fredag 24 mars 2017

Med attityd





Bred stans, blicken fästad rakt fram. Jag är inte rädd för någon!
Nja, det är den nog, sånglärkan. Men den gör sig på bild, den lille tuffingen.







En annan fågel som överraskar. Vi är många som fått lära känna den skräniga sidan av dess läten. Men nu vet jag mer. I lugn och ro kan den producera riktigt melodiska tongångar. Mätt och belåten kuttrar nötskrikan på. Det var en fin dag därute i skogen och det hjälpte förmodligen till.

onsdag 22 mars 2017

Våren fortskrider... (2)







... och tofsvipornas spel fortsätter vår berättelse. Först testar man varandras lust att leka









...sen kappkör man för fulla spjäll en kort, knyckig färd i luftrummet







...för att avsluta passet med närkontakt. Först i absolut sista ögonblicket väjer de undan.
Jag tror de har hjärtligt roligt. Om det bara är förövningar till det riktiga parningsspelet eller detta redan kommit igång, får andra mer kunniga än jag avgöra.

tisdag 21 mars 2017

Våren fortskrider... (1)




På ängarna råder nu full rulle. Det inmutas, hotas, bortkörs, försvaras, charmas och skvättes omkring vatten å det vildaste. Gravand mikrosekund innan plasket.







Samma här. Med en viss, viktig skillnad. Spoven på bild avancerar mot lockande mål.








Touchdown!
Fortsättning följer.

söndag 19 mars 2017

Mensa



Presentation överflödig. Alla vet väl att Mensa är en organisation för de intelligentare bland människor, c:a två procent av populationen. För att kvalificera till medlemskap måste du överträffa 130 i IQ.

Mindre känt är kanske att bland djuren finns liknande sammanslutning. Dess medlemmar är oerhört svåra att hitta, därav dess anonymitet. Men enstaka gånger under ett långt, långt fotograferande liv kan möten uppstå. I vintras skedde det. Det var på tiden.







Normalt väger blåmesens hjärna inte många gram. Men individens på bild kan uppskattas väga tre gånger så mycket. En Mensablåmes. Studera bilden noga och se själv! 

fredag 17 mars 2017

Betraktar






Betraktar sitt livsöde. Vad tycker gråkråkan om att sitta i nyligen uppvänd jord en dystert grå dag?
Kanske den drömmer om bättre tider, kanske den istället tycker att här passar jag in och jordfärgerna är fantastiska?








Betraktar gör även denna rovfågel där den sitter på fågelmatningen, försöker utröna vad som rör sig där, innanför fönstret? Under sig, i kaprifolen, sitter en tätting och skakar av rädsla. Ska den bli sen middag eller inte? Sparris gör flera utfall men får flyga bort tomhänt. Denna gång också.

onsdag 15 mars 2017

Fyra dagar tidigare....




... än förra årets premiärfotografering. Som jag tidigare skrivit i denna blogg : Storspov är ett släkte med timlig precision. 2016 skilde t e x bara två dagar från 2015 års ankomst. Såklart bara mina observationer men ändå.







Genast börjar de inmuta revir. Deras fantastiskt vackra sång klingar långt över ängarna och rakt in i hjärnans trivselcentrum för oss som avsätter tid att lyssna.








Off you go!
Vet inte om det var mitt fel men en stack och den andre gav mig fingret, ehhh... visade  baken mot.
Nu glädjer jag mig åt en månads umgänge innan de flesta är borta norrut. 

måndag 13 mars 2017

Tankar i skogen








Se så bra vi har det!
Torrt i markerna, en gnutta sol och åtta plusgrader utan allt för besvärande vind. Det är sannerligen skönt att leva nu.
Den där sträva kalvtungan. Kommer aldrig att slicka min hand. Men drömma kan man ju. Bilden togs idag.

lördag 11 mars 2017

Veckan som gick




Från tidigare i veckan.








Från mitten av veckan.








Från i förrgår.







Från igår.







Från idag.



Härliga våren kryper allt närmre. Snart dags för invasion. Nä, inte från ryssen. Utan från merparten av migrerande fåglar. Det är gott nog att granne pansarregementet övar. Men bland knallarna tycks även instormande flyttfåglar trivas - ja, trivas förträffligt t o m. En av naturens gåtor som väntar på sitt svar.
F.ö vann inte bästa låten ikväll, tycker jag. Klar etta var En värld full av strider. Bästa låten jag i dessa sammanhang hört sen Den vilda på fantastiska nittio-talet. Så det så.

torsdag 9 mars 2017

...åsså täääänjer vi på ryggen!





Undrar vad som finns där, innanför fjädrarna?
Någon stomme måste ju hålla ihop alltsammans. Inga styva ben här, inte. Säkert det finaste av brosk.

Fotograferad för en vecka sen, nere vid sjön som brukligt. Om man plötsligt omringas av stjärtmesar kan det löna sig att en liten stund stå helt stilla, sen sakta lyfta kameran och börja.

måndag 6 mars 2017

Till slut så...






Det skiljer mindre än en vecka. I stort samma plats, kan skilja på några meter. Nere på ängarna där jag letat efter första riktiga vårtecknen ett bra tag nu. Kan i och för sig förstå att fåglarna dröjer; med blåsten som råder är det måhända lätt att ta sig hit men jobbigt att leva. Som fotograf gillar jag kanske snötäcket/reflexskärmen, men nån gång ska ju vintern ända.


Nå, hur gick det med vårtecknen?
Jo. årets första riktigt säkra kort anlände framför min kamera i lördags, sen eftermiddag. Tofsvipan huttrade i blåsten och med nära nollan i temperatur hoppade den omkring på sitt karaktäristiskt knyckande vis.







Fördelen med att vara tidig är väl den att de kan välja bästa revirplatsen. Honorna kommer senare och då gäller det för den frysande hanen på bild att ha åstadkommit något positivt i boväg. Vem sa att det var lätt att vara man...?