Livet på ängarna (47)

Vad har röda ben och är vadare ? Inget särskilt svårt påskquiz, eller hur ?

Rödbenor, överallt rödbenor. Knappt hinner de första anlända innan områden fullständigt översköljs av dem. 

 Och lika knappt hinner de anlända innan det är dags för, ja, ni förstår. Med tanke på allmänt kortare vintrar kunde de kanske istället ta sig tid för att vila upp lite innan det är dags för balansövningar likt den på bilden. Men de vet såklart bäst själva.

Fåglar om våren

 

Gamla bekanta, tillbaka efter vintern. Så härliga att se.

Ärlor små,  men lika viktiga som alla andra. Vårens definitiva budbärare.

Metallglänsande tofsvipa, första fisktärnan och känns som att det bara var för någon månad sen senast jag fotograferade steglitser. Tiden är relativ, bestämde En-sten. Alla vi som åldras kan bara instämma.

Lite av varje

Diverse från senaste veckan. Nä, ingen fara. Storkboet byggt över övergivet hus. Smarta fåglar, de där jättarna.

I mina hemtrakter har hela vintern snackats blåvingad årta. Men här i översvämningen simmade en  normal, inhemsk.

Kungsfåglar ser vi skåningar snart inte mycket av längre. Förvisso, inte visat sig påtagligt mycket innan heller.

En salskrake flyger lätt iväg, utan synbar anledning...

...medan de långt mindre skygga vadarna ställer upp för att bli fotograferade.

Samma stork, samma skorsten. Men nu i bättre väder avslöjas en ytterligare hyresgäst; kajan tittar fram från sin soluppvärmda lyxlägenhet. Smarta, de där kråkfåglarna.

Men allt är inte bara solsken. Senaste veckan har det mestadels sett ut så här. Regn, rusk, blåst. Visst är det underbart att vara ute i naturen !
 

En förmiddag vid havet...

... och motiven skiljer sig inte så mycket från inlandet. Gök och rödbena är knappast nyheter på denna blogg. Även om fåglarna satte sig fint.

Men miljöombytet i sig är ju trevligt. Lika trevligt som ljuset på sävsparven ovan. Det skiljer hav från insjö. När ljuset är på gott humör, vill säga.

 

Men ovanstående tre avslutande bilder kunde lika gärna vara tagna på hemmaplan. Men jag kommer tillbaka, var så säkra.

Just nu : Livet på ängarna

Vid denna tid erbjuds som vanligt många fina motiv där ute på ängarna. Fåglar rastar, stannar ett par dar eller väljer att häcka på platsen. En av karaktärsfåglarna denna vår är krickan, den minsta anden.

Storken kommer tillbaka, kanske från Polen.

Ett väldigt pipande och tutande där ute nu. En del verkar gärna slippa ta del av det...

Första brushanen för egen del. Satt helt ensam, tyvärr. Spårlöst borta sen dess.

Lika välkomna som punktliga kommer storspovarna hit. Löste ett korsord där det påstods att denna fågel är världens största vadare. Lät överraskande, tyckte jag. Uppgift kontrollerad och befunnen sann.

Mindre vanliga är skedänder. Lycka då att inte mindre än sex hanar och en hona simmade runt för några dagar. Slutaren fick jobba, vill jag lova.

 

Med sina vackra ben i ännu inte uppvuxen omgivning ståtar här rödbenan på bild. Om ens egna kunde vara lika välfärgade...

Blomprakt

Under innevarande årstid fotograferas blommor. Ofta i egna trädgården. Tänkte att den trenden - minus egna trädgården av förståeliga skäl - kan väl jag också hoppa på. Överst hämplingen, under den följer steglits. Maskrosorna känner t o m jag igen. Slåss mot dem varje gång gräsklipparen startas.

Nä, den här skulle jag verkligen inte önska i min trädgård. Det är säkert ömsesidigt. Men visst utgör skånskt kronvilt i likaså skånsk raps ett charmigt motiv?

Här en som i sig själv är en färgklick. Åtminstone med de benen. Blommorna är fina men kompetens för artbestämning hittas ingen härifrån...

Huller om buller

Några av favoriterna på ängarna just nu.

Kanske inte direkt favoriter, ej heller från ängarna...

Men dessa är. Bofinken togs förstås strax intill. Är väl bäst att meddela. Storken är fortsatt glupsk på grodor. Många, många stryker med under en "arbetsdag".