fredag 30 december 2016

Gott nytt 2017!



Mycket att bestyra dessa dagar så Deerhunter tar tillfälle i akt och önskar redan nu alla läsare, gamla som nya, ett riktigt gott nytt år!


Vad kan bli ett bättre slut på utgående och färsk inledning på nya året än detta söta, lilla troll från skogen nära vägen? Tillsammans med sina föräldrar - åtminstone mamman -  och resten av gänget försökte det gömma sig bakom en grupp trädstammar. Kanske djuren tyckte att med så många träd i vägen kunde herr fotografen lika gärna skynda bort?







Men, men. En av de ännu nyfikna kalvarna tittade så fram, vek ihop sig på mitten och blev till förtjusande motiv. Se så ömtåliga de är. Vi människor måste bli bättre på att låta dessa undersköna varelser få utvecklas i fred. Tänk om det kunde bli nyårslöftet framför andra.

torsdag 29 december 2016

Raritet i bloggen





Jag kallar dem skogsormvråkar. Bara för att särskilja från övriga i samma familj som inte sällan ogenerat sitter i öppen terräng. Och ibland låter sig snällt fotograferas. Skogsvarianten är nog den mest skygga av alla rovfåglar jag har tillgång till. Tror att jag under årens lopp lyckats landa mindre än fem i form av godtagbara bilder.
Oftast sticker de låååångt innan jag fått utrustningen klar eller - troligare -har de stuckit innan de ens upptäckts.

Därför är jag en smula mallig över denna bild från igår. Men så satt jag också i gömsle - plåtgömslet - och fågeln landade på sin gren och efter det gick fotooperationen hur lätt som helst. Vråken la nog till en början inte märke till mig, satt istället och spanade i godan ro. Sen var de ögonblicken över och för den som noga studerar ansiktsuttrycket står det klart i vilken utsträckning fågeln gillade min närvaro...

måndag 26 december 2016

Norska stormen...



...närmar sig raskt. Skriver detta inlägg för vem vet när strömmen kommer tillbaka - om elleverans ens upphör - eller taket blåser bort - har det aldrig gjort tidigare - eller vad ödet nu behagar utdela som försenad julklapp till oss skåningar.







Har ni sett? Nästan kav lugn vattenyta. Idag ser det extra härligt ut...
Två honor, tror jag, av salskrake vilar ut på sjön som den såg ut för bara nån vecka sen. Livet är härligt!

söndag 25 december 2016

Välkammad och fin...



... låter den sig beundras. För visst har han väl varit hos frisören nyligen?







Men det där gränslöst långa och närgångna betraktandet reserverar djuret för hindarna. Inte för fotografen. Åtminstone inte denna gång. Kanske den ger mig möjligheten vid annat tillfälle. Just detta - att aldrig veta vad som väntar en därute - tycker jag är en fin krydda i naturfotograferandet.

torsdag 22 december 2016

Nu é dé jul igen...





...och se hur mina bevingade vänner lugnt inväntar tomtens ankomst.
Balanskonst var ordet !








Barmark blir det av allt döma till helgerna som stundar...








Med dessa fältens väktare önskar jag alla läsare en riktigt god jul !

tisdag 20 december 2016

Ensamvarg



Nåja, ensam fågel, då.








Sällan man ser två rödhakar på samma ställe. Liten, orädd och fint utstyrd som den tycks för oss människor, är den ju på samma gång starkt revirhävdande. En håller hus vid min vintermatning och är en bland få arter där som spänner ögonen i fotografen när han fotar på någon meters håll.

Bilden ovan är från sjökanten och är det inte märkligt hur en färgklick som rödhaken ändå förmår smälta in i landskapet?

söndag 18 december 2016

Människovan, om än ej -vän





Tror faktiskt det är samma fågel trots några dagar skiljer bilderna åt.







Helt annorlunda ljussituation, men ändå... Fjällvråk eller Börringedito. Visade upp sig i samma lilla område några dagar för att senare inte (aldrig? dyka upp igen. Orädd och verkade van vid fotografer. Vad gör du nu?

fredag 16 december 2016

Julstress eller....



Snart julas det. Känner redan stressen flåsa en i nacken, som det brukar heta. Kanske mer korrekt vore en uppstigande känsla av ånger, ånger som är mitt tydligaste julsymptom. Hur ska jag hinna med "allt"? Nå, jag är väl ingen större julfirare och försöker vara rationell. Just nu har jag löst ett stort problem jag hade : Måste jag åka flera mil för att köpa den där prytteln som inte verkar finnas i några affärer i hemområdet? Nä, tack vare internet är presenten bara ett par knapptryck bort. Garanterad leverans före det magiska datumet och allt. Perfekt, perfekt, tackar, tackar.

Även som fotograf kan man försöka vara rationell. Jag menar, varför nöja sig med en när samma knapptryck kan resultera i två?









Fågeln känner ni nog igen. Likaså grenen den sitter på. Nytt är det suddiga i bakgrunden - ändå valde jag bländare 10 - som liknar....just det. En gråhäger till.  Detta var mitt lilla tips till alla julstressande läsare. Ta det lugnt, låt motiven själva fotografera sig...

torsdag 15 december 2016

Prasslande ljud



I skogen. Bär på 500:at, fastskruvat på mitt nya tilthuvud tillsammans med min gamla parhäst monopoden. Huvudet ska tåla 25 kg vikt och känns verkligt stabilt.
Medan jag njuter av den känslan - att dyr optik inte längre riskerar krascha mot marken - hör jag plötsligt små ljud bakom en buske. Nånting smyger där bakom. Kommer mot mig. Utrustningen ner mot marken, riktas in mot ljudet. Så skymtas något litet, ljust och sen ser jag hela djuret. En katt!







Ugggh! Inte så vanligt syn i dessa skogar. Går vidare. Nu prasslar det till, igen! Vad ska nu materialisera sig ?






En råget stannar upp så snällt. På avstånd gör de ibland så. Fick ett fint ljus att arbeta med sista halvtimmen innan skymning börjar på allvar falla. Efter ha gett mig 20 sekunder vandrade hon vidare mot sitt.

tisdag 13 december 2016

Havsörn !






Först tog det 15 år. Sen gick det bara kanske två till. Därefter började jag fotografera fågel mer systematiskt och sen har det varit tätt mellan obsarna av sjöarnas oomstridde kung. Ja, havsörnen, då. Så jag är verkligen inte rätt man att uttala mig om beståndets förändringar. Men hoppas såklart att det ökar, sakta men säkert.







Klart tycks vara att äldre par häckar i samma bon som tidigare år. Fågelkännare säger mig att detta är bra tecken på att fåglarna trivs och att maten dessutom räcker till nya familjebildningar. Genom sina tubkikare håller de förra dessutom god koll på eventuella tvåbenta äggtjuvar. Nu med så mycket ny kriminalitet att arbeta med inom våra rättsvårdande myndigheter, skulle man väl kunna kalla detta skådande för välkommet polisarbete !

lördag 10 december 2016

Snart...






Några härliga vårfåglar jag bjuder på.
Snart är vi där, skaldar jag likt raspig refräng.
Vintern grå,
med bara sparsamt ljus en fotografisk prövning.
Ersätts så av solens kröning.
Lockar fram motiv på äng.


fredag 9 december 2016

Tittar misstänksamt...




...på något därnere på marken. Full koncentration rådde. Tid detta tog detta räckte mer än väl för att sno några bilder från bilen på landsvägen, en inbromsning som annars med största säkerhet resulterat i uppflog. Så tack, tack lilla åkersork eller i vilken annan skepnad du distraktionsfaktor befann dig i.

onsdag 7 december 2016

Igår...




Solnedgång, klart väder och en massa skarvar flög bort över vattnet.
Nån gång kanske det kan räcka långt?




måndag 5 december 2016

Gulärla !





Här kommer en favorit från ängarna. Inte för att den i sig själv är så himla märkvärdig - dock långt bort från gråbrunt färgschema så många fåglar uppvisar - och det vackert gula och blå kan väl få göra sig gällande svensk högsommar?







Nä, största skälet för min uppskattning av gulärlan är dess oblyghet inför fotograferingen. I bästa fall sitter den kvar under hela tagningen. Även när vinden friskar i.








En utmaning att försöka fotografera på annorlunda sätt; när den nu själv modellar så bra vill den nog att fotografen anstränger sig något. Få till en kontext som är mer än själva fågelns. Jag vet inte hur jag lyckats här.







Annat blir standardporträttet. Fågel - på stolpe - i strålande solljus. Som i denna sista som väl mer tjänar som som beskrivning av själva motivet. Kan ju ändå ha sina förtjänster.

fredag 2 december 2016

Grym statistik




Enligt Nationella Viltolycksrådet ökade årets trafikolyckor med djur inblandade till 5800 fataliteter. Med min snabba huvudräkning upp c:a 8 procent sedan förra mätperioden. Detta bara i Skåne, förstås.

Gäller till polis rapporterade olyckor. Så skäl finns för stort mörkertal utöver denna redan ohyggliga summa. Ruggigt. Värst drabbade är rådjur, följda av vildsvin och dovvilt. Skillnader i antal representerar förmodligen - min gissning -  ungefärliga förhållandet i antal individer inom grupperna. Jag tror inte rådjur är så mycket dummare än sina kolleger i skogen. Eller att de syns sämre för personen bakom ratten.

Bilden ovan representerar vilt på en väg som nog inte skördar många trafikoffer. Har dock hänt, vet jag.





Dovet på undre bilden lever betydligt farligare. Vägen den står vid löper nämligen rakt igenom ett större viltreservat. Har sett många, många förare totalt ignorera farorna som lurar i vägkant. Jag fruktar för att själv en gång hamna i sån knipa. Då försöker jag ändå köra med sinnena på helspänn. Uscchh! Skulle nog inte sova ordentligt på ett bra tag, misstänker jag.

Ta det lugnt därute!

torsdag 1 december 2016

Om livets nödtorft










Blåmesarna är roliga. Trodde att jag kommit ganska nära i den undre av bilderna bara för att finna en maximalt närgången individ i översta. Till synes totalt orädd surrade den omkring mig och jag fotograferade - helt öppet och synligt - på kanske dryga 3 meter. Ingen matare. Detta är från äkta skånsk "vildmark" vid kanalen nere vid sjön. Någon som vet vad det är för rött bär som kalasas på? Jag tror den hämtades från busken fågeln sitter i.

Dagen hade det mesta vi människor kräver : Gott ljus och några närgångna fåglar...