måndag 30 december 2013

Avslut - nystart



Det börjar bli sent på kvällen före. Så jag tar tillfället i akt och önskar alla mina läsare ett riktigt gott nytt 2014. För alla av oss hoppas jag nya året ska bjuda på massor av fotomöjligheter och några riktigt bra bilder. Som man kanske får chansen att se och kommentera i respektive bloggar. Själv avslutar jag bildåret med en bild vars stämning väl matchar min senaste tiden.






Väl mött i nästa år ! Tack för att ni gör den här bloggen till vad den blivit.

söndag 29 december 2013

Försöka duger. Eller vad ?



Egentligen är det bara dumt. Men jag och Qvinnan begav oss på örnspaning i det gråträsk som utgör dagsljus nu. Hon för en stunds trevlig promenad. Jag för vadå ? OK, visst är promenader givande. Som väl är siktades ingen örn. Bara tornfalk, ormvråkar, glador, harar och fasaner m fl... Så djuren ställde upp med starkt lag.





Av 100 bilder blev bara någon ynka procent acceptabla pga för långa slutartider. Här ormvråk.





Och här två gula och en grå. Adulta respektive juvenil sångsvan. Men fantastiskt viltrikt ställe är det. Blir det bara lite kallare och klarare kanske storviltet kommer på besök i år igen.

fredag 27 december 2013

Som en extra julklapp



Tänk att juletid kunde bjuda på en dags fotograferingspass. Härligt ! Raskt in i skogen. Efter hundratalet metrar icke-strapatsrik vandring presenterar sig så denna förmodade unghind. Kanske 60 meter bort bjöd hon upp till lustig dans. En följsam partner, må jag säga ! Fick flera bilder på henne efterhand hon flyttade sig några meter. Så bakgrunden ständigt förändrades. Urtjusig och kompetent. På samma gång. Inte var dag man träffar på dessa.






Här visar jag ett försök. Arenan blir av naturliga skäl alltid lite krampaktig med alla dessa trädstammar i vägen. Här har hon trots det försökt visa upp sig i helkroppsutförande, starkt jobbat ! Djuret utstrålar lugn och värdighet. Med bössan i hand. Skulle du skjuta ner en individ som denna ?

onsdag 25 december 2013

I brist på annat




Jag har mina publicerbara bilder på en sticka som jag glömt kvar på jobbet. Hittade en annan sticka med några bilder på som kan användas. Så det blev ett inlägg oxå denna dag. Då vi alla är mätta efter all god julmat ? För rovfåglarna gäller kanske en annan årstid som deras julbord.






Den här lille söte ungen av tofsvipa som skrovmål ? Hu, dessbättre har jag ingen sådan bild. Den här lille gick runt i sin plaskdamm och letade mat som en fullvuxen. Inte många dagar gammal skakade den till då och då, som om den frös.





Här en liten unge som som redan gjort sitt, är jag rädd. Jag vet precis vad för sort. Bilden togs nämligen hemma i trädgården och jag hade för en liten stund observerat ungen av råka som ensam satt i det lilla trädet. Närmre och närmre kom gladan. För ett litet ögonblick tittade jag bort på något annat och så var ungen borta. Istället kom det här ekipaget flygande över hustaket och jag fick min bild. Gladan fick sin middag. Kolonin råkor decimerades med en.

tisdag 24 december 2013

Lyckönskningar i cyberspace




Jag och den lilla blåmesen önskar alla goa läsare en riktigt god jul !






-Jag vill oxå vara med !
OK, kungfågeln instämmer !

Tack alla ni i inlägget under.

söndag 22 december 2013

Tankar, tankar




Tusan, oxå! Vad gör jag här egentligen ? Jag vill tillbaka till min plats på åkern. Och vem bryr sig om den där figuren i löjliga mössan, egentligen ? Måste komma ihåg att förklara skillnaden mellan Canon och kanon för ledargåsen nån gång...

lördag 21 december 2013

En vacker fågel





Pigg. Käck. Glad. Inga dåliga egenskaper i något sammanhang. Under årets mörkaste dag, med regnet strilande i små skvättar då och då, kan en fågel med alla dessa positiva attribut + några till lysa upp i det gråtrista.







Fotografering har inte varit att tänka på. Inte för de ändamål som bloggen syftar till i alla fall. Så steglitsen kommer till undsättning från arkiven. Normalt skygga där jag nån gång påträffar dem hade denna individ inte något emot min fotografiska uppvaktning. En bild kom till.

torsdag 19 december 2013

Lärkunge (2)




-Tack, det känns bättre nu. Nös lite för hårt, bara. Tur det andra sitter kvar !

onsdag 18 december 2013

Lärkunge (1)





Fullständigt oskyldiga små händelser i naturen kan på fotografi bli mysteriösa. För en liten fågel finns mycket att lära. Mycket att med sinnet sortera bort som det brus de är. Händelserna, alltså.







En solbelyst gren/buske eller vad det nu var skapade här en molnaktig gestalt som blixtsnabbt måste utsorteras som farlig/ofarlig/ignorerbar. Den lille verkar därinne i skuggan förvånad  betrakta "molnet" men hade inga planer på att flytta sig. Unge av sång-, ängspiplärka eller vad ?

tisdag 17 december 2013

Biltur med napp




Nytagen bild. Bara en sån sak.
Beslöt tidigare under dagen att utforska småvägarna i grannskapet efter fågel & vilt. Hittade fågel, närmare bestämt ormvråk. Rättare sagt två stycken på stolpar intill varandra. Den jag inte fick med på bild satt närmast vägen. Men det gjorde ingenting, bilden jag visar här är bara måttligt beskuren.





Denna fågel sitter tungt kvar på sin pinne. Kanske mätt efter något nyss intaget skrovmål, vem vet. Kanske den bara ville visa upp sin fina fjäderdräkt eller grunnar den över vem sitter i bilen med den löjliga toppluvan? Jag får väl skylla på kylan...

måndag 16 december 2013

Kronhjort stiger fram




Fuktigheten närmar sig 100 % därute i skogen. Dimman tränger sig emellan trädstammarna, försöker svepa in allt i omgivningen tills bara töcken kvarstår. Men innan dess. En kronhjort - ung hane - bestämmer sig för att gå över vägen bakom ryggen på mig. Ibland gör de så.  Eller det är bara slumpen som gör att att viltet kommer upp där jag nyss passerat. I alla fall har jag lärt mig att det kan löna sig att då och då titta tillbaka över axeln. Vi får syn på varandra ungefär samtidigt och avståndet är tillräckligt för att djuret nyfiket ska stå kvar medan jag fotograferar för fullt.






Man skulle önska sig att situationen kunde upprepa sig självt lite oftare. Senhösten/förvintern har fotografiskt inte gett så mycket i utbyte. Skogsvandring omintetgörs av ständigt pågående skogsavverkning.  Inte minst nödvändig efter Simones och Svens härjningar i skog & mark. På vissa ställen lite av enormt plockepinn här. Inte så mycket rotvältor, istället har träden knäckts mitt på. Såklart djuren har det besvärligt med så mycket aktiviteter runt deras hem. Deras lust att låta sig fotograferas minskar i motsvarande grad.

söndag 15 december 2013

Ljusår





Sista veckan har fotoutrustningen fått ligga kvar oanvänd på hyllan. Massor av jobb och uselt ljus är ingen bra kombination för en amatörfotograf. Ska vara ledig ett par dar framöver. Kanske något nytt finns längre fram att berätta om det.
Istället arkivet som får ett besök igen. Upp kommer ett resultat från april i år.





Tvivelsutan den mest vanliga rovfågeln härnere. I alla fall bland de som hamnar i synfältet. Så vanliga att nativiteten senare tid betänkligt sjunkit. Det är naturen självt som reglerar passande balans mellan rov- och bytesdjur. Så har det alltid varit fram till dess att vi människor bestämde oss för att sköta den saken själva. Men en vacker fågel är den, gladan. Jag är glad att ha förmånen att få bo i ett område så rikt på dessa eleganter. Så här långt in på vintersäsongen med många plusgrader och -såklart - barmark bör väl tillgång på föda inte vara något större besvär för dem. Jag ser fram mot nya träffningar nästa år. Ett par månader till, bara. Sen är våren tillbaka och ljuset med den.

lördag 14 december 2013

Stilla vatten




Höstens fjärde storm har svept klart över landet vars invånare duckar för än fler oväder under en säsong som bara har börjat. Så denna blogg bjuder på lite lugn ro för uppvarvade själar. Bilden härunder togs i april.





Golden eye är ett namn på denna fågel. Vi säger knipa. Om jag nu inte är ute och cyklar. Döm själv vilket språk som bäst fångar in fågelns själ ...  Fångade denna i Tåkerns vatten, flyter omkring som korken på ljuvligt stilla vatten där fågelns rörelser radieras ut som signal till såväl vänner som fiender. Blicken reserverade den för mig. De där små ögonen genomborrar likt lasern . Men fågeln är säkert annars av vänlig art.

fredag 13 december 2013

Blåmesen & jag





Jag läser många bloggar och enda gemensamma nämnaren är bloggägarens  - plus alla dithörande kommentarer - behov av ljus och tjänlig väderlek. Här kommer kanske trösten. Den här goa blåmesen fotograferades för bara någon vecka sen. Även som idag då det nära nog är mörkare ute än inne, känns de där härliga lyckostunderna inte så långt borta. De ligger där och lurar med ett högtryck någonstans.





Precis som i fallet med gråsiskan nyss, flög alla mespolarna bort då jag försiktigt närmade mig gruppen. Kvar stannade denna enda som fick sig ett skrovmål  på det andra egentligen skulle ätit upp.





Vi två fick en fin stund tillsammans därute på åbrinken. Det var måhända inte fullskaligt solljus, det kan väl ingen begära ?





Tagna på mindre än 10 meters avstånd kändes fågeln ändå närmare än vad den faktiskt var. Fint ljus att arbeta med, villig och duktigt poserande modell, rejäl dos färg. Vad kan fotografen egentligen mer begära ?

torsdag 12 december 2013

Ljudlig lycka ?




En liten återblick på sommarhalvåret som varit. Med insektssurr och snattrande änder. Många mer ljud, såklart. Naturen tystnar tvärt mot förvintern även om fåglarna vid min matning gör sitt bästa för att bevisa motsatsen.
Nu kommer jag inte ihåg om änderna i nedanstående bild var så ljudliga av sig. Men den där näbben verkar som gjord för produktion av smattrande snatter.





Bilden gör mig glad. Hur då ? Sällan har jag fått med så mycket av - ja, kanske förnöjsamhet är rätta ordet här. I en och samma ruta. Kanske änderna är istället hungriga och besvärade av min fotografiska uppvaktning ? Men i mina ögon radieras lyckan av att befinna sig här och nu ut. Och det räcker för nu. För mig.

onsdag 11 december 2013

Att fotografera är att berika genbanken




I en flock småfåglar finns - tycker jag mig ha märkt - en eller ett fåtal individer som helt enkelt är djärvare än övriga. När en flyger upp följer som bekant de andra med.  Men ibland stannar någon enstaka kvar, släpper  betraktaren ytterligare ett par steg närmare sig. Och blir bild.





Som gråsiskan här. Ser ju helt övergiven, gör den inte ? Bara ett par sekunder innan fanns tiotalet fåglar att beskåda i samma grenverk. Så detta är ett fruktbart samarbete. Fågeln som stannar kvar lägger genom ätandet på sig energi och bli starkare medan övriga som flög iväg hamnar på minuskontot. Fågeln blir bild och fotografen glad. En darwinistisk cirkel har skapats...

tisdag 10 december 2013

Luftburen ?



Förutom från fågelmatningen i egna trädgården finns i denna blogg inga matade djur. Inte för att det behöver vara fel att locka fram djur utan bara så ni vet. Bilden under en sådan bild. Från fågelmatningen, alltså.





Kan föreställa mig bekymrad pilfinkspappa sucka och säga till sin son :
-Nej, nej. inte som flygplanen. Det fungerar inte på oss. Du ska använda vingarna!

måndag 9 december 2013

Hackspettar.




Gott om hackspettar i år ? Jag tycker det. Här en trolig hona som som låter sig smaka av naturens läckerheter. Tänk att klänga på på halvrutten björkstam, ofta upp-och-ner, och bara ha det skönt. Vilka livsnjutare !




Här en annan hona mitt i tidiga lunchen. Smask. 

söndag 8 december 2013

Vitt är vackert !



Vitt står ju för hopp. Här en som hoppas på fotoväder. Helst varje dag. Men bland, åtminstone.






Bilden från någon vecka sedan. Gott om svan i sjön.

lördag 7 december 2013

Istället för spett




Spanar efter gröngöling. Sen jag för första och hittills enda gången stött på den, har den fått ett utrymme reserverat för sig i bildarkivet. Men den är en svårfångad typ. Istället mötte jag unge herrn nedan. Ser väl ut som den sätter i sig av utspridda betor. Bönderna här nere matar djuren under vintern så att de ger mer slaktvikt när de hamnar i grytan. Betor är det mest uppskattade fodret när morötter inte finns att tillgå. Rationellt och sympatilöst, men ändå bra för de som klarat livhanken efter jakten.





Den här gjorde sig ingen brådska trots att han direkt såg mig. Ett par steg bakåt och den är ju i säkerhet inne i skogen. Solljuset låg intensivt på. Många dovhjortar verkar gilla att sola även om ljuset kan blända. Helt ensam var han.

fredag 6 december 2013

Skönt att ge igen...



Så var det äventyret över, tänkte jag medan jag gåendes runt tomten sammanfattade stormens skador. Soptunnelocket hade ställt sig på ända och talgbollautomaten hittade jag i ligusterhäcken. Med all mat försvunnen. Stalldörren hade delvis knäckts. Men bättre väder råder nu, raskt iväg till fågelställena. Livet är härligt !
Körde genom det lilla samhället, ser en ormvråk sitta på en gren. Stannar bilen, vevar ner rutan, tar fram kameran. Hann nästan göra det, vill säga. Med ett rytande kastade sig stormen över mig, igen. Huh? Vår tomt är när jag tänkte efter helt skyddad från nordvindar. Här vid vägen fanns visst inget sådant skydd...Vevar ner rutan igen, tar ett stadigare tag om utrustningen men vråken står inte längre att finna. Plötsligt. En hagelby vräker in sin last i kupén. Stänger fönstret igen, vad gör jag nu ? Så landar helt oväntat en fågel på broräcket, vilken tur !






En skogsduva! Har jag aldrig tidigare lyckats få något vettigt skott på. Nu sitter den 15 meter bort och sekunder senare dess avbild på kamerasensorn. I mina skogar är dessa fåglar ofta de första som flyger upp, med varningsropen skallande dessutom. Så  alla andra är på alerten istället för att bli avspända fotomodeller. Men hämnden är som bekant ljuv. Nu fick den så den teg...


torsdag 5 december 2013

Fulstormen Sven håller mig inne



Ahhhrrgggg!!!
&%&%¤¤&(() väder!!
Så tillbaka till arkivet och upp kommer några nytagna bilder med passande mått av aggression.





Först jagas de stackars bläsänderna (?) iväg. För det här är vår kanal! Och hör sen !





Sen jagas de bort från öppet vatten. Upp på isen med er, bara. Om sångsvan biter lika hårt som sina kusiner med knölen, har jag all förståelse för ändernas brådska. Ett smärtsamt barndomsminne från Jönköping stadspark blixtrar plötsligt till i den gamla hjärnan. Skynda, skynda er bort, säger jag.





Raskt slirar de små iväg. Äntligen var vi av med dem, tänker fru Svan.  Och kom inte tillbaka !

onsdag 4 december 2013

Porträtt !




Besökte mitt lilla örnrike ffg denna säsong. Kammade noll. Men kommer de tillbaka sker det nog under denna månad. Såg inte till mycket vilt, heller. När jag sakta åkte därifrån noterade jag rörelser i vägkanten. Ett gäng starar käkade på något i dikeskanten. Hoppade fram och tillbaka och lockade mig komma riktigt nära. För nära, visade det det sig.





De små fåglarna kom ut som giganter i sökaren ! Bra ljus rådde och konvertern satt på för örnens skull. Mycket brännvidd, men här visas i alla ett 3/4-porträtt på en av stararna. Jag tycker de så här nära ser annorlunda ut än på normalt betraktningsavstånd. Infallande ljuset gör väl sitt till, men en fågel man närmast tänker som svart eller i alla fall mörk med ljusa prickar på, lever upp på helt annat sätt fångad på kortdistans.

tisdag 3 december 2013

Vackra Skåne




Folk som läser min blogg ryggar nog tillbaka inför eventuella flyttplaner hit. Så det är bäst att tillstå att vintertid blir inte allt mörkt, grått, svart. Fina dagar gäller motsatsen. Så klart. Ett litet exempel.






Jag njuter av den klarblå himlen. Det är jag inte ensam om. Skogens träd var fyllda av vanligtvis skygga trastar. Vid detta tillfälle släppte de till ett par metrar extra och plötsligt rådde fotograferingstillstånd. Björktrasten ovan lät mig veta att det finns gränser och just nu hade jag överträtt en. Så varför inte ta en bild på det oxå ?

måndag 2 december 2013

Hur står det till med skogens djur ?



Det påstås att hälften av alla rådjur ska ha strukit med förra vintern och den sena, kalla våren. Helt klart ser jag färre djur än brukligt. Hur står det till med dovhjorten ? Kanske de klarade sig lite bättre. Inte så att man ser dov varje gång man är ute, absolut inte. Men tillräckligt ofta dyker de upp på radarn för att man ska vara lugn i det avseendet.




Här en liten hjord om sex individer. En sak jag lagt märke till : Ledarhinden går alltid först. Inte sällan följer ett handjur sist. Även om det bara är årskalven med sina piggar på hjässan är de mot höst/vinter kroppsligt redan större än hindarna.
Jodå, jag väntade ut hannen och fick bilder när det blev hans tur att korsa vägen. Men det får kanske bli en annan historia.
En helt annan sak. Undrar om inte populationen med harar oxå rejält sargades gångna vintern ? Ett tag man senast fotograferade dessa lustiga krabater.
En ytterligare helt annan sak. Förr var vägen vi ser i bilden mycket tilltalande där den smög sig fram genom lummigt lövverk. Nu efter skogsmaskiners härjningar liknar den mer infarten till någon gammal kolindustri. Men det ändrar väl sig mot våren.

lördag 30 november 2013

Kormorant eller havsörn ?




Så har man hälsat på Tåkern igen. Det var för förhållanden bilden nedan illustrerar som jag lämnade Skåne. Ingen direkt påtaglig förbättring följde med resan norrut. På den punkten. På jakt efter skäggmes, förstås. Och som de busade i vassen ! Ett tag var det skäggmesar runt omkring mig, vart jag tittade. Men till skillnad från tidigare besök hittades inga sugna på  att visa upp sig denna gång. De nöjde sig med att sitta lågt i vassruggarna och bara ljuda.






Men ett minne bär jag med mig för resten av livet. Nästan framme vid plattformen ser jag en rörelse till vänster. En stor fågel lämnar trädet den suttit i, kanske 30 meter bort. Givetvis ser den direkt till att skogskanten blockerar alla fotograferingsögonblick. Fick därefter ett par bilder bakifrån på vad jag tror är en ung havsörn. Men det var inte allt. Upplevelsen gick djupare än så. Tack vare ljudet. Medan vingarna för mina öron ljudlöst förflyttar fågeln gjorde inte språnget från trädtoppen det. Den kastar sig framåt, bromsar upp fallet med utbredda vingar innan den sätter fart. Det ljudet var påtagligt. Ett mjukt svischande läte. Kändes häftigt, vill jag lova.






Så vilken bild är sämst ? Nog tycker jag att Tåkernörnen har det lite lättare för sig :)

fredag 29 november 2013

Spanar mot stjärnorna



Har läst på ordentligt om denna fågel. I akt och mening för att kunna tolka dagens bild. Jag visste att det fanns något gömt därinne, väl förborgat i kungsfågelns liv.





Enligt legenden är det nämligen kungsfågeln som är det bevingade släktets främste astronaut. Inte örn, falk, albatross eller vad som annars varit mest troligt. Astronaut ? Ja, i meningen att kunna flyga på högst höjd. Allt enligt de gamla skrönorna. Det är det vi ser honan (?) på bilden gör här. Spanar efter sin högtflygande make. De är monogama så det vill allt till att han kommer tillbaka, annars...

torsdag 28 november 2013

Den där septembermorgonen




Hög, klar luft. Nattens frost ligger kvar i skuggpartierna men i solljuset börjar jag redan värmas upp. Går längs sjösidan på väg till det lilla tornet i viken. Plötsligt en rörelse från skogssidan till vänster. Ut ur skuggorna kommer Mickel som oxå vill värmas. Solen står lågt, kanske djuret är bländat. Det gör ingen antydan till flykt eller ens ha upptäckt mig. Jag fotografera räven under några tiotals sekunder, den vänder sig mot mig och nu - nu är jag upptäckt.





Inte för att det förändrar så mycket. Snällt står den kvar medan kameraslutaren spelar upp sin trudelutt. Ett vackert, välväxt exemplar är det. Svansen är tjock och pälsen blöt av dagg i gräset. Fotografen är oxå blöt av samma anledning men lika glad för det. Det var en fin höstmorgon att lägga på minnet.

onsdag 27 november 2013

Allt är väl (?)



Jo,tack. Dagsregn idag, igen.
Men går det ska man inte grotta ner sig i sånt.
Ska ändå jobba, så det känns inte så illa.
En annan fördel är att slitaget på fotoutrustningen lär minska om den inte används.
Allt är väl, m a o

Inte ! Inte alls ! Hör på den, så han ljuger !






Dyker istället ner i arkivet och fram kommer denna höstligt kolorerade vy. Vilka härliga dagar, dessa. Jag minns dem som igår. 

tisdag 26 november 2013

Brrr!




Kylan har slagit till fort. Sista  flyttfåglarna har nog gjort språnget. Det är tyst och stilla i skogen. Ja, bortsett från skogsmaskinerna då. När ska de tystna för denna gången ? Svårt förstå hur så liten skog genererar så mycket arbete men så fungerar det tydligen.
Helt tyst ? Nja, inte riktigt. En del djur är fortfarande ute och bättrar på vinterförråden. Ett krävande jobb som likt skogsarbetarens kräver sin man. Då och då måste följaktligen de akuta matbehoven tillgodoses.





Den här ekorren verkar försöka stoppa i sig hela dagsransonen på en och samma gång...Vilket inte hindrade den från att smidigt hoppa från gren till träd innan den till slut gick sitt oundvikliga öde till mötes och fastnade på sensorn. Fotografen kunde gå därifrån, lugnet i skogen återgick till det normala. Skogsmaskiner och allt.

måndag 25 november 2013

Möte i snårskogen



Ytterligare en utmanarmatch i dunklet : Fotografen vs Hackspetten.
Jag vann, tror jag. Åtminstone blev det ett slags bild.




Tränger det bara ner en strimma ljus, så....

söndag 24 november 2013

Radiofågel




OBS ! Detta är ett inlägg med innehåll som inte måste överensstämma med verkliga förhållanden ! Bildinnehållet är dock till hundra procent kongruent med verkligheten som rådde.

Såg några mörka skuggor tumla runt i gräset. När jag närmat mig ytterligare känner jag igen skuggorna som fåglar, närmare bestämt grönfinkar. Tyckte de visade sig vara ovanligt samarbetsvilliga i det att de lät mig komma riktigt nära inpå. Normalt inte bland de skyggaste ändå lite speciell situation, tänker jag.








Närmre, närmre och till slut ner på knä. Ser näbben röra sig. Talar den? Hörde inga ljud, dock. 
Hemma ser jag på denna bild (och det fanns fler att välja på ). Polletten rasar ner, omvärlden skakar som av jordbävning. Det kan inte vara sant ! Men beviset är bilden. Alla som klickar upp den kan se att här masskommuniceras för fullt. Så det är därför de alla kan lyfta och landa samtidigt, precis utanför idelaavståndet med kameran....


lördag 23 november 2013

Vinterfågel ?



I Fågelvännen läser jag att inte mindre än 15 ägretthägrar uppehållit sig vid Hornborgarsjön. Låter helt fantastiskt, tycker jag. Även andra udda fynd som gåsgamen från i somras, ökenstenskvättan som nyligen fyllt spalterna. I min värld är gårdagens obs oxå viktig.
Nog mer än en månad sen jag siktade ägretthägern vid Klingavälsån senast. Igår var det dags igen. Vi har nu nått slutet av november, redan haft enstaka frostnätter och i mina ögon ser set inte annat ut än att här uppenbarar sig en fågel med allvarliga planer på övervintring. Eller är det kanske en av de där 15 ovan som stannar till ett par dar på väg vidare söder ut. Vem vet ?





Visst ser den exotisk ut ?






På gång att landa. Inget mangroveträsk precis. Men jag tror inte denna saknar alligatorerna det minsta. Eller andra predatorer under vattenytan. Det här exemplaret uppträder väldigt skyggt. Med sin goda syn är man identifierad som fiende på flera hundra meters avstånd och det dröjer inte mycket längre innan den är upp och iväg.




Dessa bilder togs med 700 mm brännvidd och någon är ändå beskuren till nära nog 100 %. Om hägern tänker stanna är det bara att hoppas att vintern fortsätter som nu. Går det att stödutfodra dessa ? Intresserade hittar obsen på Svalan.

fredag 22 november 2013

Mer om mörker



Ont om rovfågel betyder inte inga alls. Ur gråheten susar den här skönheten fram.





Idag lite ljusare himlavalv. Kanske man kan få napp med större rovfågel ?
Igår lyckades jag i alla fall ta en flygbild på kormorant över sjön. ISO 1600, öppen bländare och ett stegs plusexponeringskompensation gav 1/250 s slutartid...: (  Den berömda kolsäcken är väl nästa steg. På analoga tiden hade fotografering inte längre varit möjlig om man velat bibehålla någon slags IQ i resultatet.

torsdag 21 november 2013

Ingen Walt Disney-figur



Experiment ? Nä, antagligen gick jag bara ett steg längre än jag brukar i processen av denna bild. Ser inte ut som mina vanliga, tycker jag.





Men istället för att göra om hamnar den här. Bambi på is, tänker jag trots att det varken handlar om halka eller rådjurskid. Istället ser vi en trekvartsvuxen kronhjortskalv på säker mark. Med päls så torr och mjuk. Hade jag bara orkat, önskar jag att jag kunnat bära djuret med hem...