Här ett djur till som det tyvärr inte verkar gå så bra för. Eller är det bara jag som läser in för mycket i den resignerade blicken? Det är tråkigt med djur som insjuknar, men så klart inte konstigare än att vi själva drabbas. Men djuren har ju ingen doktor att gå till och får förlita sig på medicinen som är deras egen kropp. Härdiga är de och förhoppningsvis uppträder den här gravanden normalt nästa vecka.
Jag vill berätta om en annan sak. Igår var missarnas dag och jag tänker inte på katter. Svalor, törn/ärtsångare, skriande glada, gulsparv. Alla lyfte ögonblicket innan avtryckarfingret skulle till att börja jobba. Jag menar precis innan, mycket försmädligt. Men värsta missen hände i tornet. Hade hört sommargyllingen spela under några minuter från annat håll. Plötsligt landar den mitt i målområdet, på gren 10 meter bort. Vågar knappt andas när jag höjer fotoriggen och letar upp fågeln i sökaren. Poff! Borta. Neeejjj!!! Ett på alla vis utsökt fototillfälle rämnade. Mitt framför näsan. Jag får nöja mig med att ha sett den fantastiskt vackra fågeln, det är inte alla förunnat. Obsen inrapporterades till Svalan igår. Idag ska jag tillbaka till samma plats, vem vet vad som kan hända.
