Trevliga överraskningar !

 

Jag har inte sett vildsvin på flera säsonger, annat än på långt avstånd. Spåren efter dem går ju däremot ofta fram ända till vägkanten, så särskilt oroliga för oss människor är de inte. Här höll jag bytet av en duva under bevakning i hopp om att den skyldige - ormvråken - skulle komma tillbaka till sitt byte. Istället dök suggor med kultingar upp. I hög fart korsades vägen och detta skott blev det enda hyggliga.

När jag samma dag letade efter denna ovanstående fågel...

... fick jag också ett helt annat fototillfälle i form av minken i bäcken. Så nära att man undrar om den varit tam nån gång. Nåja, även de vildaste bland djur kan ju nån gång låta sig fotograferas innan de tar språnget...

Fem nassar små

 

Fortfarande råder bildtorka från mina jaktmarker, i inlandet som de är belägna. Någon gång kan något ovanligare dyka upp. Som de i bilden ovan. Hade vi i fågeltornet varit mer fältmässiga kanske vi fått bättre, närmare bilder. Nu fick detta duga.

Lite senare patrullerade gladan över samma område.

Jag väntar på våren.

Några varfåglar och en

Snart är det väl dags att flytta till häckningsplatser i norr. Så bäst att passa på att frottera sig med fågeln.

Sitter ju ofta och spanar från utsiktspunkter kanske inte alltid särskilt höga, alltid med total översikt. Här i Skåne krävs inget mer än staketstolpe eller t o m vägpinnen på bilden ovan. På rätt humör ganska oskygg annars drar den iväg.

 

Avslutar med bonusbild på några grisar från igår. Ja, vi har haft gott väder senaste tiden. Lååångt håll med tre staket emellan och ett bakom.

PS / Kolla in detta vårtecken på ängarna från tidigare i veckan. Snart kommer våren... / DS

Gräs

Har var det ljusare än bilden förmedlar. Hann knappt stiga ur bilen innan mindre gäng av vildsvin passerade på avstånd. Att man aldrig lär sig att alltid vara beredd! Hur som helst, gräset kom med i bild.

Också från bilen. Här mer beredd med kameran. Mitt i byn, på obebyggd tomt, nära genomfartsväg. De dyker upp på mest oväntade ställen.

Mycket gräs och vatten. Då trivs tofsvipan. Tänk att om bara ett kvartal kommer de tillbaka. Bilden från förra veckan.

 

Nytt för mig. Ljungpipare, 28 stycken. Stannade ett par dagar innan de också drog iväg. Skulle gärna fota dem i sommardräkt eftersom vinterstassen är deras klart mest bleka. Lyste ändå upp där på ängarna. Bland gräset.

Närbilder och nära bild

 

Här ovan hade man nog fått först ta bilderna. Och därefter springa för livet. Med undantag för räven, då. De är därför alla skapade under ett besök i djurparken...

I det vilda räcket det så gott med trygghetsavstånd som i bilden ovan. I alla fall för övertecknad. 

Bak som i ändalykt

 

Den vanligaste formen av djurbilder som jag tror alla drabbas av. Djuret vänder sig om. Just som du trycker av. Kvar blir bakbilden. Ofta nog förpassad till papperskorgen.

Ena sekunden poserar motivet så där grant från sidan eller i halvprofil...

...ja ni förstår redan vad jag vill ha sagt. 

Någon gång, som i bilden ovan, verkar motivet redan från början bestämt sig. Bakbild ska du få!

Andra gånger väntar fotografen i upplevd evighet. Vänd på dig!! En mycket ovanlig, helt svart dovhjort hade mumsat på gräset så länge i sena aftonen att ljuset höll på dö ut. Vände den på sig? Nä, bättre än så här ville den helt enkelt inte. Och det fick jag finna mig i.

Det svänger om skogen...

Under årens lopp har jag haft många möten med vildsvin. På något sätt är dessa träffar alltid adrenalinfyllda. Antingen de - grisarna - kommer nära,  eller kommer de i fart. För några dagar sedan skedde båda på samma gång. Då blir det lätt farligt...


Plötsligt ett gällt skri bakom fårstängslet som ska skydda de späda träd som där planterats. En unge kastar sig mot stängslet, studsar tillbaka. Flera gånger under allt mer panikartade former. Bara 10 meter från mig. Inser att detta måste engagera mamma vildsvin. Så plötsligt ger stängslet vika, ut rusar ungen, gällt skrikande. Inser igen att att närmsta, större lucka i staketet är 80 meter bort. Vill absolut inte möta någon där. Så knatar iväg för att hinna före. Trots högsta fart på vägen håller mamman jämna steg i sin svårforcerade terräng, fylld av fällda trän, genom drivor av ris. Hör henne hissa, flämta, grymta.


Nå, det gick bra. Jag vann racet. Unge och mor återförenades. Kvar finns minnet och en enda, någorlunda skarp bild. Hade faktiskt sinnesnärvaro att fotografera ungen medan den skriande bearbetade stängslet, men allt blev otydligt sudd.

Här är den i alla fall. Ute på vägen, snabbt in i täta granplanteringen på andra sidan. Kan inte låta bli att undra över vad som orsakade dess panik. Såg den mig? Eller kanske, kanske den varg som lär stryka omkring i trakterna? Den har jag heller inget emot att träffa på.

Lite av varje

Ett smakprov på senaste veckans bildmässiga fångster.
Det har förvisso varit bittert kallt, på sina håll med inslag av snö. Men det är ljus canvas, inte snötäckt mark på några av bilderna.
Sista bilden är solen redan långt under trädlinjen, ljus sipprar fram mellan kronorna.

Det skedde om aftonen...

Sen kväll, nästan mörker. ISO 16000, låånga exponeringstider. Det mesta fick kastas men några skott fick duga. Skånska vintern har anlänt...

Överst två ur en mindre grupp kronhjortar. Fantastiskt att de kan stå så stilla.

Den här fick jag genom lövverket, 1/25 sek. Lite rörelseoskärpa på huvudet, men det är bara att gilla läget.

Några minuter senare och kameran har stora besvär att fokusera på motivet. Allt som rör sig blir suddigt men här står galten någorlunda stilla. Helt obesvärade av min närvaro var de kanske inte men coola ändå. Skriver de för djuret ingick i en grupp om kanske tio.

Detta var om en sen kväll i mina hemtrakter. Så nära nattfotografering man kan komma. Lite häftigt, faktiskt.

På tal om...

....vad som kan återfinnas i de stora djurens horn : Vad sägs om ovanstående utrustning? De snabbt försvinnande djuren visade baken mot mig. Men innan de totalt försvann ur sikte, hann jag registrera en glimmande reflex.

Vid redigeringen ser jag förutom något slags metallskena även en elsladd. Kontakt och allt. Ni kan se den yra runt till höger om hornet. Så denna arme individ har även den tvingats städa upp vad några av oss människor slängt ut i naturen. Tittar vi på värmeelementet till en brödrost ?
Jösses...
Förhoppningsvis trillar skräpet bort innan hjorten hinner skadas.

Men allt är inte elände därute. Mitt framför näsan pilade en hare förbi, snabb som attan. Hann bara förbanna min otur när den strax därpå kommer tillbaka, slår sig ner på bästa ställe 7-8 meter framför mig i mitt gömsle. Härlig medsol rådde. Hare och fotograf trivdes ypperligt arla morgonen.

Nån gång springer man på en del annat, också. Som t ex den lilla grupp vildsvin som minuterna innan maskinparken startar upp, passade på att förse sig med närande gräsrötter i det vackert skötta indistriområdet . Jag står "gömd" bakom en mobil pumpcontainer bara 25 meter ifrån. De är inte rädda, vill jag lova...

Till Herr Galt

Sent igår kväll - ja, med nya tideräkningen var det sent - gick jag till skogs på hjortsafari. Det är dags för dovviltet att brunsta. De hördes, men sågs aldrig. Typiskt. Men istället.

En vildsvinsgalt lösgjorde sig från skogen, gick upp på vägen. Här poserade ynglingen för någon sekund innan den sjappade. Han verkar just tagit något slags gyttjebad. Kanske korsat något av de djupa diken som löper längs vägarna.
Denna händelse gladde mig mycket för det är första gången på många år - 2010 var det nog - jag konfronterats med en galt. Efter den stora avskjutningen något år senare och med kontinuerligt stenhårt jakttryck även följande år, har jägarna gått hårt åt stammen. Mycket beklagligt, tycker jag. Men så kan det gå när människan sätter sig över naturen genom att bedriva s. k viltskötsel.
Så tveksamt hur länge den här grisen får leva. Jag bugar mig inför mötet med dig, herr Galt. Hoppas du hinner sätta många smågrisar till världen innan det tar slut.

Vildsvin!

Att vildsvin kan simma var jag redan innan igår säker på. Men hade ingen tanke att de var så skickliga i vattnet. Dess kropp, för oss människor mer än en smula otymplig och med små ben därtill, upplevs snabb i vattnet på samma sätt som den är löpsnabb på land. På bildserien ovan kan man tydligt se hur vattnet svallar bakom.

Således närmade de sig stranden oväntat fort och jag gick de fyra suggorna till mötes. Som torpeder skjuter de upp ur vattnet.

Sen bär det iväg med rasande fart!
Dessvärre för grisarna springer de rakt in i fällan, som består av jägare med hundar och gevär. Mitt i promenadstråket. Jag såg inga skyltar om jakt pågår. Nå, efter bara tjugotalet sekunder hör jag hundarna skälla. Men inga skott. Så de smarta djuren tycks ha klarat sig även denna gång. Love it!
Här hände något med min kamera som plötsligt överexponerar tre fulla bländarsteg. Samma skedde en gång tidigare, när den var ny. Cirkeln känns sluten när det gäller den delen av teknisk utrustning och ska bli skönt skaffa ny.