måndag 29 februari 2016

Stilla fågel - dynamisk miljö?





När fågelmotivet äntligen satt sig till ro för ett par efterlängtade sekunder, borde väl även omgivningen anta stillebenets form?
Jag kan garantera att blåmesen inte rör sig mer än  någon skulptur i sten.  Långa 1/320 s exponeringstid borgar för detta, flesta bilder får kastas. Men här skapar istället fonden drag i bilden och fågeln verkar skjuta fram som värsta kanonkula.
Jag kan oxå garantera att om detta tänkte jag inte mycket när bilden togs. Men jag bejakar slumpen och tar gärna det jag får.

söndag 28 februari 2016

Istället för utnämningar i TV



I dagens tidning läste jag om bråket med "helvita" Oscarsgalan. Hela startfältet tycks alltså bestå av enbart vithyade skådespelare. Suck.

I skogen finns inte alls de här problemen. Alla har en roll att spela, stor som liten, vitpälsad eller mörk.







Som framgår drar dessutom djuren åt samma håll?  Nä, riktigt enkelt är det kanske inte alla gånger. 

lördag 27 februari 2016

Gås bjudes var dag!





När annat sviktar finns alltid gås att tillgå. Så vad gör man? Försöker så gott man kan att göra fågeln rättvisa, såklart. På bilden ovan ser det ut som fågeln elegant simmar runt i vacker sjö. Istället för det smala dike vars slänter tar vid omedelbart utanför bild!









Det som kanske ser ut som en vacker äng bakom nästa fågel är tyvärr bara bestånd av vissnade fjolårsväxtdelar, lagda i barmhärtig oskärpa. Genom att bruka objektivet till full öppning. Kanske gässen - skulle de få syn på dem - skulle gilla fotografierna. Kanske inte, men jag gjorde i alla fall så gott jag kunde.

fredag 26 februari 2016

Soldyrkaren




Så till herrklubben. Självklart på egen planhalva (även om dovvilt ibland umgås könen emellan andra tider än brunst-).
När jag först såg dem låg gänget strax bakom toppen på en kulle. Detta motiv har mina kameror svårt att fokusmässigt greppa; åtminstone nio gånger av tio låses fokus på kullens horisontlinje och allt bakom kommer fram i oskärpa. Såklart man kan justera manuellt, men så var det ju detta med försämrad syn och inga glasögon med...








Får istället söka annan fotograferingsvinkel och hoppas djuren under tiden inte försvinner. Nä, de var kvar. Här har hjorten jag ville visa dessutom avancerat ner längs sluttningen. Så inga särskilda fotograferingsmässiga utmaningar här. På köpet fick bilden djup. Med förnöjsamt uttryck i nyllet marscherar han framåt. Visst njuter de av solen, helt klart.

torsdag 25 februari 2016

Fågel och jättelustigt skämt



Entita, talltita, svartmes???
Jag gissar på entitan. Snäll fågel var den i alla fall som satt kvar ett par sekunder på sin gren.

Över till något helt annat : En ledsen gris korsar engelska kanalen och förvandlas till - vadå?
Jo. en pigg gris, såklart. Ha, ha ha,ha, ha, ha,ha.
Min fru bara älskar såna här vitsar. Själv funderar jag på skilsmässa...:).

onsdag 24 februari 2016

Livet är tufft även i söder



Nog ser han lite tilltufsad ut, ungbocken. Vintern med dess prövningar är förstås snart avklarad. Det bjuds längre fram säkert rikliga tillfällen att äta upp sig.








Om djuret just nu ser skraltigt ut, lyckades det bättre med att ställa sig mot vacker fond. Dis och dimma går ofta riktigt bra tillsammans med vilda djur. Tycker jag, är väl bäst att tillägga. Fotot från förra veckan.

tisdag 23 februari 2016

Skogsfyndet






Det är tyst, så tyst i skogen. De vanliga fåglarna pilar förbi men oväntat dyker herr hackspett - modell större - upp på scen.
Sätter sig på en gren lite för långt bort för min smak. Men mot en fond jag visste skulle kunna bli bra i fotografi. Fågeln fäller till min glädje ut stjärtfjädrarna något och lät dem värmas upp av solljuset. Uppenbart tog spetten paus i sitt annars oförtröttliga hackande. Jag bugar och tackar såväl skog som fågel.

måndag 22 februari 2016

Nu händer det!


Jag har ju vid flertal tillfällen efterlyst vilda däggdjur i "mina" skogar hela vintern. Nu börjar de visst sakteliga komma fram, sugna på solens livsgivande energier.








Damerna först ut. Vad vi ser här en del av ett större gäng ute på bondens bete. I mitten ligger tre stycken tätt, tätt tillsammans. Så fort molnen hopar sig blir det ju fortfarande kallt, tycks de resonera.
Taget på lååångt håll. 

söndag 21 februari 2016

Vad?


Fler vårtecken : Idag tyckte jag mig höra ett välbekant drillande. Avancerade sakta framåt och - där! Och där igen! Visst är det sånglärkor, vårens första. Plötsligt var de överallt, även på angränsande områden. Rena invasionen, på min ära... Långt borta från kameran fick jag något slags bild som kanske i sinom tid flyter upp på bloggen.

Över till något helt annat. Där jag gick längs åkerkanten såg jag tre rovfåglar kretsa över något. Detta något visade sig vara, ja vadå?







På avstånd tyckte jag mig skönja ett vildsvinsöra, men hemma vid redigeringsbordet kom istället ovanstående upp. Kolla klorna! Och jag som aldrig trott på de där skrönorna om sönderbitna skor och fötter innanför. Om nu tänderna svarar upp till tassarna, förstås.
Grävling, således. Ovanligt att rovdjur bryr sig om dessa som inte sällan trafikdödade får ligga veckovis utan synbar åverkan. Kanske gladorna trodde som jag att det vankades vildsvinsgott?

lördag 20 februari 2016

Mitt projekt



Hade nästan gett upp det projektet. Projekt Vettig Bild på stillasittande Nötskrika.
Igår hade jag turen upptäcka någons fågelmatning mitt ute i storskogen. Runt den cirkulerade många småfåglar som aldrig besöker min egen. Nötväckor, kungsfågel - vinterns första bekantskap för min del - och så denna nötskrika. Väl medveten om min närvaro flyttade den sig allt närmre foderautomaten.








När den småningom satte sig på en gren som råkat få sin beskärda del av dagens bleka solstrålar, blev det dags att trycka på avtrycket. Fågeln satt kvar, poserade vackert och jag fick några användbara bilder till. Ingen dålig dag, gårdagen.

fredag 19 februari 2016

Balansakt



Ser en ormvråk sitta på räcket till hagarna. När jag fokuserar på den kommer plötsligt en annan vråk och tar dess plats.
Det tar någon sekund innan balansen återfås på det uppenbart slippriga trävirket. Det hjälper säkert med de grova klorna inborrade i materialet.








Likt somliga snabba bilar fäller fågeln  ut bakspoilern vid kraftig nerbromsning. Intet nytt under solen...

torsdag 18 februari 2016

Gäss, gäss, gäss...






Gässen dominerar nu totalt, regerar i nästan ensamt majestät därute på ängarna. Ovan har jag igår fångat den för min del inte så vanlig varianten sädgås. Tycker det är rätt kul att gässen i sina många varianter lyckas samsa sig så bra. Sädgås går ju i samma flockar som grågås, bläsgås osv, osv.






Samsas gjorde även detta grågåspar som enligt min fågelbok skulle kunna härstamma från olika populationer i Europa. Hur som helst, kolla in färgskillnaden på näbben och döm sen själva!

Vädret har varit fantastiskt ett par dar. Snart kommer nog första vågorna flyttfåglar. Men nu är de kalla nätterna - minus 9 grader - avskräckande. Idag mulet och alls ingen sträng kyla. Jag längtar redan.

onsdag 17 februari 2016

Fantastisk modell. Tycker jag




Familjen sparvhök frekventerar min småfågelmatning med ojämna mellanrum. För det mesta sent på eftermiddagen - eller det är vid den tidpunkten jag oftast upptäcker sparris. Har sett honor, hanar, juveniler. Aldrig mer än en åt gången.

Häromdagen hade en individ fräckheten att placera sig direkt på brädan som bär upp all matning. Mitt på dagen, faktiskt. Hade kommit tillbaka från verkstaden och hade - såklart - ingen kamera med. Fick nöja mig med att titta på den granna fågeln 15 meter bort. Lagrad inte på minneskort, men väl i minnesbank.







Så här en bild från tidigare i år. Väldigt nära, mindre än tre meters avstånd. Som vanligt fotograferad genom fönsterglas. 420 mm brännvidd, full bländare, ISO 1500 och tvåhundrafemtiodelen hann passera.

tisdag 16 februari 2016

Fint väder - få fåglar



Fortsätter min rapportering om möjliga vårtecken.
Idag en, ja en enda ensamflygande trana. Riktning från norr mot söder, men sånt måste inte betyda något i enstaka lokal observation.







Men annars "bara" hundratals gäss, de grå och bläsgässen förutom vitkindade och en och annan kanadensare.
Ganska orädda, erbjuder oftast fotomöjligheter. Här en snäll en som stilla verkar begrunda om den behöver gömma sig bakom höggräset eller inte.
Gässen förutom verkar fler fotografer och skådare mötas ute än det erbjuds viltmotiv. Fick en trevlig pratstund med naturfotograf Eva Kronvall.

måndag 15 februari 2016

Simrekord 50 m fritt?



Bara en ytterligare bild från i förrgår.
Gräsanden simmade snabbt, snabbt förbi mig, mot friheten ute på sjön.
Gick det så snabbt som fondens fartlinjer antyder?!






Nä, jag tror vi båda njöt av det fina vädret och utförde våra sysslor i något mer maklig takt.

söndag 14 februari 2016

Brister snart??





Jag har fällt några träd och skulle inte välja den sidan som min hackspett på bild hackade på. Men sol och noll vind utmärkte dagen, så OK, då. Fågeln visste nog vad den gjorde.

Idag siktade jag en gigantisk flock starar. Åtminstone tror jag de var starar. Våren kryper närmre.

lördag 13 februari 2016

Drama i vägkanten (2)



En ytterligare bild på min mörke ormvråk i dikeskanten. Bytet har nästan ätits upp, man kan se en liten del av dess bakdel kvar i fågelgommen. Har mer grafiska bilder på detta, men kanske det för nu räcker? Vill inte medverka till att läsarnas goda middag hamnar på tangentbordet...








För naturvännen och inte minst fågelentusiasten är förstås detta småpotatis; det ingår i själva vistelsen ute att se vissa djur slå andra. Djungeln lag råder där, såklart.

fredag 12 februari 2016

Bilder med förhinder



Fågeln undantaget : Dessa fotografier är kanske inte de vackraste. Jag tänker på de artefakter som uppstått i bakgrunden. Raka streck, ibland dubbla konturer. S k nervös bokeh. Skärpan tar även den stryk.








Ville bara tala om att jag är medveten om problemen som uppstår då jag fotograferar genom fönsterglas. Men kanske ett överkomligt pris för att få till nära bilder från matningen ö h t.

Ingen skugga över fasanhönan som alltid gör sitt bästa....

torsdag 11 februari 2016

Drama i vägkanten




Här en rykande färsk bild från tidigare idag.
Kör igenom byn när jag ser ormvråken dyka ner mot marken, landa med utspridda vingar och direkt därpå börja äta av sitt fångade byte. Nu gäller det att vara snabb.

Som tur är finns en parkeringsficka i närheten. Nu kan jag vrida mig 180 grader, på skakiga armar sikta mot fågeln och fyra av trettiotalet bilder, av vilka denna blev den allra första rutan.

Den lilla sorken dödades och slukades utan dröjsmål, sena lunchen avklarades på högst ett par sekunder. Sen satt fågeln kvar för några ögonblick, njöt av mättnadskänslan, flög därpå iväg.

Ytterligare ett mikrodrama där den mörkt färgade ormvråken kom ut som vinnaren. Kanske hann det lilla bytet instämma i att det var den mörka kraften som gjorde slut på det?



onsdag 10 februari 2016

Fler vårtecken - men är de inte lite tidiga?




Igår ett ytterligare vårtecken i form av tiotalet tofsvipor ute på ängarna.

Större ansamlingar gäss kan ju även de vara vårliga förebud och i så fall saknas inte heller här det argumentet. På mina platser sitter de i en eller fler flockar om hundratals individer. Då kan trängsel lätt uppstå. Som den vitkindade märkte av då den försiktigt, försiktigt landade på sin tilltänkta lilla p-plats.







Så annorlunda för bara någon vecka sen, som bilden ovan visar. Samma ställe, gott om plats att sträcka ut benen på...

tisdag 9 februari 2016

Brytningstider





Igår ett säkert vårtecken : Gravänder plaskade runt i det översvämmade fågelreservatet. Fick bilder på långt håll som jag inte hunnit titta närmare på än.

Visar istället ett nästan lika säkert vintertecken : En rovfågel sitter framme och spanar från stolpe, gren eller vad som nu kan tjänstgöra som stöd. I mina hemtrakter accelereras det beteendet, senare drar fåglarna sig tillbaka mot sina häckningsplatser (antar jag).

Här en ormvråk som förvisso först flög bort från mig. men inte längre än att fortfarande vara fotograferingsbar.  

måndag 8 februari 2016

Gäster med attityd





Knappt sett vilt på fyra ben, var det sagt.
Plötsligt materialiserar de sig lite varstans. Dessa bilder togs igår, sen eftermiddag. Tro det eller ej, men de betade lugnt och fridfullt mitt inne i byn och fotograferades från bil, tjugo meter bort. De var tre djur, bocken på bild ovan ger samlat intryck medan den tuggar på sitt gräs.







När jag inte genast stack blev djuren mer nervösa och via en gammal gångbro korsades bäcken. Här står de på just den konstruktionen. Räcket utgör samtidigt tomtgräns till närmaste hus. Man kan sannerligen inte beskylla rådjuren för att vara blyga av sig!

lördag 6 februari 2016

Genom fönstret och ut






Jag menar så klart att fotografen står innanför glaset och fotograferar ut. Vi talar inte om någon fågelkatastrof här.
För dessa bilder tvingades jag stå ett par meter bort från fönstret. Allmänt recept för katastrof rent bildtekniskt. men på något sätt lirar min ena kamerautrustning och gamla tvåglasfönster skapligt ihop.
Med den andra uppstår just den där katastrofen.








Likt bytesfåglarna måste tydligen höken oxå ibland titta upp, spana mot himlen. Var säkra på att fågeln är medveten om min närvaro. Kanske den vill skydda sig mot inblandning av fler människor, likt deus ex machina  nedfallande från ovan. Eller det trots allt finns andra fåglar som kan trakassera sparvhök?
Trots det gröna gräset i tidigare inlägg kan man se att än har inte kaprifolen övergett vinteridet. En liten, liten grön knopp talar dock om färdriktningen.

fredag 5 februari 2016

Grönt = skönt?






Så det ser ut, numer.  Knappt inne i vintermånaden februari och redan lyser det grönt från alla håll. Det glädjer även om jag är vän av vita vintrar. Glädjer för det gör det betydligt lättare för fågel & vilt därute i naturen. Och det är inte utan att man när som helst kan spana efter invandrande fåglar, särskilt som vinden haft svag sydlig riktning senaste tiden. Låt vårracet snart börja! Min vän gråhägern verkar i alla fall prata sig varm för detta.

torsdag 4 februari 2016

Hade full koll på fotografen



Det hände senast förra året. Nån gång under kronviltsbrunsten. Häromdagen kunde jag till sist fotografera en råbock. Inte den mest praktfulle, men om några år kanske...







Från långt håll och djuret helt blickstilla är jag faktiskt rätt stolt över mina åldrande ögons arbete. Bilden ljuger dessutom; det var betydligt mörkare i skogen. Ett stort träd skuggade till vänster. Jag vågade inte flytta mig. Visste jag var redan upptäckt och djuret direkt skulle dra.
Efter alla stormar ligger mycket fällvirke i skogarna. Inga direkt upplyftande element på ett fotografi, kanske. Men ljuset föll ner rätt vackert, tycker jag.

onsdag 3 februari 2016

À la peinture ?





Har sett en del naturfotografer ta upp måleri. Så tänkte kan väl jag oxå göra. Fast på mitt, fotografiska sätt. Jag kan inte vare sig teckna eller måla. Nä, istället ta ett något rörelseoskarpt motiv och jobba vidare med det. Inga filter mer än brushanteringen har använts. Hade bilden varit målad hade diverse saker i fonden inte tagits med, nu regerar fotografiska "regler".

tisdag 2 februari 2016

Nu när antal summerats





De stora skillnaderna från tidigare räkne-år blev för min egen del många fler grönfinkar och f a många, många fler gråsparvar. Medan jag inte kan hitta en enda opublicerad gråsparv i webarkivet, kunde jag leta upp nedanstående grönfink. Talgoxen får istället stå som illustration till den till utseendet mer oansenliga sparven och blev min enda statistiskt säkerställda volymökning, sett på ett par års sikt.












För att ingen ska tro på att vädret vid matningen alltid varit det bästa, får bilden ovan på entitan ge svar på tal.








Har haft koltrastar under hela säsongen, men inte just under de dagar fågelräkningen pågick. Så nollade där, typiskt.

måndag 1 februari 2016

Kaxig!





Se på den stansen! Visst utmanar fågeln betraktaren, eller hur?
Taget för en vecka sen när lite snö fanns kvar. Nu är allt grönt, det regnar som vanligt. Imorgon vankas stormoväder. Tänk att det finns de - ganska många, tror jag - som tycker skånsk vinter är bäst förutan snö.