Mitt paradis

Välkomna till mitt paradis. Mitt ute i skogen. En skog som med alla andra mått än skånska bara är lite större än ett par dungar. Nå, jag överdriver. Här finns i alla fall plats för hundratals hjortar i skilda dimensioner. Det sena kvällsljuset faller mjukt ner på dovet som höll sig på behörigt avstånd. 

 

Annat med råbocken ovan. Somliga exemplar verkar så vana vid promenerande människor att de knappt bryr sig. Bakom ormbunken - vilken paradisaktig, ursprunglig växt - poserar han med vackra horn. Och - ni visste det - när jag efter en längre fotoserie gick därifrån stod djuret kvar. Jag älskar det!

Cool råbock

Jag fick först intrycket att djuret lekte kurragömma. Gömde sig bakom trädet och tillhörande sly för att därpå raskt titta fram, se om fotografen stod kvar. Vilket jag förstås gjorde...

Nu har den ryckt tillbaka några meter. Tittar upp bakom slyet, sen ner med skallen igen. Så hur skulle den reagera utan skydd att gömma sig bakom ?

 

Fick jag reda på timmen senare. Gick på stigen, tittade åt vänster när välväxta granen passerats. Och där ! Helt oskyddad verkade den ha inväntat mig. Alldeles för nära 500 mm brännvidd, som synes. Blickstilla. Alla tjugotalet exponeringar exakt lika. Med tagningen klar la jag upp enbenet på axeln, tittade en sista gång på bocken. Sa tack så mycket. Djuret fortfarande kvar och helt stilla. En ljuvlig upplevelse jag önskar till alla. Kanske skulle resultera i mindre krig & elände människor emellan då.

Akrobatik

Rävunge undviker helst taggiga, stickande växter. Hur var det nu? Huvudet upp, baken ner. Eller tvärtom?..

...Råbocken flyter fram i luften ovan sädesfält, står inte fåglars flykt långt efter....

...Medan lärkfalken demonstrerar hur man äter upp sin mat samtidigt som man håller undan med 100 knop. Utan att krocka med kolleger eller alla svalor som pilar förbi...

..De lite stolpiga storspovarna har inget emot en halsbrytande dans inför parningen ( eller är det rivaler emellan? )...

...medan vi till sist skådar svarttärnans konster på stolpe. Och allt detta medan OS-gymnastiken pågår i TV:n. Djur kan också!!
 

Råbock i gryning!

Dovviltet brunstar. Har jag hört. Hittills faktiskt lyckats få någon sorts bilder men hoppas på mer och bättre. Istället visade sig en råbock på bästa morgonhumör.

 

Det var tidig morgon och djuret klev fram så där som jag gärna vill de ska. Käcka, orädda, nyfikna. Tyvärr är väl de egenskaper jägarna först eliminerar; djuret som på bilderna behöver knapps ens siktas på. Så pass nära kom den. Det var hur som helst en trevlig morgon i skogen. Inte minst för att vildsvinen brakade fram. Men det blir en annan historia.

Naturlig glädje

Med värmen kommer leenden. Tycker mig se viss förnöjsamhet också hos rovfågel som sparvhöken. Åtminstone glädjestund för alla de djur som överlevt regniga, blåsiga vintern.

Än mer påtaglig glädje bland skogsdjuren. De njuter av inneboende krafter som skjuter dem framåt och uppåt. Det är härligt att vara vild och vacker! Ibland t o m härligt få vara fotograf och uppleva saker tillsammans.
Bilderna några veckor gamla, men här i Skåne ligger vi ju lite före resten av landet...:)

Bock & Get

Djuret låg ute i sena kvällssolen och bara njöt. På rätt nära håll var han alldeles försjunken i sitt för att höra eller se mig där jag satte ner kameran - på enbenet -  mot marken. Siktade och sköt. Man ser på bilden hur viga de är och intar till synes med lättja den rätt komplicerade kroppsställningen.

Nästan samma plats, möjligen samma dag. Jag är för lat för att titta efter. Ett förtjusande rå mitt i bokskogen försöker lokalisera vad slutarljudet kommer ifrån. Hon verkar inte se mig. Gott så. Djur som dess är verkligen värda sin vikt i guld för naturfotografen.

19 minuter

Några resultat efter en mer än 19 minuter lång, sammanhängande skjutning. Befinner mig på skogsvägen med geten till höger, bocken på andra sidan. Inte så konstigt scenario från ett välgjort gömsle, kanske. Men här är jag helt utan. Min enda hjälp (?) är en camojacka. Plus att den lilla vind som var fläktade från djuren mot mig.

Alldeles för mycket brännvidd påskruvad, men vad gör man?
Bocken tittade åt alla håll, även mot mig utan att synbart reagera. Som den djurvän jag är önskar jag gärna mig magiska egenskaper i umgänge med skogens vilt, men vet så klart att villkor är desamma för alla. Så ett lyckligt sammanträffande att två av de mer skygga bland skogens större däggdjur lät sig fotograferas under så lång tid.
Hade jag varit starkare hade en ytterligare kamera med 300 mm brännvidd varit att föredra.

Naturgodis

Vad kunde bli mer skånskt?
Eller, när jag tänker på det, vara mer svenskt?
Raps mot blå himmel, en gök i mellanlagren.

Senare, på kvällen, en bock som försöker gömma sig i skogens skugga.
Inga dåliga tider vi lever i.

Kväll i skogen

För det mesta går damerna för sig själva, herrar likaså.
Rådjuren kanske är de som sällskapar minst sällan med varandra, åtminstone i mina hemtrakter.
Nå, de här två verkade ha haft en skön slummer -  tätt vilande mot varandra -  tills jag stötte på dem.

Medan kameran arbetar stannar de lugnt kvar i sin lega. Bocken verkar mest nyfiken. Plötsligt reser sig båda.

Ooops.
En till gentleman kommer ut ur skuggorna, mellan mig och motiv. Snabbt fokusskifte och där, där fick jag några bättre bilder.
Det var en magisk kväll för några veckor sen. Nästan som de kunde bli förr om åren.

Som de ser ut...

Inte så mycket ståtlighet vilar över denna bock dessa brytningsdagar. Han kommer ju att bli, förstås. Ståtlig alltså.

Ståtlig är annars bara förnamnet på denna unga havsörn. Varför då sätta sig i så risig miljö? Nja, trädet är typiskt örntillhåll. Ytterligare två vilade upp sig på tjocka grenar bara sekunder innan bilden togs. 

Kvällsljus

Häromkvällen kom jag sent ut ur skogen.
Dimsjok drog in över landskapet, skapade häftig kuliss. Vad döljer sig däri?

Minuter senare. Ensam ungdom - råbock - går över vägen. Lååång exponeringstid. Nä, han hade inte bråttom, inte många bilar på den vägen...

Skapelsens krona

Nää, inte de två i fonden. Absolut inte.
Utan djuret i förgrunden. Som väntat på att de två förstnämnda först passerat. För att sen konfronteras med en till av de farliga människorna. Mig.

Nå, jag arbetar så gott jag kan på att återställa vårt hemska rykte. Och djuret föreföll inte alltför oroat. I någon mån lyckas jag för det mesta.

Fotograferades i förra veckan. En härlig kväll där alla traktens invånare kunde njuta av det goda livet.



OBS!!!!
Om någon vet inställningarna till att visa en bild med fler klickbara undertill är jag tacksam för info.
M a o slippa klicka på returpil för att få upp andra medhängande bilder i inläggen.

Som göms i snö...

För en kort tid låg skånska landskapet väl inbäddat i nyfallen snö. Genast uppstår problem för vissa fyrbenta individer, som t ex rådjur, att fylla magen. Men de kommer oftast på råd och efter ha sparkat bort snötäcket ligger hela härligheten åter blottlagd. De här djuren - och några till utanför bildkant - passade på att storligen förse sig. De var inte särskilt oroliga för min figur.

Bock & midsommar

Det är inget fel på herr midsommarbock. Ja, det var då han fotograferades. Nä, han bara kliar sig. Fullt upptagen med detta göromål är han inte heller så noga med att fotografen bara befinner sig ett kort stycke bort. Utan gömsle. Ibland tror han - fotografen - att han kan bli osynlig. Andra dagar verkar han gå runt i självlysande kläder som luktar aceton och inga djur syns ö h t till.

Med kliandet avklarat är det dags att njuta av vad naturen ger. - Ahhh, sån saftig grönsak. Och ja, jag ser dig allt. Men bryr mig inte. För denna gång.

Naturlighet

-Aaahh, känns skönt klia sig mot busken.

Bilden togs för några månader sen då bast skrapas bort från hornen.

Senare, på strandängarna. Ungbock har fått syn på vacker råget.

I elegant stil sveper han fram över terrängen, förmodat blind för annat än kärleken...

Snart ikapp.
Ögonblick ur råbockens liv. Med lite hjälp från människor kan det urgamla spelet få fortsätta. Men det spelas snart inte av sig självt om natur bara ses som ekonomisk resurs.

Därute i skogen...

...kan en del intressanta saker ske.
Promenerade uppför den vackra skogsvägen när en råget plötsligt flyger över den. Inte en chans hinna fotografera den! Men ibland kommer fler så när kidet sekunden senare släntrar sig över, är enbenet fast förankrat i marken, kameran beredd. Det blir en skarp kontrast mellan skugga och ljus som jag tycker bilden tjänar på.
Efter kidet kommer inget mer så jag fortsätter framåt.

Då hörs, från samma ställe, något ljud så jag hinner precis göra utrustningen klar när det händer. Råbocken är redan mer än halvvägs över vägen. Nosen håller den stadigt planterad just ovan jord; snart gäller brunsttider och bocken spårar väl geten. En vissling från mig och bocken stannar upp, tar på sig ett lätt frågande uttryck i nyllet för att tiondelssekunden senare ha vänt helt om och tillbaka in i skogen, i full galopp. Ymnigt ackompanjerat med anklagande skäll.
Bilden bara knappt beskuren, så mycket mer fanns inte plats i sökaren. Det var en trevlig kväll därute i skogen.

Midsommarbock !

I skogen. När den är som ljusast. Sent, sent på kvällen och det kommer fram. Midsommarviltet.

Går vidare, bara ett litet stycke. Ser något röra sig ute i vetefältet. En bock till! Och den var ingalunda ensam. Närmaste granne en skovelbestyckad dovdjurshane. Den lyckades jag inte vänta ut. Men bocken, den måste till sist orientera sig. Just då tog jag några bilder.

Önskar alla läsare en fin midsommar. Ta det lugnt, gör inget jag inte skulle gjort...
Ohh, Anita! Varför har du förkastat mig?

På väg mot rätt håll (?)

Så här i ruskvädret som råder kan man söka tröst ur tidigare värmeperioder. Som från sköna juli månad i bilden ovan. Haren trivdes bra, där i gräsets lyster. Gjorde säkert fotografen också. Trots att han fått lägga sig på mage.

En kanske annorlunda badbild? Jakmor svalkar sig i hettan som rådde.

Råbocken poserade fint bland ängsblommorna. Undrar om den uppskattar omgivningens skönhet? Eller han kanske bara intresserade sig för skönheter bland råvilt? Bilden från augusti så det ligger i tiden...

Mer i tiden närliggande för snart sjuder det av ungar lite överallt. Detta var innan rovdjursattacker decimerat styrkan till bara en eller två.

I år hoppas jag äntligen få fota bra bild på göken. Den syns till på ungefär samma plats år efter år, men, men. Helst vill jag få en flygbild där både fågel och fotograf är med på noterna. Och på rätt avstånd, från rätt håll. I rätt ljus. Kanske jag får vänta några år till...

Bilderna, från 2015 års arkiv, har aldrig varit publicerade.

Lever farligt

Såg skylt "Jakt pågår" i skogen idag.

Jag håller mig borta hela helgen och hoppas något vilt finns kvar att uppleva även i framtiden.
Det går - tycker jag - inte ens att rättvist jämföra dagens bestånd med hur situationen såg ut för fem år sen, eller längre tillbaka. Jakt bedrevs även då, förstås. Men viltet hade då tillgång till den skyddande skog som idag är utraderad.

Så kanske för sista gången levande på bild. Tyvärr oskyggt djur. Fick faktiskt vänta på att bocken lommat bort ett stycke för han rymdes först inte i sökaren. Observerade mig men inte för ett ögonblick glömde han bort att äta. Lite blast kan skådas i mungipan på första bild. Inget vanligt motiv dessa dagar.

Sen kväll

Sen kväll i Paradiset. Är på väg hem när den här bocken helt plötsligt tittar upp ur vetefältet. Djuret väljer att strunta i mig där jag sitter alldeles intill i min just inbromsade bil. Istället marscherar han söderut, nerför fältet, ner mot sjön. Följer efter i plåtgömslet och får till slut nedanstående bild.

Dagens sista solstrålar lyser sparsmakat upp i guld och grönt, förvandlar skuggor till silver eller kanske fastmer till tenn.
Ajjj! De ser hårda ut, de där vetestänglarna. Men allt gick bra. Bocken forsade fram utan att verka tycka det var något besvär alls. Vilket ju heller aldrig var fallet.
Bilden från en sommarkväll när ljuset aldrig verkade helt försvinna.