onsdag 7 december 2016

Igår...




Solnedgång, klart väder och en massa skarvar flög bort över vattnet.
Nån gång kanske det kan räcka långt?




måndag 5 december 2016

Gulärla !





Här kommer en favorit från ängarna. Inte för att den i sig själv är så himla märkvärdig - dock långt bort från gråbrunt färgschema så många fåglar uppvisar - och det vackert gula och blå kan väl få göra sig gällande svensk högsommar?







Nä, största skälet för min uppskattning av gulärlan är dess oblyghet inför fotograferingen. I bästa fall sitter den kvar under hela tagningen. Även när vinden friskar i.








En utmaning att försöka fotografera på annorlunda sätt; när den nu själv modellar så bra vill den nog att fotografen anstränger sig något. Få till en kontext som är mer än själva fågelns. Jag vet inte hur jag lyckats här.







Annat blir standardporträttet. Fågel - på stolpe - i strålande solljus. Som i denna sista som väl mer tjänar som som beskrivning av själva motivet. Kan ju ändå ha sina förtjänster.

fredag 2 december 2016

Grym statistik




Enligt Nationella Viltolycksrådet ökade årets trafikolyckor med djur inblandade till 5800 fataliteter. Med min snabba huvudräkning upp c:a 8 procent sedan förra mätperioden. Detta bara i Skåne, förstås.

Gäller till polis rapporterade olyckor. Så skäl finns för stort mörkertal utöver denna redan ohyggliga summa. Ruggigt. Värst drabbade är rådjur, följda av vildsvin och dovvilt. Skillnader i antal representerar förmodligen - min gissning -  ungefärliga förhållandet i antal individer inom grupperna. Jag tror inte rådjur är så mycket dummare än sina kolleger i skogen. Eller att de syns sämre för personen bakom ratten.

Bilden ovan representerar vilt på en väg som nog inte skördar många trafikoffer. Har dock hänt, vet jag.





Dovet på undre bilden lever betydligt farligare. Vägen den står vid löper nämligen rakt igenom ett större viltreservat. Har sett många, många förare totalt ignorera farorna som lurar i vägkant. Jag fruktar för att själv en gång hamna i sån knipa. Då försöker jag ändå köra med sinnena på helspänn. Uscchh! Skulle nog inte sova ordentligt på ett bra tag, misstänker jag.

Ta det lugnt därute!

torsdag 1 december 2016

Om livets nödtorft










Blåmesarna är roliga. Trodde att jag kommit ganska nära i den undre av bilderna bara för att finna en maximalt närgången individ i översta. Till synes totalt orädd surrade den omkring mig och jag fotograferade - helt öppet och synligt - på kanske dryga 3 meter. Ingen matare. Detta är från äkta skånsk "vildmark" vid kanalen nere vid sjön. Någon som vet vad det är för rött bär som kalasas på? Jag tror den hämtades från busken fågeln sitter i.

Dagen hade det mesta vi människor kräver : Gott ljus och några närgångna fåglar...

onsdag 30 november 2016

En som mår gott



Fortsätter med tema sol.







Bilden togs inte ens under samma dag! Som förra inläggets, menar jag. Hmmm, kanske man kan få bli skäggdopping i nästa liv? Ser ju skönt ut att plaska runt i sjön.

måndag 28 november 2016

Vanligt & ovanligt



Novembereftermiddag. Helt vanlig eftermiddag och därute, vid pirens spets en grupp fåglar som snackar med varandra.








Inte helt vanlig bild, dock. Ser ni det där varmt orangefärgade i bakgrunden? Det kallas sol och lyste blekt upp över nejden. Annars ser vi en vanlig fågelkonferens en vanlig eftermiddag i mina hemtrakter.

lördag 26 november 2016

Lyckas nästan undgå upptäckt






Snacka om att gömma sig. T. o m  de annars så lättupptäckta vitdoven lyckas nästan med konststycket att  trolla bort sig från fotografens spejande blick. Naturen hade så när vunnit ronden. Det var sen kväll och ljuset nästan noll. 

torsdag 24 november 2016

De finaste bland djur ?


Fågelmigration i all ära. Personligen utgör kronviltsbrunsten höstens absoluta begivenhet. Det har något att göra med de tidiga morgnarna, de sena kvällarna. Rörelser i skugga, rörelse i nästan totalt mörker. Och där sitter man som oftast i sitt gömsle och bara väntar, väntar. Och så vackra de är, kronvilten. Smidigheten i kropp överträffar det mesta man sett och ja, jag har ändå varit på uppvisningar med några av världens finaste arabhästar. Ungdjuren på bild t ex, de vet redan hur posera för skapa imaginär cirkelrörelse. Är de inte fantastiska?







Grace i vila tror jag framgår av bildens högra djur och se sen hur bakbenen jobbar medan frambenen verkar planterade i marken på det vänstra! Kroppen komprimeras och förlängs i en rörelse som upplevs totalt flytande. Vissa av bestarna - inte de på bild - kan väga nära 300 kg och ändå visuellt ge upplevelse av att flyta ovanpå ängsmarken. Så fungerar det naturligtvis inte rent praktiskt; marken bokstavligen skakar under tyngden av framrusande hjort. Synd att Skaparen inte tänkte ett varv till och lät djuren brunsta fler gånger om året...

tisdag 22 november 2016

Våt och nedslagen





Citerar ur senaste numret av LUM ( Lunds Universitet Magasin ) :
" När jag var doktorand var det nästan tabu att prata om individer och personlighet i samma mening som fåglar. Så är det inte alls längre, de kan faktiskt göra en del av det som vi människor kan, fast på enklare sätt". Sagt av professor Anders Brodin om - talgoxen.

Roligt att den akademiska sfären till slut backar upp det som många som sysslat med djur sedan länge vetat om. En fördel blir - att nu med stöd av vetenskapen - kan bearbetas det stora kollektivet människor som fortfarande tror att djurs beteende till största delen är instinktivt, nästan programstyrt. När det istället ju är högst individuella skapelser vi pratar om. Även när det kommer till fåglar och deras lilla hjärna.

Nog om detta för nu. Här kommer istället en ormvråk sakta vandrande på ett nyplöjt stycke, rakt mot mig. Jag kunde inte klura ut vad som höll kvar fågeln. Hade den gömt undan något byte och kan inte hitta stället? För sanningen är att fågeln pickade i blasten, plockade upp något lite här och där, tuggade sen på detta något. Alla kan väl se hur bedrövad den ser ut?







Nu har den kommit tio meter närmre. Fortfarande samma beteende, pickar och äter av blastslamsorna. Märkligt! Ormvråk som blivit vegetarian?






Den såg mig och gillade inte alls min person. Så strax tillbaka 15 meter. Här började den klagande pipa. Det var blött, det var grått och den här vråken verkade inte uppleva någon av sina bättre dagar. Längtade kanske till riktig vinter? Eller rent av till våren?

söndag 20 november 2016

Färgklickar




I dystert vintergrått förmår en del individer lysa upp omgivningen för de korta stunder i ens liv de närvarar. Mesar, siskor,  här steglits. Vi har sparat några tistlar utanför stallet för deras skull. Men nedanstående bilder är från nere vid sjön.







Det går så fort, så fort. Ena mikrosekunden sitter de stilla, nästa är de redan luftburna. Oftast ett omöjligt uppdrag för kameran att hinna omfokusera. Nån gång ska man man ha turen med sig och i detta ögonblick var kameran på gott humör.







Ser ut som rena konstnärspaletten, tycker jag. Blått saknas, kanske en annan gång med sjö i fond? Men där finns inte habitatet. Hmmm, De duger gott som de är, färgklickarna.