onsdag 13 december 2017

Snart mot ljusare tider.




Vanligtvis svårupptäckt blev denna gång dess motsats.
Som jag upplever gärdsmygens habitat verkar fågeln gilla sitta på lågt växande grenar, i sly och oftast i skugga eller mörker.
Nu istället uppflugen i närmsta träd, mot ljus bakgrund. Vilken skillnad!








På platsen för fotot saknas verkligen inte vare sig mörkret, slyet eller låga grenarna. Fågeln kanske ville komma upp och andas frisk luft som omväxling?







-Blir det bra så här, fotografen?

Sån charmig lustigkurre. Fotograferad i djupa skogen för några veckor sen.

söndag 10 december 2017

Tankar från en skäggmes (3)





-Japp, nu är vi på bryggan, igen. Får jag presentera min nya flickvän?








-Visst är hon vacker? Lite blyg, kanske. Men det är bara som det ska vara. Allt blir trevligare  tillsammans.







-När jag tänker efter. Vad vore vi utan varandra? Livet som ungkarl var rått, men hjärtligt. Nu måste jag försöka balansera de båda världarna med varandra. Hmmm, det här blir kanske svårt. Du, därborta! Kan inte du råda mig? Vad ska jag ta mig till??!

torsdag 7 december 2017

På hygget



En god sak med det tidigt fallande mörkret är att det faller, ja tidigt. Efter skogsvandringen är man hemma i god tid före nyheterna på TV eller andra kvällens sysslor. Nackdelen är ju förstås att hjortar knappt hinner vakna innan det inte längre går att fotografera dem. Tomt i skogen, s a s. Häromkvällen gällde detta inte, tack och lov.







Kalv med hind ute och betar på hygget. Som kan ses lämnas numer träd kvar efter avverkning. En bra sak då föryngringen av beståndet rimligen sker snabbare och skadan för dess invånare blir mindre. Men hygge likaväl. Sly gror snabbt och på bilden skymtar även granarna. Julgranar. Och orsaken till avverkningen skymtas väl därmed även den.

Nå, bilden togs på ISO 6400 och 1/80s. Galna inställningar, jag vet. Men mörkret kommer hastigt. Man borde kontrollera oftare. Men om annat fångar intresset hamnar oftast det fototekniska i bakgrunden. Så är det för mig.

Kalven lystrar efter något. Kanske slutarljudet. Kanske annat. Men den har ännu inte upptäckt mig. Det sägs att de inte ser så bra. Sina fina, stora ögon till trots. Så länge mamma är nära känner den sig dock trygg. Ögonblick senare återgick den till betande. En lugn kväll i skogen.

lördag 2 december 2017

Från land till luft





Fick den här miniserien med en lyftande ormvråk. Här har den just ätit av något på vägen, kollar att allt klart bakåt.







Nu spänns kroppen för språnget upp mot luftlagren...









och här är den luftburen! Mysigt med fåglar som lyfter mot en, inte sant?








Kommen ett stycke vidare fälls benen upp, sikte tas mot den där grenen alldeles intill.

tisdag 28 november 2017

Bock & midsommar







Det är inget fel på herr midsommarbock. Ja, det var då han fotograferades. Nä, han bara kliar sig. Fullt upptagen med detta göromål är han inte heller så noga med att fotografen bara befinner sig ett kort stycke bort. Utan gömsle. Ibland tror han - fotografen - att han kan bli osynlig. Andra dagar verkar han gå runt i självlysande kläder som luktar aceton och inga djur syns ö h t till.








Med kliandet avklarat är det dags att njuta av vad naturen ger. - Ahhh, sån saftig grönsak. Och ja, jag ser dig allt. Men bryr mig inte. För denna gång.

lördag 25 november 2017

Först in, sist ut





Ungefär som rubriken anger. Bland vadarna, såklart. Kommer tidigt om våren, ja många gånger tidigare än så. Och de sista jag såg var i förra veckan. Så här en tribut till en av de mer tåliga bland fåglar, alltid lika välkommen till mina hemtrakter.








Med karaktäristiskt "blinkande" med vingarna är deras flykt  speciellt lätt att skilja från andra fåglars.







De har dessutom en annan, fotografisk fantastisk egenhet. Här finns oftast ingen blygsamhet!
Finner ett par varandra sker akten för öppen ridå. Här har vi bara kommit till förposteringen. Är någon intresserad av förstnämnda, gå inte längre än hit.




onsdag 22 november 2017

Aggghh...!






Idag var en sån där deprimerande dag där dagsljuset aldrig blev av. Regn, dimma, direkt följt av mörker.

Knappast för vare sig första eller sista gången under säsongen. Några bilder tagna vid andra, liknande tillfällen.






Jo, där kan faktiskt förekomma liv även i de mörkaste bland lågdagrar. Forskare har sedan en tid tillbaka kunnat dokumentera liv på de ödsligaste av planetens platser. Som längst ner i djuphavsgravarna flera kilometer under ytan. Då är ju min skarv inte mycket att skryta med...







Under förhållanden som dessa glimmar inte ens vattnens opal särskilt livligt. Ser dom ens att fiska?







Bättre då att törna in, slippa se eländet för ett tag. Det är ju ändå bara tre månader till vändningen då nyinflyttade fåglar kommer tillbaka tillsammans med ljuset.

lördag 18 november 2017

Det skedde om aftonen...






Sen kväll, nästan mörker. ISO 16000, låånga exponeringstider. Det mesta fick kastas men några skott fick duga. Skånska vintern har anlänt...

Överst två ur en mindre grupp kronhjortar. Fantastiskt att de kan stå så stilla.







Den här fick jag genom lövverket, 1/25 sek. Lite rörelseoskärpa på huvudet, men det är bara att gilla läget.





Några minuter senare och kameran har stora besvär att fokusera på motivet. Allt som rör sig blir suddigt men här står galten någorlunda stilla. Helt obesvärade av min närvaro var de kanske inte men coola ändå. Skriver de för djuret ingick i en grupp om kanske tio.

Detta var om en sen kväll i mina hemtrakter. Så nära nattfotografering man kan komma. Lite häftigt, faktiskt.

tisdag 14 november 2017

Kan djur och människor interagera?



Kanske djur till sinnes inte skiljer sig lika mycket från oss människor som många vill få oss att tro.

Häst- och hundägare kan vittna om fungerande tvåvägs kommunikation och i de leden finns nog inte  många som tror att deras djur är instinktsstyrda. Reagerar på bestämda stimuli efter förutbestämt mönster. Likt en maskin.
Nej, ägarna vet när deras djur t ex inte mår bra. Därför att de talar om det. Alla som kramat om sin häst känner respons flyta tillbaka. Om djuret är på det humöret, vill säga.

Och fåglar? Kan de kommunicera, känner de att de lever i social och historisk kontext? Nja, kanske lite ändå. Därför tycker jag det går bra att sätta text till vissa av mina fågelbilder. Om jag är på det humöret...







Detta är en bild på hane och hona av skäggmes. Inget konstigt där. Existerar de då i ett socialt sammanhang? Eller möts och lever de slumpmässigt som när två planeter i omloppsbana korsar varandra? Döm själva. Jag vet vad jag tycker bilden handlar om :

Hon : Jag är chockad! Och kallar du mig skäggiga damen en gång till är det slut mellan oss!!
Han : Förlåt, förlåt.

söndag 12 november 2017

Nix dovhjort



På något underligt sätt sammanfaller livets mindre tjänliga episoder med dovhjortarnas brunstperiod. Har ännu inte lyckats lista ut hur det kan komma sig. Varje år är det alltid något som försvårar fotografisk närvaro i deras närhet. Huset behöver snickras på, bilen står på verkstaden, husdjuren kräver extra omvårdnad och - så klart - jobbet lägger in en högre växel. Det blir ingen tid över för att möta dessa fina djur i natur.








Mycket enklare med kronviltet. Här en bild ändå tagen en god bit efter deras brunstmånad. De var tre herrar av olika ålder som mumsade i sig av bondens betblast. Den här fångades intill jakttornet som kan skymtas bakom djuret. De är inte särskilt försiktiga! Eller förlitar de sig så på sinnenas signalspaning? Bara djuren själva vet.







På tal om sinnesnärvaro.
Den här figuren lät mig komma riktigt nära. Låg fullständigt stilla. För att sen - när min närvaro inkräktade på komfortbubblan - med blixtens hastighet försvinna genom sprickor i trävirket. Tur den var betydligt mindre än vad bilden ger sken av.