lördag 18 november 2017

Det skedde om aftonen...






Sen kväll, nästan mörker. ISO 16000, låånga exponeringstider. Det mesta fick kastas men några skott fick duga. Skånska vintern har anlänt...

Överst två ur en mindre grupp kronhjortar. Fantastiskt att de kan stå så stilla.







Den här fick jag genom lövverket, 1/25 sek. Lite rörelseoskärpa på huvudet, men det är bara att gilla läget.





Några minuter senare och kameran har stora besvär att fokusera på motivet. Allt som rör sig blir suddigt men här står galten någorlunda stilla. Helt obesvärade av min närvaro var de kanske inte men coola ändå. Skriver de för djuret ingick i en grupp om kanske tio.

Detta var om en sen kväll i mina hemtrakter. Så nära nattfotografering man kan komma. Lite häftigt, faktiskt.

tisdag 14 november 2017

Kan djur och människor interagera?



Kanske djur till sinnes inte skiljer sig lika mycket från oss människor som många vill få oss att tro.

Häst- och hundägare kan vittna om fungerande tvåvägs kommunikation och i de leden finns nog inte  många som tror att deras djur är instinktsstyrda. Reagerar på bestämda stimuli efter förutbestämt mönster. Likt en maskin.
Nej, ägarna vet när deras djur t ex inte mår bra. Därför att de talar om det. Alla som kramat om sin häst känner respons flyta tillbaka. Om djuret är på det humöret, vill säga.

Och fåglar? Kan de kommunicera, känner de att de lever i social och historisk kontext? Nja, kanske lite ändå. Därför tycker jag det går bra att sätta text till vissa av mina fågelbilder. Om jag är på det humöret...







Detta är en bild på hane och hona av skäggmes. Inget konstigt där. Existerar de då i ett socialt sammanhang? Eller möts och lever de slumpmässigt som när två planeter i omloppsbana korsar varandra? Döm själva. Jag vet vad jag tycker bilden handlar om :

Hon : Jag är chockad! Och kallar du mig skäggiga damen en gång till är det slut mellan oss!!
Han : Förlåt, förlåt.

söndag 12 november 2017

Nix dovhjort



På något underligt sätt sammanfaller livets mindre tjänliga episoder med dovhjortarnas brunstperiod. Har ännu inte lyckats lista ut hur det kan komma sig. Varje år är det alltid något som försvårar fotografisk närvaro i deras närhet. Huset behöver snickras på, bilen står på verkstaden, husdjuren kräver extra omvårdnad och - så klart - jobbet lägger in en högre växel. Det blir ingen tid över för att möta dessa fina djur i natur.








Mycket enklare med kronviltet. Här en bild ändå tagen en god bit efter deras brunstmånad. De var tre herrar av olika ålder som mumsade i sig av bondens betblast. Den här fångades intill jakttornet som kan skymtas bakom djuret. De är inte särskilt försiktiga! Eller förlitar de sig så på sinnenas signalspaning? Bara djuren själva vet.







På tal om sinnesnärvaro.
Den här figuren lät mig komma riktigt nära. Låg fullständigt stilla. För att sen - när min närvaro inkräktade på komfortbubblan - med blixtens hastighet försvinna genom sprickor i trävirket. Tur den var betydligt mindre än vad bilden ger sken av.

onsdag 8 november 2017

Antiteser











Ord överflödiga.

måndag 6 november 2017

Skäggmeskakafoni !





För några veckor spanade jag som vanligt efter fågel i vassbältet. Gick ut på bryggan, såg några fotografer och - till min häpnad - hörde ett helt gäng skäggmesar. Fantastiskt, de dyker knappast upp ofta och här verkar de dessutom rumla om i vassen i stort antal!! Att döma av ljudligt pshiiing-ande. Försiktigt närmade jag mig de två fotograferna, ville inte skrämma bort de skygga fåglarna för dem. Men var är de allesammans???

De långa teleobjektiven pekade ner i brant vinkel, förgäves spanade jag av närområdet. Var? Var? Var? Aldrig hört dem så klart och så nära. Plötsligt blev det tyst, föreställningen verkade över. Så börjades det igen. Tog en närmare titt på min närmaste grannfotograf. Vad höll han i handen? Ahghh, en mobiltelefon med inspelade lockrop, ljudvolymen maxad...


Snopen gick jag vidare. Efter att under större delen av mitt liv ha fotograferat natur och landskap har jag inga särskilda invändningar mot förfarandet. Så länge det inte stör viktiga moment som häckning mm. Men.






Men min stil är det inte. På denna blogg förekommer absolut inga bilder på djur som inte fotograferas på sina egna villkor. Visst kan även jag utnyttja åtel och matningar, men - frånsett egna vintermatningen på tomten - är sånt jag själv inte satt upp. Kvarvarande, påträffade lämningar från andra människor och djur, m a o.
Nog om detta. Bilderna ovan togs veckan efter, på exakt samma ställe. Gick ju bra denna gång. Även utan mobilkvitter.


fredag 3 november 2017

Om utseenden





Min fru har alltid sagt om harar att de ser lite ruggiga ut. Det stämmer ju att de i det fria inte sällan lever ett hårt, kort liv. Blodiga revirslagsmål sätter sina spår i kroppen. Sen riskerar de att skadeskjutas av nöjesjägare; det sitter nog ett eller flera blyhagel i fler djur än man vill tänka på. Bland tillplattade djur på vägarna utgör dessutom harar den vanligaste synen i mina trakter. Nå, men harungarna, då. De är ju jättesöta, eller hur? Men inga andra??

Hade turen att få fotografera detta djur från bara sju, åtta meters avstånd. Bilderna tagna från bilen. Någon som vet varför så många motiv alltid tycks befinna sig på passagerarsidan? Inte helt lätt att få till bilder från det hållet. Men min modell var minst sagt samarbetsvillig.






Tillbaka till diskussionen om harars utseende. I alla fall mitt hjärta smälte av den här ungdomens utseende. Söt är ju bara förnamnet. Bilden togs tidigare i veckan och legat på mitt dataskrivbord sen dess.

onsdag 1 november 2017

Fortsättning



Annars började våren bra.
Jag väljer en ytterligare storspov som exempel.








Från förste april på samma ställe som i förra inlägget.
Som synes såväl sol som stiltje. Något att fantisera om till 2018 .


Återvänder vi till idag ska fågelmatningen upp. Kanske någon vettig vinterbild kan bli resultat i år?

måndag 30 oktober 2017

Somrigt (?)



Medan vintern kryper allt närmre kan det inte skada höja temperaturen en smula här i bloggen. En bild från i somras, m a o. Solig och varm. Solig? Nä, var det visst inte. Varmt? Nä, inte heller värme bjöds det på. Men i alla fall. En bild från sommarhalvåret.







Närmare bestämt sista maj. Mitt i blomhavet står storspoven redigt förankrad med fötter och ben i högt gräs. Förmodligen för att inte blåsa bort.
Undrar om rutten tillbaka till vinterkvarteren ändrades för jag noterade inga spovar efter vårinflödet. Kanske de tröttnat på Skåneland och istället flög direkt till andra sidan sundet. Smart val, säger jag.

lördag 28 oktober 2017

Omsorg för Naturen??



För en knapp vecka sen spanade jag efter fågel vid en mindre damm när två bilar stannade till på en avtagsväg intill. Ut stiger flera grönklädda individer, hagelbössorna säkrade över arm. Utan att ägna mig minsta uppmärksamhet placerar de ut sig i tre av dammens hörn, snart hörs gevärsskott och upp åker fåglarna : Viggar, svanar, ägretter,smådopping. Och inte minst - änder.







Vanliga, oansenliga som den här. Troligtvis utplacerade vid dammen som små, utfodrade för att stanna kvar under sommar och tidiga hösten. För att så förvandlas till objekt för skjutkåta s k jägare med sina sinande frysboxar hemma. Missta mig inte. Det finns riktiga jägare också. Men att kalla detta för jakt under kamratliga och sportsliga former är våldtäkt på ordens sanna innebörd.






Samma oblida öde stirrar även ovanstående fågelart i vitögat. Runt om skånska slott pågår ljusskygga aktiviteter. Inte sällan under täckmantel som "viltvård" eller liknande förvrängningar av en verklighet som ska kallas för vad den är. Slakt.

Inte blir det bättre av hela verksamheten ofta bedrivs med god ekonomisk avkastning för markägaren. Till ansvariga  : Reglera skiten. Snarast. Snälla.

torsdag 26 oktober 2017

I mörk omgivning





Inne bland djupa lågdagrar plirar en rödhake på mig och sin omgivning. Inne i grenverket tänker den nog att hit, hit kommer han - fotografen - inte åt mig. Men denne man skjuter vilt i alla situationer...







En likartad bild med blåmesen sakta flygande inne i buskarna. Påminde något om en jättehumla, faktiskt. Låång slutartid skapar lite rörelseoskärpa på vingar och huvud och jag är faktiskt rätt nöjd med resultatet.