Porträtt

Överst Alexander Roslins fantastiska målning föreställande sin vackra hustru Marie-Suzanne, betitlad Damen med slöjan. Året var 1768. Se den på Nationalmuseum, Sthlm.

Ovan Deerhunters hommage, från 2019. Den beslöjade blicken...

BIF:ar från senare tid

Några prov på flygande fågel ur kanske något udda synvinkel.
Först ut blåmesen med de korsade vingarna...

...sen följer den landande ägretten som visar allt den har...

...och slutligen varfågeln med bytet i näbben.
Alla bilder från senaste veckorna i samma sjö. Jo, tydligtvis har vädret bjudit på bättre kvalitéer i november. Bilderna ljuger inte.

Dovviltsbrunst (1)

Trots förlust av habitat i mina trakter fortsätter dovviltsbrunsten i skogarna. En yngre hjort korsar min väg. Nästa år förmodligen med fullt utvecklade skovelhorn. Om den får överleva.

Här i alla fall manifesterar sig återväxten. Jo, de normalt tecknade blandar sig med de vita. Djuren på bilderna är från ett och samma gäng. Det var en härlig skogspromenad med fukt i luft, med dunkla höstfärger i en skog mättad på dofter.

Skäggmes quantum satis (3)

Tillåt mig presentera - Den blyge skäggmeskillen!

Kom inte ihåg om jag fångade fågeln på väg bakåt eller framåt. Hmmm, framåt var det kanske ändå. Hmmm, kanske inte var så blyg då. Hmmm, kanske det var fotografen som lyckades klä skäggisen i fel kläder. Hmmm. Ja, så var det nog. Men gott försök ändå.

BIF:ar

Blå kärrhök, hanen. På ganska hyfsat avstånd, dessutom. Ingen direkt vanlighet i mina trakter. Men tjejen jag sällskapade med berättade att därifrån hon kom - Umeå - uppträder fågeln mer regelbundet. Orättvist!

Desto vanligare att sparvhöken dyker upp. Tack och lov. Vi skåningar ska väl ha bland de bästa fotomöjligheterna? Jag menar våra egna fåglar plus de nordliga vid migrationen?

Vårt senaste, storväxta tillskott verkar redan ha spridit sig över stora delar av landet. Här fick jag en bonusfågel på köpet. Jo, de är fortfarande kvar i sjön. Men bilden från tidigare i höstas.

Liten, kaxig (1)

Fick närbilder på en i dessa vassmiljöer kanske inte så vanlig fågel.
Träffar normalt på den i skogsområden. Särskilt avhuggningar som så smått börjar hämta sig igen. Med mycket ris och grenar i virrvarr att plocka mat från.

Men käcka gärdsmygen finner sig uppenbart väl tillrätta även i Tåkerns enorma vassbälten. Likt skäggmesen kommer den gärna fram och sjunger nån trudelutt på stolpar och räcken. I alla fall detta år. Kan inte minnas jag fotograferat dem där tidigare.
Fotograferade från c:a 5 meter.

Take off!

Ingen text idag.