onsdag 21 november 2018

Istället för skånsk vinter (1)







Sån trist, mörk, kall och blåsig eftermiddag vi har idag. Dessutom betalat in årets kvarskatt... Nä, vad sägs om lite färgterapi? Som i fallet ovan? En ljuvlig eftermiddag i maj och den rätt oblyga steglitsen poserar framför mig.







När vi ändå är inne på maj. Så många var gräsandsungarna då. Sen offrades flera åt predationen.








Nästan samtidigt. Vet inte om denna är unge av t ex brushane, tofsvipa. Förmodligen är föräldrarna rödbenor. Denna unge uppehöll sig nära en sådan fågel som dessutom verkade vilja ha koll. Men dessa små har förmågan att  klara sig själva redan från späd ålder. Borymlingar har jag lärt mig  fenomenet kallas. 

fredag 16 november 2018

Kvällsljus






Häromkvällen kom jag sent ut ur skogen.
Dimsjok drog in över landskapet, skapade häftig kuliss. Vad döljer sig däri?








Minuter senare. Ensam ungdom - råbock - går över vägen. Lååång exponeringstid. Nä, han hade inte bråttom, inte många bilar på den vägen...

tisdag 13 november 2018

Nä, de har det inte så lätt - de heller





Tidigare i höstas vid dammen fick jag under någon vecka fint sällskap av tornfalken. Dess favoritjaktplats låg rätt nära min bil och det blåste från samma håll hela tiden. Så den ryttlade, flög runt i rätt förutsägbara banor. T o m försökte den landa framför objektivet vid några tillfällen, men blev varje gång bortmotad av fiskmåsarna. J-a fiskmåsar!!!

Men några bilder fick jag på den kära individen innan den tröttnade på sin flygande uppvaktning. Och drog iväg för gott.












lördag 10 november 2018

Hägrar hägrar





Under många år drömde man om dessa vita, stora fåglar. Så trevligt det skulle vara att nån gång fånga dem på sensorn. Gråhäger i all ära, sa man då, men ägretter. De är the thing.
Nu är vi där. Alla farhågor om att vattnen skulle utfiskas av de nya gästerna tycks ha kommit på skam. Sa man inte så även om skarvpopulationen när den expanderade som mest? Då gick det nog ändå 100 skarvar på varje ägrett...







Mitt intryck är att gråhägrarna även de har haft fina år. I somras i en mindre damm räknades 85 gråhägrar in. Dagen innan hade de varit än fler... Detta var förstås innan torkan slog till. Att det trots allt även regnade är annars bilden ovan bevis för.





Men  - som vanligt - är inte allt klang och jubel. På individnivå, åtminstone. Vad kan ha hänt stackars fågeln i bilden ovan? Kanske har den flugit in i kraftkabeln, kanske något annat. Kan bara hoppas att den kan svälja. Åtminstone försökte den fiska. Alltid något.

söndag 4 november 2018

Herre på täppan!


Ett fint minne från i somras. En årstid av torka, besvärliga insekter. Men vi blev för resten av året av med mördarsniglarna som tidigare förhärjat trädgårdsland och äcklat en när man försökt kryssa runt dem för att slippa halka i slem. Inget ont, som det var sagt.







Dominanten står på spelplatsen som egentligen skulle vara fylld med vatten. Han plågas svårt av flyfän men har ändå inte glömt bort sin roll som släktets bevarare. Ståndaktig, pliktfylld fullgör han sina livsuppgifter. Idag gällde det kanske mer att etablera revir än tjusa honor. Rivaler motades nämligen prompt bort. Därför verkar tuppen ensam på bilden. I verkligheten var han omgiven av flera tiotals fåglar. Ja, det var en riktigt fin brushanesommar. 

måndag 29 oktober 2018

Ensam kalv




Färska bilder från skogen. I år planerar jag ytterligare försök med dovviltsbrunsten. Som ännu inte kommit igång, tycks det. I alla fall har jag inte hört brunstläten under de senaste dagarnas sondering.
Istället mötte jag den här - till synes ensamme - lillkillen. Här har han stannat upp, fått korn på mig och undrar säkert : Vad gör jag bäst nu? Vad var det mamma sa om de tvåbenta varelserna, de var väl farliga?!








Kommer inte på. Men om jag blundar riktigt ordentligt har väl varelsen snart försvunnit??







Gjorde den inte...Ahhh, nu kommer jag ihåg. Bäst att rymma fältet!

Och det gjorde han, så sakteliga. Men inte utan att nosen först bekantat sig med vägrenens olika godsaker. Ovanligt att se en kalv utan förälder men förhoppningsvis fanns hinden någonstans i närheten. Annars vidtar brant inlärningskurva för den lille.

torsdag 25 oktober 2018

Gilla vintern? Tja, ibland så...





Året rör sig framåt, snart väntar bistra vinterdagar. Men även fina vinterdagar ute i skogarna. Här kommer några bilder från i februari. Först en oskygg koltrast. Tänk att sådana finns!






Nötväckan är en fin exponent för vinterfågel härnere.






Såklart måste även bofinken komma med på bild...






...medan den sällan skådade stenknäcken njuter av det skira vinterljuset på en för stunden vald sittplats. För mig står soliga vinterdagar för några av de bättre fotomöjligheterna på djur. Bara man kan ta sig fram till ställena.

söndag 21 oktober 2018

Finns inget enkelt med mig! Ok, lite då. Nån gång.





Blickar bakåt i backspegeln som är ens liv och hittar, från i somras, en go enkelbeckasin nere på ängarna. Ö h t många sådana fåglar framför objektivet denna säsong och då missade jag som bekant  vårmigrationen. Rolig att se på och med distinkt, lätt igenkännbart läte inte så svår att leta upp.






Så klart. När de sitter ner i högt gräs eller vass är de rätt omöjliga. Men med ljudet som enda källa kunde just denna individ följas i flykten och den satte sig på stolpen en bit bort. Smyga fram med plåtgömslet, gira upp så fotograferingsvinkeln så fint kommer fram och tillsammans med mycket tur plötsligt ett fotogig på väldigt nära avstånd. Jag tror vi talar om nära nog obeskuren fågel här. Man får vad sökaren visar. Härligt!

onsdag 17 oktober 2018

Ruggiga!




Även fasaner ruggar sin fjäderdräkt och att det sker på hösten råder väl ingen tvekan om att döma av dessa bilder från förra veckan. Tillsammans med sparsmakat kvällsljus ser de speciella ut just nu. På bilden ovan en tupp som spanar ut över sitt rike.






Även hönorna mister en del av fräschören.






Men mest drabbad var denne tupp. Kan tänka mig att han för någon vecka helst undviker att spegla sig i vägens pölar... 

måndag 15 oktober 2018

Den tunna gröna linjen





Rubriken fritt efter en gammal krigsfilm. Helt galet, förstås. Finns inget krigiskt över en varelse som denna fisktärna. Men fågeln bär ju otvetydigt på en tunn, grön linje. Sjögräs som fastnat under ett av dyken, kan det antas. Gräset avbildas skarpt, den ursnabba fågeln inte. Hur det nu gick till...

Kul att de fortfarande finns till beskådning i sjön.