torsdag 21 juni 2018

Sensation !!?



Vi har skräddarna.
Hjälmbasilisken - "Jesusödlan" - hör också den hit.

Sen igår hör även vår vanliga vigg till den exklusiva skara djur som kan gå/springa på vatten. En för oss människor annars ouppnåelig dröm.







Fotografi ljuger ju inte, eller hur?










OK, allt som står här är inte nödvändigtvis sant...
Men bilden är absolut sann.

måndag 18 juni 2018

Mera smått !





Fler ungar. Härliga ungar. Mamma gravand till bilden ovan hade dessutom en mindre koloni. Tolv stycken räknade jag in dem till. Kan ha missat någon bakom vass & gräs. Sen kväll.








Här är vi lite tidigare om kvällen. Ut ur grästovorna kom den här förtjusande varelsen. Inte det minsta blyg av sig heller. Föräldrarna fanns säkert i närheten men höll betydligt lägre profil.

fredag 15 juni 2018

Transportvägar






Fortsätter på tema fågelungar.

Får erkänna att jag tidigare aldrig fotograferat dessa speciella knyten. Speciella, ja. Tankarna går till gamla bilder på amerikanska fångdräkter. Antar att ändamålet - alla andra olikheter till trots - är maximal upptäcktsfaktor. De här på bild måste vara speciellt lätta att räkna in för föräldrarna.







Visst är det kul att redan kunna simma själv.

Men tryggast är nog att sitta på mammas rygg och spana framåt mot den fantastiska värld som väntar.

tisdag 12 juni 2018

En smula humor och nästan tragedi





Bilden på gräsandshonan skapades häromkvällen. Hade henne i sökaren, satt där så fint och stilla. Plötsligt oväntade rörelser så jag tryckte på knappen. Resultatet syntes först i datorn.Antar att vi alla kan se lite lustiga ut när gester och minspel fryses.







Katastrofen, då?
Som alla naturfotografer vet varför framför vi gärna våra fordon på fel sida vägen. Jag kör såklart mycket sakta medan jag spanar genom nervevad sidoruta. En minimal rörelse långt ner fångade (som tur var) min uppmärksamhet. En Liten, Mörk Boll hasade sig in mot vägkanten.







Broms och back tillbaka!
Vad sjutton var detta? Fågelunge, javisst. Men vilken sort? Detta var inget jag stött på tidigare. Mysteriet löste sig självt när mamman/pappan hoppade fram ur gräset, vilt pipande och på alla sätt försökte distrahera mig. Unge av enkelbeckasin. Så gullig och försvarslös den såg ut!
Allt gick dock bra. Några sekunder senare var ungen som uppslukad av gräset och föräldern likaså.

fredag 8 juni 2018

Välkomna tillbaka svarttärnor!





En rolig sak så här års (och som jag nog trodde jag skulle missa denna gång) är livet i svarttärnekolonin. I år kanske något färre individer men desto mer framåt (läs benägna att ignorera fotografen). Ljuset dessa morgnar jag varit nere vid sjön har varit fint och gett de mattsvarta partierna något liv.









Står fram fint mot ljusare fonder men som vanligt gäller det att vara beredd på fototillfällena som kommer som en snigel och försvinner som en blixt, för att travestera en svensk fotojournalist från anno dazumal. Fåglarna är otroligt snabba i vändningarna. Det blir många försök att direkt kassera.





Tack och adjö för denna gång, nu drar jag. Ja, inte jag. Inte än. Men fågeln ville titta vad som kunde finnas bakom buskagen, den lilla dungen likt en ö i sjön de varje år valt att göra till sin.

onsdag 6 juni 2018

Nationaldagen är här!






Dags för Sveriges nationaldag.
Så stort grattis till oss alla svenskar!
Vi är ett rätt fantastiskt land med möjligheter till nästan vad som helst.
På nationaldagen kan man göra mycket. Själv kanske jag tittar till veteranbilarna i byn.
Sedan kanske, kanske några kvällsbilder på fågellivet  runtom.

måndag 4 juni 2018

Ge mig skugga !



Fåglar och däggdjur lider i värmen. Bland en del av de förstnämnda kanske grymtas något om varför denna nordliga långresa med luft lika varm som (hemma) i Sydeuropa?







Stanndjuren har inte ens något val. Påpälsade i nära 30-gradig värme söker de vatten och skugga. Sa jag skugga? Nå, här ett exemplar av hare som faktiskt hittat en sån plats, under skådarplattformen. Och på inga villkors vis tänkte ge upp den. Bilden togs från bil på kanske sju meters avstånd. Uppenbart nära nog för att delar av djuret inte skulle få plats i bildrutan, inte nära nog för motivet att flytta på sig...

Utanför skuggan "brinner" sädesfälten.

lördag 2 juni 2018

Skadad stork dag två och tre








Dag två och fågeln uppehöll sig i samma del av ängarna. Ensam som alltid. Ännu haltar den men mycket mindre. Dess prospekt ser nu ljusare ut.







Dag tre och det ser ännu lite bättre ut. Kanske den vill säga något med sitt vänsterben där den låter det ostentativt flyga ut, men hältan är det inte så mycket kvar av.







Vilket bäst visas av sista bilden. Nu kan den stödja sig på båda benen utan att näbben åker i backen.
Har inte kollat upp det men kanske fågeln utgör ena hälften till det par som redan häckar i samma område. I så fall har den haft ett par tuffa dagar med att både kurera sig själv och mata sin avkomma.

fredag 1 juni 2018

Slagskämpen




Han tvingade bort ett annat knölsvanspar, därefter ett par av sångsvan. De fick inte ens lov att gå i vattnet. Vingar ut, hakan ner mot bröstet sen chockrush, spelar ingen roll mot vem eller vilka. Knölsvan är alltid störst i dammen/översvämningen och fruktar inga andra. Även om skrattmåsarna på bild inte förefaller särskilt imponerade..

onsdag 30 maj 2018

Skadad stork dag 1





Så var det. Stackars fågeln haltade svårt. Var blockhalt, som hästvännerna skulle ha sagt om sina fyrbenta kompisar. Storken försökte låta bli att alls stödja sig på vänstra benet med åtföljande typisk hävande kroppsrörelser.








-Titta på mitt ben! Jag har gjort mig illa!
Ser onekligen ut som att fågeln vill visa oss på orsaken till nuvarande tillstånd. Det är allvarligt och inte bara för en enskild individ har drabbats. Artbeståndet är ännu inte helt säkrat, varje individ räknas för att hela gruppen ska överleva. En kritisk massa måste först överkommas.






Fågeln såg annars OK ut. Inget verkade brutet, alla tår i behåll. Kanske den bara törnat emot en gren när den landat. Positivt var ju att den kunde äta vilket den gjorde hela tiden under halvtimmen jag studerade den. Sa till mig själv : Jag kommer tillbaka imorgon och så får vi kanske veta mer om fågeln stannar kvar, ringmärkt i Stockholm som den en gång blivit.