söndag 22 oktober 2017

Flytta på dig !



- Du sitter på vår gren!!







Mycket riktigt tvingades snatteranden överge sin retreat. I bakgrunden simmar vigghonan som noga övervakade platsbytet, kanske rent av genomfört efter hennes önskemål.

Ett mikrodrama från Naturen.
Bilden från tidigare i veckan.

fredag 20 oktober 2017

Avskydd av många





Den har förföljts, skjutits, förgiftats, äggpickats och allt vad nu påhittiga människor kan komma upp med. Mindre omtalat är att ny vegetations växer upp efter den gamla, nerskitade under deras träd. Att de är goda fiskare ska väl inte heller egentligen ligga dem i fatet, eller hur?







De är fotografiskt sett spektakulära, tycker jag. Flyger lågt och ganska sakta.






I dunklet under trädkronorna landar en individ. Vattenplasket står i bjärt kontrast till det brunsvarta vattnet.

måndag 16 oktober 2017

Rovfåglar!





Alltid lika fascinerande. Alltid svårfångade. (Nästan) alltid på fel höjd i flykten. Eller för långt bort ( för mina grejor åtminstone ).  Havsörn är havsörn så hygglig bild blir oftast publicerbar. Trevlig läsning om dessa fåglars framtid i fackpressen : Just för att deras närvaro i skånska luftrum tycks få finnas kvar och t o m ökar. Har nog personligen aldrig tidigare sett så många som i år. Men enligt ovan avsätts inte automatiskt fler bilder för det. Kanske redan nästa år blir örnens?







Ovan en art som i mina sjöar tvärtom nästan försvunnit senare år. Typiskt nog fångades denna individ på annan ort för någon vecka sen. Här kan man inte heller klaga på att kärrhöken flyger för högt...






Avslutningsvis en falk som detta år likt havsörn verkligen gett sig tillkänna vid sjöarna. Lite underligt eftersom sommaren här blev kall och blöt. Inte idealiskt för insekter som utgör lärkfalkens stapelföda. Varmt välkomna tillbaka nästa år. Både sländan - som på bilden har en knapp sekund kvar att leva - och fågel. Ja, alla andra fåglar också, naturligtvis. För nu har flyttlassen till vinterkvarteren snart gått.

söndag 15 oktober 2017

Regn & sol






Det har som bekant varit en blöt sommar och höst i mina trakter. Lika bekant är väl att efter regn kan komma sol. Ibland med bedårande ljus. Här några exempel där ljuset kanske betyder mer än motivet.












Fast det stämde ju inte med bilden ovan. Lokalt regnar det istället för fullt - grönsiskan söker skydd så nära trädstammen som bara är möjligt - och lika lokalt börjar molnen spricka upp i fonden. Fest för naturfotografen.

tisdag 10 oktober 2017

Djur och trafik (5)




- Ja, ja. Jag ska skynda mig på över vägen!






- Med mina långa ben tar det bara några sekunder. Visst väntar du, du där i bilen?







- Ooops!! Här finns ju gott att ta del av. Tror bestämt jag stannar upp här ett tag. Du i bilen kan väl passera på din väghalva. Ni har väl haft högertrafik sedan Hedenhös, eller hur?! Och var snäll glo inte så där på mig!!!

Kanske finns skäl att påpeka att vi nu är inne i en årstid där väldigt mycket vilt rör sig längs vägarna. Ja, även stora fåglar. Kör med eftertanke!

söndag 8 oktober 2017

Slutet nära





Var på väg för att ta med gömslet hem. Brunsten var ju över. Eller inte?
Bilden ovan en 12-taggare som passar på att testa lyckan med ett mindre gäng hindar, under tio individer allt som allt. - Det var som tusan, tänkte jag. Fler kronvilt än en del morgnar... Nu var det sent på kvällen, solen ska snart dyka ner bakom trädridån. Jag gick vidare till gömslet, fällde ihop, packade ner, satte det på ryggen, marscherade mot bilen.







Hann inte ens gå tjugo steg innan rörelser till höger pockade på uppmärksamhet. Där, ja där bakom enbuskarna, skymtades många djurkroppar cirkulera omkring.







Jag fotograferar dem genom en öppning några meter framför djuren. Här står några tätt, tätt hoppackade, andra springer runt, runt. Själv hukar jag bakom ett buskage kanske fyrtio meter bort.







Men vad hjälper det?
De alltid lika alerta hindarna genomskådar utan svårighet min strategi.Den här vet vad hon betraktar, var så säkra. Nervöst cirklar hjorden ytterligare några varv. Äntligen bär det så av! Mot skogen. Och skyddet. En enda lång ström av atletiska kroppar försvinner med blixtens hastighet bort från mig. Jag får en hel drös rumpbilder...







Sen händer det konstiga. Hela lämmeltåget - kanske trettiotalet individer - kommer tillbaka. Till exakt samma plats de just lämnat. Kanske någon/något skrämt dem på vägen. Kanske inte. Bildens slagskämpe har fått sitt ståtliga rack kraftigt decimerat; kanske han för några veckor sen var en elegant fjortontaggare. Strax därpå sticker hjorden tillbaka, igen.








En bit på väg mot parkeringen stöter jag i solens sista, färgmättade strålar på några eftersläntrare. Visst, brunsten var över. Alla förflyttningar gick städat och f a tyst till. Inget brölande. Kanske det var sista kvällen med gänget? Sen skiljs könen åt till nästa år.




måndag 2 oktober 2017

Storfiskare






Nog har man hört talas om att katter vid behov kan länga sin kropp. Men fåglar??!
Kungsfiskaren sitter över det mest fiskrika vatten jag sett. Stim bokstavligen vältrade sig i vattnet. Så det är inte därför den tittar bort, över land.  Kanske det handlar om vart partnern tog vägen, de var flera individer på plats.







För att inte läsare ska luras tro att min fotoutrustning tappats hårt i marken eller liknande, visar jag en "normal" individ från samma tillfälle. Solen sken - även om den här sidan av ån nu låg i skuggan - det var varmt och mat hämtades galant upp på första försöket. Tror inte ett fågelliv kan bli bättre eller mer lättjefullt.

torsdag 28 september 2017

Första sittningen (2)




Det här är vad djurintresserade i allmänhet - och hjortälskare i synnerhet - vill se vid denna tid på året. Ute på brunstfältet vandrade knappt sextio kronvilt omkring. Hindarna äter, herrarna buffar lite på dem, håller dem samlade. Nä, alla kom inte med på panoramat som med 400 mm brännvidd fotograferades på långt, långt håll en kväll från ett gömsle. Inte för att gömsle i denna situation  hade behövts.









Senare, på morgonen, en hind betydligt närmre. Den här individen ville uppenbart inte delta i brunstspelet. Här smyger hon förbi spektaklet, tätt intill mitt gömsle. Det var en solig start på dagen, 13 grader varmt.







Helt upptagen med att pejla av eventuella faror i färdriktningen bryr hon sig inte om kamerans smattrande från flanken. Hörseln är - enligt expertisen - annars deras effektivaste varseblivningsorgan.

måndag 25 september 2017

På tal om...





....vad som kan återfinnas i de stora djurens horn : Vad sägs om ovanstående utrustning? De snabbt försvinnande djuren visade baken mot mig. Men innan de totalt försvann ur sikte, hann jag registrera en glimmande reflex.

Vid redigeringen ser jag förutom något slags metallskena även en elsladd. Kontakt och allt. Ni kan se den yra runt till höger om hornet. Så denna arme individ har även den tvingats städa upp vad några av oss människor slängt ut i naturen. Tittar vi på värmeelementet till en brödrost ?
Jösses...
Förhoppningsvis trillar skräpet bort innan hjorten hinner skadas.

Men allt är inte elände därute. Mitt framför näsan pilade en hare förbi, snabb som attan. Hann bara förbanna min otur när den strax därpå kommer tillbaka, slår sig ner på bästa ställe 7-8 meter framför mig i mitt gömsle. Härlig medsol rådde. Hare och fotograf trivdes ypperligt arla morgonen.







Nån gång springer man på en del annat, också. Som t ex den lilla grupp vildsvin som minuterna innan maskinparken startar upp, passade på att förse sig med närande gräsrötter i det vackert skötta indistriområdet . Jag står "gömd" bakom en mobil pumpcontainer bara 25 meter ifrån. De är inte rädda, vill jag lova...





torsdag 21 september 2017

Sympatiska falken...



Andra aktiviteter har såklart pågått parallellt med morgnarna i hjortskogen. Som en kväll på väg dit, t ex.








Körde längs den lilla vägen när jag fick syn på denna ryttlande falk. Tornfalk, hona. Gissningsvis.
Kunde komma rätt nära. Denna gång med enbart 500:at påskruvat. Här har hon fått syn på mig och går genast till attack !







Ehhh, precis så var det ju inte. Istället intog rovfågeln ny position i luften. Här fick jag svårigheter med fritt skottfält. Bilens sidorutor är ju så förtvivlat små...  Den sympatiska falken var dock vänlig att vänta ut mig och till sist togs denna bild.