Några fina dagar i januari...

...och såna kan vara lätt att glömma bort nu när regnet strilar dag efter dag. Ljuset vinterdagar kan bli årets bästa. Om man har tur. Havsörn på spaningstur över sjön.

Så den sjöng ut ! Gladan verkade bedriva något slags skyttegravskrig mot andra artfränder.

Mufflonfåren trivdes alldeles utmärkt, tack. Grödan växer grön så grann och jag fick vänta länge på att lusten att äta skulle ersättas av ett span runt omkring. Här i närheten av fiender, både två- och fyrbenta. Så gäller att vara uppmärksam. Bilderna tagna just utanför slottets trädgård. Det slott som antagligen infört rasen härnere.
 

Hjort & får

Är inte så ofta i skogen som förr men här kommer i alla fall ett par nytagna fotografier. Så nära djur och människa kan korsa sina vägar ! 

 

Några likaså nytagna  bilder av mufflonfåren som under senare tid verkat bli mycket mindre skygga än tidigare. Stadiga bitar är de. Som synes.

Mufflonfår !

Kanske jag haft turen på min sida. Eller kan det ha inträffat att fåren blivit fler. Klart är att mufflonfåren synts till mer ofta på senare tid.

 

Baggen med sina grandiosa horn vilar på stubbåkern. Skulle vilja säga att de kan vara rätt sällskapliga. Men det gäller bara så länge man sitter kvar i bilen...

Varg har siktats, t o m i pluralform. Kanske dessa lata stunder snart är minnen blott.

Ser rätt välnärda ut, eller hur?

Mufflonfår !!

Häromdagen något av mer ovanliga slaget. Kom körande genom en liten skog intill ett större slott och där, på vägen, - en skock mufflonfår ! Jag hade hört talas om dem genom en fotograferande kollega - Hallå, Ronny! - men aldrig tidigare sett skymten av dem. Har ändå kört den vägen säkert hundratals gånger. Skogen som sagt inte särskilt stor så någon gång måste det väl hända.

Gänget kan ha varit kanske runt tio individer och min bil stängde av färdriktningen för de som blivit kvar på andra sidan. Några av dem syns på bilderna. Väldigt lugna djur, stod kvar och väntade. När de insett att min bil stått stilla någon minut - medan jag fotograferade av hjärtans lust - travade de över vägen till sina kompisar. Hur odramatiskt som helst.

 

Avståndet c:a tjugo meter och t o m den lilla killingen (heter väl så ?) fyllde ut sökaren och mer. Jaha, trevligt möte. Undras bara varför de finns här? Läser vidare på Wiki. Aha, fåren har inga särskilda jakttider. De får jagas året runt. Handjuren har enorma, vridna horn. I en skog nära slottet? Hmmm, inplanterade för troféjakt m a o. Eller har jag fel? Upphetsningen över att träffa på dessa djur spilldes snart över i mer grumlad upplevelse. Det liknar för mycket fasanuppfödning som den bedrivs på vissa skånska slott för att sen, som sällskapsnöje, skjutas ner i drivor om hösten. Bisarrt och/eller barbariskt. Välj själva!