onsdag 30 april 2014

Favoritfågel Rödbena !







Det går fort nu. Knappt har rödbenan landat och redan står grönbenan i farstun. Detta är av förra arten. Medan färgen på undre extremiteterna skiljer sig kraftigt åt, delar de samma suveräna förmåga att tåla fotografering. Här går rödbenan bland skirt gräs och knoppande kabbleka (tror jag), har såklart spanat in mig, håller lite koll. Mer än så anser den inte behövs. Mycket möjligt att efter en kvart flyger den bort - den här var kvar när jag ansåg mig färdig - kanske bara för att byta middagsbordet till ett annat. Åratal av fotografisk behandling på ängarna verkar ha satt sina spår...









Elegant promenerar den runt i översvämningen, då och då stryker en mask eller två med. Det råder goda tider för fotografen, rödbenan stannar kvar så länge marken inte torkat ut.






En favoritfågel, bland så många!
Den är bildmässig, för sig kungligt och vet om det.
Bilderna är tagna på kort avstånd, enbart kompositionellt eller inte alls beskurna.

tisdag 29 april 2014

Fullt ös i skogen !





Känner att det är länge sen jag varit ute i skogen. Latmasken i mig gör sig gällande. Med dygnsrytmen som råder är det ganska tufft att få till de där goa morgontimmarna som nästan är en förutsättning för viltbilder. Ibland kan man förstås påträffa djuren senare under dagen. Och det är vad som hände i fotografiet nedan.







Lite go action blev det i alla fall. Även om vi möttes alldeles för nära för att åstadkomma helporträtt som annars kanske varit önskvärt. Men varför gnälla? För det mesta är det ju tvärtom.

måndag 28 april 2014

Dag med vackert slut




Istället för att resa till storstaden med bilen föreslog Kvinnan att vi cyklar till byn och handlar blomjord? Stannar till i skogen och fotografera fåglar?  Så smart sagt, hon vet att sånt kan jag svårligen motstå. En titt ut genom fönsterrutan -  sommarväder rådde uppenbarligen - och jag nickade ja till förslaget. Letade reda på cykelpumpen och snart rullade vi lätt på asfalten med sjungande däck. Härligt! Självklart viker vi in på grusvägen efter husraden och - dang!! En osynlig kraft tog tag i cykeln och tvingade mig till 1:ans växel, stående. Självfallet längs en kilometerlång raksträcka, lika självklart uppförsbacke hela tiden. När ska man lära sig? Kvinnan såg hela tiden underfundig ut, hon känner väl min avsky för den här typen av cykelutflykt. Självklart visste hon ju om blåsten, ute i stallet som hon varit. Äntligen - efter evigheters plågor -  tillbaka hemma drack jag på stående fot och med darrande ben en hel liter vatten. Minst. Åt giktbrutenhet i akterkastellet fanns inget att göra, den där typen av träningsvärk går över på ett par dagar. Hoppas jag.
Äntligen dags för lite bilkörning, tänkte jag när senare på eftermiddagen kosan styrdes mot ängarna. Ja, jag gillar bilkörning. Farten håller mig uppmärksam på relevanta saker istället för tvångstankar om motvind, mjölksyra och värkande bak. Framme hoppades jag att dagens mindre lyckade start skulle kompenseras med något spännande i fågelväg. Och så blev det. Närbilder på rödbenan, igen. Och medan jag höll på med den såg jag en liten fågel flyga förbi, sätta sig på stolpen 20 meter bort. Kan det vara...? Lättade på handbromsen, rullade fram några metrar, parkerade fräckt tvärs över vägen. Årets första gulärla! Kul, nu är ställets signaturtätting oxå på plats. Hinner jag nu få en bild?






Jovisst!  Den satt kvar. Gudarna ler mot mig och alla krämpor känns plötsligt som bortblåsta... Om ett par veckor är det inte många som offrar tid på dessa fåglar. Men för mig. De är mina kompisar. Jag inbillar mig att den kom ihåg mig sen senaste åren :).

söndag 27 april 2014

En bild blir till



Fotografen, fisktärnan och en underbar eftermiddag i solen. Det behöver inte vara så mycket mer. Genom pur snabbhet som bekant svårfotograferad fågel. Ska jag lyckats fånga en sådan, skarpt återgiven på bild, måste objektivet vara prefokuserat på någorlunda rätt avstånd och motivet direkt upptäckas i sökaren. Annars är tillfället redan borta. Men det finns ju som väl är många möjligheter till övning.







Sen ska man gärna ha lite tur med sig oxå. Jag står alltså upphöjd i tornet och av 100 bilder förekommer i 95 fall blå himmel som fond. Blixtsnabbt sänker sig fågeln och bakgrunden förvandlas till träd, växande fält, vass. Oftast på bekostnad av överexponerad fågel. Nä, jag ställer aldrig in kameran på förvald exponering vilket ju kunde ha avhjälpt denna situation, men skapar samtidigt andra exponeringsbekymmer med sol som går i moln, t ex. Istället försöker jag komma ihåg att vrida exponeringshjulet åt rätt håll. Detta arbetssätt är ganska nytt för mig, så det går så där. Men denna gång blev det väl utfört och ut kommer sprintern välexponerad mot passande nedtonad bakgrund. Mycket svårare än vad man i förstone kanske tror. Tycker jag.
Nå. Den blåfärgade diagonalen är himmel och trädtoppar i oskärpa, den gula utgörs av blommande rapsfält. Likaledes i oskärpa. Sceneriet korsas av fisktärnan som med sin röda näbb sannerligen bidrar till färgprakten. Och bitarna föll på sin plats.

lördag 26 april 2014

Småfåglar om våren






Städar ut lite småfåglar för att göra plats för nyare bekantskaper. Igår fick jag årets första exponeringar på fisktärna, ingen stor grej då jag sett dem i flera veckor. Men de är så snabba att först nu lyckades jag fixera en på minneskortet.








Igår observerade jag första svalan för säsongen. En svala gör ju som bekant ingen sommar men sommarliknande väder har vi just nu och det drar väl till sig en hel del befjädrade invandrare (även om vindriktningen är fel).








Det var allt för idag. Tack och hej, leverpastej!

fredag 25 april 2014

Nu finns de överallt....



Sån skillnad från för bara ett par månader sedan. Fåglar i vart hörn, vart man går. Härligt! Gick igenom kyrkogården i vår lilla stad, händerna på cykelstyret. Kameran runt halsen. Knappast aktionsberedd, om ni ser bilden framför er. Plötsligt, ett litet pip. Bakom och till vänster. Vad gör man?







Man tar en bild! Fågeln stannade snällt kvar medan jag kämpade med kamera och cykel. Från tre meters avstånd betraktade den mitt balansnummer med häpnad i blicken. En äldre herre på väg att passera stannade upp, lät mig ta bilderna. Ibland undrar jag om folk och fä ändå inte tar fotografi lite grann på allvar...:)

torsdag 24 april 2014

Gjuse i flykten!





Skrek den ut sitt missnöje. Eller sökte en partner? De kan faktiskt ha varit två gjusar som kretsade ovanför mig. Som jag var i skogsmark hade jag bara en smal spalt att tillgå som fotografiskt målområde, fick invänta fågeln och ta mina två, tre bilder innan den åter försvann bakom trädkronorna. Och återkom från starkt skiftande håll. Intressant att se om de bygger bo i närheten. För alla ornotologers skull är det lika bra att säga ifrån på direkten : Jag ska inte fotografera en eventuell familj i bo.
Nu ska jag ner till ängarna och pröva nyinköpt konverter till det andra systemet. Ska bli spännande.
Förresten. Mer er fantastiska hjälp har jag med råge passerat 50.000-vallen tittar på min blogg. Tackar ödmjukast.

onsdag 23 april 2014

Slumpen, igen




Vad gör man medan man väntar på sin beställda lunch? Utomhus, vid restaurangens robusta träbord? Jo, såklart man fotograferar. Allt som flyger förbi blir legitima måltavlor. Så har man heller inga förväntningar på bra bilder. Ett tidsfördriv, inget annat. Ibland hjälper slumpen till och eftersom fotografi till sin natur alltid något lutar sig mot tillfälligheter som dyker upp eller försvinner i exponeringsögonblicket, kan nån gång resultaten positivt överraska.






En - tror jag- gråtrut svischade förbi. Upp med kameran, knattrar av en serie ur vilken denna bild stod ut. Har ingen aning om hur, men tycker anrättningen blev spännande. Mer spännande än den beställda maten visade sig vara, helt klart.

tisdag 22 april 2014

På ängarna (2)



Det blåste, skrev jag i tidigare inlägget om sparvhöken. Man kan se det på bl a huvudets fjäderdräkt. Om ni inte tror mig kommer här ett ytterligare bildbevis.







Fågeln använder klorna för att hålla sig landbunden. Som ett slags ankare, m a o. Jag har sett det tidigare men upphör inte att förvånas över djurens improvisationsförmåga. 

måndag 21 april 2014

Något helt annat








Nu ska jag göra det undantag som alltid bekräftar regeln. Deerhunter gör ingen reklam, men detta evenemang var så bra att här vi står vi nu. Till saken hör att jag tyckte bilderna kom ut bra, trots att jag använde mitt billigaste zoomobjektiv. Det som i stort sett gratis medföljer kameraköpet. På full öppning. Nå, har ni vägarna förbi mellersta Skåne får ni här ett restips. Utställningen heter Den dolda kvinnomakten och är upplysande, utan pekpinnar. Mer detaljer här.







Känns trevligt att utan större kvalitéförluster kunna fotografera i mer eller mindre mörker. Ett stort steg från vad man erinrar sig från analoga tiden. Utställningen känns mycket påkostad och det är stort att vistas i historiska utrymmen som senaste 500 åren aldrig varit öppna för allmänhet. Vi är nog flera som vill rikta stort tack till slottsfrun för denna vidunderliga idé.

Återblick (2)




Det börjar gå mot försommar. Dags för ny återblick. Tillbaka till februari, mitt i värsta vintermånaden. Tillbaka till vad då? Nere vid sjön, kring tornet är det helt tyst. Svag nordostlig bris gör sig märkbar. Inga människor syns till, inga skådare, inga fotografer. Hela sjön finns där för mig, känns det som. Ganska häftig känsla, faktiskt. Inget händer, inget passerar alls. Plötsligt ett lätt svischande. En stor gestalt utanför synfältet pockar på uppmärksamhet, är snabbt på väg mot mitt håll.







Gråhägern!
Väl avtecknar den sig mot vintermörk himmel, upplättad av små, små stänk av urblekt solljus som denna dag bjöd på. Snabbt flyger fågeln förbi och sen var det inget mer med det. Förutom då att kroppens reflekterade ljus fastnade på kamerasensorn, förstås. En händelse så vardaglig, ändå ett personligt minne lång tid framöver.

lördag 19 april 2014

På ängarna




Med allt fler återvändande fåglar följer såklart rovfåglarna. På ängarna har jag sett glador, ugglor, örnar och falkar jaga. Och hök i flera varianter. Men dittills ingen sparvhök. Så det var väl på tiden att det skedde.






Det blåste och det är som bekant ingen ovanlighet i mina hemtrakter. Höken har snällt nog placerat sig på toppen av en liten kulle, har full koll men tycker väl att skyddsavståndet är tillräckligt.






Den lite upplyfta positionen gör att bakgrunden kan hållas ren. Kan inte erinra mig att jag särskilt ofta ser dem sittande på gräset som här. Kanske den hade slagit ett byte och hunnit käka klart innan jag dyker upp?

fredag 18 april 2014

Nu är det påsk




Med den här påskgula fågelns hjälp hoppas jag vi alla får en trevlig helg, med härligt aprilväder. Här skiner solen och regnar det vartannat, säkert bra för allt som gror. På tal om det lär Skåne kläs i gult rekordtidigt i år. Rapsfälten har redan börjat blomma, flera veckor tidigare än normalt och blommorna är kraftigare än någonsin. Låter väl inte så dumt?

onsdag 16 april 2014

Kärrhök över vass (Tåkern) (2)




Nä, frukta intet. Det blir inte fler bilder.Ingen vass syns, ju. Det är priset som bekostar det faktum att fågeln till slut kom lite närmre.




Här kommer fågel # 2, väldigt olik den föregående. Kanske vi tittar på blå kärrhök?




Tillbaka till #1 och här passerar den förbi gömslet inom 15 meters avstånd. Otroligt vackra fåglar måste de samtidigt vara en pest för sin omgivning. Vem vill ha sina bon plundrade? 

tisdag 15 april 2014

Kärrhök över vass (Tåkern)




Går på bryggorna i vassbältet, letar förgäves efter skäggmes. När plötsligt två kärrhökar dyker upp på scenen, utan tvekan i akt och mening för att plundra fågelbonas ägg. Av en händelse befinner jag mig bara några steg från ett fast gömsle. Så raskt in, bara för att finna att de upptagna gluggarna är så små att mitt objektiv inte kan stickas ut...:(






Här glider höken i metodiska kringlor över området och jag försöker balansera utrustningen mot titthålets kant. Har fritt skottfält rakt fram, men kan kan knappt alls luta objektivet åt sidorna. Får försöka följa fågelns rörelser så gott det går. En mäktig syn är den i alla fall. Och gömsle eller inte. Fågeln är på det klara vad jag är för en, akta sig noga för att komma alltför nära. Yttre förhållanden idealiska med klar himmel och solen i rygg.

måndag 14 april 2014

Se upp!







Ingen större trafik inne i skogen, men lömska smyger fordonen på sig djuren bakifrån... Bilen upptäcktes snart och med mig framför som "vägbom" stack de istället ut till höger i bilden. En liten episod från en försvinnande skog, någonstans i Skåne.

söndag 13 april 2014

Rödbenan




Efter bara några veckor har rödbenorna börjat vänja sig vid oss människor. Åtminstone är det så det verkar. De kommer närmre och närmre vägen vi alla måste använda i reservatet. Här och där finner den någon mask och däremellan skickar den ut små ljuvliga läten







Här är den på väg mot vattnet för att stilla även det behovet. Den har redan bestämt sig. Mot fotografer visas blint öga. Så bra, tycker jag.

lördag 12 april 2014

Istället för skäggmes




Så var man tillbaka efter ett par dagars fotograferande runt Tåkern. Fredag eftermiddag var ljuvlig, nästan paradisisk i den orörda miljön intill sjöns sydsida. Meningen med utflykten var ju att fästa skäggmesarna på minneskortet. Tji, fick jag. De hördes och en eller annan flög upp och iväg. Men inte ett enda fototillfälle räknades in. Desto mer av andra fåglar kunde fotograferas, bl a kärrhök och havsörn. Jag tror faktiskt inte jag någonsin tidigare sett så många kärrhökar på så kort tid, verkligen trevligt. Nå, istället för skäggmes får ni hålla till godo med dess kusin stjärt-. Bilderna togs i Fågelriket för några veckor sedan.






I gullighetsfaktor synnerligen svårslagna, dessa.






fredag 11 april 2014

Grågås




Där jag bor är grågåsen bland det första man ser när man kommer ut och bland det sista man får på näthinnan innan man åker därifrån. Definitivt bland det första och sista som hörs därute. Så vanlig att bara sällan noteras fågeln på minneskortet. Oförtjänt, för visst är den med utspända vingar vacker?







Med skränande läte fixar denna sig sitt egna landningstillstånd. Men det finns mer. När ett helt gäng ställer om vingspannet inför landning är ljudupplevelsen massiv kan jag lova. Och då tänker jag bara på ljudet när fjäderpennor möter ny luft. Det svänger om grågåsen!

torsdag 10 april 2014

Nära, nära



Gårdagens regn&blåst måste haft avskräckande effekt på  fågelvännerna. När jag kom fram till ängarna var där renblåst på uteentusiaster. Ett faktum som verkade ha uppiggande verkan på de fåglar som uppehåller sig där. Den här tofsvipan, t ex. Fotograferad från 5 meters håll är bilden helt obeskuren. Och fågeln ville närmre än så. Man kan verkligen undra vad det är som gör det här beteendet när andra dagar är tvärtom. Visst, inga fotografer/skådare/trafik hjälper väl till.







Om det är honan hoppas jag nu att hon inte väljer ha boet så här nära vägen. Som skedde förra året, minnesgoda läsare kanske erinrar sig. Den häckningen slutade ju olyckligt. Än så länge njuter den här individen av en härlig promenad med maskar som tilltugg efter ungefär varannan meter. Tänk om egna skafferiet var lika stort...

onsdag 9 april 2014

Återblick




Den torra hösten gav fina fototillfällen. På bilden det vilda mitt i fältet tillsammans med de sköna ängsblommorna.






Tidig morgon, ganska varmt. Inget regn och tranornas speciella läten kryddar anrättningen. När de kan höras mellan hjortbrölen. Den välvuxne kronhjorten betraktar hindarna som verkar fullt upptagna med att kolla in något annat. Sitter i mitt lilla gömsle. Terapi för själen. Varken mer eller mindre.

tisdag 8 april 2014

Natur och passion




Att fotografera vilt i naturen kan väldigt få - tror jag - leva rent ekonomiskt talat på. För min del är det bara en dyr passion. Dyr? Omformulerat utgör i mitt liv tiden ute bland det vilda en god portion andlig brödföda. Som vi alla väl måste tillägna oss? Vi människor är ju som bekant inga robotar. Djuren har hjälpt mig till nytt tänkande om livets verkliga värden. Jo, faktiskt är det så. Hur sätter man prislapp på den insikten? Och i en värld full av aktioner och reaktioner måste detta på något sätt betalas tillbaka. Jag kan göra det genom att alltid vara så varsam som möjlig därute, störa så lite som möjligt. Inte släppa lös fyra schäfrar i skogen som kvinnan jag mötte igår, alltid försiktigt köra igenom områden med god uppsikt där vilt annars kan trafikskadas. Jag kan försöka lyssna in vad djuren verkar vilja göra, läsa deras avsikter, så lite som möjligt påverka deras korta eller långa beslut. Upptäckte ett örnbo som såklart skulle fotograferas. Men avråddes av personer mer kunniga än jag. Shit, inga bilder! Men istället kanske fler härliga havsörnar att fotografera i framtiden. Proaktivt tänkande och håller man på att göra fel måste man kunna ändra sig.





Alltid en djurvän hade denna bild till för några år sedan ändå inte berättat så mycket för mig. Idag ser jag en ledarhind som noga överväger nästa drag, en grupp följare som avvaktar. De är inte utsatta för påträngande fara. De följer inte bara instinkter; i meditativ ro sorteras alternativen upp. I detta fall valde hon att korsa vägen 15 meter framför min surrande kamera och från andra sidan betrakta mitt nästa drag. Så är det för mig. Noterar mer tankeverksamhet och mindre av reflexer varje gång jag möter vilt. Inte från alla. Men definitivt från de avsedda att leda. Om det sen i vårt "umgänge" är djuren som blivit mer intelligenta eller jag blivit mer vild? Hallå! Vakna upp! Jag serverar ju en straffspark här! Själv är jag säker på svaret...

söndag 6 april 2014

Seglar vackert på sjön





Det flörtas, boplaneras och paras samman mycket nu. På en helt stilla vattenyta showade ett gäng skäggdoppingar. Likt stolta vikingaskepp glider de till synes ansträngningslöst fram och tillbaka, visar upp sig.







Vattnet streckas vackert av bogsvallet. Visst ser de lite lustiga ut?






Är det här exemplaret kanske hänfallet åt narcissism? Noga verkar den i alla fall betrakta sin egen vattenspegling. Och varför inte? Roliga och vackra. Ingen dum kombination alls.