Lite av varje

Naturen härnere är starkt försenad i utvecklingen. Tidigare år har man sett kronhjortskalvarna springa runt i början av maj. Denna vår har de,  av mina fåtaliga observationer att döma,  inte kommit fram ännu. Nog ser denna hind på bilden - tagen förra veckan - ut att ha en liten bit kvar. Denna blir den sista bilden på ett tag från min ytterst produktiva naturruta. Hela området fälldes ju förra sommaren och nu stängslas hela rubbet in. Ska väl bli julgransplantering eller annat "nyttigt" för markägaren. Så det blir att dra till annat ställe. Trösten  i bedrövelsen är att djuren drar ju de med. Så med lite tur drar vi till samma ställe.

En helt annan sak. Just tillbakakommen från Tåkern fick jag tre nya kryss, fast jag förstås inte kryssar i egentlig mening. Svartvit flugsnappare, flygande rördrom och rödhuvad dykand, sistnämnda en raritet. Taget tillsammans med strålande sol och kraftiga vindar - men ljumma - och sommartemperatur på skalan,  var det en helt igenom lyckad dag. 

2009, igen (4)

Detta får bli sista retrospektiven från det arkivet. Dimman börjar smått lätta, solens guldgula börjar lätt kolorera bladen i trädtopparna. Fortfarande hänger jag på nära håll kvar i min monopod för glatta livet, vågar inte röra mig och den obekväma, halvhukande ställningen hade f.ö. immobliserat mig ändå. Lite äldre som man hastigt och lustigt blivit, får man sakta och metodiskt räta ut kroppens udda vinklar för att inte fastna i dem. För gott. 

Rådjur på hygget

Kommer ni ihåg höstens sköna dimslöjor? Mycket praktiskt när det som här just tagits upp ett större röjningsområde och dimman barmhärtigt nog döljer en del av styggelsen. Förhoppningsvis framstår rågetterna tydligt nog. Här är de i full färd med att äta upp sig inför vintern. Snart möts mina lediga tider med gryning och skymning så jag själv kan kontrollera hur det gick med den saken. Jag menar om de är i hyfsad kondition eller inte.När hårda isytor täcker markytan har de svårt att stilla hungern. Senaste vintrarna har jag sett rådjur, främst bockarna, gå längs och ibland på vägarna medan de slickar på beläggningen. Antar det är vägsaltet som lockar. Men i höstas var mattillgången ännu inget problem.