Småfåglar !

Små fåglar, javisst Men de står ut bra mot sin omgivning. Lika personligt utstrålande som de större rovfåglarna. Tycker jag, vill säga.

Inte minst gäller detta för rödhaken, alltid ett tacksamt fotoobjekt.
 

Senaste dagarna...

 

Sviker hjortarna kan i bästa fall fåglar kompensera antalet fototillfällen. Inte mycket att skryta om, men dessa båda ovanstående foton är vad jag skrapat ihop av kronhjortsbrunsten för detta år. Hoppas på bättre tur nästa. Javisst, ja. Tjuren dräglar. Nytt för mig !

Desto fler havsörnar har figurerat vid sjön denna höst.

Här en som jagar. Denna gång skonas sothönorna .Idag gäller nämligen fisk.

Ingen liten middag, den där ! Jag gissar på sutare i flerkilosklassen !

Faktisk så tung att fågeln inte orkar stiga. Istället närmar den sig vattenytan lite grann för varje vingslag. Och måste till slut släppa.

Så kan det också gå.

Juvenil kärrsnäppa !

 

Rejäla närbilder på en av de vanligare av vadare, har jag förstått. Men det gör inget alls, tycker jag. När de istället visar rätt inställning till närbildsfotograferande. En ur ett gäng med landade snäppor.

Närmre och närmre och på sista rutan var enskilda vasstrån det enda som skiljde oss åt. Härligt ! Sen fick fågeln nog av mig och när den lyfte gjorde såklart alla andra det också.

Trångt om utrymmet !

 

Jag hann med några rutor innan dessa ruggande fasaner helt försvann bakom stubben i åkern.

Betydligt mer utmanande var denna diminutiva, juvenila gärdsmyg. Det gäller att vänta tills en liten, liten glugg bland grenar och ris uppenbarar sig. Får erkänna att några generande växtelement ändå har måst redigeras bort. 

Säsongen når sitt klimax

 

Tog en runda till Falsterbo, dagar efter birdshowen där. Vid denna tidpunkt samlas rovfåglarna i yttersta  sydvästra delen av landet och bland det första jag mötte var tornfalken ovan. Men det var innan invasionen av sparvhökar passerade förbi.

Flest juveniler, men en och annan vuxen fågel sensoriserades i kameran. Inte särskilt blyga någon av dem. Fullständigt ljudlöst passerade en fågel på bara någon meters avstånd och i ansiktshöjd. Min fru berättade att en annan surrade runt huvudet, en sparvhök jag aldrig såg för att jag istället fotograferade andra på långt avstånd... Ibland blir det nästan för bra. 

Svart dovhind !

 

Jag skrev 2021 på denna blogg om svart dovvilt och att de är sällsynta. Trots många skogsvistelser har jag inte välsignats av sådant fynd under hela tiden. Tills nu.

Vacker som tavlan stod den plötsligt bara där, fem långa år senare. Såklart denna gång en hind och inte ett handjur.

Här syns hon längst till vänster. Mot den mörka bakgrunden/skogen smälter djuret väl in.

Tripp, trapp trull ! Här var det mångfärgat så det förslår ! Det har berättats för mig att den mörka morfen beror på överskott av melanism medan den ljusa - "vita"- skulle bero på leucism. Vi får väl anta att kalven i bilden då är "normal". Fina djur är de som för sitt fina kött jagas (alltför) hårt.

Brushanar och en kustsnäppa !

Brushanarna kom in i perfekt fotograferingsvinkel. Sedda underifrån kanske det är fler än jag som undrar över de där benen : Så sköra de ser ut. Någon gång har jag sett enbenta exemplar men då är det väl att anta att rovdjur varit framme.

Här syns kustsnäpparen - har det sagts mig - bredvid den mindre brushanen. 

 

Mestadels till hälften dold bakom stenar tog den sig en slummer blanka förmiddagen. Det är fågeln till vänster i första bilden ovan jag avser. Ja, avstånden lite för stora, men får duga när man ser något ffg.

Hjort & Falk

Räknade till över etthundra kronhjortar ute på fältet. Där tycks de trivas alldeles förträffligt, omöjliga att fotografera som de är. Om nu just fotografer är vanligaste störningskällan. Istället springer man på dovhjort lite hur som happ, inga direkt flyktbenägna eller störda av mig.

Medan jag sålunda hoppades att någon kronhjort kunde bryta sig loss och närma sig fick jag istället en stunds underhållning av en av områdets talrika tornfalkar. Alltid något, som bekant.