Men vi kan väl alla använda vår fantasi?

lördag 22 november 2014

Om skånska vintern




OK. riktigt där är vi ännu inte. Men försmak av regn, blåst och mörker har vi sen länge fått. Vad som förmodat ska komma är inte att leka med. På mitt jobb är det alltid norrlänningar som far mest illa, som fryser mest och drar värmereglagen till max.







Så här kan det se ut. Huttrande vänder de sig från evigt pinande blåsten, hukar sig för regndroppar som likt kamikazepiloter störtar in i ytterkläderna, blöter ner allt. Man kan se att gråhägern på bild varit med förr, vet att skydda sig. Det är som fotograf gott att veta att vädertätning på utrustningen alltmer utvecklas. Min Canonkamera behöver snart ersättas av ny och väl det genomförts vågar jag oftare ha den utrustningen med  i busvädret. En nedkyld  kropp kan som bekant alltid återställas inomhus. 

fredag 21 november 2014

Djur i skymning




Stiliga Bocken. Så kan man väl kalla honom? Störd av mig mitt i kvällsmaten visar han kanske inte den största entusiasm inför kameran. Bara rappa på, så det blir gjort. Sen kan du väl dra? Så tänker han förmodligen..





Hoppsan! Såklart ett så stiligt djur sällskapar med lika vacker get. Suddigt på sina ställen? Tja, ISO 4000, bl 4 gav inte mer än 1/30 s. Så rörelseoskärpa är oundviklig. Jag panorerar med fokus på bocken som blir upphunnen av geten. Kul effekt blev det, tycker jag. Det svänger om naturen!

torsdag 20 november 2014

Höstligt i bokskog




Fukten dallrar i luften, färgerna är kraftigt dämpade men  kontrasten mellan varma och kalla kulörer finns där ändå. In i gläntan stiger skogens enda ljusa element - dovhjortarna - fram och lyser upp bildrutan. Här en hind med kalv. Fondens blålila himmel skänker inte mycket tröst och det vore inte alls dumt med snötäcket som väl snart ska komma. Några sekunder möts våra blickar, sen försvinner djuren in i skogen.

onsdag 19 november 2014

Kalas med objudna gäster




Först får jag be om ursäkt för bildkvalitén i blogginlägget. Tagna på kanske 250 + metrar kan man måhända inte heller förvänta sig annat. Hade det inte varit för att havsörnen först kalasade på bytet betydligt närmre, hade jag missat hela skeendet. Upptäckt flög den bort, byte och allt, innan jag hann få upp utrustningen. Bl 5,6, 700 mm brännvidd. ISO 2000, 1/200 s.








Havsörnen har slagit en vitkindad gås! Medan bönderna hurrar, tycker kråkorna att något ska väl bli över av det stora bytet till dem. De pockar ständigt på örnens uppmärksamhet, som finner för gott att flytta igen. Med hela gåskroppen i en enda klo flyger den bort några tiotals metrar. Inte ansträngningslöst, men flyger gör den. Dess grepp är superstarkt och flygkapaciteten i de stora vingarna imponerar, minst sagt. Denna är första gången jag fått se örn med byte. Därav publiceringen.

tisdag 18 november 2014

Hemligheten med ekorrefoton?






-Jag blir så förb..... när min fina svans inte kommer med!!! Hörru!! Zooma ut, tack!






-Ahhh, nu börjar det likna något. Blir jag bra såhär?

---

Så skulle nog ekorren tänkas fundera. Har på mina egna bilder märkt att den långa svansen ofta nog lätt fotografiskt tänks bort. Redan i exponeringsögonblicket, menar jag.Mer så med mycket brännvidd påskruvad. Djurets glada uppsyn förleder en att koncentrera på nyllet. Som är ett av de finaste djurvärlden känner. Tycker jag.

måndag 17 november 2014

Dags att dra




Fågeln har tröttnat på att bada och gör en mindre förflyttning till favoritträdet. Det där stendöda, ni vet. Under flykten tecknar den ett självporträtt på den nästan spegelblanka ytan.






Individen ovan ska snart oxå den förflytta sig. En betydligt längre förflyttning, skulle jag tro. Likt en racerförare memorerar den sin tänkta rutt och drömmer om ljusare platser.

Idealiskt anpassad för jakt





Trodde inte att fåglar kunde hålla sig så stilla. Fasaner är ju förstås kända för att kunna trycka och sen med högt kacklande flyga upp metern framför en. Mycket effektivt eftersom du för någon sekund förlamas av överraskningseffekten och fågeln klarar sig undan.








Här skarpt återgiven på 1/30 s. Tre metrar skiljer oss åt. Fågeln blick stilla, försöker smälta in i landskapet...





Inte mycket mer mellan oss här. Ock lika misslyckat försök att dölja sig. Om en fågel från fjärran land ska importeras för jakten, kunde jägarna knappast gjort bättre val. Som är fallet i Skåne.Kan hålla sig alldeles stilla för längre period, ja. Men som jagat villebråd hjälper fjäderdräktens självlysande utseende föga.

söndag 16 november 2014

Synpunkter, tack!




En av de senaste av bilder jag tagit. Från torsdag eftermiddag .Efter det ha kameran fått ligga på hyllan. Det känns inte som det är lönt längre. Jag pressar utrustningen rätt hårt och får maxvärde 1/250 s på slutarsidan. Det är för lite för handhållen fotografi av BIF:ar (Birds-in-flight).
Säkert räcker ljuset till annan viltfotografi som jag just nu inte kan disponera tid för.






Så den här gladan flyger upp från den helt nyplöjda fåran. Den oroliga bakgrunden är betblast som om någon minut också den ligger dold under högklassig jordmån. Hade tänkt visa den ändå, men en kollega påpekade att visst kunde väl mer göras åt den (erbarmligt fula) fonden?






Så den här varianten poppar fram. Tycker nog att den lyfte bilden en smula. Någon annan som vill ge mig feedback på detta?

lördag 15 november 2014

En annorlunda bland hundratalet i sjön




Blogger verkar helad igen. Dags för en liten bildserie om den glada svanen. Nå, glada svanar växer inte på träd och jag är säker på att även denna individ motar bort andra närgångna fåglar med sedvanlig brutal effektivitet skulle det bli nödvändigt.





Men den här ser glad ut. Under en längre period har den ägnat all energi åt att putsa på fjäderdräkten.





Nu är jobbet äntligen klart. Dags att sträcka på sig.






Livet är bra gott att leva!

fredag 14 november 2014

Nappatag !




Idag förvisar jag mig själv till snickarboa, där en fönsterlucka sakta låter sig materialiseras. Låter mig istället andligen förflyttas till bättre tider. De som rådde bara för en dryg månad sen. Fiskgjusen fiskade fortfarande i sjön, nu njuter den väl av västafrikas goa värme.






Vid det här laget i oktober hade fågeln lärt sig fiska som det proffs den måste vara. Vi var flera som tidigare i somras observerat dess första, halsbrytande fisketurer. Den kunde hålla på i en timmes tid, göra dyk på dyk och utmattad komma upp med - ingenting. En hård verklighet gör att de måste lyckas, annars vinkar ju svälten runt hörnet. Men det var då. Här är eftermiddagens fångst just upplockad ur skafferiet och en nöjd fågel flyger mot matbordet.

torsdag 13 november 2014

Om Blogger, fotoutrustning och eldsprutande fågel




När jag klickar på bilderna kommer de upp i separat ruta, en och en och mot fel bakgrund. Vet att detta hände på Blogger någon gång tidigare och det finns en kur mot detta oskick. Någon som kommer ihåg och kan beskriva hur man gör? Jag visar inga serier tills vidare.






Kungsfågeln tog jag med min enkla Pentaxutrustning, den med väderskydd så starkt att jag vågar hålla på där ute i regn & blåst. Enkla? När bara bildresultaten räknas saknar jag inte alls min andra bättre fotouppsättning. Denna erkänt svårfotograferade fågel var ingen match för den sämre autofokusen som annars är den "detalj" som mest skiljer märkena åt. Döm själva. Jag blev positivt överraskad. Mycket.

onsdag 12 november 2014

Udda bekantskap




Medan jag igår eftermiddag sökte efter kungsfåglarna i buskarna till vänster om mig, hördes ett förskräckligt kacklande över axeln. Vänder mig om och ser två fåglar. Den ene en gråkråka. Men den andra, rovfågeln. Vad för slags sort vad denna? Brun kärrhök var det enda jag kom på för stunden. Men de ska ha migrerat för länge sen.





Hemma läser jag på om blå kärrhök. Denna är en hona eller troligen juvenil på väg ner från Norrlands sjöar. Kanske den stannar om vintern blir mild. Annars fortsätter den söderut. För något år sen påträffades en hane av samma art. I februari, vill jag minnas. Det var en kall vinter och kanske det ger hopp om att fågeln från igår väljer att stanna ett tag till. Hur som helst har den ett fint ansikte och det är nog bara bra om kråkorna motioneras året runt.

Sumo-mesen





Grenen protesterade med knäckande, knakande ljud. Marken skakade?
Nej, helt visst inte. Men kroppsformen skänker i alla fall hopp för de/oss med en smula övervikt.






Den kunde flyga, helt problemfritt. Bara en sån sak. I och med det - för att fortsätta analogin - borde jag kunna springa maraton... Bilden från igår. Har ingen aning varför fågeln burrar upp sig på detta sätt. Stiltje, 10 graders värme och sol rådde.

tisdag 11 november 2014

Naturteater




Igår årets hittills mörkaste dag. Mycket tjatande om detta ämne, men eftersom fotografi är att skriva med ljus uppstår ett ganska oundvikligt tema. Höll mig till de ljusaste platserna kring öppet vatten för att kunna ta bilder ö h t. ISO 1600, bl 5,6 1/200s. Noll exponeringskompensering. Huhh...











I ån simmade den ensamma knipan, vaksam men ganska orädd. Och se! När den bara följde med strömmen gick den att avbildas skarpt! Mitt ute i strömfåran, plötsligt tänds spotlighten upp och avslöjar hela tablån? Nää, det är ett vasstrå mellan mig och motivet. Men direkt jag såg bilden hemma, bestämde jag mig för att framkalla den som från scenvärlden.

måndag 10 november 2014

Ögonblickets njutbarhet





Heja!
Du färgrika höst med dito lövsamlingar som kan göra så gott åt fonden för de fotomotiv som väljs. Här en trädkrypare som just stannat upp, begrundar sitt fortsatta födosökande, njuter av vacker miljö. Om en sekund har den ånyo näbben instucken mellan sprickor i barken för att plocka åt sig av godsakerna där. Den sekunden räddade kanske min dag...

söndag 9 november 2014

En skäggdopping i sjön (3)




Stiltje, lugn, spegelblänkande vattenyta. Den dalande solen lyser upp från låg vinkel och rödfärgar vågen fågeln skjuter framför sig.






Mycket gott bjuds vi skåningar på. Men inte särskilt ofta just detta skådespel. Glad jag fick chansen.

lördag 8 november 2014

Det slutade bra




Solen gassade skönt, ljuset var vackert igår. Men vart tog fåglarna vägen? Soprent hela vägen till tornet jag valt för dagen. Väl däruppe kommer det in skränande, vitkindade gäss västerifrån. Första flocken drar förbi rakt ovanför mig och övriga höll precis samma kurs. 10 meter från tornet finns en helt liten vik, 10 x 20 meter lång. Fågelungar brukar hålla till där första dagarna av sitt liv. Några sekunder efter gässen passerat började det plötsligt vimla av liv i lagunen, vattnet sjöd av aktivitet. Mycket fisk idag, tänkte jag. Sjön är ju så fylld till brädden av fisk.
Nästa 100-tals vitkindade passerade, samma resultat upprepade sig. Nu börjar jag inse att jag är i fara. När tredje och fjärde vågen passerat, finner jag för gott att fly. Jag blir flygbombad! På väg ner river jag sönder min kamojacka mot en skruvskalle...







I skydd av träden. Går några tiotals steg, hör plötsligt att jag omgivs av ljud från fallande objekt. Nu börjar paniken på allvar infinna sig. Inte här oxå!!??? Nå, inte alls. Lyckan sken istället mot mig. Helt tysta stjärtmesar flisade av träddetaljer i sin födojakt. Det var de restprodukterna jag hörde slå ner mot marken. Men var är de? Fåglarna, alltså.
Får syn på tre, fyra individer som orädda, men hypersnabbt byter plats mellan grenar och träd. Sen är de lika plötsligt borta. Hann få tre bildrutor exponerade och hade inga större förhoppningar om någon av dem. Men idag var lyckan trots allt inte långt borta. Varsågoda, en bild där stjärtmesen blygt tittar fram bakom eklöven. Kan det vara något?

fredag 7 november 2014

Lunchtid?




Så här har det sett ut senaste tiden. Blött, mörkt, mörkt, blött. Men så. Plötsligt landar en vit variant av ormvråk vi kallar för Börringevråk, efter sjön den först upptäcktes vid för ett tag sen. Tror t o m tyska, inte svenska skådare var först där. Sen har de - vråkarna - spridit sig och ibland lyser dessa fåglar upp tillvaron för oss andra i Södern.







Jag tror att här kalasades på något den håller fast i klorna. Kråkorna gjorde dessutom utfall, vilka ganska enkelt medelst blottat gap och högljudda visslingar viftades bort. Sen var det bara vi två och medan fågeln tyckte att avståndet oss emellan var OK, var jag av annorlunda mening. Ibland måste man böja sig för verkligheten och ta bilderna med de brister man vet om senare dyker upp.
Nu bländar solen mig här bakom skärmen. Fantastiskt! Raskt ut och iväg.

Sköt om er !




 När jag tidigare idag - igår - passerade förbi jakhagen låg den lilla kalven ett stycke ifrån mamma ko. Förmodligen en smula skrämd av min uppenbarelse makade den sig tätt, tätt intill. Bygga tillit, visa förtröstan. Djur kan. Ska vi människor verkligen gå bet på det?

torsdag 6 november 2014

Ut ur mörkret!




November är fortfarande ljum. Och härnere brukar det betyda regn och vindstyrkor. Mycket riktigt har Stora Mörkret infunnit sig, gjort sig bekväm och valt att stanna. Det kan för fotografen bli till en irriterande soppa med flera hemmadagar utan fototillfällen, men det lönar sig inte att beklaga sig inför Moder Natur. Idag ska jag istället testa mina andra, bättre vädertätade utrustning för en skogspromenad i duggregnet.





Chans till kungsfågel lockar. De verkar inte bry sig om vädret för de opererar ju ändå i skogens skuggsidor när de torrskodda födosöker insekter under hängande barr. Jag har förresten läst på lite om denna fågel. Vikten ska vara 5-6 gram och inget annat. En riktigt kall vinterdag kan de tvingas äta så mycket som 2-3 gram mat... Fågeln ovan står i startgroparna för att ta ett nappatag med en minimal insekt den sett ovanför sig.






Det roliga är ju att de med sin kroppsform påminner om riktiga tungviktare. Kort, kraftfull nacke bär upp ett litet ansikte på breda skuldror. Knappt man tror de kan flyga alls. Men hallå! De kan förflytta sig långa sträckor skulle det bli nödvändigt.

En skäggdopping i sjön (2)




Får inte missa detta fina tillfälle, skrev jag i inlägget tidigare. Trodde oxå att jag lyckats optimalt fånga den fina fågeln, under de perfekta förhållanden som rådde. När jag senare i datorn skapar bilden upptäcker jag att jag glömt växla från inställningarna i skogsmörkret jag tidigare under kvällen vistats i. 1/1000 s på ISO 1600 full öppning känns inte så lyckat här i solnedgången. Åtminstone exponeringskompenserade jag ett steg för vattnets ljushet. Har försökt framkalla så brusfritt som möjligt, men finaste detaljerna undertrycks/försvinner naturlagsenligt. I alla fall med nuvarande kamera. Det hela retar mig för summan av motiv och ljus förtjänar bättre än så här.

onsdag 5 november 2014

Vithjort stiger fram




I år har jag haft turen att få uppleva en hel del brunstande dovvilt. Å andra sidan finns ju knappt någon skog kvar för dem att leva i. Så det är med blandade känslor man tidiga morgnar eller sena kvällar går ut för att pröva fotolyckan. I fallet nedan kunde jag i alla fall hantera motivet på det normala sättet. Efter ha upptäckt djuret inne i snårskogen, räknade jag ut åt vilket håll det troligen skulle bege sig. Ställde mig vid angränsande lilla skogsglänta med hygglig bakgrund. Och väntade. Och väntade.






Närmre och närmre min utvalda fotoplats kommer hjorten. För att till sist stiga helt fram. Uppenbart måste den ta mig för ett träd bland andra, för den reagerar inte alls på min person. Från 25 meters håll spelar kameran med slutaren och djuret hör, men kan inte fastställa min gestalt. Oroligt tittar han sig runt och förbi. Skänkte fotografen många bildmöjligheter av vilka detta kom ut som ett av de bättre. Den mörkare ansiktsmasken avslöjar tidpunkten på året : Under brunstperioden sölar handjuren ner nyllet med jord, lera och annat som lämnas åt betraktarens fantasi.

tisdag 4 november 2014

En skäggdopping i sjön (1)



Det var en fantastisk eftermiddag vid sjön. Kav lugnt och solen låg på lur bakom de tunna moln som ändå täckte himlavalvet. Och ingen blåst. Ingen blåst alls. Har vi i söder vintertid fler än ena handens fingrar av detta välsignade tillstånd?
Så satte mig längst ute på udden. Skrämde såklart bort sothönorna ut på sjön, bort från mig. Medan jag sitter och njuter av värmen hörs ett litet plaskande ljud till höger om mig. Ooops!! En skäggdopping har plötsligt dykt upp på scen. Bokstavligen.






Alla dess simmande/flytande rörelser översätts i det lugna vattnet till små vågbildningar. Först simmar den oxå bort från mig, men vänder upp mot solen och låter dess ljus spela över ansiktet. Vill väl oxå passa på att njuta. Exponeringsmässigt rådde utsökta förhållanden. Får bara inte missa detta tillfälle.

måndag 3 november 2014

"Kommer in på...











...landningsbana 4B. Vädret är perfekt med solglimtar och efter touchdown taxar jag fram till bassäng 6!"


Från vattenverket med dess dammar och vägar.

söndag 2 november 2014

Bara några små...





...fåglar som ganska ofta dyker upp på min radar just nu. Små som de är visar de inte rädsla gentemot oss människor. Kanske de där 15-20 grammen inte jagades så hårt i forntiden. I alla fall tacksamt för mig och alla andra som gillar bilder på småttet. Ibland är de svåra att få syn på.






Det hjälper dock inte med svårslaget kamouflage och diminutiv växt när man inte kan hålla tillbaka en drill, som exemplet ovan utförde en bit upp i eken. Hade aldrig sett den annars.