Så in i vassen

Så här runt nationaldagen myllrar det inne i vassen. Det tutas och skrias, lite plats för skönsång finns också. Just denna art är inte känd för det sistnämnda...

Ut ur vassen marscherar käckt en gässling, redan dubblat sin egen  storlek.

Vassrikets obestridde kung visar som vanligt upp sig...

...medan en annan medregent bara sporadiskt presenterar sig för sina undersåtar. Längre flygturer hör till ovanligheten.

Fråga mig inte varför. Men ägretten trodde kanske den var en kärrhök ? Hur som helst en lång lågsniff genom vassbältet. Säkert på häckande småfåglars bekostnad. Rädda sig den som kan !
 

1 - 0 till grävlingen !

Det plaskade rejält borta i viken. Bara grågäss med sina beskyddade gässlingar. Inget konstigt med det, tänkte jag medan jag klättrade över bron, över kanalen. Men, men. Kom inte plaskandet närmre ? Jo, något rörde sig genom höga gräset !

 

Plötsligt dyker ett ljust nylle upp. Och nu går det undan. Kameran lyckas inte låsa fokus. Plask, plask. Nu ser jag : En ung grävling. Mitt på dagen!? Och nu är den framme vid spången, närmre än MFD. Där hoppar den upp! Vad gör den engagerade fotografen då ? Såklart tar han ett par steg baklänges. Med ofrivilligt bad som resultat. Kravlar mig upp, hinner ta den enda rutan som blev skarp på rätt ställe. Går hem med ett leende. Våta boots till trots. En dag i naturfotografens liv.

Glädjespridaren !

 

En riktigt glad spillkråka träffar man inte på varje dag. En skrattande är än mer ovanligt. Men  här kommer den. Håll till godo !

Rovfåglar !

Bivråk och brun kärrhök. Inget konstigt här.

Gök är kanske ingen rovfågel men den gör ju rov på andras ungar. Så den kom med här.

Några nära bilder på lärkfalk och brun kärrhök. Så nära att hela vingarna inte kom med. Jag försöker fortfarande vänja mig vid elektronisk sökare, en rejäl besvikelse på en annars toppenbra kamera.

 

Här finns i alla fall gott om plats. Makligt intresserad av mina förehavanden satt gladan kvar på sin gren, lät ljuset strila ner över sig.

Skog i försommarljus

Kvällsturen i skogen gör gott. Frisk luft att andas, härliga synintryck att reflektera över. Parkliknande miljö, eller hur ?

När man är - just varit - en liten kalv kan det vara gott att bara slappa i solskenet. Dovvilt tycks älska sol, man ser det annars tydligast om vårvintern.

 

Inte så parkaktigt, även i denna skog kalhuggs för snöd ekonomisk vinnings skull. Kommunen som äger marken borde kunna avstå, tycker jag. Djuren får anpassa sig efter mänskliga nycker. Det lyckas dem rätt väl, tror jag. Efter några år finns sly att gömma sig bakom och mat att finna.

Oemotståndligt !

Oväntat fynd och ungarna springer raka vägen in i mitt hjärta. De var tre oemotståndliga stycken som kutade fram och tillbaka helt nära vägen och mitt mobila gömsle.

 

Tidigt födda eller sen gräsväxtlighet ? Tyvärr finns inte särskilt mycket att gömma sig bakom skulle faran uppstå. Lycka till med livet, säger jag. Hoppas få se er igen vid senare tillfälle.

Fåglar om våren

 

Gamla bekanta, tillbaka efter vintern. Så härliga att se.

Ärlor små,  men lika viktiga som alla andra. Vårens definitiva budbärare.

Metallglänsande tofsvipa, första fisktärnan och känns som att det bara var för någon månad sen senast jag fotograferade steglitser. Tiden är relativ, bestämde En-sten. Alla vi som åldras kan bara instämma.

Stjärtmes ( som inte är en mes, sägs det )

Favoriten stjärtmes spelar upp sin charm framför objektivet. Solsken parad med djupa skuggor = svårfotograferat.

Fåglarnas beteende kan dock inte klagas på. De lämnade mig utan någon som helst uppmärksamhet där jag stod i tornet. Fem meter bort, kanske mindre. Bilderna knappt beskurna.

 

Mysiga små charmtroll, de där!

Ängarna...

Stinn glada har nyss inmundigat något ätbart. Så tung i kroppen att jag lyckades komma ganska nära. 

Ett par storkar för Halina !😀
 

Tillbakablick

 

Just nu känns rätt hopplöst att hitta fotograferingsbara djur. Så jag tittade på äldre bilder och kom upp med dessa från 2018, aldrig tidigare visade.

Allt längre intervaller mellan mötena med dessa trevliga djur. I alla fall för mig. De här är alla tagna ute i vilda skogen, men som bieffekt  - utilister som de är - dök ekorrarna upp under ett vetenskapligt experiment, med utlagd mat i massor. Bara tacka och ta emot tyckte de alldeles säkert !