måndag 22 juli 2019

Brev från sommarkollot




Jo, tack. Här är som vanligt. Vi små har blivit ungdomar, med tuff uppsyn kikar vi fram mellan grässtrån.





Vuxna bråkar som vanligt,





eller letar de efter något att äta. Det kan göras fynd i meterhög vegetation vet denna stork att berätta. Vänta bara!





Stolt flyger gjusen med lätta vingslag, spanar efter fisk till sig och de sina. Denna gång utan lycka men runt denna sjö svälter knappast rovfåglar!

torsdag 18 juli 2019

Glada bortsjasad, ser sig skrämt över skuldran




Ja, ungefär så hände det.





Duvhök i kraftigt motljus något reducerat.







Andra små kritter från senaste tid.

Man kan lugnt säga att aktiviteten vid mina vattenhål går på sparlåga. Det kommer snart bättre tider...

fredag 12 juli 2019

Rack i raps!








Under ett par veckor bekantade sig ett mindre gäng kronhjort med bondens goda raps. Detta skedde  på en vret i skogen. Som alla korsordslösande känner till står för skogsåker. Upp till fem individer kunde jag urskilja.






Än så länge har de praktfulla hornen inte fejats. När det sker står en sky av blodsuktande insekter runt djuren. Det måste vara en frustrerande, om än kort period. Men än är det tid för ögonkontakt.





Som i bilden ovan. Radarn har låst på mig. Djuret tar det mycket lugnt - vi skiljs av 100 meter raps. När jag är klar med fotograferingen blir en hjort ändå nervös av mina rörelser och hela gänget sätter av, in i skogen. Inte så jag vill ha det, men nån gång måste det hända.

tisdag 9 juli 2019

Ungar, ungar



En sak att glädjas över vid denna tidpunkt på året är alla ungar som kommer ut.
Dessa små, liftande på mamma skäggdoppings rygg är ute i oroligt vatten. Kraftig vind rådde, som framgår. Nu är ekipaget på väg ut i än värre vågor. Ungarna skulle tydligen härdas. Inte nog med det. De fick klara sig själva och syntes rida högt på vågkammarna. Inte läge för kallsupar!





Dammens punkare, tillika dess busar. Endast en mor...






Så annorlunda för svanens familjemedlemmar. Men med så kraftfull eskort kan ungen lugnt slappna av.

tisdag 2 juli 2019

Tur ska man ha...





Enkelbeckasinen satt lugnt kvar, jag fick lov göra en halvcirkel runt den och fick bilder även utan grenverk omkring. Men tyckte att det ramade in fågeln, skapade djup i bilden.


Sen gäller det fågelsjöarnas okrönta skugga. Kanske jag lyckas landa ett fototillfälle var tredje år. Eller något i den stilen.





Men så plötsligt händer det. Helt oväntat, rakt upp ur vassen. Hyfsat nära, tyvärr med kurs bort. Men
rördrommen kostade på sig ett getöga bakåt och jag fick bilden.

söndag 30 juni 2019

Från minnet



För några veckor sen hände något spännande, däruppe i tornet.
En gök förföljde en annan. Kurs rakt mot. När den närmaste väjde för min person, steg den häftigt under ett märkligt, smackande strupljud. Ja, jag minns det som igår.

En annan sak som hände mig förra året i samma torn: Plötsligt landade en just flygg gökunge - möjligen juvenil - bara halvmetern från armbågen. Som jag spanat åt annat håll vågade jag först inte vrida på huvudet för att närmare ta en till på vad jag anade i ögonvrån. Till slut måste jag och fågeln flög genast bort.


Tänkte på de händelserna när jag framkallade bilderna nedan.








De är lustiga avvikare, gökarna. Men absolut inte rädda och en rätt långsam flykt noteras därtill av tacksam fotograf.

onsdag 26 juni 2019

Hemma





Jag hör till den delen av människor som gärna gräver där de står. Försöker finna mina "fynd" i närmiljö. När jag åkt ner till samma sjö för hundrade gången längtar jag redan till nästa.




Här en ytterligare fisktärna-med-fisk-i-mun-bild. Helt vanlig men titta noga bakom tärnans huvud. Märklig optisk effekt och helt osökt, så klart.





En till på samma tema som går att variera i oändlighet. Men de är skickliga fiskare, tärnorna.






Där tärnor uppträder finns oftast skrattmåsar. Avslutar inlägget med två bilder helt utan mysighetsfaktor. Bilden ovan uppvisar ingen familjär gemenskap. Utan en vuxen som försökte dränka en (föräldrarlös?) måsunge.





Gär det inte att dränka ungen kan man alltid hacka med näbben. Ungens skräckslagna blick ristar djupa ärr i min själ. Ibland blir naturens verklighet bara - för verklig.

söndag 23 juni 2019

19 minuter






Några resultat efter en mer än 19 minuter lång, sammanhängande skjutning. Befinner mig på skogsvägen med geten till höger, bocken på andra sidan. Inte så konstigt scenario från ett välgjort gömsle, kanske. Men här är jag helt utan. Min enda hjälp (?) är en camojacka. Plus att den lilla vind som var fläktade från djuren mot mig.






Alldeles för mycket brännvidd påskruvad, men vad gör man?
Bocken tittade åt alla håll, även mot mig utan att synbart reagera. Som den djurvän jag är önskar jag gärna mig magiska egenskaper i umgänge med skogens vilt, men vet så klart att villkor är desamma för alla. Så ett lyckligt sammanträffande att två av de mer skygga bland skogens större däggdjur lät sig fotograferas under så lång tid.
Hade jag varit starkare hade en ytterligare kamera med 300 mm brännvidd varit att föredra.

måndag 17 juni 2019

Avslöjande




Istället för en sotsvart fågel.
Tur med solljus och upplättning av skuggpartierna i bildredigeringen skapar nästan en ny art. Men det är samma gamla svarttärna.






Så här de annars oftast ut, i alla fall i mina bildmappar. En kväll såg jag 9 individer på samma gång. En kollega berättade att han hade räknat in 15. Kanske ett bra år för för dessa fåglar, 2019?

måndag 10 juni 2019

Mot slutet





Tyckte att en lätt softad miljö kring den här unga damen kunde vara passande. Förvisso var det kväll och ljuset silades ändå genom trädkronorna runt omkring.
Hade just skjutit på en grupp kronhjortar som vadade runt i raps på skogsåkern när den här figuren upptäcktes, stilla stående mitt på vägen. Cool som gurkan lät hon fotografen ta en lång serie bilder innan hon klev ur scenen mot höger. Min bil skymtas till vänster. En underbar skogspromenad gick mot sitt slut.