Härlig fågel !

Gladorna har ju i många fall övervintrat i det skånska klimatet. Men jag tror de längtar till våren, de också. Är jag rätt säker på.

Här ett genuint praktexemplar. Tack vare stark motvind flög fågeln bara sakta mot tornet och gav många bildtagningar. De flesta bilder är inget eller bara knappt beskurna.

 

Tänk om alla fåglar vore av den här kalibern! Något att glädjas över efter en rätt intetsägande tillvaro med de bevingade under vintern. Mer av detta, tack !

Alltid trevligt...

...att få presentera vårens nya stjärnor på ängarna. Plötsligt finns - och hörs - de av. Denna dag fem stycken storspovar. Välkomna !

Typiskt nog uppträdde de enbart på motljussidan, men det får gå ändå. 
 

Äntligen här !

Så himla härligt ! Ett av de bättre vårtecken i mitt område har äntligen anlänt. Äntligen ? Förvisso har ju vintern varit kall och mestadels blåsig. Så kommer en enda dag med tvåsiffrig temperatur och fåglarna dyker upp på direkten. Går inte att klaga på deras vilja, inte alls.

 

Detta goa fågelläte som trumpetas ut över nejden hör till djurvärldens bättre, tycker jag. Lite grann som jazzens tenorsax, vackert men också med raspig stringens. Här kan man tydligt se hur fågeln tar i så det knakar. Ljudgodis !

Tog en promenad i vinterskogen

 

Dovhindarna tittade fram mellan och bakom trädstammarna som vore livet en lek. Är det kanske också. 

Som ni märker är djuren rätt bekväma med min närvaro. Nära nog noll flyktinstinkt. Gäller i alla fall fotografering från bil. Alla dessa bilder inget eller bara knappt beskurna. Några fick inte ens plats i sökaren.

Vitt vitt !

 

Graciöst seglar de fram i ån, sångsvanarna. Kylan i vattnet bekymrar intet, ej heller att fotografen upphöjd fotograferar dem från hyfsat nära avstånd.

För att fortsätta det vita temat. På perfekt avstånd - tycker jag i alla fall - uppenbarade sig denna fågel som nu när isen sen länge lagt sig försöker fixa fram mat på torra land.

Den såg mig inte !

Ute i skogen gick ett halvskovlat dov. Avstånd medium, antal grenar och blockerande trädstammar mer än genomsnittet. Till slut kom den i alla fall fram till en öppning och där fick jag ta bilderna. Lite hopkrupen kroppsställning kanske, men man får ta vad som bjuds.

Sen flyttade djuret sig och kom i bättre ljus. Lät sig väl smaka av barken, brydde sig inte ett dugg om mig som stod i öppen dager.

 Elegant upplyst underifrån upptäcktes jag till slut av denne yngling som poserade fint mellan träden.

Mink visar upp sig !

  På jakt efter annat märker jag av en rörelse i vänstra synfältet. Något mörkt och otroligt smidigt glider fram först bakom trädstammen, sen ändrar den sig och istället väljer min sida. Här får jag några bilder.

Minken smakar av vattnet, sen tillbaka samma väg den kom. Fint djur det där !

Sådana man ofta möter

Några fåglar jag ofta träffar på under vintern. Välkommen till min värld !

Domherrar verkar stannat i Skåne detta år. Jag har i alla fall sällan sett så många.

En pålitlig fotokamrat...

...liksom gräsänderna som här marscherar på vatten fylld is.

Allra flitigast förekommande är nog koltrasten som här syns i all sin klärobskyr.

 

Vad man vill se

 

När fåglarna sviker kan ibland ekorrarna rädda dagen. Så och denna dag.

 Nästa dag bättre tur med de förra. Men, men. Ugglor har kloka ögon och det vill man ju gärna visa. Bättre lycka nästa gång ?

Det sägs att det går bättre...

... för havsörn som art. Att döma av bilderna gäller det motsatta för sothöna... 

Tagna på (för) långt avstånd för ett par veckor sedan då rejäl vinter rådde och det öppna vattnet vi kan se i princip var det enda i hela sjön. Rovfåglarna kände hungern, lyfte ett par gånger, dök ner och plockade sitt mål ungefär som jag tittar in i mitt skafferi. God kompensation för andra, tuffare dagar.