måndag 30 oktober 2017

Somrigt (?)



Medan vintern kryper allt närmre kan det inte skada höja temperaturen en smula här i bloggen. En bild från i somras, m a o. Solig och varm. Solig? Nä, var det visst inte. Varmt? Nä, inte heller värme bjöds det på. Men i alla fall. En bild från sommarhalvåret.







Närmare bestämt sista maj. Mitt i blomhavet står storspoven redigt förankrad med fötter och ben i högt gräs. Förmodligen för att inte blåsa bort.
Undrar om rutten tillbaka till vinterkvarteren ändrades för jag noterade inga spovar efter vårinflödet. Kanske de tröttnat på Skåneland och istället flög direkt till andra sidan sundet. Smart val, säger jag.

lördag 28 oktober 2017

Omsorg för Naturen??



För en knapp vecka sen spanade jag efter fågel vid en mindre damm när två bilar stannade till på en avtagsväg intill. Ut stiger flera grönklädda individer, hagelbössorna säkrade över arm. Utan att ägna mig minsta uppmärksamhet placerar de ut sig i tre av dammens hörn, snart hörs gevärsskott och upp åker fåglarna : Viggar, svanar, ägretter,smådopping. Och inte minst - änder.







Vanliga, oansenliga som den här. Troligtvis utplacerade vid dammen som små, utfodrade för att stanna kvar under sommar och tidiga hösten. För att så förvandlas till objekt för skjutkåta s k jägare med sina sinande frysboxar hemma. Missta mig inte. Det finns riktiga jägare också. Men att kalla detta för jakt under kamratliga och sportsliga former är våldtäkt på ordens sanna innebörd.






Samma oblida öde stirrar även ovanstående fågelart i vitögat. Runt om skånska slott pågår ljusskygga aktiviteter. Inte sällan under täckmantel som "viltvård" eller liknande förvrängningar av en verklighet som ska kallas för vad den är. Slakt.

Inte blir det bättre av hela verksamheten ofta bedrivs med god ekonomisk avkastning för markägaren. Till ansvariga  : Reglera skiten. Snarast. Snälla.

torsdag 26 oktober 2017

I mörk omgivning





Inne bland djupa lågdagrar plirar en rödhake på mig och sin omgivning. Inne i grenverket tänker den nog att hit, hit kommer han - fotografen - inte åt mig. Men denne man skjuter vilt i alla situationer...







En likartad bild med blåmesen sakta flygande inne i buskarna. Påminde något om en jättehumla, faktiskt. Låång slutartid skapar lite rörelseoskärpa på vingar och huvud och jag är faktiskt rätt nöjd med resultatet.

måndag 23 oktober 2017

Höst du sköna men dunkla














Så här kan det se ut i skogarna just nu. Tungt och blött samsas med enstaka färgklickar. Daggen hänger i luften när det inte regnar. Använder bara min ljusstarkaste optik på full öppning och med höga ISO-tal i kameran.

Överst hind med kalv i gulnande skog.
Därunder en dovyngling som ser ut att lite krampaktigt frysa häcken av sig.
Sista bilden med en fågelart som väl ser ut att höra hemma här? Hoppas så, tycker nog flera naturfotografer. Lätt att fånga i det dunkel som råder. Spektakulär flykt. Vad mer kan man önska sig?

Bilderna från förra veckan.

söndag 22 oktober 2017

Flytta på dig !



- Du sitter på vår gren!!







Mycket riktigt tvingades snatteranden överge sin retreat. I bakgrunden simmar vigghonan som noga övervakade platsbytet, kanske rent av genomfört efter hennes önskemål.

Ett mikrodrama från Naturen.
Bilden från tidigare i veckan.

fredag 20 oktober 2017

Avskydd av många





Den har förföljts, skjutits, förgiftats, äggpickats och allt vad nu påhittiga människor kan komma upp med. Mindre omtalat är att ny vegetations växer upp efter den gamla, nerskitade under deras träd. Att de är goda fiskare ska väl inte heller egentligen ligga dem i fatet, eller hur?







De är fotografiskt sett spektakulära, tycker jag. Flyger lågt och ganska sakta.






I dunklet under trädkronorna landar en individ. Vattenplasket står i bjärt kontrast till det brunsvarta vattnet.

måndag 16 oktober 2017

Rovfåglar!





Alltid lika fascinerande. Alltid svårfångade. (Nästan) alltid på fel höjd i flykten. Eller för långt bort ( för mina grejor åtminstone ).  Havsörn är havsörn så hygglig bild blir oftast publicerbar. Trevlig läsning om dessa fåglars framtid i fackpressen : Just för att deras närvaro i skånska luftrum tycks få finnas kvar och t o m ökar. Har nog personligen aldrig tidigare sett så många som i år. Men enligt ovan avsätts inte automatiskt fler bilder för det. Kanske redan nästa år blir örnens?







Ovan en art som i mina sjöar tvärtom nästan försvunnit senare år. Typiskt nog fångades denna individ på annan ort för någon vecka sen. Här kan man inte heller klaga på att kärrhöken flyger för högt...






Avslutningsvis en falk som detta år likt havsörn verkligen gett sig tillkänna vid sjöarna. Lite underligt eftersom sommaren här blev kall och blöt. Inte idealiskt för insekter som utgör lärkfalkens stapelföda. Varmt välkomna tillbaka nästa år. Både sländan - som på bilden har en knapp sekund kvar att leva - och fågel. Ja, alla andra fåglar också, naturligtvis. För nu har flyttlassen till vinterkvarteren snart gått.

söndag 15 oktober 2017

Regn & sol






Det har som bekant varit en blöt sommar och höst i mina trakter. Lika bekant är väl att efter regn kan komma sol. Ibland med bedårande ljus. Här några exempel där ljuset kanske betyder mer än motivet.












Fast det stämde ju inte med bilden ovan. Lokalt regnar det istället för fullt - grönsiskan söker skydd så nära trädstammen som bara är möjligt - och lika lokalt börjar molnen spricka upp i fonden. Fest för naturfotografen.

tisdag 10 oktober 2017

Djur och trafik (5)




- Ja, ja. Jag ska skynda mig på över vägen!






- Med mina långa ben tar det bara några sekunder. Visst väntar du, du där i bilen?







- Ooops!! Här finns ju gott att ta del av. Tror bestämt jag stannar upp här ett tag. Du i bilen kan väl passera på din väghalva. Ni har väl haft högertrafik sedan Hedenhös, eller hur?! Och var snäll glo inte så där på mig!!!

Kanske finns skäl att påpeka att vi nu är inne i en årstid där väldigt mycket vilt rör sig längs vägarna. Ja, även stora fåglar. Kör med eftertanke!

söndag 8 oktober 2017

Slutet nära





Var på väg för att ta med gömslet hem. Brunsten var ju över. Eller inte?
Bilden ovan en 12-taggare som passar på att testa lyckan med ett mindre gäng hindar, under tio individer allt som allt. - Det var som tusan, tänkte jag. Fler kronvilt än en del morgnar... Nu var det sent på kvällen, solen ska snart dyka ner bakom trädridån. Jag gick vidare till gömslet, fällde ihop, packade ner, satte det på ryggen, marscherade mot bilen.







Hann inte ens gå tjugo steg innan rörelser till höger pockade på uppmärksamhet. Där, ja där bakom enbuskarna, skymtades många djurkroppar cirkulera omkring.







Jag fotograferar dem genom en öppning några meter framför djuren. Här står några tätt, tätt hoppackade, andra springer runt, runt. Själv hukar jag bakom ett buskage kanske fyrtio meter bort.







Men vad hjälper det?
De alltid lika alerta hindarna genomskådar utan svårighet min strategi.Den här vet vad hon betraktar, var så säkra. Nervöst cirklar hjorden ytterligare några varv. Äntligen bär det så av! Mot skogen. Och skyddet. En enda lång ström av atletiska kroppar försvinner med blixtens hastighet bort från mig. Jag får en hel drös rumpbilder...







Sen händer det konstiga. Hela lämmeltåget - kanske trettiotalet individer - kommer tillbaka. Till exakt samma plats de just lämnat. Kanske någon/något skrämt dem på vägen. Kanske inte. Bildens slagskämpe har fått sitt ståtliga rack kraftigt decimerat; kanske han för några veckor sen var en elegant fjortontaggare. Strax därpå sticker hjorden tillbaka, igen.








En bit på väg mot parkeringen stöter jag i solens sista, färgmättade strålar på några eftersläntrare. Visst, brunsten var över. Alla förflyttningar gick städat och f a tyst till. Inget brölande. Kanske det var sista kvällen med gänget? Sen skiljs könen åt till nästa år.




måndag 2 oktober 2017

Storfiskare






Nog har man hört talas om att katter vid behov kan länga sin kropp. Men fåglar??!
Kungsfiskaren sitter över det mest fiskrika vatten jag sett. Stim bokstavligen vältrade sig i vattnet. Så det är inte därför den tittar bort, över land.  Kanske det handlar om vart partnern tog vägen, de var flera individer på plats.







För att inte läsare ska luras tro att min fotoutrustning tappats hårt i marken eller liknande, visar jag en "normal" individ från samma tillfälle. Solen sken - även om den här sidan av ån nu låg i skuggan - det var varmt och mat hämtades galant upp på första försöket. Tror inte ett fågelliv kan bli bättre eller mer lättjefullt.