Cool råbock

Jag fick först intrycket att djuret lekte kurragömma. Gömde sig bakom trädet och tillhörande sly för att därpå raskt titta fram, se om fotografen stod kvar. Vilket jag förstås gjorde...

Nu har den ryckt tillbaka några meter. Tittar upp bakom slyet, sen ner med skallen igen. Så hur skulle den reagera utan skydd att gömma sig bakom ?

 

Fick jag reda på timmen senare. Gick på stigen, tittade åt vänster när välväxta granen passerats. Och där ! Helt oskyddad verkade den ha inväntat mig. Alldeles för nära 500 mm brännvidd, som synes. Blickstilla. Alla tjugotalet exponeringar exakt lika. Med tagningen klar la jag upp enbenet på axeln, tittade en sista gång på bocken. Sa tack så mycket. Djuret fortfarande kvar och helt stilla. En ljuvlig upplevelse jag önskar till alla. Kanske skulle resultera i mindre krig & elände människor emellan då.

Blå kärrhök, honan

Kärrhök är hon. Blå kärrhök hona antar jag. 

Hur som. Denna vackra, men letala, fågel har hållit mig sällskap under större delen av vintern som gått.

Klart är att rovfågeln nu födosöker i vassarna. Som bilderna visar. Men vad finns där för mat om vintrarna? Något måste det i alla fall ha gett.

 

Ungefär en gång i veckan dyker den upp framför mitt objektiv.  Magen pirrar lite extra när fågeln sveper ner från höjderna, hovrar någon meter upp och sen förbluffande snabbt scannar av hela vassbälten. Har jag tur kommer den sen tillbaka för ett förnyat sök. Snart ska du lämna oss sörlänningar för vilda Norrland. Hoppas du dröjer nån vecka till...

Storartade storspovar !

Bland det bästa med våren är - tycker jag - vadarfåglarnas återkomst. Om man nu kan prata om återkomst. När det gäller tofsvipan vill jag bestämt minnas att de fanns kvar så långt som god bit in i december månad.

Andra låter vänta på sig. Förra veckan dök en välkommen exponent upp framför min kamera. Säg hallå till storspoven!

Något tidigare än vanligt kan de kanske vara. Se bara på gräset som är kort och färglöst. Bra för då kan de vackra extremiteterna beundras, annars gömda bakom tuvor.

 

De var fyra individer detta premiärfototillfället. Den siste lyckades jag aldrig pressa in i samma ruta, men jag är lika glad ändå. Som synes rådde idealiska förhållanden och till detta kommer att fåglarna verkade pigga på att fotograferas. De kilade raskt mot mitt håll där jag satt i mobila gömslet. Bara en sån sak. Hjärtligt välkomna !

Fru Bråttom

 

Ja, nog ser hon ut att stressa där fågeln balanserar på smala brädan. Mycket riktigt kan fotografen intyga att det gick undan. Hon ville nämligen bort från mig... 

Samma fågel, annan bräda...

Helt annat dag, men hanen håller sig i honans närhet. På tal om ingenting läste jag häromdagen att tornfalk är rödlistad. D v s ansedd smått kritisk till antalet individer. Det kan inte gälla där jag bor. Här ser man dem ofta.

Hanfåglarna i och för sig rätt sällan. Mycket stilig herre, den där. Tycker jag. Hoppas allt går er tornfalkar väl i framtiden.

Mes vs mes

För en tid sen, trevligt sällskap däruppe i tornet. Vanlig stjärtmes, tänkte jag. Bara lite mörkare än brukligt. Senare på kvällen läste jag på Artportalen om kontinental variant. Rapporterad från samma torn. Snabb check i fågelboken och ingen tvekan där. Så ny underart här på bloggen : Kontinental stjärtmes. Syntes f ö till i flera dagar efteråt. Och verkade lika gemytlig som alla andra mesar.

 

För säkerhets skull bild på vår inhemska, vanliga fågel. Viss är den sötare än allt annat?