torsdag 29 september 2016

Likt boxarna




Mesar är allt annat än - mesar.
Jag tror ni förstår vad som avses. Likt boxare tuffa, orädda, frimodiga. Det var så jag menade. Som när boxare stirrar ner opponenten inför matchen. Den här killen verkar inte sakna talanger på något av de nämnda områdena.Här spänner han blicken, över min axel, mot min darrande fotograferande kollega, medan jag ohejdat kunde rikta och sikta. Livet är orättvist, inte sant?

Bilden från hemmasjön. Där finns just nu gott om skäggisar, har inte sett något liknande tidigare. Och det är en populär sysselsättning att fotografera dem. Var så säkra.


onsdag 28 september 2016

Välkommen gäst





Man ser det inte på bilden. Men fågelns kamouflage var för en stund anmärkningsvärt bra.







Det vi studerar enkelbeckasinen igenom är en smal glipa mellan storflikiga strandväxter med snarlikt färgmönster. Fågeln visste vad den gjorde, låt ingen tvekan råda om det. Så var den också avslappad, brydde sig inte ett dugg om mig i plåtgömslet sju - åtta meter bort.






Nu tittar den fram bakom vissnade planta. Snart, snart är den åter tillbaka i sitt döljande växttäcke, omöjlig att upptäcka för åtminstone mina ögon. Tre bilder hann det bli. Trevligt, trevligt. Alls ingen vanlig sort här, blott - tror jag - tredje gången jag bjuds fototillfälle.

måndag 26 september 2016

Brunstfältets väktare.



Ska vi gissa på tvååring?
I så fall bör den nästa år bli gaffelhjort enligt gängse terminologi.







Alldeles för ung för att delta i brunsten som annat än observatör - se och lär! - och för enstaka handräckningsjobb som att för hjordens räkning spana efter faror. Men det där med att vara för ung att para sig är bara värt pappret den meningen skrevs på. De yngre tar alla chanser om de upptäcker en brunstig hind utan kraftfull uppvaktning. Sen ska ju förstås hinden ha ett ord med i laget, också.

Den här verkar dock ta jobbet som spanare på allvar. Knappt skönjbar är unge dovhjorten på bilden. Den verkar ha frivilligt anmält sig till samma jobb... Mer om detta i senare post.

söndag 25 september 2016

Gräs vid väg





Äventyren väntar runt hörnet, heter det ju. Nån gång stämmer det in, helt klart. På väg in i samhället bromsar jag in efter en kurva. Intill vägen står två granna dovhjortar bekymmerslöst betande i vägkanten. En bra sak var att jag hade kameran med. En mindre god sak var att när bilen stannat upp kom jag för nära. Så, gott folk, detta blev resultatet.

Men först på med varningsljusen - jag stod ju på en trafikerad landsväg - och dessbättre ser förarna i annalkande bilar samma sak som jag. Stannar in. Kanske de också fotograferar?








Sen är det ju alltid någon som har mer bråttom än andra och kör förbi kön, motar ner djuren i diket och fortsätter sen framåt med vrålande motor... Här är doven på väg bort från vägen. Måste säga att de hanterade situationen med viss fattning.

fredag 23 september 2016

Fullt ös i sjön!





Klättrade uppför tornet, snabb orientering, kontroll utrustning. Ja, här var det ju lugnt...väl? Vad är det för vita varelser därborta till vänster? Bland alla svanar? Tittar ut genom sökaren och räknar långsamt till sju (7) ägretthägrar. Medan jag räknar observerar jag att en argsint gråhäger, säkert sur över konkurrensen, förtvivlat försöker mota bort de vita från sitt fiskeställe. Men den får ge sig, till numerären övermannad som gråhägern blivit. För säkert första gången i sjöns historia.

Här har tre vita tagit sin tillflykt i ett buskage inte så långt borta. D v s de var först två och en tredje tillkommer. Sånt sker inte utan gnabb och lite näbbfäktning. Gjorde en delförstoring på samma bild :







Så kan situationen bättre studeras.

PS/  Nästa dag räknade jag in 10 individer av ägretthäger. Vad ska ske härnäst...? / DS

torsdag 22 september 2016

Nitlott le grande...





Ungefär så här djuraktigt hade jag hoppats på. Men inget hände. Absolut ingenting. Ledsen att jag lurade ut dig, Ingemar. Men jag tyckte vi hade kul ändå.

Bäst att börja från början. Här hade jag skrutit - med viss rätt, måste tillstås - hur bra fotomöjligheter detta område alltid ger. Vi placerade oss på ett ställe som dittills varit exceptionellt givande. Varje gång. Men idag så...

Bilden ovan togs för ett par kvällar sen. Mörkret föll snabbt och det började dessutom regna. Jag fick skruva upp inställningarna så mycket jag vågade och ISO 17000 blev nytt personligt rekord i den grenen.

onsdag 21 september 2016

Tankar från en ekorre





-Hur det är att vara ekorre?
-Jo, det ska jag förklara för dig att det är inte så dumt. Vi ekorrar är bäst i världen på att klättra i träd. Det är hur lätt som helst, som du nog har märkt därnere, fotografen! Sen är vi kloka som framgår av ögonen. Själens spegling och allt det där. Ställ dig istället motsatta frågan : Hur är det egentligen att vara människa?! Kan inte vara lätt att bära på all den där utrustningen, t ex. Sen kan ni ju knappt alls klättra i trän, obegripligt att ni klarat er så här långt...

tisdag 20 september 2016

Något om vädret





Jag ser tornfalk i stort varje dag just nu. Rejält skygga håller de avstånd. Förhoppningsvis förändras detta för den lilla andel som eventuellt stannar kvar över vintern.







Ännu känns den väldigt avlägsen, vintern. Känns knappt ens som hösten startat. Det här högkontrastmotivet, misstänkt Börringevråk, fångades för bara några veckor sen, Snacka om intensivt solsken. Underexponerade mer än ett helt steg i kameran. Sen fick spakarna dras åt max i efterbehandling. Åndå blev någonting kvar i bilden, något som skvallrar om den fantastiska väderlek vi haft och fortfarande avnjuter. Länge leve sommaren!

måndag 19 september 2016

Härliga tider



Goda nyheter.
Kan rapportera att detta årets septemberbrunst av allt att döma bjuder på rekordstor uppslutning av djur. Ja, rekordmånga är fotograferna, oxå. Men det är en helt annan sak.

Har två gånger dessutom stött på det angenäma problemet att bli blockerad av djur i skaror. Som valt att beta, leka, fightas mm på min promenadväg tillbaka till bilen. Bara att vända och ta alternativ väg, morron som kväll. Fast först efter ha fotograferat klart, naturligtvis.








Det är nog inte bara jag som finner antalet kronvilt större än brukligt. T o m de stora handjuren springer i vägen för varandra...

söndag 18 september 2016

Det ligger i generna ( och i lust att testa )






Fortsätter med djurs intressanta beteenden. I förra inlägget med mås jagar "flygfisk", här en liten kalv som uppenbart - och mycket förståeligt - tycker de vuxnas brölanden är något alldeles superhäftigt.







Studera denna (i övrigt usla ) bild noga...

Charmigt, eller hur?



fredag 16 september 2016

Sätt att fiska



En gång när jag spanade efter kungsfiskare kom plötsligt ett exemplar tvärt in från vänster, bytte riktning ny kurs rakt emot. Studsade några gånger på vattenytan, stannade någon meter från mina skor...

Skälet till den vådliga flygturen var den fisk som fågeln jagade just under ytan.  Vi - jag och kungen - tittade med stor förvåning på varandra och ögonblicket senare flög den iväg. Kvar lämnades ett angenämt minne. Sådär ska de väl inte fiska?!







Häromdagen mötte jag snarlik fiskemetod igen. Denna gång med fiskmås i huvudrollen. Det råder mycket lågt vattenstånd, djupet på platsen kanske decimetern. Så antingen skräms fisken av fågeln rörelser/skugga eller jagas den av större fisk bakom? Hur som helst praktiserade fågeln metoden ett bra tag men jag kunde inte se att den fick napp.

onsdag 14 september 2016

Dags igen...





Ska ut och reka gömställe för kronhjort. Hoppas på bilder likt de från förra året jag visar först nu. Först ut en nyfiken glytt som lämnat hjordens trygghet för egna äventyr. Den hade ingen aning om min närvaro (och jo, jag var riktigt nära här).






Här, från lite längre distans, förevigades denne magnifike 12-taggare. I år kanske dessutom med 14 taggar och central för artens fortplantning. Om än inte platshjort på några år ännu.






En närbild till. Även detta år hoppas jag hitta en bra plats med chans på både korta och långa skott. Har i alla fall någon idé om var jag ska börja söka.

tisdag 13 september 2016

Sist i kö



Vilken fantastisk höst vi har! Vädermässigt, menar jag. Högsommarvärme dagtid och nu också 17 grader varmt om natten.

Jag står på plattformen och fotograferar rätt in i ett stort uppflog gäss. Först hundra stycken, sen lika många till. Efter det ingenting? Nä, några sekunder efteråt kommer havsörnen som flög rätt lågt och i maklig takt. Brydde sig inte om gässen ett skvatt, verkade det. Hade någon kommit på efterkälken hade intresset förmodligen blivit annorlunda.





Man får i alla fall vara glad att fågeln inte gjorde sig av med överflödig ballast...

måndag 12 september 2016

Snart inte sällsynt gäst?





Ser fler och fler av dessa ägretthägrar numer. I den lilla sjön utanför mitt område gick fyra exemplar lugnt fiskande. I bortre änden såklart. Emellanåt hoppade de upp på grenar några meter upp, spanade ut.

Så hände det att en och en de flög till sjöns sydspets och passerade min plattform. Vi var flera som njöt av skådespelet.







Ändå inga riktiga närbilder, de är verkligen försiktiga, vill hålla avstånd. I alla fall välkomna till kalla Norden! Lär finnas många, många ägretter på andra sidan Östersjön. Kanske det är som en del belgare, holländare säger till mig : I Sverige finns färre fåglar men otroligt mer utrymme att leva i. Kan det vara drivkraften att ta sig hit?

söndag 11 september 2016

Gängmedlem



Gänget ger trygghet åt ungdomarna, tillsammans kan man försvara sig mot större (och äldre) faror. Gänget hjälper också individens anonymitet. Bakas man in i en grå massa suddas till viss grad enskild a delar ut.







I en svärm av flera hundra fåglar fångade kameran det här sextalet och - som fotografi till skillnad mot gängbildning väl ofta gör - ordentligt framhäver en, undertrycker en annan.

lördag 10 september 2016

Valfrihet



Genom livet gör man sina val, heter det. Ett av mina bättre igår var att åka till ett ställe jag bara sällan besöker, men på plats redan känt potentialen. Först helt ensam, men en bit in på eftermiddagen blev det snart folkligt med fotografer och skådare lite varstans.

En svan med sina tre ungar behagade simma mot mig, stannar till med ett kraftigt vassbestånd oss emellan. Men se där, en liten, ja minimal lucka!








Den vuxne individen med korrekt vitbalans, ungen hamnade bakom "grönt filter" och lite i oskärpa. Väl planerat fotografi, inte sant..?
Nå, lite tur måste fotografen ha.

fredag 9 september 2016

Välkamouflerad






Förmodligen har jag fel, skulle inte vara ffg. Känslan bara infinner sig, gnager. 
Och det som gnager är att jag tycker jag ser fler honor av skäggmes än deras partners. Kan det i så fall ha något att göra med de senares spektakulära färgschema? 

Honorna är för mina ögon svårare att direkt få syn på. Fungerar rovfåglarnas syn på samma sätt har hanfåglarna en hel del att se upp med. På bilden under är det bara för att jag på förhand visste fågelns position som jag småningom kunde hitta den i sökaren. Inte lätt ens då.


torsdag 8 september 2016

Sensation??




Ko och häger. Det måste ju bli - kohäger!

Nä, fullt så enkelt är det inte att vara fotograf, tyvärr. Ko plus gråhäger skulle det vara.

onsdag 7 september 2016

Kämpar mot sin spegelbild




-Om inte du därnere slutar apa efter mig hoppar jag snart ner och tar dig i örat!


Nä, det fanns just inget aggressivt över den här anden, förlåt, förlåt. Och det lär bara vara människor som blir narcissistiska av sin egen (vatten-)spegelbild.

tisdag 6 september 2016

Noteringar från en skön septemberkväll




Nä. Inget filter i photoshop använt här. Vilket visar hur oväsentlig den (o-)vanan kan bli. Istället från solens absolut sista, glödande minuter igår.
 Var ute för att kolla upp kronviltsbrunsten. Har den ö h t startat ännu? Jo, då. Från min utsiktspost kunde jag räkna till omkring 40 djur + två brölande hornbeklädda 16-taggare. En kollega jag stötte på visste bättre. Han hade suttit hela kvällen och även en del av eftermiddagen och räknat ihop ett 60-tals djur som mest. Hur som helst med det. Många djur ute och luftar sig på brunstfältet, fler än jag kan minnas från tidigare. Och det var en trevlig inledning på årets begivenhet i mitt fotograferande.

Bilden, då?  Ett ungt handjur - spetshjort - på väg mot de andra två, hind med kalv. Solen dalar ner under skogsridån, gräset lockar till härligt bete och fast jag väntat i nästan två timmar lämnades inte den lyxtillvaron. Inte med en meter.

söndag 4 september 2016

Supercool...



Har träffat på ett par skarvar som inte väjer i första taget. Istället verkar de intressera sig för vilket mitt nästa drag blir? I alla fall kan jag försiktigt, försiktigt komma dem nära och de sticker inte efter första bilderna skapats.






Här en i typisk vingtorkarposition. Möjligen beroende på våta fjäderdräkten men visst uppvisas oväntat många skiftningar mellan svart och brunt på denna individ? Annars upplever jag dem som mer eller mindre svarta. Förutom näbbpartiet, då. En favoritfågel. Bland så många.
Knappt beskuren bild.

fredag 2 september 2016

Jämfört med sitt namn...





...betydligt mer elegant, eller hur?
Gluttsnäppa mig hit, gluttsnäppa mig dit. Den här fågeln kunde kostats på ett bättre namn, tycker jag.






Även om de långa benen i vissa positioner kan se en smula lustiga ut. Så här i stoppat bildflöde á la fotografi. I själva verket är ju hela gångsekvensen sömlöst fulländad.
Här är den bara sekunden innan jag upptäcktes. 10 meter skiljer oss åt där jag backat in i en buske och gör så gott jag kan för att också se ut som sån. I bilden gillar jag kroppens reflektion i inkommande våg. Sen var fågeln borta. Sitt eleganta intryck lämnade den kvar.

torsdag 1 september 2016

Fri som fågeln





Käkkirurgi. Smakar på det ordet. Låter inte så trevligt, eller hur?
Ändå just det jag just fått genomgå. En visdomstand som gjort sitt. Tandkliniken gjorde ett strålande jobb ( = deras arbete kändes inte alls av ) men det blev lite jobbigare när alla bedövningssprutor släppt, senare om eftermiddagen.
Nå, redan idag känns det mycket bättre. Ändå. Tänk vore man en fågel. Som t ex den förmodade skogssnäppan på bild. Flyga vart man vill. Och undvika flyga till allt man inte vill. En fågel behöver ingen käkkirurgi för de har ju inga tänder. Så gick mina tankar denna eftermiddag.