Svårsväljd. Heter det så?

-Nu jäklar om du fäller ut ryggfenan en gång till!!

Nå, ett sista försvar måste alla byten få ta till. Vem vet, kanske jägaren nån gång tröttnar. Men denna gråhäger var alldeles för hungrig så efter ha plattat till fisken genom att kraftigt stampa på den och dessutom flera gånger harpunerat den, blev det till slut game over.

En rejäl matbit jag gärna sett på min egen tallrik...

Paradiset inte långt borta...

En arbetsplats, ett fotoeldorado. Fåglar trivs, hjortar likaså. Fotograferna. Ja, de stortrivs liksom säkert alla andra som frekventerar området gör. Gluttsnäppan på bild stannade snällt kvar medan kameran arbetade.

Samma kväll. Ett gäng dovvilt korsar vägen, på väg mot okänd framtid. Ibland är det bara skönt att få finnas till.

Tor dundrar på

Fotografera i värsta åskskuren? Varför inte? Själv torrskodd i gömslet fick jag se hur simfåglarna hanterade rusket. Och de verkade inte beröras av skyfallet. Åakmullret däremot. Precis som vi människor reagerar de med fasa. Efter ett par knallar hade vattenytan framför objektivet tömts på fågel.

 

Men innan det hände. På de flesta bilderna tycker jag mig se att de vilar på vattnet med slutna ögon.
Sothönan ovan undantagen.

Ljusare tider, något mindre intensitet. Medan färger blektes ut genom det värsta börjar de nu åter framträda. Gott att komma ut torr och varm ur gömslet men åskknallarna kunde man vara utan...

Runt, runt

Nånting höll dem igång. I stark vind cirkulerade svalorna runt min del av dammen. Så fort de styrde upp mot vinden - och antagligen fångade en matbit - gick det väldigt sakta. Ja, nästan framåt i promenadtakt.

Så rätt behändigt att fånga dem i flykten. Förmodat juveniler plussar på med flygglädje.
Tillfället lär inte återkomma så värst många gånger...

Dubbelhare

Från en skogsexpedition där nästan allt gick fel. Märk väl med bortglömda kamerainställningar - djuren gjorde sitt bästa. Inte särskilt lyckat fotografera springande harar på 1/80s, eller hur? På lite avstånd verkar det kanske inte så farligt, men ...

... närmare - och här är de en handfull metrar från mig där jag med kamera på stativ fått ställa mig på tå - får ett annars ganska trevligt motiv inte den fotografering det förtjänar. Ser ändå l i t e roligt ut, tycker jag.

När buskagen öppnar upp faller något mer ljus på (de samma) djuren.

Tillbaka!

Det var ett tag sen. Men nu börjar de dyka upp på radarn, igen. Kanske denna höst blir lika bra vad gäller ägretter som förra årets höst - och faktiskt även vintertid. Hoppas går ju alltid.
Den här fiskade på långt avstånd, under skuggorna av strandlinjens träd. En ljusare glipa fanns och till sist ställde sig fågeln där.

En annan prövade lyckan på betydligt kortare avstånd. Ännu har den inte sett mig, men misstanke om något avvikande finns tydligt att döma av hägerns beteende. Mycket riktigt stack den iväg så fort den fått korn på min person.