Små krumelurer

Kungsfiskare passerar obemärkt förbi skrattmås.

Talgoxe i lustig  vinkel.

Visst ser spelgrodorna även de smått lustiga ut...

Snäll falk

Inte alla dagar man har turen stöta på sittande rovfåglar - som sitter kvar några sekunder. Vilket denna lärkfalk godhetsfullt gjorde fast jag var upptäckt.

Det är ju så. Ett par, ynka sekunder och bilder är i hamn. Ska det vara så svårt att förstå??!! Tack, tack säger jag till denne individ som till sist svarade på mina böner...

Blomprakt

Under innevarande årstid fotograferas blommor. Ofta i egna trädgården. Tänkte att den trenden - minus egna trädgården av förståeliga skäl - kan väl jag också hoppa på. Överst hämplingen, under den följer steglits. Maskrosorna känner t o m jag igen. Slåss mot dem varje gång gräsklipparen startas.

Nä, den här skulle jag verkligen inte önska i min trädgård. Det är säkert ömsesidigt. Men visst utgör skånskt kronvilt i likaså skånsk raps ett charmigt motiv?

Här en som i sig själv är en färgklick. Åtminstone med de benen. Blommorna är fina men kompetens för artbestämning hittas ingen härifrån...

Ögongott & middagsgott

Här kommer gåsamor med sina skyddslingar.  Eller snarare var de sistnämnda bevakade av tre vuxna.
Men vad hjälper det? En unge försvann, tagen av en kråka. Ibland känns Moder natur hjärtlös.

Härligt ofullständigt flaxar de små med rudimentära vingar. Träning, träning...
Så söta de är. Hur kan någon vilja göra dem till middag?

På tal om söt. Vem kan motstå grönbenans lilla ansikte? De är bland de mindre vadarna, men likväl de kanske driftigaste när det gäller att göra sig fin för fotografen. Det är sannerligen inte svårt finna exemplar som låter sig fotograferas på kort avstånd. Bara det ger dem guldstjärnor i min bok.

Harar på ängarna!

Verkar ha fått bort mesta av vinterpälsen och lyser nu fint upp sin omgivning i dunig splendör.

Bara antennerna är nerfällda så klarar jag mig utan upptäckt...
Då gör det inte så mycket om resten av harkroppen ligger klart synlig i solljuset!

Brushanen gillar regn&rusk!

Med lite tur - läs mycket tur - har de ständigt oberäkneliga, alltid färgglada brushanarna landat framför mitt objektiv. Till dess att en äggsjuk tofsvipa skrämde bort dem satt de bara några meter från bilen. Snarare bilarna, vi var flera som delade på färgglädjen.

Sen kom de tillbaka ett stycke längre bort, dock fortfarande inom fotograferingsavstånd.

Inga honor närvarade. Allt gick lugnt tillväga. Bara den ständiga blåsten röjde något den magnifika halsskölden. För den som tittar noga konstateras vårtor i ansiktet så allt är upplagt för mer "paparazzi- fotografering". Om jag har väldigt, väldigt mycket tur, vill säga.

Snart små storspovbebisar

Hände sig härom aftonen - sent - att jag råkade på det här kärleksparet. Hanen låter omgivningen få höra sin triumf, honan står stark. Någon njutning finns inte för oss människor att se.

När hon känner sig färdig bjuder hon sin betäckare på något snöplig sorti...

...något han naturligtvis inte vill kännas vid. Stolt som en...tupp skils deras vägar åt för nu. Snart börjar allvaret.

Det svänger om skogen...

Under årens lopp har jag haft många möten med vildsvin. På något sätt är dessa träffar alltid adrenalinfyllda. Antingen de - grisarna - kommer nära,  eller kommer de i fart. För några dagar sedan skedde båda på samma gång. Då blir det lätt farligt...


Plötsligt ett gällt skri bakom fårstängslet som ska skydda de späda träd som där planterats. En unge kastar sig mot stängslet, studsar tillbaka. Flera gånger under allt mer panikartade former. Bara 10 meter från mig. Inser att detta måste engagera mamma vildsvin. Så plötsligt ger stängslet vika, ut rusar ungen, gällt skrikande. Inser igen att att närmsta, större lucka i staketet är 80 meter bort. Vill absolut inte möta någon där. Så knatar iväg för att hinna före. Trots högsta fart på vägen håller mamman jämna steg i sin svårforcerade terräng, fylld av fällda trän, genom drivor av ris. Hör henne hissa, flämta, grymta.


Nå, det gick bra. Jag vann racet. Unge och mor återförenades. Kvar finns minnet och en enda, någorlunda skarp bild. Hade faktiskt sinnesnärvaro att fotografera ungen medan den skriande bearbetade stängslet, men allt blev otydligt sudd.

Här är den i alla fall. Ute på vägen, snabbt in i täta granplanteringen på andra sidan. Kan inte låta bli att undra över vad som orsakade dess panik. Såg den mig? Eller kanske, kanske den varg som lär stryka omkring i trakterna? Den har jag heller inget emot att träffa på.

På glid...

Med många rovfåglar delar gladan sina fina flygegenskaper.

Till synes utan ansträngning cirklar de runt, runt sitt jättelika matbord. Rätt som det är ställer de om till störtdykning mot inte ont anande villebråd. Men det är en annan historia.