Här syns fågeln mot himlen, det klassiska motivet. När den sen dyker ner mot vattenytan förändras bakgrunden till skog eller vass och oftast förlorar man samtidigt fokus på örnen - eller vilken annan fågel som helst.
Personligen gillar jag de närmaste ovan mest. Här fick jag fokus p g a att fågeln flög i samma höjd under en lite längre etapp. Även om avståndet har växt. Trevlig höst !
Utan det vanliga grenverket framför sig lät den mig fotografera så mycket jag orkade. Bara att tacka och ta emot! Nästa gång vi ses blir det kanske under helt andra omständigheter. Om nu ödet vill hjorten väl.
Fick på köpet syn på gärdsmygen, inte heller var det igår. Hoppas på att stammen återhämtar sig från senaste vinterns fasor.
Som så ofta förr. När fåglar och hjortar sviker kan dagen räddas av ekorren, elegant poserande längs trädstammen. Det här exemplaret trodde nog att mörka dagen mot en än mer mörk bakgrund skulle omöjliggöra fotografering. Tji fick den och jag fick bilderna !
Håll med om att bilden kunde tagits i en park. Så välansat. Men det gäller inte sekunderna efter.
Objektet rör sig några meter i sidled och genast är de frustrerande grenarna där... Halvskovlad dovhjort utan tecken på att ha ägnat sig åt sölgropens maskering. Så förmodligen ännu för ung för mer aktivt deltagande i brunsten.
I övrigt en lugn promenad genom skogen. Djur med och utan grenverk. Som vanligt, alltså.
Sviker hjortarna kan i bästa fall fåglar kompensera antalet fototillfällen. Inte mycket att skryta om, men dessa båda ovanstående foton är vad jag skrapat ihop av kronhjortsbrunsten för detta år. Hoppas på bättre tur nästa. Javisst, ja. Tjuren dräglar. Nytt för mig !
Desto fler havsörnar har figurerat vid sjön denna höst.
.jpg)
Ingen liten middag, den där ! Jag gissar på sutare i flerkilosklassen !
Faktisk så tung att fågeln inte orkar stiga. Istället närmar den sig vattenytan lite grann för varje vingslag. Och måste till slut släppa.
Så kan det också gå.
Rejäla närbilder på en av de vanligare av vadare, har jag förstått. Men det gör inget alls, tycker jag. När de istället visar rätt inställning till närbildsfotograferande. En ur ett gäng med landade snäppor.
Jag hann med några rutor innan dessa ruggande fasaner helt försvann bakom stubben i åkern.
Betydligt mer utmanande var denna diminutiva, juvenila gärdsmyg. Det gäller att vänta tills en liten, liten glugg bland grenar och ris uppenbarar sig. Får erkänna att några generande växtelement ändå har måst redigeras bort.
