Visar inlägg med etikett Korp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Korp. Visa alla inlägg

tisdag 12 april 2016

Ugghh! (3)





Står i gömslet som är mycket rymligt. Små hål upptagna där man vid tillsågningen inte tänkt på fotografer med supertelen. Att de gärna oxå skulle vilja sticka ut optiken men nu går det inte för hålen är för små. En positiv notering : Denna dag regnade det inte. Bara blåste så t o m en skåning darrar.
En korp flyger förbi. En strimma sol försvinner snabbt.







I tidigare inlägget skrev jag om kärrhöken - honan - som landade mitt framför. Gjorde hon flera dagar. Fågeln kunde gjort det lättare för mig; nu placerade den sig längst bort på ön, med massor av vasstrån mellan oss. Ändå tror jag inte jag kommit så pass nära en stadigt stillasittande kärrhök tidigare. Ett par minuter gavs jag. Helt ensam med det vilda, härligt!

fredag 10 januari 2014

Jättekråkan



Här en korp jag stötte på i våras. Stora som ormvråken satt de två i trädet när jag kom. Den ene flög iväg direkt. Lustigt nog blev ovanstående kvar på sin gren och lät mig göra "jobbet" i lugn och ro.






Kunde t o m närma mig lite till. Aldrig tidigare fotograferat en sån här stor "kråka". Livet är fullt av trevliga överraskningar. Oxå.


lördag 16 mars 2013

Sittande korp !



I skogen har man sina favoritplatser. Där borta och in till höger. Någon har konstruerat ett regnskydd för småfågel. Men just när jag viker av flyger två stora, mörka fåglar bort bakom sly och grenar. Vråkar, hann jag tänka innan jag lyfte blicken och fick syn på  fågeln i bild. Jag var alldeles för nära, fick backa för att korpen skulle få plats i sökaren. Fågeln satt lugnt kvar, var förstås mycket aktiv med att varsebli min och hundens förehavanden. Huvudet knyckte åt alla håll, som sig bör. Jag tog 100-talet bilder innan den visade att den kunde röra sig; den flög upp en våning i trädet, till nästa gren och stannade där. Tog 100-talet rutor ytterligare innan jag försiktigt gick därifrån med motivet kvar i trädet. En märklig upplevelse, har aldrig tidigare sett sittande korp på andra avstånd än oändligt. Det är ögonblick som dessa man som naturfotograf lever för, min skogsvandring avslutades med glatt flin fastklistrat i nyllet. Hemma läste jag om en mycket skygg fågel men det gällde ju inte min.