Tänk att det finns regn utan åska! Halleluja! Så när det började klarna upp mot kvällen drog jag till "skogen". Det råder besvärliga tider för viltfotografen. I mitt fall har juli-augusti alltid varit sämsta tiden på året. Man tar vad man får och går sedan vidare.
Den obligatoriska haren fanns ju alltid att tillgå, förstås. Här sitter den "dold" i gräset och väntar på att jag ska försvinna. Börjar de inte bli näst intill nonchalanta i sitt eget säkerhetstänk?
Fortsatte framåt. Inte en skymt av hjort, fågelsången har tystnat. Där! Ett prasslande ljud förrådde ett uppstigande rådjur, tror jag. Raskt in i skogen, inget säkerhetstänkfel där inte.
Sen händer ingenting. Ett lätt regn börjar sitt strilande. När det var avklarat, svänger jag på min promenad in på en sällan använd skogsväg. Där hoppar något underligt fram, otroligt smidigt, liksom rinner iväg. Med kameran på monopod hinner jag med fem bilder, sen är det över.
Inte ofta jag ser mården, än mer sällan att någon fastnar på sensorn. Inte mycket till bild, jag vet. Den här var verkligen mån om sin säkerhet, slösar inte tid på att kolla upp vad som smattrar på öppen väg. Då gillar jag harens approach mer...