lördag 30 augusti 2014

Bara en sädesärla, men...



...kanske ändå en bild. Smög mig ner till ån, nerför branta brinken. Därnere i kvällsskuggorna gick allt i grått eller blått. Uppenbart en kombination fågeln på bild njöt av, där den  med hela hjärtat sjöng ut sin livsglädje.
Såklart jag hoppats på kungsfiskaren. Naturen blandar och gav mig istället en glad sädesärla. Det fanns säkert något slags mening med det.

fredag 29 augusti 2014

Från Tåkerns vassruggar (11)



På tal om alla kärrhökar i Östergötlands Pärla. Här en antar jag juvenil. Ännu har den inte riktigt lärt sig se upp - förrän nästan för sent. Så fokuserad var den på bytesdjur i vasskanten den följde att den inte märkte hur snabbt den närmade sig tornet. Men jag tackar och bugar. Fick en fin närbild på flygande rovfågel, något som inte händer mig varje dag.




Ögonblicket senare har den i samma bråkdelen av en sekund upptäckt, slagit till bromsarna, girat undan och gör en häftig stigning. Fotografen har inte riktigt hunnit med all denna rörelsedynamik. Som synes. Men jag tyckte bilden kom ut lite rolig ändå.

torsdag 28 augusti 2014

Ja, hur resonerar Du egentligen?




För somliga är vägen till tornet/plattformen/gömslet/favoritstället - välj ett eller flera av alternativen - den transportsträcka som måste göras undan innan det roliga kan börja. För andra kan den vägen vara målet. Hemma vid datorn ser jag inte sällan att jag fick långt fler bilder under promenaden dit än från själva målområdet. Så det gäller att vara vaken för de små detaljerna. Här har vi hamnat mitt mellan sovande kor, mitt på dagen! Så totalt ansvarslöst att bara slösa bort tid på det sättet, eller... 

När örn mynnar ut i gjuse



Nu ska jag berätta en historia. Otrolig, men sann.
På väg från vasspromenaden roar jag mig med att fotografera morgonpigga småfåglar, när plötsligt ett susande läte från strax ovan avbröt den sysselsättningen. En örn! Inte nog med det. Den var bussig att bjuda på sig själv genom att sätta sig i närbelägen trädtopp, en björk. Inte nog med det. Nu kommer en till örn - havsörn - och vill ta plats på samma ställe. Men det blev nobben och inför min spetsade hörsel - jo, jag har några mediokra bilder från episoden, men fåglarna är nästan helt dolda av grenar och löv - uppstod ett väldigt tumult. Så jag fick nöja mig att med hörseln registrera arga pipanden,  aggressiva vingslag. Örnar i slagsmål! Hade man ens kunnat drömma om det innan? Bråket tog raskt slut när inkräktaren flydde, tog vägen strax över mig. Samma sus i retur.  Jag förbannar alla träd och grenar, men upplevelsen heter duga.

Så fiskgjusen - fotograferad samma dag som den är -  har mycket att leva upp till. Att ersätta två havsörnar. I alla fall får bilden lite skjuts med hjälp av den fångade abborren. Är man bara ute tillräckligt ofta händer en till slut något spännande. Har många gånger tröstat mig med den tanken.



måndag 25 augusti 2014

Vallar gäss




Gott om tranor på de mot sjön sluttande ängarna. I tidiga morgonsolen, förstås. Med långa kliv kommer de snabbt ikapp de vaggande gässen som får speeda upp för att inte bli övergångna...





-Skynda på! Skynda på! Han håller ju på att fotografera oss!
-Vi gör så gott vi kan, bräker gässen.


Eller inte. 

söndag 24 augusti 2014

Så tog minisemestern slut.




Så är man hemma igen. Tillbaka från ett par avkopplande dagar runt Tåkern. Sjön med de många rovfåglarna och de svårfotograferade småfåglarna. Kärrhök måste finnas drösvis av.





Runt Naturum finns småfåglar som verkar vana vid människor. Och så mycket människor där finns! Ladusvalan poserade på räcket nedanför fågeltornet. Omöjlig att inte fotografera.

lördag 23 augusti 2014

Knappast urskog (3)



Nej, verkligen ingen urskog. Sessionen med dovhjortarna är tillbaka. Kan tänka mig att en eller annan ryser när vildmarken visas upp så här.





Men hjortarna trivs. Fotografen trivs. Vad kan då gå fel?!  Här är det samling runt transformatorstationen. Just här verkar gräset särskilt smakligt, om det nu beror på markskötseln eller att temperaturen runt det välventilerade huset blir något gynnsammare för växter. För mig är denna bild ingen urskog - fattas annat - utan fastmer bevis för djurens enorma resurser att adaptera till omgivningen. Och tro mig. Ville de till något annat ställe, väntar många större skogar på andra håll. Detta är oxå samma område som håller landets kanske viktigaste kronviltpopulation inom sina gränser. Till detta ska vi snart be att få återkomma.

fredag 22 augusti 2014

Gråhäger bromsar in




På tal om gråhägern.Här kommer en landningssekvens. Här spanar fågeln efter lämpligt ställe att ta igen sig på.






- Ahhh, den där lilla ön, igen. Utan de baksluga fisktärnorna i sikte. Den tar jag!




Målet närmar sig snabbt. Ut med bromsarna, fram med landningsstället.





Nu är det full bromsverkan som gäller. Med detta gjort dalar den sakta mot vattnet invid ön. Och landar nästan ljudlöst. Om en minut kommer den att ta en fisk. 

torsdag 21 augusti 2014

In your face!




Finns egentligen ingen ursäkt. Så varför ta med en halvdan bild på flygande fågel? Jo, bilden föreställer en lärkfalk. Vid denna tid för en vecka sedan var den väldigt upptagen med att fånga trollsländor som den käkade på i luften. Medan den spanade efter nästa snacks. Alla som fotograferat lärkfalk vet att flyger den mot en. Ja, då gäller bara bästa sortens utrustning på fokussidan. Som alla kan se saknar min plånbok de medlen just nu... Tröstar mig med att jag tidigare lyckats bättre.


Nå, inte hänga läpp för det. Man får göra så gott man kan. Ibland blir det bättre. Skulle gissa att huvudet på gråhägern nedan bara tar upp ett fåtal procent av kroppsytan. Men som den flög "aningen" långsammare, gick det hur bra som helst. Dvs blev skarpt på rätt ställe.




Bilden togs för ett par dar sedan. Ingen kan klaga på gråvädret som rådde. Mer av den varan kan väl inte finnas att tillgå?

onsdag 20 augusti 2014

Gillar mig inte...




...men sitter ändå kvar på sin sten. Eller kanske just därför. Vem vet hur en fågel tänker?  Skygga är de som regel. Ofta ser man dem vrida huvudet åt alla håll, spanande av horisont och luftrymd.






Sjöns mjukt draperande vatten får stå som kontrast till den arga, lite kantiga kormoranten. Bilden togs under värsta värmeböljan vi nu med marginal tycks ha lämnat bakom oss. 

tisdag 19 augusti 2014

Knappast urskog (2)




Dovhjortarna betar metodiskt de fina bladen från den välskötta gräsmattan.





Från vänster kommer så en ny aktör, en ensam vithjort. Den måste tidigare stått i skogsbrynet, dold för min kamera. Kanske den hör något ljud jag åstadkommer, men tittar åt helt fel håll.





Bäst att återförena sig med tryggheten i gänget. En ensam vit och fem, kanske sex normalt färgade handjur. I vanliga fall är det precis tvärtom. Långsamt, långsamt blandar sig de båda. Vad jag kunnat läsa mig till blir eventuell avkomma steril. Man skulle tillhandahålla en spegel....

måndag 18 augusti 2014

Fjäril på spången




Här kommer en fjäril. Påfågelöga? Amiral? Gjorde ett mörkt intryck mot ljusa träet. Flög framför, satte sig, flög upp igen, satte sig. Bad praktiskt taget om att få bli fotograferad.





Voila! Ett slags bild blev det och fjärilen skänker samtidigt lite omväxling i bloggen. Jag hoppas det är framsidan vi ser. Alltid trevlig med poserande djur / insekter.

söndag 17 augusti 2014

Knappast urskog




Området jag ibland fotograferar hjort i är världens vackraste industriområde.  Grusvägar har anlagts, stigar trampats upp, sidoytor sköts om som i värsta trädgården. Och sen finns ju såklart stora arealer riktig skog. De där riktigt vassa bilderna vill jag nog helst hänföra från de tuktade områdena. På bilden en grupp hanar av dovvilt jag stötte på igår. De befinner sig på - och betar omkring - just en sådan väg som som i mitt tycke öppnar upp landskapet på sagolikt sätt. Pratar man med arbetare som håller igång produktionen av färskvatten om deras arbetsplats, får man oftast höra en lyriskt beskrivning av arbetsmiljön.





Svänger jag kameran bara något åt sidan, ser det kanske istället ut så här. Jag tror raddan av betongklumpar är pumphus. Medan det paradisiska nog försvinner ur landskapsbilden, betyder konstruktionerna absolut inget alls för djuren. De tar inte mer notis än hade de istället varit stora stenar. Denna kombination av fabricerat och vilt lockar mig, för den utgör på sitt sätt bevis på samexistens mänskligt och vilt.





Lite har nog djuren trots allt fått släppa på sin vildhet. De har tvingats på människor & maskiner, men i gengäld givits alla andra förutsättningar för ett gott liv. Ja, förutom jakten, då. 

fredag 15 augusti 2014

Högkaratiga sprinters




Ni trodde kanske att friidrott - EM pågår just nu - var exklusivt för Homo Sapiens? Tänk i så fall om. Helt om. Sothönorna ovan tävlar i 50 meters distans som de bästa klarar på 3,8 sekunder, flygande start. Här är konkurrensen stenhård, halvvägs in i loppet. Flankerande hönor mäter sig mot favoriten på mittbanan, spanar ängsligt när ska hen sätta in stöten?





Men favoriten kroknar och vänstra ytterbanan springer på lätta fötter hem loppet. Belöningen blir inte metallpeng eller liknande krafs. Utan något mycket bättre. Att få vara först på nya matstället och knapra i sig av det läckra sjögräset. Vi människor har mycket kvar att lära av djuren. Uppenbarligen.

torsdag 14 augusti 2014

Bekvämlighet och en iakttagelse



Hur berättar man om något som aldrig inträffade? Tja, berätta hur det inte hände.
Igår satt jag några timmar vid ån. Har tagit efter en fotograferande kollegas modus operandi och utrustat mig med tripod, bekväm regissörsstol, all tillgänglig brännvidd, kaffe&macka. Och väntar. Och väntar. På vaddå? Kungsfiskaren, såklart! Har nog aldrig haft en bekvämare session, speciellt som alla grejor bara behövde bäras 15 meter från parkerade bilen. Suveränt!
På min tilldelade tid såg jag fågeln vid fem (fem) tillfällen. Ingen enda gång satte den sig på "mina" utvalda ställen, så inga bilder. Men en sak inträffade. I litteraturen upprepas ofta att de fiskar från upphöjd plats eller ryttlar. Och därefter vertikaldyker. Nu vet jag att de lika gärna kan jaga centimetrar ovan vattenytan och ta bytet från nästan ingen vinkel alls. Som exemplifierat framför mina ögon igår. Allt händer på sekundbråkdelar, ingen chans till bilder.






Arkivbild på den lilla fågeln när den väl gör sig fotograferingsbar. Jag kommer att pröva konceptet fler gånger och hoppas på bättre tur då.

onsdag 13 augusti 2014

Detta djurs vidare öden, frågetecken.



Bäst att skynda sig. Bockjakten är i antågande och snart har flera av de underbart vackra djuren kanske hamnat i frysbox i st f att få beta i lugn och ro. Och få vara vid liv. Och småningom kunnat regenerera stammen.





Denna dag regnade och solade det om vartannat. Ut ur skogens mörker stiger den här individen fram, låter sig väl smaka av det saftiga gräset, går längs den övergivna vägen. Djuret får ingen vittring på mig. Men han hör kameraarbetet. Däremot verkar han ha väldigt svårt att se en kamouflagemässigt rudimentär utstyrd och fullvuxen människa. På mindre än 50 meters distans, utan varje möjlighet att ytterligare dölja min person. Jag fotograferar så slutarlamellerna glöder. Men vari består sporten att med kula fälla ett så desorienterat vilt, ja det övergår mitt förstånd?! Nå, jag är väl bara korkad. Att få fylla frysarna med billigt kött är nog istället det viktigaste incitamentet. Och så själva skjutandet, att få vara herre över liv och död verkar lockande på somliga. Tror jag. Amen.

tisdag 12 augusti 2014

Från grå till blå










Detta, gott folk, är bilder på en och samme ärtsångare. När jag såg bilderna skickades de till expertisen för granskning. Saken var den att bilder i boken anger det blå vi ser på huvudet till grått. Och det blå är faktiskt det mina ögon registrerade genom sökaren. Så kanske en smula lokal färgvariation här. (OK. Får erkänna att jag inte alls gissade på ärtsångare, så nu fick vi det undanstökat...)






Det var bären som lockade. De där i svart skepnad, nedre bild. Hade hoppats att fågeln efter måltiden kanske skulle komma tillbaka, men tyvärr syntes den inte mer till.





Jag tycker att det blåvita förvandlar en rätt anonym fågel till vacker. Omgivningens färger hjälper. Har hittills aldrig lyckats få så pass många bilder på ärtsångare, så hatten av för det! Även om denne individ verkar tveka något inför modelljobbet på just detta foto.

måndag 11 augusti 2014

Bara några bilder på rovfågel.



Får jag lov att presentera dagens rovfåglar? Nä, det blev fel. Lördagens fåglar ska det vara.





Brun kärrhök, jag tror vi tittar på vuxen hona. Till mitt sällskap i tornet sa jag att den kommer inte tillbaka fler gånger idag. Den återvände två gånger. Som för att riktigt visa hur fel jag hade. Om det nu plötsligt inte börjat vimla av individer av släktet i sjön. Nåväl, den får gärna återkomma hur många gånger som helst. Formidabel jaktteknik, lågt hängande över vassen kan den klippa till bytet på nanosekunder.





Så annorlunda mot fiskgjusen, som ryttlande högt ovan vattenytan gjorde sina fångstförsök. Utan lycka medan jag såg på. Här är den på väg bort mot bättre ställen. Rovfåglar utgör - som nog märkts här - stapelvara för mitt fågelfotograferande. Så bildmässiga med sin vackra fjäderdräkt, inte sällan duktigt fotograferingsbara.

söndag 10 augusti 2014

Händelserikt? Icke.



Tänk att det finns regn utan åska! Halleluja! Så när det började klarna upp mot kvällen drog jag till "skogen". Det råder besvärliga tider för viltfotografen. I mitt fall har juli-augusti alltid varit sämsta tiden på året. Man tar vad man får och går sedan vidare.






Den obligatoriska haren fanns ju alltid att tillgå, förstås. Här sitter den "dold" i gräset och väntar på att jag ska försvinna. Börjar de inte bli näst intill nonchalanta i sitt eget säkerhetstänk?


Fortsatte framåt. Inte en skymt av hjort, fågelsången har tystnat. Där! Ett prasslande ljud förrådde ett uppstigande rådjur, tror jag. Raskt in i skogen, inget säkerhetstänkfel där inte.

Sen händer ingenting. Ett lätt regn börjar sitt strilande. När det var avklarat, svänger jag på min promenad in på en sällan använd skogsväg. Där hoppar något underligt fram, otroligt smidigt, liksom rinner iväg. Med kameran på monopod hinner jag med fem bilder, sen är det över.




Inte ofta jag ser mården, än mer sällan att någon fastnar på sensorn. Inte mycket till bild, jag vet. Den här var verkligen mån om sin säkerhet, slösar inte tid på att kolla upp vad som smattrar på öppen väg. Då gillar jag harens approach mer...

lördag 9 augusti 2014

Politik i bloggen!





-"Nu är det snart val igen. Vi tänker rösta. Det är ju vår demokratiska plikt. Men blir något någonsin bättre"?
-"Nä"!
-"Hm,hm"..





Säkert tolkar jag fåglarnas läten fel. Men likt surmulna små gubbar, hukande under livets tunga bördor, påminde de en del om inslag i den stadsbild jag är van vid. Och den politiska adeln, upphöjd som namnet anger och här representerad av staren i balansakt, tycks få fortsätta att klamra sig fast vid vid den positionen, Hur omöjligt den än syns vara. Bilder från igår och med detta inlägg i debatten har valrörelsen börjat på allvar!

fredag 8 augusti 2014

I (mindre) strandpiparens rike (3)





Fyra gånger av fem möjliga har fågeln visslande kommit fram mot mig och som tidigare sitter jag helt öppet på en stubbe i det gassande solljuset. Kvick är den. Går sällan, mestadels småspringer fågeln. Lite som sädesärlan.







Det där ögat hypnotiserar mig. Likaså de fantasieggande fonderna. Jag tror att piparen och fotografen för ett kort ögonblick hamnat på samma våglängd där vi båda njuter av den fantastiska sommar vi haft.

torsdag 7 augusti 2014

Varianter...





... nästan, i alla fall. Samma fält, men olika dagar och olika djur. Inte sällan parkerar rådjur och andra hjortdjur mitt i högvuxna fält och verkar sen obenägna att lämna platsen bara för att jag fotograferar dem. Kanske det har med insekter att göra; att under växtytan kommer knotten inte till?





Duckar de bara en aning försvinner de ju annars helt från synfältet. Dessa bilder togs på ganska långt håll, så kanske de tyckte att det avståndet i sig självt räckte. Eller så känner de igen mig, efter alla dessa år.Tänker, den där är inget farlig. Bara aningen korkad som går förbi all den goda maten utan att någonsin låta sig smaka :).

onsdag 6 augusti 2014

Fågel i solnedgång




Kvällens mjuka ljus färgar allting i varma toner, förutom det som råkar komma i skuggan. Här blir resultatet istället det motsatta. Mycket intressant, trots att vi alla som fotograferar vetat det sen länge.





Granen går från grönt till gult, löven ser ut som första frosten redan börjat intressera sig. Törnskatan kom väl ut något sånär "normal" medan fonden verkar dränkts i ostmassa. Ja, ja. Vem sa att fotografering är tråkig? Från en skogsrunda igår kväll.

tisdag 5 augusti 2014

Ovädret...



Så tycks regn & åska upphört för denna gång. Det blev nästan 50 mm i mätaren. Allt i naturen är sjöblött. Det gäller även för dess invånare. Fångade på bild en hare i det nyss huggna fältet igår morse. Kanske den drömmer om den där våtdräkten, ändå?






söndag 3 augusti 2014

I (mindre) strandpiparens rike (2)




Med den låga bildvinkeln öppnas bildmässiga möjligheter upp. Det är väl ungefär så här en annan pipare betraktar sin artfrände? Det vi annars ser som platt kärrmark ser de som ett landskap. Ett landskap som påminner mig om filmerna ur Sagan om ringen-trilogin. Vad hade Tolkien sagt om det?





Eller är det kanske en annan serie jag tänker på? Visst skymtar väl Dödskallegrottan där i bakgrunden? Hmmm, kanske jag är en kille som lägger fokus på  fel saker och nu avser jag inte primärt det fotografiska hantverket...

lördag 2 augusti 2014

Snart dags igen!





Om bara lite mer än en månad är det åter dags för de där ruskigt tidiga morgnarna. Att med ficklampa ta sig till sitt gömsle, ignorera alla märkliga ljud som natten producerar på vägen dit. Jag längtar verkligen till det spektakel som är kronviltets brunstperiod.






Förstås är det de stora handjuren som får mest uppmärksamhet. Dels för den nästan dubbla storleken jämfört med hinden. Dels för att medan hindarna stannar kvar i området hela året, synliggör sig handjuren bara just dessa veckor. Övrig tid rör de sig över väldiga områden.





Man lär sig om september att klimatet kan rejält skifta mellan säsongerna. Ena året fryser man häcken av sig i minusgrader, nästa andas man in behagligt kvardröjande sensommarvärme. Punktliga som klockan dyker djuren upp i alla väder, visar upp sitt förtrollande spel, lägger normal försiktighet lite åt sidan. Ja, i hannarnas fall väldigt mycket försiktighet åt sidan.