I (mindre) strandpiparens rike (3)

Fyra gånger av fem möjliga har fågeln visslande kommit fram mot mig och som tidigare sitter jag helt öppet på en stubbe i det gassande solljuset. Kvick är den. Går sällan, mestadels småspringer fågeln. Lite som sädesärlan.

Det där ögat hypnotiserar mig. Likaså de fantasieggande fonderna. Jag tror att piparen och fotografen för ett kort ögonblick hamnat på samma våglängd där vi båda njuter av den fantastiska sommar vi haft.

I (mindre) strandpiparens rike (2)

Med den låga bildvinkeln öppnas bildmässiga möjligheter upp. Det är väl ungefär så här en annan pipare betraktar sin artfrände? Det vi annars ser som platt kärrmark ser de som ett landskap. Ett landskap som påminner mig om filmerna ur Sagan om ringen-trilogin. Vad hade Tolkien sagt om det?

Eller är det kanske en annan serie jag tänker på? Visst skymtar väl Dödskallegrottan där i bakgrunden? Hmmm, kanske jag är en kille som lägger fokus på  fel saker och nu avser jag inte primärt det fotografiska hantverket...

I (mindre) strandpiparens rike (1)

Senaste tiden har jag varit upptagen med min nya polare; den mindre strandpipare som valt ut sitt revir mitt framför näsan på en av mina (nya) favoritplatser vid sjösidan. Det är konstigt. År efter år patrulleras samma områden  -  och plötsligt hittas ett nytt paradis. Bara några metrar ifrån ställen man tidigare redan besökt. Nå, tillbaka till kompisen.

Jag sitter lågt, har kameran kanske halvmetern ovan (förlängda) vattenytan. Helt öppet på sandstranden, placerat mig på en stubbe. (Och nu vill jag slippa höra kommentarer som gubbe på stubbe :)...)

Fågeln trumpetar ut sin ankomst med särdeles gäll vissling, går inte att missa. Hittills haft fyra sittningar med samma resultat varje gång. Det kommer mer.

Strandliv

Så här i badtider tyckte jag att stranden kunde undersökas. Tokbadar  fåglarna lika frekvent som vi människor nu när värmen toppat för denna sommar? Raskt  till  Äskebäskan - området heter faktiskt så - för att se efter. Frågan fick sitt snabba svar. Bara någon enstaka fågelindivid flöt på ytan därute. Desto fler hade parkerat sig någon meter från vattenlinjen, inte minst då grågässen. Som vanligt, alltså. Där det finns fågel finns i min landsände visar sig oxå alltid skaror med gäss. Här tittar de ut på de badande.

Såg oxå diffusa rörelser i ögonvrån som verkade följa ett högljutt pipljud. Där! På den lilla sandkullen satt den stilla för någon sekund, min lilla strandpipare som inte alls hade några högre tankar om min närvaro. -Få det gjort nu och sedan - stick! Verkar den vilja säga. Sagt och gjort, något mer att berätta om just denna strandremsa kunde jag inte hitta för dagen.

Mindre strandpipare stillastående

Här en rolig figur som bör ha ett av fågelvärldens snabbaste steg. För blotta ögat omöjligt att  särskilja olika faser av förflyttningen. Vi - åtminstone jag - ser i stort bara ett par ben i fladdrande rörelse bära upp en överdimensionerad kropp. Överdimensionerad? Kanske lite elakt uttryckt. Så underdimensionerade ben istället, då. Vackra fåglar som har en storebror som så här i sommardräkt lätt kan särskiljas - förutom genom storleken såklart - via ett orange band på näbben. Hedersknyfflar är de som ger oss så tydliga ID-signaler. Borde tas efter av fler arter tycker jag.