Retrospektivt

Med ytterligare ett år snart tillryggalagt kommer här några bilder från i våras. Snart är vi där igen. Så tröstande tanke.

I vanlig ordning fylldes ängarna med liv och läten. Synd bara att att vattnet alldeles för snabbt torkade upp.

Men än så länge rådde idealiska förhållanden . Boplatser utses, krävan fylls upp.

 

Från minsta ljungpipare - ett så vackert namn - till ängarnas största signaturfågel ( om vi utesluter rovfåglarna ). 

Gräs

Har var det ljusare än bilden förmedlar. Hann knappt stiga ur bilen innan mindre gäng av vildsvin passerade på avstånd. Att man aldrig lär sig att alltid vara beredd! Hur som helst, gräset kom med i bild.

Också från bilen. Här mer beredd med kameran. Mitt i byn, på obebyggd tomt, nära genomfartsväg. De dyker upp på mest oväntade ställen.

Mycket gräs och vatten. Då trivs tofsvipan. Tänk att om bara ett kvartal kommer de tillbaka. Bilden från förra veckan.

 

Nytt för mig. Ljungpipare, 28 stycken. Stannade ett par dagar innan de också drog iväg. Skulle gärna fota dem i sommardräkt eftersom vinterstassen är deras klart mest bleka. Lyste ändå upp där på ängarna. Bland gräset.