En som inte kom undan

I hörnet av den stora sjön såg jag några ljusa fåglar guppande på vattnet. Satte mig (kamouflerad) vid sjökanten en bit bort, för de flög ju såklart bort så fort de såg mig på vägen dit. Har sån tur att de, eller en grupp likadana kommer tillbaka, kör en runda över huvudet på mig. Sen försvinner de bort. Mot okända äventyr. Tar en skur exponeringar. Hemma ser jag att de är salskrakar.

Här en hanne som blixtsnabb försökte fly bort från kameran. He, he! Den gubben gick ju inte (längre). Känns en smula exotisk, eller hur? Speciellt efter ha sett så många grå/bruna vinterfåglar. Sen dyker den här upp på radarn. Häftigt.
På tal om häftigt. Under ett par dagar har jag hört tranor. Hört rördrommen. Sett ingenting alls. Snart ska väl något manifestera sig i bild? Kan man hoppas på i alla fall. Den här våren har (så här långt) rivstartat i mina hemtrakter. Det är ljuvligt att leva (även om anhöriga insjuknat). Jag andas. Jag är. Jag fotograferar. Sen kan man bara hoppas på det bästa för sin omgivning.

Första tofsviporna!

Från igår. Ett riktigt härligt vårtecken. Hoppas nu väderleken inte spelar oss och fåglarna samma fula spratt som skedde 2013. Med en fruktansvärd kall mars som skickade de första invandrarna antingen tillbaka därifrån de kom. Eller till ett betydligt värre ställe. Redan ett litet bakslag idag. Med vind och lätt snöfall horisontellt. Men det räknar de här tuffingarna säkert med. De var fyra fåglar som jag upptäckte på ängarna.
Medan vi ändå uppehåller oss där :

Vitkindad gås snackar och smackar med tungan långt ute.

Gräsandshonan tar en promenad. Mycket änder här i år. Har säkert att göra med alla regnmängder vi fått, med stora öppna vattenytor som resultat.

Råkan gräver efter (mask?) något, tar ett steg tillbaka och fixerar noga vad som ska hända. Rätt vad det är börjar dess kraftiga näbb exkavera så jordkokor flyger.
Samtliga bilder från denna vecka.

Blåmesens mer eller mindre kända liv

Sköna lirare, de här små mesarna. I mitten åskådare, överst ställer den en fråga till fotografen, -"Blir det bra så här"? Och i sista rutan tar den med oss till cirkusmanegen för luftakrobatiken där. Eller hur?

Och solen strålade

Vilken härlig dag! Sol med ljumma vindar. Det känns ju ovanligt och måste väl vara minst 8 månader sen sist. Nere vid sjön hörde jag ffg rördrommen spela i år och dagen öht kändes som om solen lyste en i ansiktet,  även i medljus... Vad passar då bättre än att visa upp en liten välljudande sångare, från toppen av trädet? Även om den i detta ögonblick fokuserade mer på maten, mat som måste tas in för att orka med konserten som just nu verkar pågå 24/7. Kan någon artbestämma vore jag tacksam resten av dagen! Det kommer nog dröja många år av observationer och lärande innan jag ens ger mig på en gissning.

Rapport (2)

Några av alla de bilder som blivit över i granskningen men som ändå skildrar livet på ängarna. Sista bilden är honan av brushane. Hade det inte varit ett spektakel att se hannarna i praktdräkt? Hittills inget napp. Men där det finns honor brukar ju hanarna inte vara långt borta...
Över till något helt annat. Har just förärats en medial uppfinning. En bok som som visar våra vanligaste 175 fågelarter och som dessutom spelar upp ljud från valfri. Kan säkert bli användbart inlärningsverktyg. Nästa steg vore väl ett slags trackID som spelar in ljudet och därefter talar om med bild och text vilken fågeln är. Eller det kanske redan finns appar för detta ?

Rapport (1)

Varsågoda, ett liten sammanställning från gulärlelivet på ängarna. Jo, tack. Vi mår bra. Trots brådskan efter sena våren.
Små, men orädda sitter de inte sällan på tråd eller stolpe och möjliggör ju då fina, neutrala bakgrunder. Sen tycker jag att den lilla späda fågelkroppen vilt kontrasterar mot den ruggiga taggtråden. Men den senare fyller ju ändå en funktion som upphöjd spelplats. Kaxig attityd i dessa, eller vad tycker ni?