Dovhjort !

Helt orädd ställde han upp sig femti meter bort. Noga med att visa sig i de tjusiga positionerna. Lite för ung för att vara platshjorten, men snart så kanske...

Utan det vanliga grenverket framför sig lät den mig fotografera så mycket jag orkade. Bara att tacka och ta emot! Nästa gång vi ses blir det kanske under helt andra omständigheter. Om nu ödet vill hjorten väl.

 

Jag hade som mål...

...att fotografera smådopping, bläsand och stjärtand. Dessa var dagens uppgift. Tyvärr ingen stjärtand. Men fick en rätt hygglig kompensation...

Helt plötsligt flyger en rördrom upp. Ganska nära och jag hinner slänga iväg några skott. Mamma Mia ! Det var inte igår !

Fick på köpet syn på gärdsmygen, inte heller var det igår. Hoppas på att stammen återhämtar sig från senaste vinterns fasor. 

 

Den lille räddaren !

 

Som så ofta förr. När fåglar och hjortar sviker kan dagen räddas av ekorren, elegant poserande längs trädstammen. Det här exemplaret trodde nog att mörka dagen mot en än mer mörk bakgrund skulle omöjliggöra fotografering. Tji fick den och jag fick bilderna !

Möten i den (ibland) vackra skogen

 

Håll med om att bilden kunde tagits i en park. Så välansat. Men det gäller inte sekunderna efter.

Objektet rör sig några meter i sidled och genast är de frustrerande grenarna där... Halvskovlad dovhjort utan tecken på att ha ägnat sig åt sölgropens maskering. Så förmodligen ännu för ung för mer aktivt deltagande i brunsten.

I övrigt en lugn promenad genom skogen. Djur med och utan grenverk. Som vanligt, alltså.

Småfåglar !

Små fåglar, javisst Men de står ut bra mot sin omgivning. Lika personligt utstrålande som de större rovfåglarna. Tycker jag, vill säga.

Inte minst gäller detta för rödhaken, alltid ett tacksamt fotoobjekt.
 

Senaste dagarna...

 

Sviker hjortarna kan i bästa fall fåglar kompensera antalet fototillfällen. Inte mycket att skryta om, men dessa båda ovanstående foton är vad jag skrapat ihop av kronhjortsbrunsten för detta år. Hoppas på bättre tur nästa. Javisst, ja. Tjuren dräglar. Nytt för mig !

Desto fler havsörnar har figurerat vid sjön denna höst.

Här en som jagar. Denna gång skonas sothönorna .Idag gäller nämligen fisk.

Ingen liten middag, den där ! Jag gissar på sutare i flerkilosklassen !

Faktisk så tung att fågeln inte orkar stiga. Istället närmar den sig vattenytan lite grann för varje vingslag. Och måste till slut släppa.

Så kan det också gå.

Juvenil kärrsnäppa !

 

Rejäla närbilder på en av de vanligare av vadare, har jag förstått. Men det gör inget alls, tycker jag. När de istället visar rätt inställning till närbildsfotograferande. En ur ett gäng med landade snäppor.

Närmre och närmre och på sista rutan var enskilda vasstrån det enda som skiljde oss åt. Härligt ! Sen fick fågeln nog av mig och när den lyfte gjorde såklart alla andra det också.

Trångt om utrymmet !

 

Jag hann med några rutor innan dessa ruggande fasaner helt försvann bakom stubben i åkern.

Betydligt mer utmanande var denna diminutiva, juvenila gärdsmyg. Det gäller att vänta tills en liten, liten glugg bland grenar och ris uppenbarar sig. Får erkänna att några generande växtelement ändå har måst redigeras bort. 

Säsongen når sitt klimax

 

Tog en runda till Falsterbo, dagar efter birdshowen där. Vid denna tidpunkt samlas rovfåglarna i yttersta  sydvästra delen av landet och bland det första jag mötte var tornfalken ovan. Men det var innan invasionen av sparvhökar passerade förbi.

Flest juveniler, men en och annan vuxen fågel sensoriserades i kameran. Inte särskilt blyga någon av dem. Fullständigt ljudlöst passerade en fågel på bara någon meters avstånd och i ansiktshöjd. Min fru berättade att en annan surrade runt huvudet, en sparvhök jag aldrig såg för att jag istället fotograferade andra på långt avstånd... Ibland blir det nästan för bra.