fredag 23 februari 2018

Länge sen



Efter många turer kan jag jobba med tangentbordet igen.
Fick ett riktigt bra svar från en tjänsteman på Länsstyrelsen, men har varit sjuk och ännu inte kunnat ta del av alla upplysningar. Men så mycket vet jag nu att vi fotografer kanske inte är helt körda i frågan. (Se förra inlägget för upplysning om vad diskuteras där och här). Inget beslut har ännu tagits så det finns tid att påverka beslutsfattarna.







Istället för egna gömslen skulle en kollektiv lösning kunna komma på fråga. Det hade varit bra trist att inte kunna fotografera de ståtliga hjortarna i de fina ljussituationer kvällar och morgnar kan erbjuda. Vänd på problematiken : Kanske fotografernas arbeten triggar andra att visa större försiktighet framöver? Men då måste vi förstås själva skärpa till oss. Aldrig, aldrig någonsin stalka en kronhjort (inga andra djur heller) !

fredag 16 februari 2018

Länsstyrelsen får gärna tänka ett varv till...






Ta en god titt på denna och följande bilder. De kan nämligen vara bland de sista som tillåts i området.

Det förhåller sig så att länsstyrelsen i Skåne anser att viltet i detta område störs för mycket i allmänhet. Och under brunsttider i synnerhet. Enligt en artikel i Sydsvenskan, läs gärna mer här.






I artikeln pekas särskilt "närgångna fotografer" ut. Jag säger aldrig emot ett förslag - ännu har veterligen inget bestämts - som syftar till att hjälpa djuren. Även om jag inte förstår hur en fotograf i gömsle eller torn kan ha så avgörande negativ roll för viltets bästa. Grejen med gömsle är ju att man är - gömd. Enbart om kronhjorten kommit riktigt nära - jag talar inom 25 meters avstånd - kan den ibland skrämmas av slutarljudet. En del sprintar då bort över halva brunstfältet, de flesta bara viker undan. Och som sagt bara när djur och fotograf befinner sig riktigt nära varandra. Med min utrustning resulterar det avståndet i ett porträtthuvud. Hur ofta händer det egentligen?







Brunsttid är också svampplockningsdags. Med flera tiotals personer fritt letande, nära daglegorna i skogen varje dag. Långt ifrån vägar och stigar. Inte sällan ropar man högt på varandra, ibland är hunden med. Här kan vara berättigat att fundera över störningsfaktorer. För att inte snacka om den verkliga adrenalinrusningen för de flesta av vilt : Jag tänker såklart på jakten. Märkligt att om detta tiger länsstyrelsen still. Men här är vi inne på heligt område som kostar på att förbjuda. De erbarmliga naturfotograferna inte så.

Jag hoppas att länsstyrelsen i sitt beslutsfattande tar ett helhetsgrepp på problemet. Inte bara gör det enkelt för sig och låter naturfotograferna löpa gatlopp...

PS/  Har e-postat artikeln till viltsektionen länsstyrelsen Skåne / DS


tisdag 13 februari 2018

Måste få klaga!!! (2)




Hur det gick med kortläsarbryderiet?
Tja, fick en ny på garantin. Med den förra skulle kortet först tryckas ner, därefter skjutas in.
Nu gäller istället att skjuta kortet rakt in, därefter sakta lirka ut det och kanske, kanske kortet kan läsas. Suck...

OK, knappast den mest precisionsstinna tillverkningsprocessen här. Men bara läsaren gör jobbet så blir jag nöjd ändå.







Nöjd med vitbalansen här? Kalven kan tyckas posera innanför ett akvarium men så här kan det faktiskt se ut i min skånska skog. Mycket grön växtlighet och fuktig luft - ja, mycket av snår också - är receptet. Kanske den av uttrycket att döma menar att nu ska väl vintern vara över och bättre tider komma.





fredag 9 februari 2018

Måste få klaga!!!




De där CF-kortläsarna . Eller med finare ord läsarna till minneskort typ Compact Flashcard.
Fungerar hur bra som helst i kameran, aldrig något problem där. Inte heller de som satt i mina äldre datorer. Kortet gled in i hållaren med precision gång på gång.
Men inte så de externa man köper för rätt billig peng. Har haft sönder minst fyra bara under senaste åren. Och idag igen. Styrskenan slits ut - eller är bara allmänt dåligt riktad - och förr eller senare bryts de sköra kontaktpinnarna av.
Så du säljare i elektronikkedjan som ser fågeln ovan idag kommer redan imorgon att drabbas av lika bestämd mänsklig figur. Nämligen jag. Lär väl få en ny på garantin, men...:(:(:(

PS / Någon som har tips på riktigt bra, funktionell CF-kortläsare eller vet hur CF-kortet i Canon 7D Mark II kan överföras till den kamerans SD-kort? / DS

onsdag 7 februari 2018

Med lite tur så





Tänker åka ner till sjön för att se om skäggmesarna har lust att visa upp sig. Honan på bild fotograferades under november förra året så lite nya obsar skulle sitta bra. Vädret är fantastiskt : Vindstilla, några minusgrader och centimetern nyfallen snö mot klarblå himmel. Paradiset är här...

lördag 3 februari 2018

Vinter !





Skåne har drabbats av vinter. Alla dessa bilder togs senaste veckan och visst : Som vanligt hann den lilla snö som kommit smälta och regna bort innan nästa omgång snö fann oss igår.






För mig som fotograf är det vita en trevlig omväxling.







Blåmesen betraktar sin kusin hackspetten. Den senare som vanligt på väg klättra ner längs stammen.









Väl nere rör den sig lika försiktigt som vanligt, under ständig observation av omgivningen. Mycket sympatisk fågel, denna.

onsdag 31 januari 2018

Några rovfåglar från i höstas




Från början av september förra året. Börringevråk susar över ängarna.







Samma ängar, annan fågel. Tagna på låg höjd, det gillar jag.






Tornfalkshonan fick ett nytt spaningsställe. Ängen slåttrades - heter det så? - helt oväntat och kvar blev den här bambuliknande resten av kraftig stjälk.

söndag 28 januari 2018

In your face!





Vad gör en ringduva ute i skogens mörker? Letar mat, så klart. Och är man hungrig så kanske man inte lika mycket bryr sig om fotografen i plåtgömslet tre meter bort. Nästan obeskuren bild från en händelse tidigare i veckan.






Samma fågel, bara ett stycke bort. Miljöbyte, någon?

torsdag 25 januari 2018

Råvilt från förr !






Fortsätter tidresan med överblivna 2016-skott.
Denna gång några rådjur.
Konstigt nog tagna samma månad, i december. Kunde man kanske annars inte tro. Av pälsen att döma, menar jag. Ljuset utför sina tricks...

Första bilden en vaksam get,







följd av en något mer djärv, i normal vinterskrud.






Kidet - snart vuxet - som oftast minst bekymrad över min närvaro.

tisdag 23 januari 2018

För två år sedan...






Bjuder på ett gäng steglitsar.