måndag 26 juni 2017

Fortsättning...(4)





Vi börjar närma oss slutet på serien om brushaneleken.
Detta år höll de på slutet mestadels till i anslutning till en nygrävd pöl med små tuvor att posera ifrån. Någon gång - som här - var de ute i vackert väder.








Annars såg det för det mesta ut som i bilden ovan. Ståtliga fåglar, de där!






Hanfåglarna med sin spektakulära utstyrsel får i vanlig ordning mesta uppmärksamheten. Men siktet för deras ansträngning är ju fyllt av damer som hon i förgrunden. Som väktare över gruppens numerär är ju hon den egentliga huvudpersonen.

lördag 24 juni 2017

Skönhet som ler.





OK, en vanlig bild på törnskatan, hona..?
Jo, så är det nog. Men sällan har jag sett en fågel så glad i uttrycket. Förnöjsamt betraktar den sin omvärld som så klart inbegriper även min person. Jag gillar fågel. Inte främst på grund av deras glada nyllen. Många har istället mungiporna ner.







F.a i frontalvinkeln. Men även här plockar detta exemplar massor av poäng. Sötaste fågeln för dagen, tycker jag.

torsdag 22 juni 2017

Midsommarbock !






I skogen. När den är som ljusast. Sent, sent på kvällen och det kommer fram. Midsommarviltet.








Går vidare, bara ett litet stycke. Ser något röra sig ute i vetefältet. En bock till! Och den var ingalunda ensam. Närmaste granne en skovelbestyckad dovdjurshane. Den lyckades jag inte vänta ut. Men bocken, den måste till sist orientera sig. Just då tog jag några bilder.

Önskar alla läsare en fin midsommar. Ta det lugnt, gör inget jag inte skulle gjort...
Ohh, Anita! Varför har du förkastat mig?

måndag 19 juni 2017

Kungsfiskare! (1)




Alltid trevligt med de lite mer ovanliga fåglarna. När jag häromdagen påträffade detta manliga exemplar sitta på en sorts tvättlina spänd över vatten var det ffg i år.







Lite närmre. Jo, den bytte plats för kungsfiskaren behagade göra själ för namnet och fiskade i grunda viken. Närmare bestämt tre försök innan....






...det blev napp! För varje dyk kortade den vägen mot mitt objektiv. Mycket sympatisk fågel. Gäddan i munnen utgör väl mer än halva kroppslängden på fågeln. Men - jag försäkrar - det var inga som helst problem att sluka portionen. Jag fick nog tiotalet minuter med storfiskaren så det kommer mera...

onsdag 14 juni 2017

Låååång






Som ett levande konstverk kröp larven sakta fram. Fotografen ligger på mage, hasar sig bakåt för att komma inom MFD. Japp, det var en syn att beskåda!








Vad vill jag ha sagt med denna bild? Tja, förutom att hinden är söt verkar hennes kropp lång som fiskens.
Aldrig går Naturen att förespå, alltid väntar överraskningen. Bara sådär, alldeles runt hörnet.

måndag 12 juni 2017

Olika








Koltrasten fotograferad rakt ner från två våningar högt torn vilket gjort att bara liten del av orangea ögonringen kommit med. Fågeln gillar mig nog inte...

Tofsvipan verkligen lyste i gräset, ljus för sin art.

lördag 10 juni 2017

Fortsättning... (3)





Återgår till mina brushanar. Och, ja. Hanar blir det mest av.
Inga särskilt stora fåglar har de lätt att gömma sig i gräset. Är den här killen mogen att föra släktets gener vidare?







Eller kanske den här individen? Som sagt många om budet. Honorna kan välja och vraka...

torsdag 8 juni 2017

Om kärlek mm






Ofta är det väl så att ju mer man vet om någon företeelse, desto mer uppskattas den. I Skåne utgör Storkprojektet en ingång till kunskap om dessa fåglar. Stora, tysta svävar de majestätiskt över himlavalv. De blir gamla, är trofasta som par, verkar - nåja - smått människolika i somligt. Tysta?
Nä. Kommunicerar med klapprande näbbljud. Det är det som händer i bild ovan.

Häromdagen läste jag en längre, rörande artikel som exempel på denna människolikhet ( i brist på bättre ord ). Artikeln står att läsa på SOF´s ( Sveriges Ornitologiska Förening ) hemsida och är väldigt läsvärd. Handlar om trofasthet, kärlek, empati i svåra tider. Läs den!








Hela fält promeneras över. Rätt som det är borras den stora näbben ner i myllan. Upp kommer mat, till sig själva och ungar, Ett lugnt filosoferande vilar över rörelserna som knappast ens rubbas av oväntade händelser som i gräset dolda, uppflygande fåglar. Det är det som sker i bilden ovan.

tisdag 6 juni 2017

Gul och blå, så klart


På vår nationaldag bör det vara gult&blått.

Hmmm, tror jag känner en lite gynnare. Ensam får den bära nationens färger i bloggen.








Försiktig, skötsam, godmodig. Kanske, kanske inte svenska särdrag. Men här presenteras gulärlan. Med dessa karaktärsdrag. Eller inte alls. Men blir i alla fall Svensken för idag.







Njut alla svenskar på vår dag !

söndag 4 juni 2017

Fortsättning... (2)







Fler aspiranter på parningsrätten. Under några dagar verkade det vara flera gäng som uppträdde ett i taget. Skiftar platser med varandra. Här är Hippien.







Till slut tröttnade han på mitt närgångna intresse och försvinner från scenen för ett ögonblick.







In kommer en helt annan karaktär. Magnifik med sin utspända halskrage.Honorna verkar dock oberörda av hanfåglarnas granna färg- och formutspel. De förra låter de senare göra upp och pickar mat i godan ro tills spektaklen avklarats.