måndag 30 juni 2014

Sagt under Almedalsveckan?




"-De ser så patetiska ut, de där politikermänniskorna där borta. Ingen enda gubbe med utstrålning och pondus. Vi starar har aldrig haft sådana problem. Vi är liksom naturligt ämnade för jobbet att leda!"







"- Se bara på mig! Jag har pondusen och kan bara genom att titta på journalisterna hindra dem ställa de där näsvisa frågorna andra darrar inför. Och då är jag bara tonårig ännu. Om jag funnits på valsedeln hade säkert alla röstat på mig! Inte sant?"

söndag 29 juni 2014

Berättelser!



Jag vet. Bilden som följer är inte direkt fantastisk. Men sällan siktad fågel är sällan siktad fågel. Och när det gäller rördrom är bilder inte vanliga. Vill ni se bättre bilder och samtidigt läsa om vad som kan krävas för att få en, läser ni lämpligen här! Här följer nu en annan berättelse från förrgår.






Samtalar med en fågelskådare. När det gäller fåglar finns alltid mycket att ventilera. Mitt i en mening lyfter han plötsligt upp kikaren, utbrister : -Stor fågel på ingång, ingen havsörn men ... en häger! Snart nog har jag fått fågeln klart återgiven i sökaren och som jag ju sett den för inte så länge sedan, känner jag igen färgschemat.
Rördrom!
Det är fortfarande alldeles för långt avstånd för vettiga bilder, så istället intresserar mig vad skådaren har att säga. När dromen försvunnit ner i vassruggen, tar han ner kikaren, utbrister : -Det var som .... ! Inte sett rördrom på trettio år. Och då var det just i denna sjö! Otroligt!
Vi samtalar lite över detta. Så händer det märkliga. Fågeln vänder tillbaka, på närmre kurs dessutom. Jag fick min bild ovan. Och fick se hakan rusa ner en våning till på min vän skådaren...

lördag 28 juni 2014

Kulturell uggla... (1)




...eller vad ska man då kalla den för? Denna härdiga kattuggla som står ut med folksamlingar, biltrafik, dånande teaterföreställningar mm. Allt inom nära blickfång. Ja, den pallar t o m för envetna fotografer som absolut måste föreviga djuret.







Intill stupränna och åskledare (sic!) känner sig fågeln uppenbart bekväm med dagvilan där den bekvämt tar stöd mot den fina Klosterkyrkan, mitt i stan. På kyrkogården syns ständiga följen av duva, kajor, olika småfåglar som alla kan räkna sig till bytesdjur. Smart val av boplats kanske ändå? Nu hör i alla fall ugglan ett tickande ljud från något därnere. Fastän den sover, öppnas ena ögat, omgivningen kontrolleras. Jaså, bara en sån där gubbe. Fasligt vad en sån måste arbeta hårt med tunga fotogrejor. Åter till den härliga sömnen, tack! Bilden togs sent igår kväll. Tyvärr med högt ISO eftersom det börjat regna och vidhängande mörker snabbt föll på.

fredag 27 juni 2014

Vanligare syn?




Trana i midsommarblomsterhav. Kan det vara något för bloggen?






Arten håller på att etablera sig hos mig. Som på många andra håll i landet. Eller är det bara perceptionen min som kalibrerats om senare tid?
Nu ska jag snart iväg för att fotografera en synnerligen kulturell uggla. Upptäckte den igår. Hittar jag den får den såklart plats bland spalterna.

torsdag 26 juni 2014

Gräsandshona - en stilstudie





Sökte mig ner till svalkan vid vattnet. På vägen dit ett par hinder att först passera. Som att huka sig under lågt hängande grenar och klättra över stenbumlingarna. M a o svårt att göra sin entré obemärkt. Såklart andhonan hörde och så fort hon insåg att nä - ingen kronhjort, bara en människa - tog hon genast till sjappen, ut mot öppet vatten.







Väl luftburen gick den förflyttningen snabbt, tre bilder hann jag få av vilka dessa båda blev bäst. Inte alls illa, inte minst mot bakgrunden att kamerainställningarna fortfarande var anpassade för sittande fågel. Knappt beskurna foton, dessa.

onsdag 25 juni 2014

Färglöst




Den här kom ut konstigt. Alla färger i bilden är som jag upplevde dem. Men fågelns? Det är sen kväll i varm solnedgång och medljus. Fågeln sitter på nyplanterad gran och högre träd skuggar från vägens andra sida. Så möjligen faller skuggan rakt över fågeln men inte annars. Jag vågar mig knappt inte på att gissa vad slags fågel vi tittar på. Unge av flugsnappare?

tisdag 24 juni 2014

Jag som trodde den var modig.Men finns synen kvar?






Allt är inte harmoni. Inte i naturen heller. Jag tycker synd om fågeln, hoppas den kommer över detta lömska anfall av fästingar. Högra ögat lär bli totalt obrukbart för kortare eller längre tid. Har aldrig hört någon tillfredsställande förklaring vad dessa parasiter ämnats till. Förmodligen är fästingar viktiga bara för fästingarna själva. Och hur mycket blod finns i en liten bofinkskropp?

måndag 23 juni 2014

VM-spelare?




Den var så stor och tydlig att jag nästan missade den. Inte nog med att spoven lät mig komma nära. Stående på ett ben lät den sjunga ut sin trivselskapande sång. Jag inbillar mig inte för ett ögonblick att konserten uppfördes för min skull. Det visade sig istället vara gott om artfränder i närheten som svarade på skönsången.







Det sägs att honan har längst näbb så kanske det är den vi tittar på?






Fågeln vet att ta i, ända från fotabjället och upp. Erinrar mig om spelare i pågående fotbollsVM. Numera tar de inte sällan i så det knakar under nationalhymnen och skyr inte ens de mest närgångna mikrofoner. Annat var det för något tiotals år sedan då sällan rördes på munnen. Men konkurrera med storspovens underbara sång kan de trots allt inte.

söndag 22 juni 2014

De är så charmiga, så




Gladorna fortsätter sin comeback framför min kamera. Ett tag hade jag fyra olika individer kretsande runt mitt särskilt utvalda ställe. Nere vid vattnet, med blåst lagom nog för att hålla bort alla stickande insekter. Hade man kunnat stå ute i det våta hade det varit bonus. Men här blir det bråddjupt direkt.






Underbart väder rådde och detsamma gäller för ljuset. Starkt, men med hjälp av vattenytan lyses undersidan upp på fågeln, kontraster mjukas upp.. Inga problem sätta exponeringen i just denna bild.






Helt annorlunda i detta foto, taget i snett motljus som det blev. Med lite joxande blev det bild ändå. Gladan är den ultimata allätaren. Tar egna byten på land som till sjöss där den är framgångsrik fiskare, efter vad jag själv sett. Samt alla sorters kadaver. Med så mycket levande byte att tillgå, taget tillsammans med vägtäta Skåneland med alla sina överkörningar av djur, bör väl denna fågel gå en ljus framtid till mötes. Olikt flesta andra stora rovfåglar, verkar den dessutom ha lättare att acceptera människor; medan skyddsavståndet för havsörnen kanske är uppemot 250 meter som jag skrev i tidigare inlägget om denna art, kan i fallet glada 240  meter kortare sträcka duga. Mumma för fotografer.

fredag 20 juni 2014

Öhhhäämmm,





...jag och mina befjädrade vänner önskar gott midsommarfirande och ta gärna för er vid matbordet med en liten trudelutt, ni oxå!

torsdag 19 juni 2014

Gömmer sig i gräs. Eller inte.




Felet är att växtligheten är för låg. Eller är det hararna som blivit för stora? Djuren på bilderna verkar i alla fall tro att de har insynsskyddet intakt...






Det vimlar av harar detta år. De rovdjur med dessa på menyn, måste med tanke på det uppvisade usla kamouflaget leva ett gott liv just nu. Aldrig särskilt försiktiga innan heller har jag aldrig förstått uttrycket att ta till harvärjan. De är tuffingar som kanske just nu i många fall betalar det högsta priset. 

onsdag 18 juni 2014

Närbild






Motivmässigt ingen idealbild, Men bildtekniskt är jag belåten. Med dessa kvicka och skygga fåglar brukar det annars förhålla sig tvärtom. I min skog.
Trädkryparen på bild var - annorlunda. Upptäckte den först på en stam fem meter bort. Wow, här kan ju göras bild! Hunnen så¨långt i tankarna flyttade fågeln på sig. Till en stam än närmre. Hann inte få någon enda bild därifrån heller. Nu flög fågeln förbi mig på armlängds avstånd. Ja, kanske jag kunnat fånga den med händerna. Satte sig på stammen vi ser ovan. Äntligen fick den ro att sitta kvar några sekunder och jag fick mina bilder. Men först efter ha måst backa något steg för att få fågeln inom minsta fokuseringsavstånd.

tisdag 17 juni 2014

Beslöjad



Fotografera genom vindpåverkat gräs är bland de svårare kameraövningarna, tycker jag. Autofokus hoppar än hit, än dit. Trots att jag ställt fokuseringen på högsta tröghet. Därtill kan fokus behöva manuellt grovomriktas på motivet för var gång. Så ingen kulspruteteknik använd för dessa bilder.






Den eleganta rödbenan njöt av att vara modell. Poserade villigt och verkade ha överseende med mina fokuseringsbekymmer.





Strånas vandringar över bildytan skapar unika bilder varje exponering. Det är gott så. Och fågeln kan sägas lätt bli beslöjad och lite hemlighetsfull. Samtidigt fylldes luften av ett mysigt läte; de här fåglarna snackar verkligen med varandra.

måndag 16 juni 2014

Smygfotografi




Med sin fantastiska långsyn går det knappast att smyga på gråhäger. Här har jag i alla fall försökt avancera några meter från platsen den upptäcktes. Satt i ett träd på en gren över ån. Framåt, plus något i sidled så näbben kommer med, tänkte jag.  Och sen var det stopp.







Fågeln ögonblicket innan den lyfte. Nä, paparazzijobbet är nog inget för mig.
I mina ögon vilar något bokligt, förläst drag över dessa fåglar där de tålmodigt hukar framför (de korkade eleverna).  Utan tvekan en av de mest karaktärsfulla bland bevingade skapelser.

söndag 15 juni 2014

Profetiskt ?





Att blogga är att känna sig profetisk. Vad nu?! Ute på hal is?. Nä, inte alls. Saker jag skriver händer sedan i en oarrangerad, reell verklighet. Den vi lever i just nu. Vill ni ha bevis? OK, här kommer - två. För en tid sedan skrev jag att med så mycket kamerautrustning jag nu använder kommer förr eller senare något hemskt öde att drabba den. Och min plånbok. Så blev det ju och ny utrustning fick inköpas bara dagar efteråt. Om detta har redan berättats. För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om mina relationer till gladan. Och se. Redan samma dag satte sig en på stolpe nära mig, mycket fotograferingsbar. Efter att inte ha bjudits på liknande fototillfällen sedan förra sommaren, börjar man såklart fundera över ordets makt...






Undrar om det är samma glada jag i flera år lyckats avbilda där den satt på balvagnen? Ett litet stycke bort, men i anslutning till samma fält? Denna gång med i alla fall samma orädda beteende;  fullständigt kolugn betraktar den mig och sin omgivning. Kanske den just avslutat sin måltid och lojt reagerar på fotografens arbete. Kanske den helt enkelt inte ser mig som något hot så länge jag blir kvar i bilens plåthölje. För ett är säkert. Skulle jag så mycket som öppna bildörren på glänt är den redan borta. Jag fick min bildserie. Och fågeln satt kvar när jag körde bort. Bilderna är bara måttligt beskurna.

lördag 14 juni 2014

Nytt






Då och då lyckas jag identifiera för mig nya sorters fåglar. Det är väl lika ofrånkomligt som trevligt. Är man ute i naturen så ofta som jag händer det förr eller senare. Ovan svartmes...






... här följd av årta. Tillika hanen i praktdräkt vilket gör ID:t enklare...






... och ovan ses hane av svartsnäppa. Otroligt elegant i sin sommardräkt där den gick omkring och petade i maten.

fredag 13 juni 2014

Pensionär ?




Antalet pensionärer i Sverige blir fler och fler, utbasuneras det som bekant med jämna mellanrum i media. Inte så konstigt då att förr eller senare påträffas en eller annan ute i naturen.





Först upptäckte jag den från tornet. Långt bort. Havsörnen på stolpe, helt stilla. I viken under (ses ej på bild) simmade svanar, till synes oberörda av sällskapet. En gång lyfte den, cirklade runt samma lilla vik, tog ett bad, satte sig så åter. Efter nästan två timmars väntan på att kanske få en vettig bild, lämnade jag tornet, smög bort på vägen. Det närmaste jag kunde komma innan fågeln skymdes av skogsridån, är de kanske 250 meter som skiljer oss åt på bilden. Fick ett par dåliga bilder. Även med allt av brännvidd jag har att tillgå monterad på kameran, blev örnen bara en liten prick mitt i sökaren. Denna är den minst sämsta, fångad strax före lyftet. 250 meter. Där upphörde toleransbubblan. Vithövdad som den amerikanska varianten av havsörn, försvann den därpå åt höger. Och jo, vattnet var som blåfärgat i verkligheten.

torsdag 12 juni 2014

Lek på väg




På tal om hare. Bäst visa upp något oxå. De här två tumlade runt ordentligt på den lilla skogsvägen. En lade sig platt på rygg i - antar jag - underdånig avsikt. Är säker på att de spanat in mig långt innan fototillfället uppstod, men de verkade inte bry sig stort. Upptagna av egna spelet som de var.






En underbar morgontur, men utan hjortar. Skogsarbete pågick. Nu har det arbetats - läs kalhuggits, stängslats in - under snart ett helt års tid. Vad vill ägaren till denna lilla, men utsökt vackra, blandskog i förlängningen uträtta?

onsdag 11 juni 2014

Dålig jägare ?





Jag och gladorna har för en tid gått skilda vägar. Jag vet när vi bäst kan ändra på det, men dit är en god bit ännu. Den här gled sakta fram över strandängen, tyst och utan "eskort" i form av uppflygande fåglar. Det sägs om gladan i mina hemtrakter att födelseantalet senare tid något stagnerat. Kan så vara, helt klart ser jag dem mer sällan än för bara några år sedan.






Delförstorad framgår kanske dess speciella färgschema och detaljer bättre. Kanske den spanar efter hare; efter gårdagens lilla skogstur vet jag att i så fall gör den ett dåligt jobb. Tror inte jag sett så många harar på så olika ställen tidigare. Faktum är att jag under den morgonpromenaden inte såg något annat däggdjur ö h t.

tisdag 10 juni 2014

Föräldrarskapets plågor (1)





Åter till den hungrige ungen av stare. Medan den inväntade nästa matleverans började det regna rejält. Som om jobbet för föräldrarna att hitta mat inte redan var svårt nog. Antar att störtskuren slår ner insekter till marken och/eller de söker betäckning från regnandet på ställen dit fåglar har svårare att komma åt. På bilden ovan ser vi i alla fall en tomhänt fågel komma tillbaka till sin avkomma. Jag har inga svårigheter att läsa in - ska vi kalla det frustration? - i kroppspråket. Som illustration till föräldrarskapets alla besvärligheter fungerar detta fotografi utmärkt, menar jag. Någon annan med tankar kring detta?






Komma tomnäbbad tillbaka!? Här visar den lille vad den tyckte om det! Kanske den burrar upp sig i ovädret. Annars skulle man ju kunna tycka att den nog kunde hoppa över ett mål eller två... Snart avtog regnet och jag är säker på att mat i överflöd snart konsumerats. Allt väl igen, m a o.

måndag 9 juni 2014

Tuffing?





Dagen mörknade. Mörker och regn. Så här i sommartider blev det att kamerainställningsmässigt köra vinterregistret. Full öppning, ISO 1600. Inte klokt egentligen.
Hade blott en springa mellan träd och pumphus att fotografera mellan för de simmande fåglar som inte var dagens egentliga ämne. Först vänder viggen ut ur gluggen. Snällt nog kom den efter bara en liten stund tillbaka. Undrade kanske lite över den där egendomliga figuren som tryckte bakom betongen? Hur som helst, den kom närmre och sen simmade den framåt ytterligare ett par metrar. Nu var det dags att hålla ner knappen. Vet inte om slutarljudet störde eller fågelns uttryck är det normala...







Viggen räknas måhända till de harmlösa djurens skara. Men kan uppenbarligen tuffa till sig, som när boxarna inför match spänner ögonen  i varandra.. Hur åstadkommer de (förra) det? Säg det. Bild blev det, tack så mycket. Det rådde nästan stiltje och fågeln skjuter sin spegelbild framför sig. 

lördag 7 juni 2014

I samlad tropp





Ungarna tyr sig till de vuxna. Inget konstigt med det. Ren överlevnadsstrategi. Finns nog ingen skolklass med så här exemplarisk ordning med ungarna på ett led som utan knot och kinkigheter gör som sina lärare.






Oxå här mönstergill disciplin som gäller. Mamma/pappa knölsvan och ungarna lika följsamma som flygplan i formation. Längst bak en spanare som tar hand om den delen. Lägg märke till att ungen i mitten uppmärksamt följer mina förehavanden 75 meter bort...

fredag 6 juni 2014

Smått av stare




I dagarna har jag träffat på flera ungar av stare ute vid ängarna. Fastän de är nästan lika stora som föräldrarna verkar de ganska hjälplösa. Och hungriga. Hela tiden hungriga.






Och de låter gärna föräldrarna jobba hårt på matfronten. Under ljudliga kommandon framför de sina omättliga krav.






Medan man väntar kan man träna på en sång. Starar har i bästa förhållanden ett ganska mysigt läte, tycker jag.
Lite senare kommer jag att återvända till ungen på bilden i mitten. Vi ska visa att matlusten inte avtar med hällande regn. Inte alls.

torsdag 5 juni 2014

Från Tåkerns vassar (3)








Var välsignad med underbart väder, hela tiden. En stark sol trängde ner i djupaste vassrugge och gav fotomöjligheter även där. Såg fågeln flyga in, letade länge i vegetationen efter något ljud eller rörelse. När man så hittar fågeln blev det en barnlek att isolera den från omgivande strån. Det blå är himlen reflekterad i vattendraget bakom. Som sagt, hårt men effektivt kvällsljus. Jag tror denna skönsjungande fågel är buskskvättan som gav fotografen ett kort ögonblick av sin dyrbara tid.

onsdag 4 juni 2014

Från Tåkerns vassar (2)


OBS!
Varning för hög gullighetsfaktor!

Dessa tider är det såklart omöjligt att missa alla högljudda barnkammare därute. Ljudliga? Ja, men inte alla. Vuxna knölsvanar pratar inte och deras ungar är lika tysta. Normalt försvaras reviret aggressivt av de vuxna - det har vi väl alla upplevt - men av någon anledning tyckte fru och herr knölsvan att idag, just idag, fick det vara med det. Vi var flera som från strandkanten oattackerade kunde fotografera familjen från bara ett par stegs avstånd. Allt medan fåglarna i godan ro åt av sjögräset.







Bilden illustrerar oxå dilemmat jag ibland möter. Att med alldeles för mycket brännvidd försöka hantera en situation som denna. Ibland kunde en telezoom vara önskvärd. Men, hej! Det blev bild ändå. Den lille ulltotten hejdades för ett kort ögonblick i matorgien och ut ur kameran kommer den här troskyldiga blicken.Gullighet och ullighet. Här finns det mesta för den som förstår uppskatta dessa värden.

tisdag 3 juni 2014

Från Tåkerns vassar (1)




Däruppe i tornet händer inte sällan roliga saker. Gräsandshanen hälsade helt kort....








...liksom kärrhöken. Min erfarenhet är så här långt alldeles för begränsad, men jag tycker att det bjuds mer av rovfågel som kärrhök i år än tidigare vid sjön.

måndag 2 juni 2014

Björktrast




Hade just klättrat ner från tornet och skulle påbörja hemvägen. Något rörde sig några steg framför, satte sig framför björkstammen. Tvingas vika ut något mot vänster för fritt skottfält. Och där sitter den, den totalt orädde björktrasten. Med skarp middagssol i ögonen kanske den inte varseblev min person. I alla fall fick jag ostört fotografera fågeln.






Egentligen ingen highkeybild, denna. Men björkstammar och vitmossa ger bra reflektionsverkan, suddar ut bakgrunden. Jag kommer inte att glömma den fina fågeln i första taget och den underbara natur den vistas i.

söndag 1 juni 2014

Sällan på min sensor




Några fåglar gör sig gärna så svårfotograferade de bara kan. Vanligaste är förstås att de hörs, men kan inte ses. Skymda av gren eller löv som de är. När den sen nån gång visar dig i det fria. Ja, då kommer nästa jobspost. Så pilsnabba är de att du måste upptäcka, hitta dem i sökaren och därefter fokusera på sekunden när. Säger sig självt att det blir inte många bilder tagna. I alla fall inte för mig. Törnsångaren nedan utgör gott exempel.






Då var de ändå tre, fyra individer i grupp som svärmade omkring den där busken i bild. Denna satt stilla ögonblicket längre än övriga och jag fick bilden. Ja, just det. En enda bild. Men som den blev rätt hyfsad visar jag den här.
En trevlig sak med törnsångaren är att den påminner om någon bekant. Är det bara jag eller kan någon annan oxå ana jultomten? "Skägget" är ju magnifikt och den ovalformade hjässan kan kanske tas för liten mössa? Kanske det är jag som fått tomtar på loftet...