lördag 29 september 2018

Fint främmande (2)





He,he.

Visst är de ju för det mesta gränslöst eleganta. Men här hittar jag ett exemplar i mindre smickrande position. Krumryggad, stelbent, starkt framåtlutad i hållningen. Ungefär med krämpor som hos oss lite äldre människor. Gammal herre med (osynlig) käpp, någon? 

onsdag 26 september 2018

Havsörn - nära (1)



Nån gång måste det hända. Och sen kanske aldrig mer. Vad är det jag skriver om? Såklart mötet med en havsörn. Som för en gångs skull jagar inom vettigt avstånd, ger detaljerade bilder. Och - åtminstone för en stund - stannar kvar där. Visst, man kan med åtlar och beten hämta hem möjligheten. Och kanske inget fel i det. Men om man nu normalt inte bedriver sin fotografi på det sättet, ja, då är det sällsyntheter vi pratar om här. Åtminstone i mina hemtrakter.







Fågeln fiskade i en liten damm jag aldrig ägnat uppmärksamhet åt tidigare. Som den syntes på långt håll hann jag göra i ordning utrustningen. Därinne i plåtgömslet. Sakta rulla framåt...







Medan den gafflade in sitt tilltänkta byte under ytan, flög änder och andra fåglar likt glödgade kanonkulor åt alla håll. Men idag hade de inte behövt frukta för sitt liv. Fisk och bara fisk lockade detta tillfälle. Låt mig med en gång klargöra att något byte fick den inte. Trotsa ihärdiga försök.

söndag 23 september 2018

Snart börjas det 2(2)



Rubriken blev något missvisande. Ordet "snart" borde inte varit med för djuren exponerade sig för fullt redan från början.







Förra årets brunst verkat ha varit lyckad med så många kalvar i åtanke. Nu ska de få uppleva sin första. Med egna ögon.







Jag fotograferar från ett torn i sen, sen eftermiddagssol och med snabbt växlande förhållanden. Kameran kämpar med vitbalansen med mängder av mättat gult och stora kontraster. Sen har jag tagit vid efterföljande redigering. Döm mig inte för hårt!

torsdag 20 september 2018

Fint främmande! (1)





Senaste veckorna har jag haft förmånen att ordentligt få bekanta mig med de vackra, vita hägrar som just nu vistas i sjön. Utan tubkikare kunde jag en dag räkna in 18 individer, varav 5 ägretter i ett och samma buskage. Rena trångboddheten... Bilden ovan smygfotad genom den mest minimala öppning i ett sånt buskage.





Är man bara inte överdrivet yvig i rörelserna verkar många av fåglarna acceptera en.







Med sån numerär utklassas de annars allestädes närvarande gråhägrarna. De gillar definitivt inte nykomlingarna...!





Till min förtjusning håller en fågel på att landa på grenverket nära plattformen jag står på. Mer om detta senare.

måndag 17 september 2018

"Osynlig" fågel och vänners hjälp





Japp. Det är samma fågel, samma buske. Samma tidpunkt med några minuters skillnad.








Hade det inte varit för en fotograferande kollega hade jag aldrig ens sett fågeln där den huserade i marknära tistel. Ålder börjar väl ta ut sin rätt. Helt klart en fördel ha höksynen i behåll...

onsdag 12 september 2018

1.





Idag lite udda allehanda. Varken mer eller mindre.






En till :





söndag 9 september 2018

Tankar en valnatt september 2018





Söndag kväll, valvaka råder. Allt möjligt debatteras. Har debatterats senaste tiden. Men ingen enda rikspolitiker jag sett/hört har pratat om vad ska hända med de vilda djuren? Visst, det snackas om temperatur och grader av varmare klimat hit eller dit. Med förmodad påverkan på djurlivet. Men intresserar sig en enda politiker för djuren som levande varelser just nu? Idag? Jag menar, skippa högtidstalen. Vad positivt uträttas/har uträttats senare tid!?







Miljoner fåglar har sen länge existerat och gör så ännu. Men inom totalintervallet sker ju stora förändringar. En art går tillbaka, andra stiger fram. Är detta oviktigt för den förment naturintresserade svensken? Varför måste jordbruksmark, skogsskövling tillåtas expandera? Mindre habitat för vilda djur medför självklart krympande bestånd. Kanske jag är naiv. Men för inte så länge sen låg tung del av matfrågans - mänskliga matfrågan, märk väl -  globala lösning i genmodifierade spannmål. Vad hände egentligen där? När krutröken och känslosvallen skingrats?







-Vad ska hända med oss?! En spillra av Linnés nominatras av kronhjort förekommer i delar av Skåne och bara här. Är vi utan intresse för allmänheten? Ska vi gå under - inte först och främst av temperaturökning eller annat - utan istället främst genom inavel och hybridisering?







Nä, piper skäggmesen från regnig vassrugge. Det finns inga som för djurens talan. Djur tas inte på allvar. Vi ska bara finnas och när vi inte längre gör det...Ja, då är det slut även för er människor. Det tänkte ni inte på!

fredag 7 september 2018

Thrills & spills





Lite udda annorlunda. Monstret fotograferades när den solade sig på bryggan.






En dag när frisyren spretade. Men visst är den söt ändå?







Bara en gråhäger kan få se ut lite hur som helst. Inför en inte helt graciös nedstigning.

onsdag 5 september 2018

Kulörta gänget (2)







I mina hemtrakter kan jag promenera en hel säsong och kanske, kanske upptäcka gröngölingen. I juvenil form hittills inte alls. Så jag blev så klart riktigt uppåt när kanske fem exemplar (sic!) lugnt betraktade mig från lite olika håll.








Tre syns på samma ruta!
Glädjetider.
Naturen måste varit på speciellt gott humör när den bestämde färgsättning till dessa fina fåglar. Och jag behöver inte längre ha blicken mot trädkronorna i hemmaskogarna. Härligt!

söndag 2 september 2018

Snart börjas det (1)




Kronhjortsbrunsten närmar sig. Tänkte att jag skulle reka nya gömslen på ställen där fotografering inte stör djuren så mycket. Om det nu någonsin hänt. Hittar ett ställe och tänker att här stannar jag en liten stund.
Ingenting händer. Sen händer ingenting mer heller. På ett gott tag. Se! En ensam hind smyger sig så fram i buskarna. Hon bullrar en del, damen, så det gick bara inte att missa hennes framfart. Innan hon försvinner från min observationsplats stannar hon till vid gläntan, kanske tar in den vackra naturen.

Har med lilla fotoutrustningen men det blev ändå alldeles för mycket brännvidd. Som synes.






Plötslig kommer djur från alla håll. Här fick jag fotografera genom lövverk och trädstammar och det gäller för alla bilder jag tog denna sena eftermiddag. Men jag gråter inte över det.






Förvånande stor andel av gruppens kanske 70-tal djur utgjordes av dovvilt som uppenbart ville hänga med sina större kusiner. Mitt glupska objektiv tackar ja till dem alla. Här till höger i bild en ännu ej fullvuxen hane som om något år - om den får leva - kommer få ståtligt helskovlade horn.