torsdag 31 oktober 2013

Ny besökare vid fågelmatningen



Under vinterhalvåret ser man den då och då, entitan. I blandskog mest på lövträden. Hittills har den som många andra skogslevande kritter lyckats undvika min fågelmatning hemma. Men i år verkar det bli annorlunda.




Fotograferad igår eftermiddag i trädgården gör den sin bästa imitation av svartmes. Men entita likafullt, tror jag. Den vackra fonden utgörs av boningshusets vita träpanel, den som delvis blåste sönder men nu är uppspikad igen. Den stora bländaröppningen och brännvidden suddar behändigt ut all trästruktur. Idag när jag spanar ut genom fönstret har jag ännu inte upptäckt den. Men tre dagar i rad har den vackra fågeln varit gäst här och rejält tagit för sig var gång. Förhoppningsvis hämtar den hit sina skogskompisar.Annars dominerar pilfinkar, blåmes, talgoxe. På mitt nysnickrade fågelbord lägger jag ut äpplen och nötter, hoppas på trast, kanske nötskrika. Sällsynt är duv- och sparvhök. Då gäller det att kameran ligger beredd.

onsdag 30 oktober 2013

Bildgåta



He, he. När jag först såg på den här bilden trodde jag att kameran blivit tokig. Lyckad panorering, inte sant? Bara det att jag har inget minne av någon panorering. Tvärtom. Mobila gömslet bilen garanterat stillastående. Däremot blåste det en hel del vid fototillfället och jag fick svårt hålla utrustningen stilla. Kan de rörelserna ligga bakom effekten här?  Kanske. Men saken är nog den att så mycket rörelse finns nu inte i bilden, vår perception lurar oss här. Staren sitter på en eltråd och bakom och framför löper i ungefär samma höjd ett stort antal band, rep, tråd på varierande avstånd. Så de många hästinhägnadernas olika stängselteknik skapar tillsammans med det korta skärpedjupet en bakgrund som kan tas för rörelseoskärpa här. Den kaxiga staren struntar  i allt detta, så klart.

tisdag 29 oktober 2013

Efter stormen



Så var den över och borta, stormen. Om en liten stund ska jag ut och inspektera skadorna. Enda dokumenterade händelsen hittills på bostadshuset är en bortsliten täckbräda i träpanelen. Inte mycket att orda om. Strömmen fick vi tillbaka för halvtimmen sen, men allt det elektriska fungerade finfint fram till 02.30 imorse.





Så här ser vi ut. Vi som inspekterar. Med fötterna rejält nersjunkna i skånska myllan, med blicken riktad uppåt... Men steglitsen på bilden tittade nog inte efter stormskador, snarare sökte den läckra små tistlar att bekanta sig med. Lite kul att kamouflage under dessa grå dagar finns att erbjudas även till de mest färggranna fåglar vi har. 

måndag 28 oktober 2013

Mentalt mellan stolarna



Idag ska den komma. Första stormen på långt över ett år, skriver SMHI. Som vanligt får man motstridig information. En del skåningar loggar hellre in på danska motsvarigheten. Enligt radarbilden där ska stormen redan ha passerat med sitt värsta och är på väg nordost. Norr om Skåne. SMHI kör på med klass 3-varning... Ska hästarna tas in, eller inte? Just nu skiner solen, ska jag ta ett fotografiskt nappatag med ovädret?





Denna fina fasanhanne fotograferad sen eftermiddag får stå som metafor för min nuvarande obeslutsamhet. Låg och tryckte helt nära vägen såg den mig först passera förbi, när jag backat tillbaka kom vi för nära varann ?  Lika bra få det överstökat, tänkte nog fågeln och låg blickstilla kvar. Mer än så här fanns inte plats för i sökaren, tyvärr. Men det blir många detaljer att titta på... Äsch, tror jag går ut till stallet och mockar. Så är det förberett om stormen till slut kommer.

söndag 27 oktober 2013

Äta eller ätas



Intill fågeltornet har de sitt kära tillhåll, kormoranterna. De har utsett ett större träd och där samlas de lika tätt som fladdermöss på ödekällarväggen. Sen badar och fiskar de i samma vik.









Då och då sker ett uppflog. När det inträffar har jag lärt mig att spana över himlen efter havsörn. Ingen rovfågel denna gång, dock. Men skarvkolonin har all anledning till försiktighet;  en individ ur denna grupp är ingen match för örnen. Träffade på en fågelkännare som visade upp just en sån bild. Hade sparat den på I-phonen, efter först ha digiscopats Ohygglig scen, faktiskt. Tänk själva. Bli levande uppkäkad. Offret gav sig inte utan motstånd, dock. På bilden kunde den ses fåfängt bita i örnköttet. Förlänga pinan. RIP, modiga fågel!

lördag 26 oktober 2013

Lättnad efter hård dags natt ?



Så mycket arbete, så lite fritid. På köpet fick jag nitlotten att nattjobba denna den redan långa natten. Men kanske kommer en ljusglimt runt hörnet. Efter tidsomställningen möts arbetstider och gryning på bättre sätt.
Sen var det väl tusan om inte mer tid kan allokeras till dovhjortsbrunsten som nu bör tagit fart.



I väntan på det, en bild från några veckor tillbaka. Här råder sen kvällning och bilden utgör sista rutan innan jag nådde tillbaka till parkeringen. Blick still står den unge mannen i skogskanten, hoppas på att få undkomma oupptäckt. Så blev det inte alls. Med ljusstarka optiken var det heller inga som helst problem att plocka fram hjortens karaktäristika.

fredag 25 oktober 2013

Lite av varje och om att tålamod kan löna sig.



Är man ofta ute ser man ibland saker man inte räknat med. Idag fotograferade jag en kronhjortshind med kalv på den lilla vägen till fågelplattformen, alldeles intill ån. Har nu vandrat denna led upp och ner ett antal gånger och innan detta fynd är ett exemplar av fälthare det enda däggdjur som behagat visat sig. Man ska aldrig ge sig, till slut kommer djuren till en. Men det är lättare att säga än göra...
Ängarna har varit torrlagda. Men nu, efter ganska häftigt regnande har till sist lite vatten brutit fram. Med en gång fylls platsen med fågelliv. Igår tyvärr alltför långt bort för att kunna fotograferas. Med ett undantag. Den trevliga råkan som i detta helt obeskurna skick vandrade runt framför kameran. Så nära blir detaljrikedomen nästan haptisk, kolla in näbben, t ex.
Igår träffade jag en bild som kanske inte ska räknas hit. Men som den kom fram får den komma med ändå.




Nästan obeskuren här i bilden låg bondkatten bland ensilagebalarna och spanade efter vilka småfåglar som kan tänkas irra sig för nära. Storken brydde den sig visligen inte om. Men fortfarande finns en del tättingar att välja på.

torsdag 24 oktober 2013

Domherre och en bön om assistans



HJÄÄÄLP !
Jag behöver ert stöd, nu mer än någonsin. Saken är den att att jag anslöt en HDMI-kabel mellan TV och bildskärm i ett fåfängt försök att kunna spela upp bilder och filmer från PC på den stora skärmen. Det gick nu inte alls - ganska förutsägbart, eller hur? - men nånting hände med skärmens inställningar. Bilden tycks mig för ljus om kvällen och för mörk om dagen.  Jag har kalibrerat om många ggr, men gillar inte riktigt vad jag ser.
Detta ber jag läsarna om : Om någon tycker att min fotografiska stil ändrats åt något eller andra hållet. Skriv gärna ner detta som kommentar. Själv saknar jag en del svärta så det är kanske inte omöjligt att mina nygjorda bilder - inte tagna än - på era skärmar kommer att se mörkare ut än vanligt. Var snälla och skriv ner det i så fall, även om ni tycker färgskiftningar plötsligt börja uppträda. Tack så hemskt mycket på förhand. Kanske en bagatell för andra, men viktigt för mig själv.
Här kommer två bilder som jag ändrat efter haveriet. Nu tycker jag att de ser hyfsade ut? Lite detaljer finns kvar i det svarta som samtidigt inte känns gråanstruken. Hur ser det ut på era skärmar? Är det svarta helt blocksvart utan detaljer, känns bilden "tungt" mörk? Otroligt tacksam om ni vill delge era intryck.





En domherre satt längst upp i rönnbärsträdet. Den satt kvar när jag gick därifrån. Kanske den tyckte att skyddsavståndet var OK. Jag ville inte flytta mig närmre, för trädet står mitt inne i jakhagen med 20-talet djur ute. Man kan se att den duktigt ätit upp, kvar på grenen finns bara de tomma skalen....




Kanske den blivit salongsberusad på bären, kanske den struntade i mig. Hur som helst lät fågeln mig ta en en serie bilder på sitt skrovmål på rönnbär. Verkar inte tycka de är sura, inte alls.

onsdag 23 oktober 2013

Vinterfåglar i sommarvärmen




Oj, vilken härlig dag vi fick igår! 16 graders solvärmd temperatur parad med stilla bris, tack för det. Ute i skogen märktes det oxå. På småfåglarna som härjade vilt. Påträffade i kvadrat & kubik var de dessvärre ingalunda hugade fotomodeller för denna dag. Så fort objektivet riktades in var de borta. En bild, den på talgoxen, kom ut från mångfalden fototillfällen. Så kan det oxå gå.




Mest skygga var kol-  och björktrastarna Kanske revansch redan idag ? När detta skrivs ska först mycket husliga pyssel undanröjas. Men efteråt ska det väl bli tid för fotografering.




Annars duger det så bra med blåmesarna. Vintermörkrets charmknuttar på mina breddgrader sprider de redan nu glädje, lyser upp min tillvaro. Och kan man önska sig något högre ?

tisdag 22 oktober 2013

Dovvilt i trafiken (1)



Vi har väl alla varit med om det. Ur halvmörkret 30 meter framför bilen vi kör i sig reser sig plötsligt ett större djur upp, kastar sig ut på vägen. Vi bromsar och blundar, hoppas, hoppas... Hittills har jag klarat mig hyggligt. På minuskontot finns dock ett par harar. Hittills i år har totalen inrapporterade överkörda djur överstigit 31.000 olycksdrabbade, varav - står det i samma statistik - fler än 24000 rådjur. Skrämmande siffror från Viltolycksrådet. Dovhjort ligger bättre till, men förekommer så klart inte heller i lika stora kadrar.





Hur klarar sig då "mina" djur? Tja,  Skåne är mycket viltrikt, har kraftiga trafikförflyttningar varje morgon och kväll på många, många vägar. Det är som det är. Kasst, alltså. Man kunde ju annars ha hoppats att generationer vilt bättre kunde lärt ut varandra efter att vi människor nu kört bil i mer än 100 år. Men bilden, då? Kanske en glimt i allt mörker? Hinden ser så förståndig ut, står så fint vid sidan om vägen? Tyvärr, som vi ska se i senare inlägg.

måndag 21 oktober 2013

Brölar vackert ?



 I mer än en timme har jag väntat i mitt lilla gömsle efter ha promenerat från parkeringen 2 km bort. I totalt kolmörker. Jag låter en smal strimma ljus från ficklampan lysa upp framför mig så jag inte marscherar rakt in i ett gäng sovande vildsvin. Det hade inte sett vackert ut efteråt... När grejorna till sist sitter på plats, inställningarna kontrollerade och frukosten intagen, då, ja då börjar tålamodsspelet.




Jag ser några skuggor långt borta byta positioner med varandra. Sen blir allt lugnt igen. Sakta börjar ljuset tillta, lite senare går djurens konturer att uppfatta med blotta ögat. De kommer närmre och närmre. Efter en stund... En stor hanne börjar springa söderut för att fånga in några hindar som inte vill vara med på noterna. Som den skärpte kille han är tänker han inte behöver jag springa efter, inte. Jag brölar vackert och tjejerna kommer istället till mig...Hur det blev med just den saken har jag ingen hågkomst av. Men kameran fångade brölet. Det är gott så.

söndag 20 oktober 2013

Var har de hållit hus ?





Pilfinken ser jag inte mycket av under sommarhalvåret. Är det kanske för att konkurrensen om uppmärksamhet då är mördande? Nu när världen lutar mot kallare tider är de som vanligt framme och pockar på uppmärksamhet. Den här fångades i en buske intill landsvägen. Med mycket trafik, buller och kanske avgaser borde de inte trivas på sånt ställe. Men de sitter kvar i busken, var gång jag har tittat.




Så ordinär fågel på inte alltför upphetsande ställe. Kan det bli något? Tycker nog att bilden trots allt blev skaplig. Långa brännvidden på full öppning trollar behändigt bort många störande inslag.

lördag 19 oktober 2013

Glada på bal (6)



Läste någonstans att antalet glador i mitt närområde är så stort att avkomman till antal är negativ. Kanske de kannibaliserar på varandras ungar? Även antalet vuxna individer minskar eller i alla fall inte ökar lika mycket. Kanske trycket på dagliga byten blivit så stort att vuxna glador söker andra, mindre exploaterade jaktområden. Men motiv saknas verkligen inte, inte på långa vägar.





Den här fågeln fotograferades i somras. Först cirklade den runt mig i luften, sen bestämde den sig för att vila en stund. Satte kurs på halmbalen, landade, vände sig mot mig och lät ett triumferande skri ljuda över ängarna. Som det rådde skördetid satt den fortfarande kvar i skafferiet, ingen brist på mat just då inte...

fredag 18 oktober 2013

De är tillbaka !



Ett litet uppehåll i regnandet när jag igår kommer fram till fågeltornet.  Tittar till vänster. Och inser att nu är klockan slagen. Nu har viltet bestämt sig. Från och med idag råder vintertid. Väktaren av kyrkogården har återvänt!





Minnesgoda läsare kanske erinrar sig förra vinterns bevakningsgäng, annars kan ni se dem här och här. Samma träd, samma kyrkogård, samma fågel? Nja. det är nog inte så säkert. Men faktum är att jag lite grann hållit koll på motivet ifråga. Och under vår-sommar.tills nu kan jag inte erinra mig ha sett rovfåglar i den här positionen. Kråkor, ja. Men de räknar vi inte med idag. Och absolut inget fotograferat på dessa grenar under det tidsspannet. Perspektivet i fotot skiljer sig från tidigare. Så går det när man köper på sig längre optik.
Medan jag skriver detta inlägg hörs fågelsång utanför fönstret. Två talgoxar är framme och hackar i ställningen till matningen. De väntar väl på att den snåle människan innanför ska börja lägga ut frön nån gång. Är de oxå vanedjur? Verkar inte bättre. För att i någon mån blidka dem ska jag senare idag sätta ut mitt nykonstruerade fågelbord...

torsdag 17 oktober 2013

Uppstart



Idag regn och helmulet. Skulle inte förvåna om utebelysningen lyser hela dagen. Det är ju bara oktober, känns som man kraschlandat i sen november. Ledig, men finns något naturfotografiskt att uträtta en dag som denna? Ska det hända något alls får det bli från mitt kära mobila gömsle, bilen.





Var ute igår kväll och lyssnade i skogen efter dovviltets brunstrop. Inget resultat ännu. Däremot en annan sorts upplevelse. Har ni stått framför ett alträd och hört hur det regnar fast ingen nederbörd finns på mils avstånd? Då har ni förmodligen ett större gäng grönsiskor ovanför. Osynliga i det ännu täta bladverket skalar de sina kottar och fliset från tuggmaskineriet smattrar på väg ner, mot grenar, löv och undervegetation. Bilder? Nä, högt däruppe har de gjort sig ofotograferingsbara.
Inga tecken på brunst bland dovhjortarna, således. Men en hel del rörelser i skog & mark, man ser mycket vilt nu. Nånting är definitivt i görningen och de här vita hindarna känner säkert på sig att snart går startskottet för årets reproduktionsvåg. 

onsdag 16 oktober 2013

Liten, karaktärsfull (2)




Det är väldigt spännande. Gå Vasspromenaden längs Tåkerns sydvästra strand och döm själva. I höga vassridån är sikten minimal åt sidorna. Vad som helst kan gömma sig . Riktigt, riktigt nära. Det gäller bara att smyga tyst, spana åt alla håll och vara beredd när det nån gång händer. Om något händer, är bäst att tillägga.



Denna gång välsignades min person av turen och jag gavs tillfälle att porträttera den tjusige skäggmeshanen med bara några metrar mellan oss båda. Han käkade, tittade upp, mätte mig med sin klara blick, återgick till maten efter först ha pschingat en trudelutt. Ja, de låter så enligt fågelhandboken och det är nog ingen dum beskrivning.
Den här gentlemannen kommer att återkomma i bloggen fler gånger.

tisdag 15 oktober 2013

Lyckat fiskafänge (3)


Enligt expertisen är fågeln på bilden en 1k. Nu har jag trott mig förstå att på fågelspråk betyder k:et kalenderår. Så denna fågel anses vara 1 år gammal - hoppas verkligen den ska bli äldre, mycket äldre - mellan 1/1 2013 och ända fram till 31/12 detta år. Dvs fotograferar jag samma fågel 1/1 nästa år är den en 2 k. Man räknar väl på samma sätt med hästar.  Allt detta är fiskgjusen lyckligt omedveten om. Den var bara hungrig och gjorde sitt jobb med mörten.  En liten fisk, förvisso. Men när man inte behöver dela den med ungar eller partner räcker ju ransonen längre.




Vi går lite närmre och betraktar vingarnas ovansida. Inte så ofta jag ser dem från den vinkeln, arbetande i luften... OK, då. Får väl erkänna att hela fågeln inte fick plats i sökaren, men jag vill visa upp bilden ändå.

måndag 14 oktober 2013

Kungsfiskaren



Fortsätter att spana efter kungsfiskaren. Nu är det ett litet tag sen jag såg den sist, men med lite tur kanske den snart dyker upp igen. Den är en skygg liten fågel...
Här har jag lyckats smyga mig fram till samma ställe som tidigare gånger. Attan att det alltid ska vara så mycket vegetation mellan oss, fotografen - jag - och motivet. Kanske man skulle investera i platåskor till en annan gång?

söndag 13 oktober 2013

Uppmuntrande ?




Usch! Vilket totalt värdelöst väder vi haft idag. Mörkt som mörkaste vinterdagen, klockan 8 på morgonen med gatljusen fortfarande tända. Efter det kommer regnandet... Just nu är åskan över oss. Här behövs något uppiggande!





En vacker törnskata. Med färggrann geting som nyfångat byte. Kan det vara något? Den enda av ett större gäng som satt kvar efter jag klampat in i deras liv.

lördag 12 oktober 2013

Kvalfullt fiske




Någon som har en förklaring till dramat på bilden? Fotograferad från andra sidan ån som inte är mycket bredare än att ett rejält teleskopmetspö når tvärs över. I alla fall denna torra höst med sitt minimala vattenstånd som resultat.




Jag ser en död fågel som fastnat i plastlinan. Jag ser oxå  en stor krok ock ett sänke i form av en stor bultmutter. Vad är detta för fiskeutrustning? Och hur kan den ha hamnat 4 meter upp i ett träd? Har fiskaren missat sitt kast så kapitalt, lämnat sina grejor kvar i trädet och gått hem? Eller är det någon slags fågelfälla vi betraktar? Inte kan man väl agna med en fågel för att kroka andra?
Fågeln, som måste mött en mycket kvalfylld död om den levande hamnat i denna situation, verkar vara en kråkfågel. Någon som kan artbestämma mer exakt?
Såna här saker finner jag otroligt stötande.

fredag 11 oktober 2013

Par i kormorant


Kandidat till priset för coolaste fågeln längs ån ? Visst, men konkurrensen är stenhård. De här påträffades på solsidan där de förmodligen trivs utmärkt i värmen, låter fjädrarna torka.



Normalt lika skygga som gråhägern, verkade de för en gångs skull ha radarn bortkopplad och jag fick lite bilder. Att de är vaksamma mot oss människor är inget att förvånas över. På sina ställen läser man om skyddsjakt och det är bara att förmoda att tjuvjakten är långt mer omfattande. Från olika håll kommer i alla fall signaler att totala beståndet skarvar nu stabiliserats eller minskar. Om det är en bra sak eller inte återstår att se. Frågar man fiskare och lantbrukare behöver man nog inte tveka om svaret.







torsdag 10 oktober 2013

Vintergäst?



Säsongens första (för mig) sångsvan har just fått landningstillstånd! Med sitt imponerande vingspann görs vitkindade gåsen till dvärg. Nu är det bara att hoppas att de väljer att stanna kvar i området som de gjort tidigare vintrar.

onsdag 9 oktober 2013

Lyckat fiskafänge (2)



Fortsätter serien på min fiskande gjuse. Med den lilla fisken i säkert grepp seglar den förbi mig i tornet på ganska nära håll. När man ser på andra bilder hur stora fiskar de kan ta, är väl denna lilla mört bara en aptitretare. Mycket riktigt såg jag lite senare fågeln fiska igen.




Medan den sakta flög förbi hann jag se några knyckiga rörelser med huvudet. Inget jag fäste mig vid då. Men senare med bilden framkallad får jag facit : Fågeln kollar runt i luftrummet. Är den ensam? Inga rivaliserande gjusar, örnar, måsar eller annat? Det är nog inte helt ovanligt att andra, större och mer aggressiva fåglar försöker plundra dem med fiskelycka på bytet. Tror aldrig jag sett dem flyga så här på bild innan.

tisdag 8 oktober 2013

Nyfiken hind?



Sista dagarna har jag varit ute i skogen och lyssnat. Dagarna? Snarare sen skymning. Lyssnat efter dovhjortens brunstläte är vad jag gjort. Ännu inget napp. Men lite tur hade jag ändå.




Här har mörkret redan fallit. Inne i skogen är det såklart än mörkare. Förra året vid denna tidpunkt hade jag inte kunnat ta en bild som denna. I så måtto "lönar" det sig att köpa dyr optik.
Det finns en berättelse till denna bild. Efter ha smugit runt området jag ville utforska, klättrat uppför backar - jodå, såna finns i Skåne - kommer jag efter en knapp timme fram. Jag ser rörelser i skogen direkt och mitt hjärta värmer. Men. Vid närmare betraktande är det inga hjortar utan tre lösspringande hundar. Långt bakom kommer en man cyklande...Suck! Under tillrop och busvisslingar lyckas han koppla sina älsklingar och jag plockar ihop mina grejer för att resignerad vandra hela vägen till parkeringen. Men vad är detta? En rörelse till vänster. En vit dovhind har plötsligt lämnat sitt gömsle för att observera spektaklet. Stilla står hon någon sekund innan hon försvinner bort och på 1/15 s blir en ruta av fyra hyggligt skarp på rätt ställe. 

måndag 7 oktober 2013

Lättfotograferad (2) ??



Glömde nästan bort fortsättningen på min hungrige, "lättfotograferade" myrspov. Inte så mycket mer att säga än att jag försökt göra det vackra motivet rättvisa, men bildfilerna är i sitt utgångsläge mindre excellenta. Om man säger så. En stor svårighet i fågelfotografering (och all annan där det går undan) är ju att få skärpan på rätt ställe. Jag försöker allokera den till ansikte/ögon men med det minimala skärpedjup jag använder låser fokus gärna på vingtippar eller hängande ben. Extra besvärligt blir det som här när huvudet är så liten del av kroppen... Så lättfotograferad fågel i det att jag kom nära, betydligt mer svårfotograferad fågelkropp i rörelsen.




Nåja, någon sorts bilder blev de ju och de kommer med tack vare premiärobsen för min del.

söndag 6 oktober 2013

Älskar denna fågel (oxå)




Rödhakar, överallt rödhakar. Hos mig har antalet formligen exploderat. Från en fågel jag tidigare knappt alls haft bilder på, till visuella och fotografiska kontakter nästan varje dag eller oftare. Kvinnan i mitt liv såg en sitta i vår ligusterhäck. Hoppas den gör sig hemmastadd, så när matningen börjar den ger sig tillkänna och vi förhoppningsvis kan sällskapa hela vintern igenom.



Den här togs på riktigt nära håll vid kohagen intill ån. Såklart 100 %-igt  klar över min närvaro där jag satt i bilen. Men en närvaro som den uppenbart kunde tolerera. Till min förnöjelse. Och visst gör den sig bra på bild?



Här en annan sorts bild. På betydligt längre avstånd, med svängande växtlighet mellan oss, skapades en drömlik stämning så annorlunda mot de båda andra bilderna. Naturen blandar och ger.

lördag 5 oktober 2013

Cool fågel (2)



När jag kom hem och såg att fågeln verkade enbent, tycktes en förklaring materialiseras varför den var så ovillig att flyga iväg. Den  var skadad. Enda gången jag tidigare varit så nära rovfåglar gällde det en vingskadad duvhök. Men, men. Senare bilder i serien visade en hök med båda benen, uppenbart funktionsdugliga.





Här har jag i alla fall fått ordning på fokuspunkten och hela fågeln kommit med. Jag lyfter på hatten för en av de modigaste bland rovfåglar jag stött på.

fredag 4 oktober 2013

Lyckat fiskafänge (1)




Påbörjar en miniserie om fiskgjusen och mörten den just fångat. Står i fågeltornet och observerat fågelns göranden i mer än 10 minuter. Flera störtdyk, ingen fisk. Till slut gick det som det väl brukar och fågeln som uppenbart inte observerat mig vänder hem.



Sen flyger den allt närmre och närmre.




På köpet fick den en rejäl tuva nate att sortera bort. Den torra sommaren och dito hösten har sänkt vattenytan rejält så sådana saker händer.

torsdag 3 oktober 2013

Kronvilt i jakttider



Den här bilden har jag haft ett tag på mitt (PC-) skrivbord nu. Kanske för den berättar något om kronviltets kynne i allmänhet, handjurens i synnerhet.
Situationen utvecklades blixtsnabbt. Såg rörelser bakom enbuskarna, hann gå ner på knä på vägen - som egentligen är en träningsbana för travare - och ut kom den här prydlige killen. Såklart han ser mig direkt, ändå lägger han inte benen på ryggen. Istället vädrar han misstänksamt. Som om min lukt kunnat utvisa om jag är vän eller fiende. Fiende, ja. Det stolta, på samma gång tragiska karaktärsdraget är att dessa kolosser nog inte tycker de upplever så mycket fiendeskap i naturen. De känner sig som kungar och verkar tycka att biltrafik självklart har väjningsplikten. Tyvärr räcker deras föreställningsförmåga vidare inte till att för skydda sig mot jägare. Jag har haft otaliga träffningar med kronvilt i området och gör man tankeexperimentet att kameran utbytts mot bössan, hade jag nog vid det här laget själv kunnat utrota stora delar av beståndet. Glöm att det skulle finnas någon grad av sport i jakten på dessa. Köttanskaffning måste vara drivkraften.

onsdag 2 oktober 2013

Liten, karaktärsfull (1)



Du går längs de förnämligt iordningställda bryggorna i vassen. Sistnämnda växer mer än manshög, så sikt åt sidorna reduceras till någon meter. Eftersom vassbältena är enorma inses lätt att här kan hur mycket fågel - och annat oxå - gömma sig. Så i högre grad än vanligt måste man förlita sig på hörseln. Skäggmes låter pschin-dschick-tschrääh. Enligt min handbok. I alla fall hörs de, med lätt igenkännbart läte.



Så långt kommen kanske bäst är att stå stilla och låta fåglarna komma till dig. Förmodligen är de redan där. Betraktar dig från någon meters avstånd, inne i vassen Med lite tur kan man se ett vasstrå röra sig mer än andra. Där! Där sitter den ju. Nu gäller det att fotografiskt gräva fram den ur djungeln. En hane. Solen lyser från motsatt håll men vassridån utgör god reflektor.





Väl så här pass nära är fåglarna inte särskilt rädda. Man står så stilla man kan, håller andan och det enda som hörs förutom fåglarna är kameraslutarens smattrande. Det - om något - är god indikation på skäggmesens höga stresströskel; att den inte bara drar på direkten.
Genom att vara på just det här stället tidig morgon släpper Tåkern äntligen loss sitt fågelliv. För denna gång. Förutom gänget med skäggmes påträffas kärrhök, fiskgjuse, blåmes, talgoxar mm. Räv, rådjur och tusentals sothöns och svanar. Mäktigt.
En ytterligare egenhet bjuder den här lilla fågeln på. Den kan se härligt morgontrött ut. Som om den helt yrvaket plirar ut från sömnen ffg under dagen. Ungefär som fotografen, då.

tisdag 1 oktober 2013

Tåkern. Fågelsjö med internationellt rykte.




För några veckor sedan hade jag 4 dar med sjön Tåkern. Ensam, kunde i princip sätta in heldagsbevakning på området. Tre första dagarna gav fotografiskt en fiskgjuse på håll och sent omsider fick jag till slut korn på skäggmes, ett av skälen till resan. Sannerligen ingen lättflörtad sjö att själv ta sig an. Men de vackra scenerierna på strandängarna finns ju alltid att beundra. Som i bilden ovan.



Nå, till slut hittade jag skäggmesarna. Snopet nog på exakt samma ställe jag påträffade dem förra året. Flera mils promenader kunde ha ogjorts, s a s. Den här dagen fann jag honor enbart. Kanske hannarna tryckte i vassen, kanske de var någon annanstans. Jag gillar dessa fåglar. Som förrymda, exotiska burfåglar uppvisar de färger - och toner - som få inhemska kan ståta med. På något sätt lyckas de se godmodiga ut, som att mitt påträngande inte gör så mycket, varsågod att ta för dig. Men först måste de sökas upp.




Exotiska, ja. Läste på sjöns egna hemsida att dessa fåglar först sent börjat häcka bland vassen. Upptäcktes på 1970-talet, närmare bestämt 1/7 1972. Vad jag vet fanns inga liknande rapporter från annan sjö i landet då.
Skäggmesbilderna från dag 3, alltså. Inför sista dagen bestämde jag mig för att kasta om i programmet. Senare får vi se om det hjälpte...