Sådana man ofta möter

Några fåglar jag ofta träffar på under vintern. Välkommen till min värld !

Domherrar verkar stannat i Skåne detta år. Jag har i alla fall sällan sett så många.

En pålitlig fotokamrat...

...liksom gräsänderna som här marscherar på vatten fylld is.

Allra flitigast förekommande är nog koltrasten som här syns i all sin klärobskyr.

 

Uttryck i naturen

För den som vill fördjupa sig i djurs minspel är det lätt att fira högtidsstunder därute. Visst, här finns mått för godtycke. Det jag ser behöver du inte alls tolka på samma sätt. Det viktiga är ju att komma till insikt att djur inte är robotar, reagerar endast på yttre stimuli. Här finns själsliv och tankegångar, om än med måtta. T ex i bilden ovan där röda gladan visar oförställd häpnad över att regn faktiskt kan förekomma under sommaren.

Tidigare publicerad bild men för att göra mig nästan övertydlig... Apropå visa känslor.

Jag förstår att här svallar emotionerna, i revirkrigen skäggdoppingar emellan. Men de syns ju inte här. Blogger!!! Hur tar jag bort uppladdade bilder utan att tvingas göra om hela inlägget!?

 

Priset som fåglarnas konung när det gäller att visa känslor går - på våra breddgrader, åtminstone - till gråhägern. Här sitter den ned, fötterna framför. Och utstrålar ett enda, svavelosande mantra : Platsen är min. Bara min. Ge er iväg!! Bara de största bland svanar och kanske, kanske rovfåglar vågar närma sig...

Har fåglar humor ?

 

Fina fåglar, de här långbenta skärfläckorna. Kanske de också sprider humor?? Kom i alla fall på den här individen. Lömskt gjorde fågeln - den svartvita alltså - först en kringgående rörelse bakom ryggen på det strävsamma paret gräsand. 

När honan strax därpå rultat väg till sitt rätta element i vattnet ser skärfläckan sin chans. Kaxigt hoppar den fram mot gräsandshanen. - Ha, nu skrämde jag dig allt !! Och verkar tycka att just här och nu har ett verkligt lyckat gag utförts.

Men den gubben gick inte hem!  Störtförbannad deklarerar anden sin uppfattning av tilltaget. - Sluta trakassera oss vanliga fåglar! Vi må ha kortare ben men är lika vackra ändå !! Mycket hetluft här. Hördes ända in i gömslet :)

Och som för att sätta kraft bakom just de orden, eller andra med samma innebörd, attackerar han med full fart sin antagonist vadaren. Och jagar den längs strandkanten. Medan den senare förmodligen hoppas att polarna inte lägger märke till något av detta kanske inte så himla lyckade skämt ändå...

Motsatser

Stridsfågel?
Nja, med hängande vingar har den kanske råkat ut för något annat tråkigt. Men onekligen ser storken aggressiv ut. Kan säkert rejält lappa till oönskat sällskap eller så verkar bilden på mig. Dess motsats?

Måste bli andungen ovan. Som äter hela tiden och här klättrat upp på näckrosbladet för att bättre komma åt. En scen av blidhet och lätthet över ett försvarslöst djur. Enda överlevande försäkringen är mamma och pappa. Det verkar inte ungen just nu fundera så mycket över.

Hemligheter

I stora sjön pågår f.n minnesvärda saker. Kolla bilden ovanför. Här simmar gräsandshanarna på det där vanliga sättet. Det var före parningen.

Så här såg det ut efter. Med torpedliknande stil och i högsta fart. Finns säkert många fler Naturens mysterier att få ta del av.

I lugna vatten simmar smådoppingen. Det under någon av första dagarna i februari. Kanske den stannat kvar hela vintern? Utbredningskartan säger mig att södra delen av Skåne utgör fågelns norrspetsområde när det gäller vinterkvarter. Kan inte erinra mig ha sett dessa fåglar vid denna tidpunkt på året tidigare.

Aggghh...!

Idag var en sån där deprimerande dag där dagsljuset aldrig blev av. Regn, dimma, direkt följt av mörker.

Knappast för vare sig första eller sista gången under säsongen. Några bilder tagna vid andra, liknande tillfällen.

Jo, där kan faktiskt förekomma liv även i de mörkaste bland lågdagrar. Forskare har sedan en tid tillbaka kunnat dokumentera liv på de ödsligaste av planetens platser. Som längst ner i djuphavsgravarna flera kilometer under ytan. Då är ju min skarv inte mycket att skryta med...

Under förhållanden som dessa glimmar inte ens vattnens opal särskilt livligt. Ser dom ens att fiska?

Bättre då att törna in, slippa se eländet för ett tag. Det är ju ändå bara tre månader till vändningen då nyinflyttade fåglar kommer tillbaka tillsammans med ljuset.

Omsorg för Naturen??

För en knapp vecka sen spanade jag efter fågel vid en mindre damm när två bilar stannade till på en avtagsväg intill. Ut stiger flera grönklädda individer, hagelbössorna säkrade över arm. Utan att ägna mig minsta uppmärksamhet placerar de ut sig i tre av dammens hörn, snart hörs gevärsskott och upp åker fåglarna : Viggar, svanar, ägretter,smådopping. Och inte minst - änder.

Vanliga, oansenliga som den här. Troligtvis utplacerade vid dammen som små, utfodrade för att stanna kvar under sommar och tidiga hösten. För att så förvandlas till objekt för skjutkåta s k jägare med sina sinande frysboxar hemma. Missta mig inte. Det finns riktiga jägare också. Men att kalla detta för jakt under kamratliga och sportsliga former är våldtäkt på ordens sanna innebörd.

Samma oblida öde stirrar även ovanstående fågelart i vitögat. Runt om skånska slott pågår ljusskygga aktiviteter. Inte sällan under täckmantel som "viltvård" eller liknande förvrängningar av en verklighet som ska kallas för vad den är. Slakt.

Inte blir det bättre av hela verksamheten ofta bedrivs med god ekonomisk avkastning för markägaren. Till ansvariga  : Reglera skiten. Snarast. Snälla.

Kämpar mot sin spegelbild

-Om inte du därnere slutar apa efter mig hoppar jag snart ner och tar dig i örat!


Nä, det fanns just inget aggressivt över den här anden, förlåt, förlåt. Och det lär bara vara människor som blir narcissistiska av sin egen (vatten-)spegelbild.

Luftturer från kameran sett

  

Idag känns värmen rejält påskruvad, igen. Härlig avslutning på sommaren vi får. Medan jag ännu sitter kvar inomhus passar jag på att svalka med flygbilder över vatten.

Minsann har det inte alltid varit så skönt väder denna sommar. Flera gånger har jag fått köra med vinterinställningar på kameran.

Men överlag har det varit bra "arbetsvillkor" som rått. Det sägs dessutom att häckningsresultaten varit goda över hela landet så det är väl bäddat för nästa år.

Nu ut till stranden, stranden där myrspovarna huserar. Snart är de borta så det gäller att passa på.

Håller låg profil...

Sett en gräsand smyga sig fram genom gräset förr?
Inte jag heller. Men nån gång måste det ju ske.

Det är roligt med djur. De kör ibland sin grej oavsett förhållanden som råder. Den här honan bokstavligt kröp fram genom den täta, högvuxna vegetationen. På väg till vattenhålet i närheten. Bara det att gräset ännu är kort och fågelns beteende inte döljer. Snarare tvärtom genererar uppmärksamhet. Detta tyder jag som en fågelvärldens bekräftelse på att våren var lång, men kall och att vi sydlänningar nog är någon vecka eller två efter normalvädret.

Mobbning ?

Ute på ängarna.  Där utkämpas revirstrider och mindre djur körs bort av de större som vill ha hela kakan för sig själva. Ändå finns bland de mindre fåglarna en påtaglig kollektiv beredskap vid verkligt hotande fara. T ex stiger flera tofsvipor upp som målsökande missiler för att tillsammans mota bort rovfåglar.

Vid mindre allvarliga träffningar verkar de inte ge samma assistans åt varandra. Plats för alla finns ändå, ängsytorna är gigantiska. Och senare kanske gräsänderna återförenas med den pöl gravanden på bild körde bort dem ifrån?

Simrekord 50 m fritt?

Bara en ytterligare bild från i förrgår.
Gräsanden simmade snabbt, snabbt förbi mig, mot friheten ute på sjön.
Gick det så snabbt som fondens fartlinjer antyder?!

Nä, jag tror vi båda njöt av det fina vädret och utförde våra sysslor i något mer maklig takt.

Det är synd om djuren (6)

Många av våra älskade djur har det svårt nu. Extra svårt hade denna hanne av gräsand som jag i förrgår påträffade vid kanten av den strida ån. Där satt den blickstilla kvar medan resten av gänget redan försvunnit i fjärran. Oförmögen att se, oförmögen att röra sig?

Ser det inte dessutom ut som den stackaren drabbats av något slags oljespill? Istället för luftigt, torrt burr ser pälsen väldigt insmetad ut. Verkar som den dessutom förlorat ett öga.
Uggghh!
Jag tror inte att du lever längre, förmodligen blev du mat till andra djur. Ditt öde blev grymt, likt världens i stort. Vintern är vacker men när man träffar på negativ dramatik som denna, är det inte utan man längtar till helande vår.

Första dagen...

...bjuder på dimma, mörker och regn. Inga idealiska förutsättningar så arkivet får förse bloggläsarna med material från bättre tider. Ovan några miljöbilder med klar luft, t o m snö kvar i skuggpartierna. Ser det ut som i nedre rutan.

Definitivt snö i nästa. Tagen enda riktiga vinterdagen vi haft så här långt. Grönfinken ser ut att ha det gott där i solen, i trygghet med munfull mat vid min matning hemma.
Sista bilden på storskraken får symbolisera hopp om mer vinter, mer ljus, fler BIF:ar.
God fortsättning, förresten!