Hjortar, hjortar

 

Från hjortbrunsten i höstas. Det blir  - för mig i alla fall - av någon anledning allt svårare att få till bilder. 

Nå, en fotograf får ju nöja sig med vad naturen är beredd att ge bort. Något annat finns inte i min värld.

Vardagslunk

Dagarna går och inte så mycket händer. Fiskgjusen flög i alla fall hyfsat nära gömslet.

Den här trodde nog att den var osynlig i sitt gömsle.

Diverse fåglar passerar revy under mitt teleobjektiv.

Till en av de roligare räknar jag gärna grönbenan, främst för dess oöverträffliga närhet till oss människor. Fotograferad på kanske 3 meters avstånd. Inte det minsta skygg. Mobilt gömsle, så klart.

Haren valde istället att forcera ängarna med högsta möjliga speed. Bort, bort från fotografen.

Det kivas i luften, näbbar trumpetar ogillande på närgångna konkurrenter. Fisktärnan visade inte minsta farhåga för att duellera mot betydligt större skrattmåsen. I bilden ovan jagar stäpphöken bort de alltid lika påträngande kråkorna.

 

På strandängarna - eller i direkt anslutning till - trivs både fågel och hjort. Brun kärrhökshona patrullerar efter byte att fånga. Kanske hon denna enda gång inte behöver anstränga sig över hövan ?

Tillbakablick 2021

Året som snart gått. Några opublicerade bilder. 

Alla dessa från Januari månad.

 

Fortsättning följer.

För nära

Japp, händer enstaka gånger.  Kanske du just rundat ett skogsparti, kanske en reva i buskaget avslöjar något nära liv, samtidigt döljer dina egna operationer med kamera.

 

Överst ett par kronhjortar som lät sig väl smaka av körsbärsplommon ute i det vilda. Den andre kan skymtas i bildens underkant. Från revan i snåren.

Här rundades skogspartiet och väldigt nära stack några kronhjortar fram sina vackra snudor. 

Mitt i byn , i bilen rundandes ett gatuhörn med flankerande trädgårdar såväl till vänster som höger, uppenbarades plötsligt - och mycket oväntat - detta unga smaldjur, kanske två meter ifrån. Panikbroms och rådjuret backade först några steg. Fram med kameran och detta lite avklippta resultat lät sig manifesteras.

Kanske inte så mycket till bilder men med gott om detaljer att betrakta. För de som gillar sånt.

Bock & Get

Djuret låg ute i sena kvällssolen och bara njöt. På rätt nära håll var han alldeles försjunken i sitt för att höra eller se mig där jag satte ner kameran - på enbenet -  mot marken. Siktade och sköt. Man ser på bilden hur viga de är och intar till synes med lättja den rätt komplicerade kroppsställningen.

Nästan samma plats, möjligen samma dag. Jag är för lat för att titta efter. Ett förtjusande rå mitt i bokskogen försöker lokalisera vad slutarljudet kommer ifrån. Hon verkar inte se mig. Gott så. Djur som dess är verkligen värda sin vikt i guld för naturfotografen.

19 minuter

Några resultat efter en mer än 19 minuter lång, sammanhängande skjutning. Befinner mig på skogsvägen med geten till höger, bocken på andra sidan. Inte så konstigt scenario från ett välgjort gömsle, kanske. Men här är jag helt utan. Min enda hjälp (?) är en camojacka. Plus att den lilla vind som var fläktade från djuren mot mig.

Alldeles för mycket brännvidd påskruvad, men vad gör man?
Bocken tittade åt alla håll, även mot mig utan att synbart reagera. Som den djurvän jag är önskar jag gärna mig magiska egenskaper i umgänge med skogens vilt, men vet så klart att villkor är desamma för alla. Så ett lyckligt sammanträffande att två av de mer skygga bland skogens större däggdjur lät sig fotograferas under så lång tid.
Hade jag varit starkare hade en ytterligare kamera med 300 mm brännvidd varit att föredra.

Kväll i skogen

För det mesta går damerna för sig själva, herrar likaså.
Rådjuren kanske är de som sällskapar minst sällan med varandra, åtminstone i mina hemtrakter.
Nå, de här två verkade ha haft en skön slummer -  tätt vilande mot varandra -  tills jag stötte på dem.

Medan kameran arbetar stannar de lugnt kvar i sin lega. Bocken verkar mest nyfiken. Plötsligt reser sig båda.

Ooops.
En till gentleman kommer ut ur skuggorna, mellan mig och motiv. Snabbt fokusskifte och där, där fick jag några bättre bilder.
Det var en magisk kväll för några veckor sen. Nästan som de kunde bli förr om åren.

Som göms i snö...

För en kort tid låg skånska landskapet väl inbäddat i nyfallen snö. Genast uppstår problem för vissa fyrbenta individer, som t ex rådjur, att fylla magen. Men de kommer oftast på råd och efter ha sparkat bort snötäcket ligger hela härligheten åter blottlagd. De här djuren - och några till utanför bildkant - passade på att storligen förse sig. De var inte särskilt oroliga för min figur.

Råvilt från förr !

Fortsätter tidresan med överblivna 2016-skott.
Denna gång några rådjur.
Konstigt nog tagna samma månad, i december. Kunde man kanske annars inte tro. Av pälsen att döma, menar jag. Ljuset utför sina tricks...

Första bilden en vaksam get,

följd av en något mer djärv, i normal vinterskrud.

Kidet - snart vuxet - som oftast minst bekymrad över min närvaro.

Därute i skogen...

...kan en del intressanta saker ske.
Promenerade uppför den vackra skogsvägen när en råget plötsligt flyger över den. Inte en chans hinna fotografera den! Men ibland kommer fler så när kidet sekunden senare släntrar sig över, är enbenet fast förankrat i marken, kameran beredd. Det blir en skarp kontrast mellan skugga och ljus som jag tycker bilden tjänar på.
Efter kidet kommer inget mer så jag fortsätter framåt.

Då hörs, från samma ställe, något ljud så jag hinner precis göra utrustningen klar när det händer. Råbocken är redan mer än halvvägs över vägen. Nosen håller den stadigt planterad just ovan jord; snart gäller brunsttider och bocken spårar väl geten. En vissling från mig och bocken stannar upp, tar på sig ett lätt frågande uttryck i nyllet för att tiondelssekunden senare ha vänt helt om och tillbaka in i skogen, i full galopp. Ymnigt ackompanjerat med anklagande skäll.
Bilden bara knappt beskuren, så mycket mer fanns inte plats i sökaren. Det var en trevlig kväll därute i skogen.

Midsommarkväll (1)

Träffade på de här sötnosarna i anslutning till midsommarfirandet. Råget med sina två kid värmer sig i sista solstrålarna för kvällen. De har innan låtit sig väl smaka av åkerns fröjder...

Plötsligt bestämmer sig mamman för att nu, nu är det dags för lite kvällsmotion. Hon har den goda smaken att styra rakt mot mitt håll.

Närmre och närmre. De två små knattingarna har fullt sjå med att hänga på. Hur kommer det att gå? När upptäcker de mig?