Sommaren är här - till sist !

Svartvit flugsnappare poserade elegant där den flög fram och tillbaka på inhägnaden.

Tydligen inte så himla hungrig; den här gången slapp flugan undan...

Vacker fågel i inte lika vacker dammmiljö. Vi människor hade säkert dött av en kallsup i den här soppan.

 

Till sist några svarttärnor som kanske eller kanske inte häckar i sjön. I alla fall har de varit osynliga för mig, sedan flera veckor. Trevliga och god omväxling till alla skriande skrattmåsar. De häckar i sjön, minsann. Det går inte att ta miste på.

Minnesvärda stunder senaste veckorna

Inget särskilt, bara trevliga möten i naturen. När naturen är som vackrast. Unge av svartvit flugsnappare med förälder fotograferades på parkeringsräcke en meter från min bil. Det sista som skedde under den dagen. Som ungar/juveniler ofta är visades inga tecken på rädsla för människan. 

Trots superstarkt lysande huvud får gulsparven något kamoskydd av omgivningen.

Den här var speciell. Ekorren tokrusade rakt mot. Stannade upp, tvärvände när hunden i sällskapet till sist upptäckte det lilla djuret. En sekund senare i säkerhet högt uppe i trädet.

Härlig, sen kvällsbelysning lyser upp fågeln. Kändes tvunget att fotografera den, avståndet till trots.

Också kvällsljus. Boet på en skorsten så smalt att storkarna måste stå upp. Till fotografens glädje.

 

Första skörden bärgas på ängarna. Splittrat solljus och väl separerad för- och bakgrund skapar bilddjupet som hoppats på. Här behöver ingen rovfågel lämna området hungrig...

Ljus i skuggor

Oftast - läs alltid - exponerar jag manuellt när det kommer till fåglar. Tycker att det känns som det säkraste sättet att hämta hem hyfsat korrekt belysta bilder. Med den bonusen att emellanåt skapas intressanta effekter.  Ovan framgår väl att jag värnar om högdagrarna.

Vit duva mitt i byn utgör inga problem och ringduveparet vilade sig i djup, djup skugga vid Lunds reningsverk. 

Åtminstone med min utrustning vore det annars så lätt, så lätt att krascha vitheten mot annars mörka bakgrunder. 

 

Med taltrasten exponerade jag så snålt att detaljer i skuggorna försvann och högdagern i bäret gör bilden. Tycker jag. Andra får tycka annat. Gärna i dessa spalter.

Röriga bakgrunder tonas ner. Inte för att storken på bild egentligen behöver stöd för att hävda sig på bild. Den som tittar noggrant ser att det regnar. Vätan gör ju att högdagrar betonas än mer.