onsdag 29 juni 2016

Matglad glada (2)






Från tidigare.
Fågeln tycker säkert om att få vara ensam med skrovmålet den står på. Min tilldelade roll ur fågelperspektivet blev ju att hålla vakt; genom min existens där och då hålla andra fåglar borta. Min belöning blev bilder utan stress för fågeln gjorde ingen som helst min att sjappa. Vi tjänade båda två på arrangemanget och kanske, kanske kommer det fågelns minne någon gång i framtiden andra fotografer till del. Kanske t o m mig själv.







Lojt sträcker den ut vingarna. Kanske den kollar sin flygvärdighet med full mage? Nä, nog mer fråga om stretching.
Lite blod och slams runt näbben putsar den senare bort. Fysik och aerodynamik måste så klart vara i topptrim. Elegansen kommer på köpet.

tisdag 28 juni 2016

Fotograferingsvänlig



Kalla mig gärna en kråkornas (foto-) vän. För det är ju vad jag är.

Inte nog med att de på ett sätt är utomordentligt vackra. Deras bästa egenhet är ju vanan att umgås med människor. När allt annat fallerar, ja då finns ofta kråkfåglar att fotografera. Och dessutom det bästa sparat till sist :








De sitter gärna kvar lite längre än andra fåglar.  Så fotografen hinner experimentera med vinklar, inställningar. Den här tyckte jag själv kom ut bra. 

måndag 27 juni 2016

Blå linjen





Alla som åkt tunnelbanan i vår huvudstad har sett den, kanske åkt den. Musik har skapats kring Blå linjen. Här en fripassagerare eller bara en genuin reseentusiast ?

Sidanpassad!





Position i luften utförd som vore den redan i tagningsögonblicket ämnad för fotoformatet. Väldigt praktiskt och nog rätt ovanligt för en så ultrasnabb fågel som lärkfalken, normalt svår att ens hålla innanför sökaren.

Lite tur skadar inte!

lördag 25 juni 2016

Från min minisemester





Denna får bli min reptilbild för året. Komodovaran fångad på sandstranden där den just slukat en vattenbuffel. Nä, det där blev ju helt galet. Något slags vattenödla fångad på svensk brygga skulle det istället ju vara.


Midsommarstöket är över och - förhoppningsvis - även det sanslöst heta väder vi haft denna helg. 29 grader under strålande sol i muggig fukta, huh! Blodsugande insekter har kunnat fira triumfer på de av oss fotograferande däggdjur som trots allt verkat därute. Hur skulle det smaka med svalkande höstvindar och 10 grader istället. Garanterat myggfritt?

fredag 24 juni 2016

Midsommarfirande!





Lite trist att känslan redan går mot mörkare tider. Här i alla fall några ljusmättade bilder.













Glad midsommar tillönskas alla (eventuella) läsare!

torsdag 23 juni 2016

Vilt i kvällssol



Försommarkväll och en råget vandrar runt på ett återgroende kalhygge, letar efter matnyttigt. Fonden utgörs av skuggbelagd skogsrand och motljuset är kraftigt. Jag och djuret befinner oss ganska nära varandra och påtaglig televerkan kan observeras i bilden. Men allt det var efter jag stått blickstilla intill ett träd i flera minuter medan geten sakta närmade sig. Kameran på enbenet och jag höll andan så länge jag bara orkade.




onsdag 22 juni 2016

Två miljöbilder





Miljön är ju viktig dessa dagar.
Så här kan det se ut hos mig en sommardag vid sjön.







Två fisktärnor poserar i rätt minimalistisk omgivning. Sjön har inga naturliga öar så det gäller att ta vara på allt som s a s sticker upp. Ännu råder högt vattenstånd.

tisdag 21 juni 2016

Flygbilder






Fångad i sena kvällsljuset lyses rovfågelns vingundersidor upp på nästan overkligt sätt. Det hjälpte ju att fågeln dessutom ryttlade på låg höjd.








Svarttärna i farten, igen. Oxå en lågflygare. Riktigt låg. Gillar att fonden på så sätt blir mångfärgad av vass, träd blandat med himmel.






Den här har middagssolens skarpare kontraster. Gladan är alltid välsedd gäst hos mig. Oavsett tid på dygnet...

måndag 20 juni 2016

Min kompis





Ibland går det långa tider innan något intressantare inträffar I livet rent allmänt, vid fågelfotografering i synnerhet. Särskilt inne i gömslen, ofta trånga, obekväma.
Då är det tur att att någon vill snacka med en. Har man inte mänskligt sällskap går det bra med viltet. Den här gynnaren, som byggt bo just ovan gömslet, fångade jag på några meters avstånd. På 1/80 s. Ja, det var skumt därinne. Lite rörelseoskärpa får man kanske acceptera då.







Samma fågel utanför gömslet. Ljuvlig sommardag var det




.




Nä, inte samma fågel. Men höll mig sällskap under längre stund en annan dag. Och det är gott så.

söndag 19 juni 2016

Med- som motljus





Därtill långa ben.









Undrar om de inte hade kunnat göra en insats i pågående fotbollsturneringar? Borde ju vara bra på att nicka bollen, oxå...

fredag 17 juni 2016

Matglad glada (1)






I Skåne har vi ett segt rykte om oss att vara matglada.
Så det lär väl även omfatta landskapets fåglar. Och mat finns förstås gott om nu.







Såg från plåtgömslet en större grupp rovfåglar nere på marken. Kan nästan bara betyda matkalas, tänkte jag och parkerade bilen. På fel sida ensilagebalarna, visade det sig. Försiktigt körde jag runt "hörnet" och där satt en enda fågel kvar. Ser i sökaren att skrovmålet verkar vara räntan jägare slängt ut.







Från tjugofem meter ser fågeln mig stint i ögonen medan den äter (lite mer grafiska bilder på detta i kommande inlägg) och piper högt.
Fågeln sitter kvar så länge jag orkar hålla uppe fotoutrustningen - fotar genom passagerarfönstret - och jag säger hej och tack för titten! Bakom mig samlas rovfåglarna åter.

onsdag 15 juni 2016

Årets insektsbild...


...ja, för mig alltså.

Kan knappt förstå hur det gick till. Lugn betraktade jag en slända. Fotografiet avslöjar ett monster på samma ställe Tittar på mig med vidöppna käkar. På köpet bara några meter bort...








tisdag 14 juni 2016

Två bilder





Samma ställe, olika dagar. Möjligen samma fågel. Den har i alla fall egenheten att vilja burra upp sig och sen snabbsegla iväg.







Håller koll så ofta jag bara kan. Ännu inga ungar som liftare. Hade hoppats få se det nån gång. Idag ösregn. Kanske kommer de fram då? Eller det är för sent?

måndag 13 juni 2016

Starar snackar med varandra





Inget konstigt med det, eller hur?
Deras språk är måhända inte så sofistikerat men duger säkert bra till att kommunicera basala känslor, varningar, lockrop. Såna saker.

På bilden ovan signaleras mycket starkt : Den här platsen är upptagen! Stick och brinn!







I nästa går det lugnare till.
-He,he. Där kommer en fotograf. Han är korkad om han tror vi ungfåglar blir avbildade på det avståndet!


Vilket oxå visar att omdöme kommer med åldern. Glasklart, eller hur?

söndag 12 juni 2016

Mustaschprydda honor.



Frun har köpt ny kanin. En hona med - mustasch. Mycket sött och charmigt litet djur.
Det fick mig att tänka. Har jag inte nånstans en grönsiska med slikt attribut??







Jodå, ett foto från i höstas. Fast det var ju ingen riktig skäggväxt. Istället tistelfrö under "fallskärm". Och fågeln lät sig tydligen väl smaka. 

fredag 10 juni 2016

Viltvård !?





-He, he tänker fågeln där den överraskar fotografen genom att passera köksvägen förbi.
-En del tycker vi rördrommar ser förhistoriska ut. Men vi är smartare än många tror! En liten titt över axeln, bara. Ooops! Han fick syn på mig. Hjälp, han siktar med något stort. Bäst flyga bort, långt...

Rördrommen har tidigare jagats hårt, är fridlyst sedan snart 100 år men tycks bara återhämta sig sakta. Det lätt primitiva draget går igen i gamla beteckningar som t ex Träskoxe. Enligt Wiki lär den faktiskt på sina håll ha kallats så...

Men alltid lika kul att få fotografera. Och är en av de bäst utbildade bland sjungande fåglar, tycker jag.

torsdag 9 juni 2016

Kanske redan imorgon?




Vill ha. Vill ha fler, bättre. Här en hona som gjorde absolut allt för att slippa bli fotograferad. Vi var två i tornet och jag tror inte kollegans bilder blev mycket bättre. Skäggmesen är som spöket som snabbt dyker upp och än snabbare försvinner. Försvinner mot okända öden. Av tjugotalet bilder blev denna minst usel. Grrr...

Men vädret är bra, hälsan hygglig och - ja, ja. Vill ha fler, bättre. Snart! Snälla!!

Föredömliga!





Från idag - öhhh, igår ska det vara.
"Gässlingarna" har nu blivit 2/3 vuxna. Inte riktigt lika söta som tidigare men ändå fyllda med viss dunig charm. De här kom - med mamma först och pappsen i släptåg - självmant fram, simmade fyra meter framför mitt ständigt hungriga objektiv. Det var sen sommarkväll och solen lyste upp så vackert, så.

Ungarna följer sina föräldrar i allt de gör. Så mycket behändigare än vad jag vill minnas mina egna någonsin gjorde...:)

tisdag 7 juni 2016

Mot elementen





Den var inte från igår precis, bilden. Utan från slutet av april. Våren har varit så torr och varm att regnskurar kan räknas på ena handens fingrar och skyfall har vi haft - ett. Kanske det var då bilden togs.


Även om det är jobbigt måste magen fyllas. Skönt att ha sällskap, åtminstone inte vara ensam i busvädret. Men kan ingen tala om för fåglarna att läget blir mer uthärdligt om de vänder sig och pickat upp maten i medvind?! Våra hästar gör så, skulle aldrig få för sig vända ansiktet rätt mot regnblåsten. Kanske brushanarna på bilden saknar det vetandet eller de bara struntade i det denna gång? Hoppas de blev mätta, i alla fall.

måndag 6 juni 2016

Sitter lugnt i vassen



Sävsparv hona?

Hur som helst en fågel som verkade nöjd med porträttsittningen. Medan de flesta snabbt svischar bort satt denna individen kvar, tittade sig lugnt omkring och tyckte väl inte att min person utgjorde någon överhängande fara.







Och det är så som vi naturporträttörer helst vill ha det.

söndag 5 juni 2016

Vild & vacker (4)



Ensam råbock vid vattenhål på riktigt nära håll, i grönskande vall under sent eftermiddagsljus.
Kan det vara något?








Studera gärna detaljerna i huvudets päls och på dess horn. Gott om detaljer att vila ögonen på där...
Använde mig av 300:at tillsammans med 1,4 konvertern. Från tidigare i veckan.

lördag 4 juni 2016

Friandets svåra konst...




Dessa fartfantomer är ultrasnabba i allt, verkar det. Individen på pinnen ville uppenbart bli matad av sin partner som hade fullt sjå med fiskandet för båda två.








Här samma sak i annan miljö. En fiskar, den andre vill bli matad och tjattrar oförtröttligt så fort partnern är inom hörhåll.






Här ett mer stillsamt överlämnande av fisk.






Tack så mycket, säger den ene.
Varsågod, säger den andre, sträcker på halsen av stolthet över sina färdigheter som familjeförsörjare.

fredag 3 juni 2016

Havsörn regerar!







Det är samma rovfågel på båda bilderna.

Kvalitativt inget att särskilt att skriva hem om. Jag tycker övre bilden är en smula lustig där skrattmåsen för ett ögonblick verkar fundera över att landa på havsörnen.

Nedre bilden en lågflygare. Inte var dag jag ser det heller.

Det brukliga är att havsörnar på långt avstånd drar fram över mitt målområde och sen försvinner. Den här gången flög den lite närmre och kom dessutom tillbaka. Då måste det ju bli publicering, De inte helt lyckade bilderna till trots.

torsdag 2 juni 2016

Vingar infällda, vingar ut-...






...men anar man inte i första bilden -  aningens korpulent kropp till trots - att mycket lyftkraft finns i de där vingarna som täcker hela bakkroppen?
När den sen bekänner färg i undre rutan förstår jag lite bättre varför dessa fåglar rör sig som de gör.
När företaget Northrop konstruerade sin stealthbombare B52 sneglade de kanske på svalan. I alla fall finns i mitt tycke gemensamma designdrag. Sämre flygförebild kan man förvisso ha.

Ej så sällskapliga




Jo, hade gärna viljat komma närmre. Men hararna sa ifrån Tog jag tre steg framåt backade de lika mycket. Bekvämlighetszonen var nådd.
Men desto mer av miljön kommer förstås med och det behöver kanske inte alltid vara fel. Bilden togs igår. På en skogsväg, i motljus.

Ser den bakre av de två inte lite lurig ut? Kanske hanen med planer för omedelbara framtiden klappade och klara...

onsdag 1 juni 2016

Mästersångare ?




Vilket väder vi fått!
Idag har jag varit i den berömda kuststaden och bara njutit av stadslivets bekvämligheter. Nä, Deerhunter är knappast city-slickern utan trivs bäst ute i natur Skaparen gjorde den. Men nån gång så...

Men innan dess ett obligatoriskt skogsbesök. Och vad sitter där? En helt vanlig bofink. Vanlig?







När jag var liten kunde jag konsten att sjunga ( en konst som tyvärr för evigt försvann i tonåren ) men aldrig som fågeln på bilden. Tänk att kunna sjunga och äta. På samma gång. Vilket himmelsrike av möjligheter hade det inte kunna medföra! Och även om fågeln kanske mer transporterar munfull mat än äter upp den, förminskas inte prestationen i sig självt. Och finken sparade inte på sången, jag garanterar.