onsdag 31 december 2014

Gott avslut, gott nytt år!




Så är den här. Årets sista dag. När jag nu rekapitulerar resten av dagarna känner jag att 2014 var ett gott år. Fyllt med fotoäventyr och oxå med en eller annan hygglig bild som resultat. Och jag gifte mig med min älskade kompanjon sen länge. Det var kanske det bästa som hände. Men nu tillbaka till verkligheten innan blogginlägget börjat anta skepnad av årskrönika.







Väljer stjärtmesen som avslutningsbild. Gemålets favorit. Och visst står fågeln för hög mysighetsfaktor, modighet, aura. Attribut föredömliga för resten av livet på planeten. Bilden togs i ljumma oktober då gröna blad ännu fanns kvar på alträden. Normalt skyr jag motljuset, men här har bladen tacklat ner intensiteten, den vita fjäderdräkten förmår tecknas ut. Mesen landade på grenen, satt kvar sekunden längre än brukligt och blev till bild. Det är slutligen en annan god egenhet hos den här arten : Snabba som de är händer det ibland ändå att enstaka individer låter sig fotograferas. 

tisdag 30 december 2014

Eftertraktat byte





Från igår. Visst har dagarna blivit lite ljusare? Flera rovfåglar, många fler kråkor cirklade runt platsen. Orsaken kan delvis spåras till det lilla röda stycke kött gladan har i klorna. Den bevakar noga sitt snacks och som klart framgår av bilden ovan, verkar inte kråkorna bry sig ett dugg, låtsas troskyldiga titta ner mot marken...





-Försök inte du heller! Godiset är mitt! Mitt enbart!!
Men kråkorna är inte dumma. Genom att distrahera rovfågeln från alla håll händer till sist det de hoppats på hela tiden : Köttstycket glider ur klorna, faller ner på marken. I racet ner för att plocka åt sig av resterna har gladan inte en chans. Bytet är nu kråkornas...






-Shit, tänker säkert gladan. Men ganska mätt var den ändå. Nu drar jag!
---
Så kan ett kort naturens ögonblick gestalta sig. Jag upphör aldrig engageras över alla de små eller stora händelser som sker därute. På tal om engagemang så blir nyåret på denna blogg som under julen. Dvs här körs på som vanligt. Skulle någon tröttna på champagnen så finns Deerhunter att tillgå. Skål på det!







måndag 29 december 2014

Skänker tröst



Fick ingen vit jul i år? Saknar lite julstämning? Då kanske den här lille grönklädde tomten kan muntra upp.






För mig, själv drabbad av innebörden i det ovanstående, är träff med kungsfågel alltid lika mycket värt som klapparna till jul. Kungens okuvliga energi, enastående tålighet mot oss människors närhet och sin speciella uppsyn, gör allt taget tillsammans den till favorit bland många djurvänner. Se bara hur fågelns aura totalt dominerar bilden. Ändå så liten skapelse. Inte många andra varelser som går i land med det konsstycket.

söndag 28 december 2014

Ur led är tiden?




Från igår. Ett stort gäng starar landade trettiotalet meter framför. När utrustningen väl var uppe hade de flesta försvunnit. Några bildbevis fick jag. Med betoning på det senare ledet.







Starar i mellandagarna?? Brukade inte fågeln förr vinterflytta söderut? Lugn, det är nog inget fel på deras metereologiska kapaciteter. Snarare är väl situationen  uttryck för vilken varm höst och vinter vi hittills haft (även om det var 10 minusgrader imorse). Tyckte i alla fall att saken kunde vara värd ett blogginlägg

lördag 27 december 2014

Vatten, överallt vatten...




Mycket höga vattennivåer råder, sjöar och åar svämmar över. Fann min väg till ån delvis översvämmad, ån nu uppemot 75 meter bred. Vägen reducerad till en grästofs bredd i mitten. Massor med fåglar tog tillfället tillvara, om vilket mer kanske senare dyker upp här på bloggen.
Det är resultat av många veckors regnande som kommer fram nu. T.ex 22/12 regnade det som vanligt. Sparris kommer på sitt dagliga besök.





Sjövåt i fjäderdräkt landar den ändå lika elegant utanför mitt fönster. Blicken verkar kunna penetrera sten och jag kommer att tänka på två gamla ledfigurer i mitt tidigare liv. Herr mattelärare och dito tyska-. I högstadiet. Samma optiskt laserskarpa åskviggar var dessa båda gentlemän kapabla att radiera när svaret på deras frågor inte ville infinna sig raskt nog.
Som tur är Sparris inte lika krävande. Numer känner han sig dessutom så hemmastadd att han inte längre bryr sig om när min bättre hälft tjoar och klappar händerna för att skrämma bort fågeln.

fredag 26 december 2014

När det oväntade händer



Tyvärr inget napp i Örnland igår. Såg en ensam tornfalk och några vråkar som inga ville bli fotograferade på vettigt sätt.
Istället plockar jag fram en bild från mörkret strax före julhelgen, närmare bestämt 18/12. På väg till parkeringen efter ett uppehåll i gömslet, krockar jag nästan med ett par kungsfåglar som letar mat i de låga buskarna. På tre, fyra meters avstånd fick jag fokus på en av dem. Exponeringstiderna blir löjligt långa och de sitter ju nästan aldrig stilla, som alla som följer denna blogg väl vet om. Tar en serie på tjugotalet bilder - frihandhållna, så klart -  åker hem.






Som väntar kom nästan alla ut med rörelseoskärpa, säkert parad med någon skakningsoskärpa från min sida. Konvertern satt på 500:at, så inalles 700 mm brännvidd på detta motiv. Kanske en aning overkill? Retorisk fråga, kanske. Övriga data från denna bild ISO 1600, bl 5,6 och 1/40 sek är i alla fall fakta som borde glädja de ingenjörer som konstruerade IS-systemet. Säkert är att deras ansträngningar gläder mig. 

torsdag 25 december 2014

Från tidigare




Julafton överspelades. In kom - vintern. Idag lite snö, minusgrader och kraftig nordostan. I alla fall blev vädret 2, 3 bländarsteg ljusare och det ska bli intressant att åter få komma ut i Naturen.






Från förra solskensperioden för en månad sen hämtas ovanstående motiv. Fågeln längst upp på strandbrinken och man kan skjuta ner mot det mörka vatten som utgör den vilt strömmande ån. Ger nästan alltid bra fonder. Tror bestämt att jag ffg denna säsong ska bege mig till Örnstället. Då måste jag först leta fram den varmaste vinterjackan för där blåses man nästan av banan.

onsdag 24 december 2014

Nu kommer skogstomten!



Eftersom denna är en blogg om djur känns bara helt naturligt att lämna över julaftons lilla inlägg till dem. I år är sparvhöken Sparris jultomte. Han är en glad lax, men alltid hungrig. Småfåglar ser den inte gärna som jultomte så vi båda gjorde en överenskommelse. Sitt fint, säg God Jul till alla kritter omkring och du blir tomte på bloggen? Sagt och gjort, ett sådant erbjudande kunde Sparris knappast motstå. Och som bilden visar håller han löftet. God Jul till alla. Får jag jaga vidare nu?







tisdag 23 december 2014

Jultider




Jag vill passa på att tacka för alla fina julhälsningar jag fått, inte minst från dig, Ingemar. Tack, tack. Ock såklart önska alla mina läsare trevlig jul med alla tillbehören. Med detta sagt kör jag på som vanligt. Deerhunter tar sällan ledigt. Jo, jag vet att man kan autouppladda inlägg i förtid, men jag vill publicera i realtid. Så de som inte har något bättre för sig är välkomna att som vanligt följa bloggen dessa dagar .







Så här i jultider måste tomten passera stora skogsområden för att komma fram till alla avlämningsställen. Kanske han då observerade den renliknande, ensamme hjorten i min skog? Den hade i alla fall full koll på mig. Sakta håller skogen på att något växa upp där avverkningarna påbörjades för några år sen, men det är helt omöjligt att på vägarna passera obemärkt förbi. Något kan väl längre brännvidd kompensera för detta rent fototekniskt, men till att smyga sig på djuren som förr dröjer säkert många år till. Den här lyckades jag i förra veckan något sånär optiskt frilägga mellan stammar och ris. Ingen nådig blick jag fick för det besväret...

måndag 22 december 2014

Tillbakablick




Regnandet förföljer mig och den här bloggen. Hästarnas halva vinterhage lagd under vatten nu. Det behövs lite input från soligare dar.







Så här skulle jag vilja ha det nu. En solstråle som följer mig (såklart andra önskar samma sak).






Tänk att torr och fin sväva under himlavalvet. Hade idag besök av Sparris, vår juvenile sparvhök. Stackarn såg ut som någon nyss kastat en spann vatten över den. Så skilda världar de - och vi - kan leva i.

söndag 21 december 2014

Lita på dig själv!





Vi har alla gjort det. Sett något fenomenalt, berättat det för omgivningen som tvekar. När det t ex gäller fågel visades jag på en skärfläcka av en skådare genom hans tubkikare och berättade om detta för en annan fågelfantast. Som fann det omöjligt att en sån fågel kunde simma runt i en översvämning mitt inne i landet. Det måste vara helt fel!! Ni har sett i syne!! Men det gjorde den ju. Simmade runt, alltså. Vi var två som visste. Jag hade dessutom bildbeviset i min kamera. Som jag senare skulle upptäcka hemma.
Häromdagen när jag tittade upp över bildskärmen såg jag sittande på en staketstolpe, i min egen lilla trädgård tjugo meter från boningshuset och en meter från min bil, något enastående. Blinkade till några gånger. För att därefter ta in scenen. En havsörn! Kameran låg beredd, smyger bort mot fönstret medan jag ändrar tillbaka fokuspunkten till mitten. Sticker fram kameran mot rutan, tittar in i sökaren. Ingenting. Spårlöst försvunnen var fågeln. Gick ut och tittade, kunde inte se några spår där jag letade utanför staketet. Kvinnan jag är gift med undrade såklart vad sjutton jag sysslade med? Berättade och fick motta den där både tvivlande och lite ängsliga blicken från min käresta.
Valde att glömma bort saken, såg i syne helt enkelt. Men så tidigare idag kommer samma kvinna in från trädgården. Hon hade hittat något. Minsann ligger inte inne på gräsmattan, under äppelträdet, en massa fasanfjädrar. Och titta!
Ett renskalat skelett efter samma stora fågel. Precis under platsen jag haft min syn. Nu tittade hon inte alls lika ängsligt på mig längre...
Vad det känns gott att veta att syn och perception ännu tycks vara i trim. Visst hade jag haft storstilat besök den där dagen.

Kylan tär på kroppen





Först var de två, men den ene stack nästan direkt. Kvar blev enda fiskmåsen inlägget handlar om. För att få chans till bilder med någorlunda snabba exponeringstider bar det först iväg till sjön. Det blåser kallt. Vinden härnere tycks ha speciell verkan genom att kunna krypa in under lagren av kläder. Så vad gör då min kvarstående fiskmås?







Fågelkännaren hade nog sagt att den skakar ren vingarna från partiklar den blottlagt efter ha skött om vingpennorna. Jag ser såklart en fågel som på ett ben hoppar runt, under flera minuter slår med vingarna för få upp värmen i kroppen...Likt dig och mig slår den åkarbrasor när kylan blir för mycket. OK, sagt med lite av glimten i ögat, då. Men lång stund studsade den runt där på klippan.

lördag 20 december 2014

2014-12-19




Idag tänkte jag berätta om gårdagens fotosession, rakt upp och ner. Det började med första bilden som inte har några som helst estetiska ambitioner. Men klicka upp den ändå. Det jag från cirka 400 meter bort i tornet trodde var sjögräs, visade sig istället vara något helt annat. Här snackar vi matvrak...







För en gångs skull visade sig jaktjuren från sin fotogeniska sida. Likt Disneyanimationens Ferdinand snusar han på blommor...Medan jag höll på med honom upptäcker jag flera djur utanför staketet. Två kor, en kalv på väg krypa ut med eltråden intryckt över nacken. Strömlöst, hann jag tänka innan jag ser att även grinden är demolerad och alla lätt kunde promenera ut i det fria. Som tur var träffade jag markägaren som skulle fixa problemet.





Kör förbi ängarna. Sista tåget för de flyttfåglar jag sett som längst härdade ut gick förra veckan. Hundratals tofsvipor. Nu är det mest kråkfåglar och en och annan rovfågel man ser där. Ytan är helt platt så vill man ha lite överblick kanske det räcker med närmaste mullvadshög?






Åkte därefter till ån. Här siktades direkt denna fina fågel som inte lät sig störas av mina förehavanden. Tur med bakgrunden hade jag oxå och ljuset kan man inte klaga på, trots skrämmande låga nivåer.
Ja, så var min dag igår. Har varit med om sämre.

fredag 19 december 2014

Avskydd gäst?




Här är den. Den av flera hatade marodören. Trycker bakom grenarna i min kaprifol och tror den inte är upptäckt? Fram med bössan, ehhh... kameran, menar jag. Mina småfåglar, just nu skingrade åt alla håll, behöver sin beskyddare. Så medan dessa i full panik piper något alldeles förfärligt, spänner jag via objektivet ögonen i sparvhöken. Nu, du. Nu sitter du kvar där du sitter. Våga bara göra annat!







OK, låt gå för att den ännu är ung. Den kanske bara inte vet bättre än att terrorisera småfågel. Och stilig är den oxå, förstås. När den tittar rakt mot mig möts jag av en blick såväl trotsig som bedjande. Jag är här för   hungern pockar, säger den. Inte för att skrämma alla de små. Jag måste väl oxå få mat? Du ser själv ut som du just fått ett rejält skrovmål, signalerar den vidare. He, he. tänker jag. Ingen korkad fågel, denna. Du är välkommen tillbaka när du vill. Men mina fåglar lämnar du i fred!
Bilden, knappt beskuren, skjuten med 420 mm brännvidd på fyra meters avstånd genom vardagsrumsfönstret. Dunkel, kanske ja. Ändå kraftigt upplyst i efterbearbetningen. Vintermörkret råder.

torsdag 18 december 2014

´A la myrslok



Tror inte jag sett detta innan. En titt i fågelboken bekräftar misstankarna : Den långa tungan används för att pilla ut insekter som hackandet blottlagt. Någon annanstans har jag lärt mig att hålla uppsikt efter de här spettarna runt de myrstackar man passerar förbi. Myror är i alla fall vintertid viktiga snacks för dem. In i boet med näbben, ut åker tungan och slickar i sig av godiset. Smask!







I flera år har jag letat efter gröngölingar som tidigare siktats i hemtrakterna. Aldrig lyckats när det gäller att komma till vettiga bildresultat. Nu öppnar jag bildörren, stiger ut  - och mitt framför näsan uppenbarar sig fågel. Och stannar kvar. Enda tråkiga är ju som vanligt den dystert grå bakgrund som just nu kallas Skånsk vinterhimmel. Den imponerande tungan såg jag först hemma vid datorn. Har jag förstått rätt är denna individ en hanne.

onsdag 17 december 2014

Disciplinerad flykt




Det är inte så lätt att hitta motiv nu. Sen ska de fotograferas med någorlunda resultat under de svåra förhållanden som råder. Håll det i minnet när ni betraktar nedanstående alster.







När storskrakarna dessutom snabbast möjligt simmar bort från mig, blir det än svårare. Med alla dessa förbehåll har vi i alla fall en prydlig grupp fåglar på rad. Honorna ser alla lite skärrade ut och det spörjs om   hennes spektakulära frisyr förändras med humöret? I så fall ska hannen  passa sig för att dra en skämtsam vits just nu för närmaste partnern... Just nu, ja. Här förekommer de i stora skaror och njuter väl av isfri tillvaro. Prognostiserad att räcka åtminstone över jul. Regn, rusk, blåst. Svårt få den där riktiga julstämningen att infinna sig.

tisdag 16 december 2014

Ger energi




Skogens glädjeämne par preference, just när den ser ut att ta sats för att sjunga ut något viktigt. Fast mina stjärtmesar säger egentligen inte så mycket. De är istället fullt koncentrerade på sitt födosök. Målmedvetna som få är det fallande växtdelar, små alkottar eller annat som hörs när de förbrukade på gott innehåll faller mot marken.







Ingen optimalt fångad vinkel på motivet kanske, men visst ser den glad ut? Mycket älskvärd representant för småfåglar, tycker jag. Efter en träff med dessa fåglar blir vinterdagen definitivt lättare att umgås med.

måndag 15 december 2014

Tips mot julhysteri




Tycker att ditt liv testar tålamodet? Tiden vill inte riktigt räcka till? Då vet jag en terapi. Kolla in gråhägern nedan.





Sent i höstas stod den under några veckors tid på samma ställe. Dag efter dag. Till en början kameraskygg, gick det mot slutet av perioden bra att komma ganska nära. Gråhägern fiskar och står blickstilla, inväntar bytet. Bara det att bäcken - såvitt jag vet - utgörs av dagvattnet från kringliggande hus. Kan inte vara mycket eller ens något simmande i det... Snacka om input av tid utan utdelning av (mat-) resultat. Kanske någon snäcka eller sjögräs fyllde magen, men de här fåglarna vill ha fisk. Gärna stor fisk som man sett på andra bilder. Med detta perspektiv anlagt måtte väl den mest julstressade läsare nu känna friden komma?

söndag 14 december 2014

Trädråtta ?!




Snart tar julledighet över stafettpinnen. Ffg på många år har jag själv tagit långledigt. Måtte bara dessa dagar välsignas av ljus. Amen.






Kanske man kan hoppas få bekanta sig vidare med arten i bilden ovan. Vanligaste synen, som jag nog tvingats skriva i dessa spalter tidigare, är ju tyvärr som liggande på väg. Tillplattad. Levande ekorrar verkar så fyllda med energi att den smittar av sig även på fotografen. Men då gäller att först hitta dem. Den här låg på sin gren strax ovan huvudhöjd och verkade gilla bli avporträtterad. Heder åt sådana skapelser! På nätet kan man läsa hur en del människor avskyr ekorrar för de snor småfågelmaten. De kallar dem trädråttor. Kurre och jag är överens. Mycket bättre att istället utfodra med större givor så maten räcker till alla. Snåljåpar!

lördag 13 december 2014

Ta din bild nu! Annars...



Jovisst. Jag vet. Fokus ligger inte perfekt på ögat utan strax bakom i denna bild. För till detta det korta avståndet - 2,5 m - plus dunkla ljusförhållanden med vidhängande rörelseoskärpa. Hönan har fotograferats genom glasrutan och resultatet kan då sluta som illustrerat.






Men det handlar inte om teknik enbart. Jag gillade fågeln milt bistra uppsyn, det tunna skärpedjupet. Dessutom var vädret så uselt att jag struntade i att försöka fota på annat sätt. Såna dagar blir fågelmatningen en livräddare.För oss båda.

fredag 12 december 2014

En av höstens överraskningar




På väg till Iberiska halvön eller dess närhet, rastade enkelbeckasinen för en dag på mina ängar. Satt orädd, men till hälften dold i det ännu frodiga gräset och hoppades på mitt snara avtåg.





Och så blev det, såklart. Men först efter att kameran fått jobba lite. Det är bara andra gången jag lyckats fotografera denna art.

torsdag 11 december 2014

Som ett julkort...



...fast utan snö. Och taget en månad för tidigt.





För mig ser de flesta jular ändå ut så här. Min vinter kommer i januari, med drivor av snö. Blåmesen på bild vet ännu inget om allt detta. Förnöjt plockar den övervintrande insekter från gren och blad. Och får göra det i vacker miljö, längs strandbrinken. Den nöjer sig med det och fotografen likaså.

onsdag 10 december 2014

Skäggdopping i skymundan





Sitter i ett fast gömsle där vassen vuxit upp så fåglar på sjön knappt kan skönjas. Enda fördelen med det arrangemanget är väl att förhoppningsvis ser inte fågeln vad som försiggår därinne. Glider fram på silkesmjukt vatten.

tisdag 9 december 2014

Favoriter !




Nä, inte från sjöarna hemma. Fåglarna finns där. De hörs och de kan skönjas. Men om bara vintern blir mild kan nästa höst ge goda fototillfällen. Även i en sjö som Tåkern - där dessa krumelurer fångats - är det svårt nog att hitta ens enstaka fotograferingsvillig skäggmes.  Att få flera på rad är en härlig bonus.

måndag 8 december 2014

Livsgivande strålar




Solen skiner! Underbart! Min inbyggda radio spelar Rammsteins Sonne. När den inte trallar på Ravels Bolero! Ska snart ut till Naturen, men måste först kolla när detta under hände mig senast. 25 november var det. Nästan två veckor sen. Blåmesen på bild njöt, jag likaså.





De har haft det tufft. Så det är inte mer än rätt med någon dags återhämtning. På onsdag blir det snöblask och hårda vindar. Kan inte hejda min entusiasm inför detta...

söndag 7 december 2014

Kärt besök i trädgården




Frasse är en känd och välkommen gäst vid min fågelmatning. Det är först med senaste dagarna lite kyligare klimat som han visat upp sig. Här vet han om att han är iakttagen och gör sitt bästa för att smälta samman med omgivningen....






Onekligen gör han sig bättre utan "kamouflage"? Tycker i alla fall jag. Fotograferades med 420 mm brännvidd genom fönsterglas mot min rosenspirea (och lite annat som får växa vilt i häcken).

lördag 6 december 2014

Storspov på stolpe




Från sommaren som gått. Storspoven betraktar lugnt fotografens göranden och låtanden innan dess avbild hamnar på sensorn. Likt vakten på sin post bevakar den infarten till ängarna. Nickar bifallande med huvudet och jag gör mig klar köra vidare.






Sommaren verkade aldrig ta slut men nu är läget på väderfronten dystert. Definitivt slut med slösande ljus, man får vara glad om man får en timme om dagen men den är sällsynt.

fredag 5 december 2014

Hallå! Hur är det med uppmärksamheten?





Skulle inte förvåna om det är samme individ som har den goda vanan att då och då segla över tornet. Men det finns åtminstone två, kanske tre havsörnsbon i sjöns närhet. Möjligen än fler. Fågelkännare vill gärna hålla såna uppgifter hemliga eller åtminstone spridas inom så liten krets som möjligt. Som luftrummets mäktigaste varelse behöver den normalt inte ta hänsyn till andra. Men just det här exemplaret tvärnitade och försvann i annan riktning när den fick syn på mig. Lite underligt kanske. Men det verkade just så : Fullt synbar upptäckte jag fågeln långt innan den upptäckte mig. Då ska man veta att vissa örnar har syntestats och som resultat kom bl a fram att de kan fokusera ett litet mynt upp till 180 meters avstånd. Tror jag inte jag längre klarar...






Tvärnitade? Nja, en sån här stor fågel har trots allt lite stoppsträcka. Kommer inte längre ihåg - bilderna togs för lite över två månader sen - men inte är fotot mycket beskuret. I alla fall det bästa jag mäktade med mot kombinationen hög fart och nära avstånd.

torsdag 4 december 2014

Ateljé Natur




Ett enda rejält blåsoväder. Sen finns förmodligen inga löv på kvist kvar, därute i skogarna. Och de som nu sitter kvar har redan förlorat det mesta av färger. Annat var det för en månad sen.






In i den välstädade, vackert brokiga fotoateljén hoppar Kurre fram. Sätter sig på sin gren, ordnar upp sin fotovänliga lilla kropp. -Här har jag det bra, vill den säga. Kommer svansen med nu? Och vrider sig vackert så fotografen får chans på helprofil. Ekorren får en jakande huvudrörelse som svar. Slutarlamellerna går varma. Bilder blir till.

onsdag 3 december 2014

Julträd



En del gillar inte gran till julen. För dem har jag en bättre lösning, Ett vackert, snövitt träd.






Viken lyses upp så grannt, så grannt. Och inga dyra glödlampor behövs. Naturen har fixat det åt oss. igen.

tisdag 2 december 2014

Fotografer ej välkomna!




Från Mars månad. Ormvråken fotograferades från bilen. Fågeln satt ner i en hålighet, troligtvis med bytet tätt intill klorna. Vana vid att försvara sitt byte som de är, fixerar den mig noga. Vän eller fiende? Hmmm, ormvråken känner nog inte till begreppet vän. Och när det gäller att freda sitt rov. Ja, då är alla definitivt fiender.







Efter ha avfärdat mig blickar den mot andra objudna matgäster.






-Men det förstår du väl? Har inget emot dig. Så länge du håller dig på avstånd! När du är klar med ditt fotograferande kan du väl dra till ängarna eller nåt annat ställe!? Va?!

söndag 30 november 2014

Ser mig inte!



Vithjorten har legat som skrivbordsbild på min dator ett litet tag nu. Tagen med mitt 300:a  plus konverter på ganska nära håll, är fotografiet måttligt beskuret och med många detaljer att försjunka sig i. Skärpedjupet ett halvt steg nerbländat blir förstås med denna kombination bara några cm djupt, men ligger fokus rätt kan jag leva med det.





Denna var en höstdag i slutet av oktober. Medan vädret ännu var torrt. ISO 1500 är knappast en utmaning för kameror längre och hjorten var dessutom vänlig nog att - som brukligt - ställa sig blickstilla. Själv står jag på öppna vägen och gör det Naturen lärt mig : Att likna ett träd. Denna kameramodells föredömligt tysta slutare gjorde resten.

lördag 29 november 2014

Rätt verktyg gör jobbet lätt



Trädkrypare utan träd! Ett trevligt fototillfälle kom upp när jag passerade boskapsinhägnaden. Skogskanten är bara några meter bort och skillnaden i ljus är gigantisk. En strimma sol letar sig ner under lövverket och jag kunde korta ner exponeringstiden ordentligt. Det blev mycket enklare att fixera snabblöparen. Men vad är det den gör? Har aldrig tidigare sett fågeln, förutom under födosök. Nu kanske solbad på gång? Nix...






Övervintrande insekter/puppor fanns i mängd i det sprickande träet. Långt inne, men uppenbart ingen match för det välanpassade organ som är fågelns näbb. Klicka upp bilden och ett par aptitretare uppenbarar sig. Smaklig spis!

fredag 28 november 2014

Jag tar över!!



Något helt annat. Deerhunterbloggen förökar sig! Har sett att den tycks finnas registrerad med typiskt brittiskt suffix, ...co.uk ist f ...se. Även en adress i fransk version tycks finnas. Klickar man på länkarna kommer man till samma sida som vanligt. Med originaltexten och på svenska. Finns någon webinitierad därute som kan förklara om detta betyder något för min blogg? Eller är de bara sökord som Google lagrat som länkande webplatser? Tack på förhand!

Står ut från resten




Bland det roligaste med fotografering är när bildresultatet överträffar förväntningarna. Inte minst då förväntningarna var så lågt ställda att de egentligen inte alls fanns där ute, vid tagningsögonblicket. Min bild på hackspetten motsvarar precis detta. Har redan alldeles för många på dessa sittande - högst - upp - i - träd - mot överexponerad- himmel att jag för det mesta avstår att fotografera. Nu gjorde jag det i alla fall och bilden som kom ut liknar inte den vanliga skörden på bloggen.






Den blev ju riktigt spännande! Färger, texturer och det där orosmolnet i höger övre bildkant gör det för mig. Skulle högt uppskatta feedback från er läsare.

torsdag 27 november 2014

Självservering





Gick längs ån, hade sällskap av blåmesar. De satte sig på en stolpe. Lät sig fotograferas och flyttade till nästa. Och proceduren upprepade sig. Vad är det som pågår här? Titta noga på bilden ovan.







Eller denna.






De är rätt smarta, de små fåglarna. Tydligen  har de listat ut att myror gärna gör sig besväret att klättra uppför stolparna. Förmodligen är det sol och värmen som lockar? Eller något annat småmysigt på toppen av stolparna. Så mesarna låter s a s maten servera sig självt. Vilket underbart sätt att leva! Jag fick många fototillfällen. Myrorna, då? Tja, någonstans läste jag att en enda stack drar in över 300000 (trehundratusen) byten/insekter. Varje dag. Så Naturen har räknat ut att även myror måste offras på kretsloppets altare. Nån ordning får det vara.

onsdag 26 november 2014

Rapsodi i färger




Svartmes och entitor letade efter mat i backen. Vände upp och ner på vissnade löv och ibland prickade man rätt. Ett bokollon blev snart till bukfylla. De hade sällskap av blåmesar, men inga bilder tilläts på dessa vanligtvis så oblyga individer. Här svartmes.





Entita i höstlig färgprakt. Igår var en till härlig dag med i alla fall lite sol.






Här har svartmesen tagit plats mitt i skafferiet. Ett äldre par passerade förbi och för några minuter blev allt tyst. Strax hade fåglarna återupptaget sina sysslor och struntade i mig som stod intill och försökte imitera ett träd.