onsdag 26 april 2017

Triss





Jag använder mest 700 mm brännvidd. Fåglar i tretal, fotograferade från något sånär nära avstånd, blir då inte så vanliga. Såg att arkivet fyllts upp med några trissar på senare tid. Så det känns rätt att visa dem här. Ovan ett gäng storspovar marscherande i takt.







Gick åt många exponeringar för att finna en med alla nyllen synliga i bild. Gravänder rivstartar från ängarna.






Tre rödbenor var en för mycket. Lite käbbel utbröt som snart sorterat ut sig.
Fortfarande gott om vatten på ängarna till vadarnas fromma. Hoppas det förblir så några veckor till.

söndag 23 april 2017

Lejonharen




Stannade till, backade tillbaka. Vad är detta?

Lugnt sovande tre, fyra meter från rätt trafikerad väg låg ett knyte. Sakta hävde det sig upp och ner. Fick sticka ut kameran genom passagerarfönstret och nästan ställa mig upp i kupén för att finna bildvinkeln. Motivet visade sig vara en snällt snusande hare, sov med öppet öga.








Öronen tillbakastrukna vreds huvudet sakta mot mitt håll. Sen gäspade djuret helt ogenerat.

Kanske det beror på alla sonens safaribilder jag tidigare under dagen tagit del av. Men påminner inte haren med sin breda panna och kraftiga näsa en smula om en vilande lejonhanne? Tycker jag i alla fall. Snett motljus smickrar inte djuret. Har fått lätta upp skuggor i bildredigeringen.

Helt obeskuret fotografi.

fredag 21 april 2017

Tranor






Nån gång har möjligheten att fotografera trandansen från gömsle slagit mig som god idé. Men inget jag hittills prövat på. Istället för tiotals aktörer i samma ruta får jag därför nöja mig med (oftast) en enda. Men dessa originella fåglar kan nog klara av den soloprestationen själva. Allt hänger på fotografen.

Ovan bild på flygande trana halv nio om morgonen. Observerad från en plattform - med skogsridån i fonden -  flyger fågeln snett emot, med morgonljuset som fin draghjälp. Den här passerade riktigt nära, har en sådan bild beredd för kommande inlägg.







Från gömsle och omgiven av hundratals tranor misstänker jag att flygbilder på individer är rätt ogörliga. Så jag gör därför just dessa. I brist på annat. Vid detta tillfälle stod jag på marken och motivet hade inga alls betänkligheter att korsa min rutt. För min smak lite för starkt solljus nu närmare mitt på dagen. Man tager vad som erbjuds.

tisdag 18 april 2017

Tack för ingenting, Siba



Nu har jag något fått smakat av Orwells dystopi. I huvudrollen en organisation som inte tar ansvar, gömmer sig bakom sjok av vilseledande info jag tvingas ta del av. Går inte att nå. Finns människor på plats eller bara robotar?

Saken är den att min nya TV gått sönder, garanti finns kvar någon månad till. Ursprunglig butik finns inte kvar, kundtjänst har programmerats att inte omhänderta reklamationsärenden. Närmaste butik av tydligen enda tre kvarvarande i f d affärskedjan är i annan stad och har - såklart - inget telefonnummer.

Efter ha fått bevisa att jag är människa fick jag nådig tillåtelse skicka epost till den butiken. Så hela garantiärendets utgång beror på om någon läser meddelandet och - hur troligt är det? -gitter besvara det. Innan garantin går ut. Tydligt är att jag måste på vinst och förlust packa in storTV:n i bilen, köra till Malmö och hoppas den butiken finns kvar.

Oh, heliga enfald. Jag som trodde på att handla kapitalvaror i butik är säkrare än via nätet. Nu vet jag bättre. Skäms Siba och Netonnet!








Stackars grågåsen har inget med detta att göra, så klart. Bara en bild jag tog igår i iskallt Skåneland.

söndag 16 april 2017

Tillbaka från Östergötland



På tal om Tåkern, sjön i mitt hjärta.
Här kommer en bild på koltrasten som nog räknat ut sig själv som motiv.
Motljus, med virrvarr av grenar och - med som just antyddes -  svärtad befjädring. Nä, inte ta nån bild på mig nu!
Fotografen ville annorlunda. Det mesta går att fotografera om man är beredd att jobba med filerna.









Kanske inte mest lyckade resultatet. Men det får duga.

lördag 15 april 2017

Vitkindade, överallt vitkindade...



... i ett gigantiskt uppflog på ängarna häromdagen.
Med på bild bara en del av totalen. Jag ville få med kyrkan i bakgrunden och fick anpassa kameravinkeln efter det.







Har för mig att dessa fåglar är fredade. Knappast på skåningarnas begäran...
Situationen blir ungefär lika komisk som vid sjön Tåkern där ett gammalt anslag uppmanar skådare att inte störa (grå-)gässen i onödan (!). Uppenbart höll man på den tiden styvt på förbudet med tanke på hur det idag ser ut där ( och här ).

fredag 14 april 2017

Japp, det är denna tid nu...



...eller rättare sagt från förra veckan.
Åkergrodorna leker och kväker för fulla muggar i dammarna omkring.








Ser rätt coola ut, tycker jag.









Därtill lättfotograferade. Alltid ett plus på min lista. Attityd i kubik hade de redan. Blå färgfläckar signalerar parningslust.

torsdag 13 april 2017

På väg mot rätt håll (?)







Så här i ruskvädret som råder kan man söka tröst ur tidigare värmeperioder. Som från sköna juli månad i bilden ovan. Haren trivdes bra, där i gräsets lyster. Gjorde säkert fotografen också. Trots att han fått lägga sig på mage.







En kanske annorlunda badbild? Jakmor svalkar sig i hettan som rådde.







Råbocken poserade fint bland ängsblommorna. Undrar om den uppskattar omgivningens skönhet? Eller han kanske bara intresserade sig för skönheter bland råvilt? Bilden från augusti så det ligger i tiden...







Mer i tiden närliggande för snart sjuder det av ungar lite överallt. Detta var innan rovdjursattacker decimerat styrkan till bara en eller två.







I år hoppas jag äntligen få fota bra bild på göken. Den syns till på ungefär samma plats år efter år, men, men. Helst vill jag få en flygbild där både fågel och fotograf är med på noterna. Och på rätt avstånd, från rätt håll. I rätt ljus. Kanske jag får vänta några år till...

Bilderna, från 2015 års arkiv, har aldrig varit publicerade.

tisdag 11 april 2017

Skogen, viltet




Skogen var fortfarande mörk och tung. Så här sista dagarna i mars ville vintern inte riktigt ännu släppa taget.
Sena timmen hjälpte såklart till.
De två unga doven stod en bit bort, förhöll sig avvaktande. För dem är skogsridån livlinan, har inget alls med mörker eller tungsinne att göra.






Samma kväll. Ett helt gäng reste nervöst på sig efter i godan ro ha legat på marken.
Vita pälsen gör att de upptäcks på lååångt håll. Men inte heller det bryr sig doven om, de tänker nog inte så.
Med skogen som skydd nöjde de sig med att flytta 100 meter bort. Fortfarande upptäckbara. Men i deras värld säkra.

söndag 9 april 2017

Om ett & annat




Jag vill inte blanda in för mycket av politik i denna blogg. Men noterar med tillfredsställelse att gripandet av troliga förövare gick snabbt, mycket snabbt t o m. Hoppas nu rätt personer sitter där de ska. I finkan. Gärna för resten av livet.

Nå, en fiskmås livade ytterligare upp vardagen. Som enda artist på den scen jag valt för dagen. Fågeln surrade runt, runt. Kanske den hann med att njuta av sin egen spegelbild? Hedras i alla fall med fotografi på denna plats.