måndag 31 juli 2017

Därute i skogen...





...kan en del intressanta saker ske.
Promenerade uppför den vackra skogsvägen när en råget plötsligt flyger över den. Inte en chans hinna fotografera den! Men ibland kommer fler så när kidet sekunden senare släntrar sig över, är enbenet fast förankrat i marken, kameran beredd. Det blir en skarp kontrast mellan skugga och ljus som jag tycker bilden tjänar på.
Efter kidet kommer inget mer så jag fortsätter framåt.







Då hörs, från samma ställe, något ljud så jag hinner precis göra utrustningen klar när det händer. Råbocken är redan mer än halvvägs över vägen. Nosen håller den stadigt planterad just ovan jord; snart gäller brunsttider och bocken spårar väl geten. En vissling från mig och bocken stannar upp, tar på sig ett lätt frågande uttryck i nyllet för att tiondelssekunden senare ha vänt helt om och tillbaka in i skogen, i full galopp. Ymnigt ackompanjerat med anklagande skäll.
Bilden bara knappt beskuren, så mycket mer fanns inte plats i sökaren. Det var en trevlig kväll därute i skogen.

fredag 28 juli 2017

Trodde jag skulle bli den ende...(2)





...men här kommer några fler bilder på den märkliga falken.
Märklig på flera vis. Dels för dess sällsynthet i vårt land.







Dels för dess relativa oskygghet. Säkert har hundratals besökare med olika sätt att närma sig och förhålla sig till fågeln varit legio. Men rovfågeln sitter oftast lugnt kvar, betraktar sina beundrare och ägnar sig därefter åt att spana efter insekter på marken.







Kanske avslutande bild med skyddsbevarande skylt säger mer än första tankens...

onsdag 26 juli 2017

Det är attityden som räknas






- Sjutton också! Så himla pinsamt att bli bortjagad av en skrattmås.









-Hoppas polarna inte tittar...







-Kanske om jag kunde sträcka ut vingspannet till den där svanens storlek. Ingen verkar ju våga trakassera dem.

Så är det. Knölsvan är landets bredaste fågel. Gråhäger hamnar först på delad fjärdeplats, om jag minns rätt. Tillsammans med trana. Först långt, långt ner kommer skrattmåsen.

måndag 24 juli 2017

Udda allehanda...




Här kommer några bilder som blivit över men som ändå platsar i bloggen. Ovan närskott av fiskgjuse...







...följt av fisktärna när den flyger in mot skuggade strandriset...







...medan skrattmåsarna tycks trivas ute i ljuset...






...tar gulsparven igen sig, högst uppe på en gammal sönderdelad stubbe. 

lördag 22 juli 2017

Tre karaktärer





Som denna den första bilden. Unge, kanske av ärtsångare, i skön hippiefrisyr.








Alltid en karaktär för sig själv. Med på min list över fågelvärldens topp tio. Än så länge, i alla fall.
Här blickar den över sitt kungadöme. - Inte så illa, va!?







Det går knappast att komma undan fasan när det gäller individuell särprägel. Än mer bister uppsyn när det ösregnar...

torsdag 20 juli 2017

Trodde jag skulle bli den ende...





...den ende som inte lyckats få den ovanliga falken på bild, förstås. Vad trodde ni? Fick nys om dess existens - i omedelbar anslutning till mina normala "jaktmarker" - först två veckor efter den först siktats. På samma plats. Där den tycks ha uppehållit sig hela tiden.





    




Först tyckte jag inte alls att den liknar övriga aftonfalkar porträtterade i min fågelbok. Tycker jag inte nu heller. En person jag pratade med föreslog ung hona. Att det är aftonfalk på bilderna talar bl a de orangea benen/fötterna för.







Fågel och stolpe befinner sig mitt på öppet fält nere vid sjön. Sol, sand och bara tunt lager matjord skapar hetvågor som gör det besvärligt för fotografer. Svårt att få till de där vassa skotten, vill säga. Stort avstånd och liten fågel likaså.

tisdag 18 juli 2017

Nyårsdrömmar...



Inför detta året önskade jag bl a fler fototillfällen med göken. Den önskan får nog sägas ha infriats.
Eller vad sägs om två gökar på samma bild?

Tagen för någon månad sen när man fortfarande trodde på sommarens ankomst.








Tror de är två hanar som inte kände sig riktigt bekväma med varandra. För ett kort ögonblick så här pass nära varandra.

söndag 16 juli 2017

Tre arga, en glad







Sothönor visar upp olika temperamentsyttringar. Här en intet ont anande som simmar in på redan upptaget territorium...








...och blir mottagen med daskande vingar och nafsande näbb. Dessa fåglar kan bli sjöns busvärstingar, tolererar under känsliga perioder inga andra arter omkring sig . Så länge någorlunda storleksjämlikhet råder. De ger sig nog inte på svanen, men doppingar och änder motas oundvikligen bort,







Men där finns trots allt en annan sida. Som ovan kan studeras. Taget på ganska nära avstånd ett fotografi som till sist utstrålar en smula värme; som om mitt balanserande på strandkantens lömska stenar lockar fram ett skratt. Det bjuder jag så gärna på

torsdag 13 juli 2017

Midsommarkväll (3/3)






Efter senaste kursändringen.
Jo, detta är samma vilt som i föregående inlägg. Fortfarande ute i fri natur, ingen djurpark. Fortfarande står jag upp på vägen, helt utan kamouflage.







Här bestämde sig geten för att stanna upp. Jag hinner ta något tiotal skott. Nån gång kan det kännas skönt att bli så totalt ignorerad...

Mitt hjärta smälte inför detta möte. Som liten (nåja, riktigt liten ) drömde jag om ett rådjurskid hemma, fick nöja mig med bild på väggen. Denna kväll, med två kid, och jag blev själaglad. Bär på minnena och fick flera bilder. Ingen dum inledning på helgen.

måndag 10 juli 2017

Kungsfiskare (2/2)





Nja, kanske det där med att gäddan skulle synas tydligare i kvarvarande bilder i serien stämde kanske inte.

Men alla bör ändå kunna se gäddan i storfiskarens näbb.









En bild till blir det.
Mätt och belåten sitter den kvar någon minut innan fågeln försvinner mot okända öden.
Den är välkommen tillbaka närsomhelst, varsomhelst. Åtminstone i mina trakter...

fredag 7 juli 2017

Fortsättning...(5)





Serien om brushanespelet fortsätter. Kanske Kungen kan avslöjas som den som hade flest honor omkring sig? Likt kronhjortar under deras brunst? I så fall faller den här spelaren bort...







Men vad kommer här? I blått och guld en vinnare på många sätt och vis. Med spektakulärt utseende en pretendent på parningsrätten, utan tvekan.







Inte det minsta rädd för att spela upp även för fotografen blir han i alla fall min kandidat.
De vårtliknande utslagen i ansiktet är - såklart - ingen sjukdom. De är naturens sätt att signalera att här kommer en beredd hanne. Beredd till avelsstordåd.








-Jag vill bli pappa till alla ungar! Come on, tjejer! De kallar oss Dominanter av en anledning!






Och se! En hona materialiserar sig. Ska vi slå våra påsar ihop?


torsdag 6 juli 2017

Strandfynd







Nåja, några tiotals meter från stranden, då.
Mitt på ofta använda stigen halvligger en fågelunge. Wow! Hejdar mig mitt i steget, betraktar den lilla. Med trots i blick gör den ändå ett helt hjälplöst intryck.







Jag sätter mig på huk, ungen reser sig en smula upp. Efter ha fått ändra en massa inställningar som fokusbegränsare, val av fokuspunkt och exponeringstid sitter fågeln fortfarande kvar. Medan jag fotograferar tänker jag att den kanske ramlat ur sitt bo och att jag nog ska skynda mig bort från den här platsen. En förälder väntar nog nånstans i närheten. Kanske ungen är skadad?







Nu står plötsligt fågeln upp. Tänker själv att nu är det dags att dra. Så flyger oväntat ungen upp, sätter sig inne i busken en meter bort... Inte längre bort än så. Försiktigt tassar jag så förbi. Ett intimt och magiskt ögonblick i naturen som slutade lyckligt är förbi.


Någon som vet vad slags unge bilderna visar?


måndag 3 juli 2017

Midsommarkväll (2)





Jag står upprätt mitt på vägen. Har i och för sig ett mindre kamouflage i form av jackan. Men blåjeans finner ingen naturlig motsvarighet i skogen. Jag tror inte på djurs färgblindhet i allmänhet. Möjligt just den här geten/mamman drabbats?








Ungefär tjugo meter från min figur blev hon i alla fall plötsligt medveten om att familjen var på väg   springa rakt in i faran . De små med sin inneboende energi fortsätter rakt fram...








...uppenbart nästan under min radar för här kom ungarna inte fullt med på bild. Skarp vänstersväng nästa!

Fortsättning följer.

söndag 2 juli 2017

Två bättre än en





Fint flyter han fram på lugnt vatten. Idag står annat än poserande för fotografen på spel. Något mycket viktigare.







-"Får det lov att vara lite bomaterial"?

Partner ser stormförtjust ut. Så det fick säkert lov att bli...







Här trivs de bra, på ett gungfly. Kanske inte det mest elaborerade bland bobyggen i sjön. Men får duga? Eller kanske bara en tillfälligt ordnad viloplats? Imorgon - om vädrets makter så tillåter - ska jag kolla upp situationen.






Hela tiden på sin vakt spanar paret oroligt åt alla håll. Idag gick det dock bra.