Inte många dagar gammal...

... men redan på benen. Faderskänslorna flödar när den lille parveln snällt poserar. Det hjälpte inte att mamma tofsvipa försökte kalla in sina två ungar, det var som de ville bli fotograferade.

Hoppas nu bara att ängarna detta år bjuder på mer mat för fåglarna än förra då de - ängarna - totalt torkade ut. Det verkar tyvärr inte intressera vare sig naturvårdsverk, länsstyrelsen Skåne eller, minst av allt, den arrenderande bonden.
 

Värsta UFC- fighten !

 

Under dessa tider är ju knölsvanar - åtminstone hanen - rejält aggressiva. Även människor trakasseras som vi läst om. Så här ett rejält råkurr under uppsegling. Först verkar kombatanterna likvärdiga...

...sen blir det som vanligt. En får övertaget, den andre får kämpa för sitt liv.

-Inte så kaxig nu, eller ?

Här trodde jag att sjöns bestånd av svanar räknat ner en pinne. Den besegrade dränktes inte en, inte två utan tiotals gånger. Men fick till slut slippa undan. Tack för det. Och tack för starka bilder !

Snabbhet och bevarande

Några fler bilder från flyguppvisningen med deltagande svarttärnor. Föredömligt cirkulerande nära mitt gömsle och jag kom hem med drösvis med foton.

Som sagt lite revansch från tidigare år då tärnorna lyst med sin frånvaro.

På tal om svårfotograferade fåglar. Denna kornsparv var åtminstone för några år sedan en sällsynt raritet inom landet. Läste någonstans att 2020 uppskattades c:a 100 häckningsdugliga individer finnas kvar. Sen dess har ett bevarandeprojekt sparkats igång av av lokala krafter och nu beräknas det finnas 300 individer, de allra flesta i Skåne. Starkt jobbat !

Jag skrev svårfotograferad för att deras numerär ger bara fåtaliga fotomöjligheter. Men den här fågeln var dock allt annat än svårfotograferad - tvärtom. 

 

Balanskonstnär

 Kommentar överflödig.

Mer smått !

 

Under härliga skogspromenader tutas det från alla håll. Genom lövskogen hörs svartvit flugsnappare, på avverkningsplatsen törnskator. En sann symfoni spelas upp.

Den dimunitiva tofsvipan navigerar med viss svårighet genom djungeln av grässtrån på ängarna och gravandsmamman bevakar sina ungar små - alla åtta av dem!

Denna fågel passar ju inte in här, meddelar den kritiske. Men på bilden blev den svarthalsade ändå liten så den kommer med här...

...liksom gör dessa genuint små skapelser. Någon macrofotograf är jag verkligen inte men när insekter landar mitt framför näsan frestas t o m övertecknad. Blåvingad trollslända på näringsrikt näckrosblad lockade till skott.

Livets början

Mycket att lära sig som liten, dunig fågelunge. Men äta klarar den obehindrat av.

Det här är - tror jag - en liten, liten rödbena. I alla fall var det en vuxen som kallade på de två ungarna jag observerade.

Söta är de och ser så fragila och oskyddade ut när de pickar sig fram längs den snart enda kvarvarande vattenpussen. Låt oss nu hoppas på rejält med regn, helst igår. Prognosen ser hyfsad ut.
 

Svarttärnor !

 

En enda dag, men ändå. Svarttärnor både nära och uttrycksfulla. Vilken tur att vara på plats just då!

Paret försökte nog bygga eget bo på den ranka flotten men fick respass av större fåglar. Orättvist!

De flyger stor del av dagen, ibland blir det tid för snacks och vatten.

Sen iväg mot andra sysslor. De är kvicka i fart och vändningar,bra flygträning för fotografen !

En helt annan sak. Innan blomsterhavet kapitulerar för denna gången: En bild från ängarna som de ser ut just nu.

Småfåglar !

Det går visst inte så bra för sädesärlan just nu, men sånt kan snart skifta. Svårt att tänka mig tidig vår utan detta stjärtvippande inslag.

På ängarna, vid vattnet. Överallt finns de, fågelintresserade till godo. I fint försommarväder njuter de sitt otium på fisk eller insekt.

På tal om njuta. Kunde bara inte låta bli att ta med den här blåmesen som tuggar i sig en spindel. Måste den inte kittlas skönt i halsen,  på väg ner ?