Rapport från dagis

Dags för de första fågelungarna att presentera sig. Jag följde denna men det fanns fler ute på äventyr. Förälder alltid i närhet och kallade då och då på de små som annars lätt försvinner i uppväxt gräs. Det var sen kväll och ljus därefter.

Redan börjar den massera vingarna...

...annars är det gående som gäller för att utforska terrängen. Söta är de onekligen, tofsvipebarnen. Hoppas nu bara att de klarar av att bli vuxna. Orädda och kavata är de även det. Befann mig mindre än 10 meter bort och ändå marscherade den rakt emot. Kanske inte bästa strategin för överlevnad även om Deerhunter aldrig i detta livet skulle skada en fågelunge eller något annat djur heller, för den delen. Om detta vet så klart ingen unge.

Från parning till dunboll...

...tar det inte lång tid. Kanske tur för planeten att vi människor inte är lika snabba.

Helt oemotståndligt resultat blev det i alla fall här. Redan sticker de små på egna uppdrag en lite bit bort från föräldrarna. När fara hotar är de väldigt snabba att fly tillbaka dit, gömma sig under vuxna vingar.

I brist på annat

Jag har mina publicerbara bilder på en sticka som jag glömt kvar på jobbet. Hittade en annan sticka med några bilder på som kan användas. Så det blev ett inlägg oxå denna dag. Då vi alla är mätta efter all god julmat ? För rovfåglarna gäller kanske en annan årstid som deras julbord.

Den här lille söte ungen av tofsvipa som skrovmål ? Hu, dessbättre har jag ingen sådan bild. Den här lille gick runt i sin plaskdamm och letade mat som en fullvuxen. Inte många dagar gammal skakade den till då och då, som om den frös.

Här en liten unge som som redan gjort sitt, är jag rädd. Jag vet precis vad för sort. Bilden togs nämligen hemma i trädgården och jag hade för en liten stund observerat ungen av råka som ensam satt i det lilla trädet. Närmre och närmre kom gladan. För ett litet ögonblick tittade jag bort på något annat och så var ungen borta. Istället kom det här ekipaget flygande över hustaket och jag fick min bild. Gladan fick sin middag. Kolonin råkor decimerades med en.

Breaking news!!

Tidigare berättade jag ju om tofsvipeboet som försvann. Så gissa min glädje när jag såg dessa småttingar födosöka i gyttjan, bara en liten bit bort. Samma stil som de vuxna, ner med näbben i blötan och upp åker en mask. Härligt! Modern fanns i närheten, men var inte överdrivet försiktig när jag riggade upp utrustningen på kanske 7-8 meters avstånd. Men under skjutningen kom en kråka flygande. Den jagades utan förbarmande bort. Alltid besvärligt att fotografera genom passagerarfönstret, vände jag lite senare tillbaka för att få tillfälle från rätt sida. Då var familjen puts väck. Så nog lite tur att ha fått chansen till detta utsökta fototillfälle. De var bara två ungar och kan inte ha varit många dagar gamla. I den kraftiga blåsten höll de sig nära grässtråna;  förvisso kan de redan kraftiga klorna hjälpa till att hålla kroppen kvar på marken.